Nya kugghjul i trollfabrikens växellåda

Postat den 2019-10-31 av Mats Jangdal

En liten reflektion över Motte and Bailey, Bait and Switch, Dunning – Kruger, Peter principle mm.
Allt handlar om tolkningsföreträde. Nej, jag tror inte jag överdriver. Inte mycket i vart fall. Vi har tidigare vid flera tillfällen nämnt härskartekniker som nyspråk, tvärtomspråk, identitetspolitik med mera. Jag har bland annat berört detta i kugghjulsverkstaden för många år sedan.

Nu har en ganska ny uppsättning tekniker kommit i allmänt bruk i den elit som inte vill se vanligt folk få inflytande. De är inte nya i sig, men den allmänna spridningen och användningen är relativt ny. Delvis är den sprungen ur feminismen och identitetspolitiken. Där gäller det inte att ha rätt, utan att skaffa sig rätt att fula ut andra röster.

Bland feminister har det länge varit praxis att bruka Motte and Bailey teknik vid argumentationen. Motte är ett engelskt ord för en medeltida borg eller centralfästning. Bailey är en pallisad eller vallgrav. Debattekniken går ut på att man påstår något överdrivet som man inte har täckning för. Accepterar motståndaren det går man vidare och skjuter därifrån. Får man mothugg drar man sig tillbaks till sin borg och hävdar att man blivit missförstådd och att man ändå har rätt i den etiska kärnan av sitt resonemang.

Efter en tid ger man sig ut på barrikaden igen med sina giftpilar. Så där går det fram och tillbaks. Feministerna använder gärna uttrycket ”mäns våld mot kvinnor.” När man påtalar att det bara är en bråkdel av männen som slår kvinnor, backar de och erkänner det, men tycker att de måste överdriva för att andra ska förstå.

En närbesläktad metod är bait and switch, som egentligen är en ojuste försäljningsmetod som är förbjuden i vissa länder. I affärer går det ut på att erbjuda en lockvara till attraktivt pris. Men när kunden frågar efter den är den tillfälligt slut, eller något annat. Istället erbjuds en dyrare vara som säljaren tjänar mer på. I debatter används den tekniken genom att erbjuda ett påstående som är lätt att acceptera för att därefter via vad som kallas logiskt felslut oärligt påstå att då accepterar du detta också.
Exempelvis kan du få frågan om du ser någon skillnad på svarta och vita. Det gör man ju, om inte annat så på hudfärgen. Men då är du rasist. Svarar du däremot nej, då är du så full av vit-makt-hat att du vägrar se svarta som människor.

En som är ganska ny och fått aktualitet i klimatfrågan är Dunning – Kruger effekten. Dunning och Kruger visade 1999 att okunniga människor ofta överskattar sin förmåga och därför begår fel som de inte begriper att de begår. Men de riktigt kunniga människorna underskattar eller spelar ned sin förmåga. Dunning har fortsatt att producera rapporter på detta tema.

Men 2016 presenterade Edward Nuhfer et. al. en rapport som sa att Dunning och Kruger hade missförstått eller felbehandlat sitt källmaterial. Det de såg som statistisk signifikant utslag av inkompetens var egentligen bara matematiskt brus, artefacts som det kallas. Nuhfer följde upp med ytterligare studie som visade på detta 2017.

Men då hade redan Dunning och Kruger fått Ig Nobel Prize år 2000 och vid prisceremonin 2017 framfördes en minimusikal med Dunning och Krugers namn. Detta verkar ha fått fäste hos de som vill leva ostört i sina elfenbenstorn, till exempel journalister. I medströmsmedia går det nu knappt att komma fram till en redaktör med propåer om att få en annan vinkel på klimatet än den IPCC presenterat.

Alla redaktioner verkar ha antagit samma standardformulering att så länge konsensus råder bland majoriteten av världens främsta forskare om IPCCs version, publicerar de ingen annan. En del fyller på med att de själva kan inget om klimatforskning, så för att slippa schavottera som okunniga som skriver om något över deras förmåga enligt Dunning – Kruger teoremet, så avstår de.

De fega uslingarna gömmer sig alltså bakom sin egen dumhet. Men vill få det att framstå som att de befinner sig i andra änden av skalan och undervärderar sin egen förmåga, de poserar. De har inte noterat att det de hänvisar i sitt gömsle, IPCC och Dunning – Kruger båda har blivit avfärdade som överdrivna feltolkningar av dåligt vetenskapligt material. Resonemanget att inte skriva om alternativ till dess alternativen allmängiltigt accepterats är både en logisk kullerbytta och ett svek mot deras journalistiska uppdrag.

De har inte ens nått upp till den fulla graden av sin inkompetens enligt Peters princip. Laurence J. Peter publicerade 1969 en satir med titeln The Peter Principle där han förlöjligade folk som inte hade en framgångsrik karriär. Men folk tog den som en sanning om kompetensens betydelse för karriären. Detta brukar bakas in i Dunning – Kruger när man ska avfärda folk man inte vill lyssna på. Har du inte nått professors grad i fysik vid MIT, ska du inte uttala dig om strålning i klimatfrågan.
Men det har ju Richard S. Lindzen gjort, ändå lyssnar man inte på honom istället för på IPCC. Att Stefan Löfven, Ylva Johansson och Mona Sahlin nått längre i karriären än vad som motiveras av deras kompetens kan nog alla hålla med om. Peters princip är en satir, inte en sanning eller ett riktmärke, men världen verkar ha missförstått det.

Att sprida sanning och fakta om klimatet blir fortsatt ett arbete i motvind, med de förutsättningar som riggats i filterbubblor och faktaresistens. Med de oärliga debattekniker som intersektionalitet med mera översvämmar oss med. Men det blir förstås svårt i Sverige, där kunskap om logiska felslut som de ovan nämnda inte lärs ut i skolan och svenskarna följaktligen inte lärt sig avslöja dessa ”fallacies” från debattmotståndarna.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Nya kugghjul i trollfabrikens växellåda

  1. Jan Andersson skriver:
    2019-10-31 kl. 06:11

    I alla större företag och organisationer är relevant basinformation till personalen den största bristvaran. Det som då händer är att personalen själva fyller i de tomma raderna med egna slutsatser, rykten och hörsägen.

    När så ett varsel om personalminskning kommer, blommar det hela ut i full visshet om vad som ligger bakom, även om det inte är en siffra rätt. Försöker företagsledningen först då förklara de ibland mycket enkla besluten, så hänger ändå ryktena kvar i åratal.

    Vad företagsledningarna kanske inte förstått är att de anställda måste få sann information löpande annars kan de inte utföra sina jobb på bästa sätt, och att veta vad som händer är lika viktigt som mat och dryck. Att få vederhäftig information om det som berör en mest är ett mänskligt behov. De som verkar dummast kanske bara är oinformerade?

    ”Den som inte får information kan inte ta ansvar; den som får information kan inte undgå att ta ansvar.” Och de som kan få ett bättre jobb slutar, just de som företaget helst ville behålla. Och snart måste ett nytt varsel läggas.

    Ansvaret ligger som alltid på de högste chefen, vars policy om information till anställda gäller. Säger inte denne hur det skall vara, händer ingenting. Inte bara positiva besked skall förmedlas, även negativa och jobbiga. Kanske personalen kan hjälpa till att lösa problemet? Det är ju faktiskt de som ”är” företaget, men anser alldeles för ofta att ledningen sitter i en bubbla och att det inte är någon idé att att rapportera dit eftersom ”de begriper ändå inte” och ”inget händer” i vilket fall.

    Verkar det inte som att politiska ledare systematiskt undanhåller alla medarbetare sådan relevant information?

    • Göran skriver:
      2019-10-31 kl. 08:14

      Det du skriver är mer eller mindre basalt att förstå, men ändå är det så svårt att få till det i verksamheter.

      Vad gäller politiken. Ja, den verkar mer eller mindre vara tvärtom, det vill säga att gömma all information.

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-10-31 kl. 09:57

      Något av det värsta jag vet är den militära attityden med ”need to know basis”.

  2. Samuel af Ugglas skriver:
    2019-10-31 kl. 09:04

    Här några andra egenskaper som jag inbillar mig kan tillskrivas Hanna Stjärne och Lars Furhoff:
    https://samnytt.se/fake-news-i-praktik-och-retorik/

  3. Mats Jangdal skriver:
    2019-10-31 kl. 13:10

    Igår passerades 1 miljon sidvisningar här på Frihetsportalen och för tredje månaden i rad är vi över 20.000 visningar.

    Jag har också aktiverat min youtubekanal igen efter fem års tystnad. Vi får se om jag orkar göra filmade inslag oftare.

    https://www.youtube.com/watch?v=oGLOc-drzC0
    Gå gärna in så att det bli visningar och kanske tillfoga en like om ni har konto!

    • Göran skriver:
      2019-10-31 kl. 14:32

      Ladda ner följande videoredigeringsprogram: https://kdenlive.org

      Det är gratis och du kan lära dig det genom videos på Youtube. Det är ett bra videoredigeringsprogram som många rekommenderar. Jag använder det själv. Jag tycker själv att det är ganska enkelt att använda och det är så pass avancerat man vill att det ska vara. Jag har provat flera och detta program gillar jag mest.

  4. Rikard skriver:
    2019-10-31 kl. 17:53

    Hej.

    Nu var det ett tag sedan jag läste Dunning-Krugers artikel, men nog var det väl inte kunskap utan intelligens det handlade om?

    Som jag minns det var det spannet mellan ca 115 till 130 (IQ) som var riskzonen. Smart nog att märka att du är smartare än andra, men inte smart nog att inse dina begränsningar, så att säga.

    Just för att du är smartare tror du dig kunna mer än du kan, och ha förmåga än du har, jämfört med majoriteten. Där den normale kontrollerar en extra gång, väl medveten om sina begränsningar, och den överintelligente gör det just för att dess metakognitiva förmåga i princip gör det omöjligt att inte tänka igenom allt i femtioelva olika led, hoppar den lite-smartare-än-genomsnittet-personen istället över kontroller, analys eller att tänka efter före.

    Men det kan vara som jag minns fel också, förstås.

    Anekdