Vem granskar granskaren?

Bland det första man får lära sig när man läser A-kursen i idéhistoria är att redan de gamla grekerna hade problem med korruption i sin demokratiska statsförvaltning. Där ställdes frågan sålunda: Vem vaktar väktaren?

Alltså, hur förhindrar man att den som getts makt missbrukar den? Samt inte minst, hur förhindrar man att den tar sig mer makt än den tilldelats? Montesquieu tog upp saken på nytt i sin maktdelningslära. De amerikanska grundlagsfäderna tog saken vidare och skrev uttryckligen in i författningen att den federala staten inte får göra något alls utöver vad delstaterna uttryckligen i konstitutionen gett staten lov att göra. Det har väl fungerat ganska bra, men har på senare år rundats på olika sätt.

Ett sätt för staten att införa nya inskränkningar i medborgarnas frihet är införa krav på licens och legitimation för ditten och datten. Jag har skrivit om detta förut, men det är som väntat åter aktuellt. Paradexemplet är väl rätten att köra buss och lastbil. Från början när körkort infördes gällde körkortet både motorcykel, personbil, lastbil och buss. Sedan infördes särskilt körkort för yrkestrafik, därefter även för MC.

Men det var inte nog med det. successivt har man infört tilläggskrav på behörig att köra kran på lastbilen, annat krav på att få manövrera bakgavellyft, godstruck, sprida grus på en vägverksväg, med mera. Sedan kom kravet på YKB, yrkeskompetensbevis. Branschen sägs efterfråga detta.

Det vill säga, facket vill att få som möjligt ska vara anställningsbara, så att de kan press upp lönerna. Facket är naturligtvis med och skriver ut licensbevisen. Dessa krav har gett upphov till en utbildningsbransch som aldrig nämns i skoldebatterna. Men den är mycket lukrativ, utbildningsbevisen är ju tidsbegränsade. Med jämna mellanrum måste den som vill jobba tillbaks till skolbänken för en dag eller en vecka för att höra en teoretiker mässa om samma sak om den gjorde när man läste in sin licens förra gången och som man sedan dess jobbat praktiskt med.

Så fort utbildningsföretagen tycker att kunderna knorrar eller tillströmningen sinar så kräver de utbildning och licens för nya arbetsuppgifter. Politikerna är lyhörda och alltid till viljes. Det gäller ju säkerhet och trygghet, samt arbetstillfällen!

Detta granskas vad jag vet aldrig. Men så finns det ytterligare yrkesområden som behöver granskas, men som sällan eller aldrig gör det, inte av den tredje statsmakten och inte heller av statens egna interna granskningsorgan som JO, JK RRV, med flera. Dit hör effektivitet och lagefterlevnad i statens och kommuners verksamheter.

Vi kan här nämna socialförvaltningar och byggnadsnämnder i kommunal regi, länsstyrelsernas tillsynsverksamheter, U-landsstöd, polis, domstolar, tjänstetillsättningar, med mera. När sådan granskning utförs av oberoende journalister eller på enskilda medborgares initiativ blir det alltid av den granskade verksamheten utdömt som antidemokratiskt eller demokratifientligt.

Tidigare har JK Mari Heidenborg belönat en en våldtäktsdömd invandrare som suttit lite för länge i häkte innan dom föll. Han fick 840000 kronor i skadestånd och slapp utvisning. När media vill veta hur hon tänkte påstår hon att hon slängt underlaget för beslutet, så eventuell utredning om tjänstefel eller annan oegentlighet försvåras.

Åklagare Kristina Åberg i Göteborg fick fyra invandrade män fällda för våldtäkt på en omyndig flicka. Men hon yrkade inte på utvisning av någon av dem, inte ens de två myndiga. När media frågar varför ifrågasätter hon först medias motiv för att fråga, men sedan meddelar hon att det var ett förbiseende och att hon nu överklagat domen, med tillägg om krav på utvisning.

Heidenborg är medlem i Anne Rambergs halvhemliga juristsällskap Hilda, Åberg tycks inte vara det. Media, den tredje statsmakten, med uppdrag att granska makthavarna har sedan länge bytt sida och granskar hellre medborgare som ifrågasätter makten. Hilda organiserar kvinnor som nått höga poster i rättsvårdande myndigheter. De vill inte bli granskade och mainstream media vill inte granska dem. Någonting är ruttet uti demokratien vår och fler måste granskas hårdare!

Joakim Lamotte, Ivar Arpi, Johan Westerholm, Henrik Jönsson, Torbjörn Sassersson, Mikael Willgert och några till försöker granska makthavare. Men de motarbetas av MSM och misstänkliggörs av både media, politiker och myndigheter.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Vem granskar granskaren?

  1. Jan Andersson skriver:

    Försök att komma in på in på ett svensk pappersbruk idag utan en grundläggande säkerhetsutbildning (mycket kortfattad och enkel) arrangerad av deras branschorganision SSG. Kursen är så enkel att de flesta bruk kräver en en kompletterade utbildning på plats innan man släpps ut för att utföra vissa jobb på plats, ofta i samband med planerade fabriksstopp. Dessa interna kurser är ofta intill förväxling lika på alla bruk, och de entreprenörsansställda som genomlider timmarna på skolbänken var och varannan vecka har hört allt förut otaliga gånger, möjligen låter varningsirenerna något olika på olika ställen.

    Men bara för att få komma förbi portvakten måste man alltså ha SSG-kortet, vilket givetvis är tidsbegränsat och kostar aå.en bra slant. Även om du bara skall in till kontoret och sitta med på ett möte i konferensrummet, måste du vara korrekt klädd, med godkända arbetsskor med spiktrampskydd (helt med skaft, alltså kängor) godkända gula arbetskläder med tillräckliga reflexer, hjälm med visir, ej utgången i datum, hörselskydd och anbringad hakrem.

    Jag själv, som före tiden med denna säkerhetshysteri, otaliga gånger skrivit säkerhetsanvisningar för vissa besvärliga arbeten, kommer inte in på mina gamla arbetsplatser idag, trots att säkerheten allmänt idag är skyhögt bättre än förr, eftersom jag inte kan visa att jag har något där att göra, och i så fall vara korrekt klädd, genomgått alla kurser och betalat för SSG-kortet.

    Man får ändå vara glad att de inte infört obligatoriska drogtester (varje dag, med urinprov) som i USA.

    • Göran skriver:

      Du kan gå in på till exempel Stora Ensos pappersbruk i Skoghall, som besökare på visning av fabriken utan någon speciell licens.

      Jag jobbade på ett Skanska-bygge en gång. Då var man tvungen att gå på en föreläsning typ om hur säkerheten fungerade på denna arbetsplats. Det första föreläsaren (säkerhetschefen) sade var att han visste att vi arbetare lämnade hjärnan hemma när vi klev in på arbetsplatsen.

      Nu satt jag i en situation där jag representerade ett annat företag, så jag sade inget, men jag tänkte att han kunde tala för sig själv. Det visade sig efter ett tag på denna arbetsplats att denna person verkligen syftade på sig själv.

      Varje gång en arbetare dör på ett Skanska-bygge någon stans i världen hålls en tyst minut på alla Skanska-byggen. Då går man först igenom vad som orsakade dödsfallet. Av alla gånger jag har deltagit har orsaken alltid varit arbetare som struntat i instruktioner.

      Ett sådant exempel var fönster som skulle bytas på ett tak. Instruktionen var att högst två fönster fick tas bort i taget. I annat fall riskerade konstruktion att inte hålla. Vad gjorde då arbetarna? Tog bort fler än två fönster. Konstruktionen kollapsade, arbetarna störtade ner från taket och dog.

      Många gånger uppkommer olyckor i brist på sunt förnuft. Två arbetare skulle riva ett maskinrum till en hiss. Kroken ovanför motorn satt inte i centrum av motor utan lite åt sidan. Jag sade åt dem att de inte ficks stå åt det håll motorn skulle gunga när den lyftes. Vad tror ni att en av dem gjorde? Klämd mellan motor och vägg. Transport till sjukhuset. Jag tror inte någon fackförening eller licens hade hindrat den olyckan.

    • Glenn skriver:

      Pappers och massaindustrin har ett antal processteg där det kan vara bra för leverantör att få ett förtydligande, en påminnelse om ev risker. Bra så, men det föreligger ofta en säkerhetshysteri på lokal nivå som blir kontraproduktiv. Antal döda eller allvarlig skadade i denna branch har jag ej checkat men jag skulle tro att siffaran är förhållandevis låg. Största faran är i regel truckar , stegar samt frätande kemi. Har varit på bruk där Amerikaner är ägare. Då snackar vi säkerhetsnoja i en annan dimension – mentalt påfrestande för sunt tänkade människor.

      • Jan Andersson skriver:

        Stegar är lömska. Men det värsta som funnits på alla pappersbruk är gasen svavelväte, så här kommer det igen:

        Gasen svavelväte bildas spontant i processen när allt rullar på, när man blandar basiska och sura media i processen eller typiskt i markavlopp, men så länge man kör normalt så har man full koll och destruerar gift0gasen kontinuerligt i ”gaspannan”.

        Men vid ett stopp i en anläggning sker oväntade processförändringar, befintligt svavelväte kan sprida sig okontrollerat i rörsystem och behållare och nya blandningar kan uppstå som genererar svavelväte där det aldrig finns under drift.

        Därför är man noga med att aldrig skicka in jobbare någonstans där det finns svavelväte över ett visst gränsvärde, alltid obligatoriskt kontrollerat av skyddstjänstens väktare med avancerade ”gasprovare”.

        Vad de då bortser från är dels att svavelväte kan nybildas i befintliga kärl om det står blandningar kvar någonstands med riskabel sammansätttning (vilket ingen kan vara helt säker på) samt det viktigaste: svavelväte är en tung gas, som under dagtid ändå mixas in i den normala rumsluften av typ korsdrag, evakueringsfläktar och rörelser från personal och fordon (och därför befinns vara ”under gränsvärdet” men som när en lokal stängs för natten kan (även i begränsad mängd) anrikas till livsfarliga nivåer i golvrännor och golvbrunnar, flera dagar efter att driften stängdes ner, men kanske första gången man stänger portarna för natten under en stoppvecka.

        Värst är när jobbarna, medvetna om problemet, skickar ner en ”testperson” för att med luktsinnet kolla om ”det finns gas” och han märker inget (det luktar i svaga gasblandningar som surströmmning) men i farliga koncentrationer ingenting alls. Om testpersonen ändå överlever så kommer han resten av livet att plågas av kraftigt nedsatt lungkapacitet, men för många är det för sent redan efter några andetag. När en person, levande eller död, hämtas med ambulans är hans blod inte längre rött, utan brunt.

        Dessutom är svavelväte brandfarlig, och som alla brännbara gaser explosiv i vissa blandningsförhållanden.

        En djävulskt lömsk historia, som tyvärr kommer att skörda fler offer i framtiden. På ”mitt bruk” fick alla jobbare låna ett litet ”gaslarm” med instruktioner att sätta fast det på ytterplagget nedanför halsen, överst på bröstkorgen, för att det skulle börja tjuta och blinka i tid innan gasen nått huvudet. Det höjde säkerheten, men avlägsnade inte problemet.

        Om detta må man berätta, som jag gjort i femtio år. Strunta i risker som är fullt synliga med blotta ögat, jobbarna tar ändå ”kontrollerade risker” ibland för att tjäna tid; precis som en erfaren ambulansförare kör för fort på väg till sjukhuset med en svårt sjuk eller skadad i lasten.

      • Jan Andersson skriver:

        Det är svårt för de som jobbar med interna säkerhetsfrågor på ett och samma ställe att förstå att de ”elever” de ser framför sig sig under en sådan intern säkerhetsutbildning, oftast har en mycket större erfarenhet om vissa säkerhetsrisker från otaliga andra ställen och skulle (om någon frågade) kunna lösa problemet permanent. Bara någon var intresserad…

  2. Glenn skriver:

    SSG är en variant på det som genomsyrar hela samhället idag, nämligen att lyda och inte ifrågasätta. Tänk inte själv, ha inte sunt förnuft – om du inte gått en webbkurs och blivit certifierad av någon högre auktoritet i ämnet.

  3. Pingback: Vem granskar granskaren? | ulsansblogg

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Vem vaktar väktaren?
    Det borde vara FOLKET!!!
    Men ”folket” har gjorts maktlöst av SOCIALISTERNA/MARXISTERNA.
    Kom med förslag hur vi avstyr fifflet i våra s k val vart fjärde år. Alla förslag skall på bordet, undantaget blodspillan och förstörelse.
    Enda chansen är att FOLKET får möjligheten att SPARKA KORRUPTA POLITIKER I ALLMÄNNA VAL.
    Det tillåts i andra länder men inte i vårt SVERIGE.
    Varför kan Donald Trump vinna valet i Amerika.
    Folket är övertygat om att Trump inte vill plundra det/dem för EGEN VINNING. En av många orsaker men väldigt viktig. (Hur bar sig Reinfeldt åt?)
    Sverige har en korrupt hord politiker, ca 2,5 miljoner parasiter i offentlig tjänst, 365 s k GENERALDIREKTÖRER. Över 1 miljon importerade analfabeter sist men inte minst 17.300 regler, lagar och förordningar för att fördriva landsbygdsbefolkningen.
    Hur stor del lever på/av utplundrade skattepengar och är det rimligt?

    • Göran skriver:

      När jag gick i grundskolan och det handlade om styrelseskicket i Sverige så frågade jag vem som kontrollerade dem? Fröken svarade att det var massmedia som var kontrollorganet. Jag vill inte påstå att det svaret tillfredsställde mig.

      Idag sitter makten och media i samma båt. Det finns inget utrymme för smarta journalister utan alla ska vara korkade. Om jag äger en tidning och vill driva en agenda som är friden åt vänster, ja, då kommer jag bara att anställa nickerdockor som journalister. Helst ska de vara korkade och definitivt inte har någon bildning. Att manipulera eller indoktrinera kräver ingen kunskap.

  5. tompas skriver:

    OT
    Visst är det fantastiskt att vi har en minister i regeringen som är rädd för bananer, precis som om det inte fanns reella hot att oroa sig för.
    Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) uppger sig lida av en paralyserande rädsla – för bananer. För att undvika att ministern utsätts för obehag måste alla utrymmen hon besöker vara noggrant ”säkra” och fria från bananer.

    Det är alltså personer av denna typ som är med och styr Sverige. Man frågar sig vad de andra ministrarna hyser en paralyserande rädsla för. Kan det vara äpplen, päron eller kanske jordgubbar..? Med detta i åtanke så är det ju fullt förklarligt varför samtliga riksdagsledamöter är rädda för klimatet…

    • Jan Andersson skriver:

      Jag reagerade precis som du men kom till slutsatsen att det är mest kvninnor som ägnar sig år denna variant av maktutövning; för det handlar inte alls om bananer utan om respekt; att jag också vill bli hörd om mina årsikter i seriösa frågor. Det är den manliga vanan att bortse från kvinnliga åsikter som är ”bananerna”, och apor gillar ju bananer…

    • Göran skriver:

      Utrikesministern Eva Maria Louise Malmer Stenergard är rädd för tomater.

      • tompas skriver:

        Ja och jag är rädd för rädda politiker, ty de kan ta sig till med vad som helst, är jag rädd för…

  6. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    OFF TOPIC
    Minst sagt upprörande att ett svensk företag beter sig så här i Finland:
    Ikea bryter tystnaden om slopad svenska – men vägrar vika sig
    15 november 2024

    ”HBL:s läsare och Ikeas svenskspråkiga kunder i Finland rasar efter att möbeljätten slopade de svenskspråkiga skyltarna i butikerna. Ikea håller hårdnackat fast vid beslutet, men erkänner att en sak gick fel.”

    PS. Stöd det svenska språkets bevarande i Finland!
    Dags att bojkotta IKEA i Sverige!!

    https://www.hbl.fi/2024-11-15/ikea-bryter-tystnaden-om-slopad-svenska-men-vagrar-vika-sig/

    Mvh,

    • Göran skriver:

      Är IKEA ett svenskt företag?

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Ikea är åtminstone ett svenskt grundat företagskoncern!

        Mvh,

        • Jan Andersson skriver:

          Det flyttade sitt huvudkontor, först till Danmark, sedan till Nederländerna där en stiftelse nu sedan länge förvaltar företaget. Det är inte börsnoterat och mycket få rapporter om ekonomin m.m. lämnas ut.

          Anledningen att ett ursvenskt företag (nästan en svensk symbol) ändå flyttar var tveklöst den arvsskatt som skulle ha drabbat IKEA om ägaren Ingvar Kamprad plötsligt hade dött och hans söner skulle ha ärvt koncernen. Den skatten fanns det absolut inga pengar till utan företaget hade förmodligen splittrats och sålts – med facit i hand en oerhörd kapitalförstöring, senaste omsättningssiffran är 39 miljarder Euro. Ingvar Kamprad tvingades att bosätta sig i Schweitz fast han inte ville.

          Han var inte ensam att flytta ut under denna ideologiskt dramatiska löntagarfondtid, TetraPak, ASEA med flera försvann ur landet, skeppsvarven lades ner genom Svenska Varvs försorg och Sverige skulle bli ett nytt DDR – drömlandet för vår rysslandsvän Olof Palme. Till och med Marcus Wallenberg den äldre lade sig i politiken, fast han lovat sig själv att aldrig göra det.

          • Benny skriver:

            Nja, Palme var väl mer vän av Sovjet och skulle knappast vara vän av dagens kapitalistiska Ryssland? Sedan var det ju så att det var just rädslan för kommunismen och Sovjet som gjorde att kapitalisterna i väst var tvungna att dela med sig av rikedomarna som industrin skapade. Och vi ser ju idag att oligarkerna försöker ta tillbaka så mycket de vågar utan att det blir folkuppror eller för stora oroligheter. Grodan ska kokas långsamt men om allt detta kan man läsa i Schwab och hans globala anhangs pamfletter om 15-minutersstäder och begränsningar för vanligt folks frihet!

            • Mats Jangdal skriver:

              Sossarna under kalla kriget föredrog DDR. Därför så många åkte dit på studie- och språkresor.
              Det var komunisterna som gillade Sovjet, eller Kina, eller Kuba, eller Pol Pot.

            • Jan Andersson skriver:

              Olof Palme besökte Kreml 43 gånger, USA i tjänsten – aldrig. Han hade varit i Moskva ca fjorton dagar före sin död, och då fått frågan: ”Vad springer du här för?“

              DDR var en sovjetisk lydstat och det var fortfarande några år till kommuniststatens fall. Den tändande gnistan uppstod i Tallin, Estland, vid en stor traditionell kulturfestival på en större utomhusarena. Sovjetiska övervakare styrde över det hela, och en känd traditionell estnisk folkvisa var givetvis totalförbjuden. Men de tog upp den ändå, publiken strömmade upp på den stora scenen och sjöng med för full hals. De närvarande sovjetiska vakterna insåg att det var kört och ingrep aldrig. Och så snart händelsen blev känd i DDR började man riva muren…

    • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

      Ikea ändrar sig – tar tillbaka skyltar på svenska i sina varuhus
      19 november 2024 12:06

      ”Det var ett misstag”, säger Timo Hulmi, vd för Ikea Finland, om beslutet att slopa produktinformation på svenska.

      Mvh,

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Dubbelt blågult svek mot svenskan

        ”Reaktionerna som Ikea har mötts av vittnar om en dubbel besvikelse.”

        ”Svenskan osynliggörs i Finland, dessutom av ett företag med svenskt ursprung och med svenska produktnamn som en central del av varumärket.”

        ”En svensk domänförlust! skulle någon företrädare för den officiella finlandssvenskheten kunna utbrista. Om Ikea inte ser det andra nationalspråket i Finland, vem ska då göra det?”

        https://www.hbl.fi/2024-11-16/dubbelt-blagult-svek-mot-svenskan/

        Mvh,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *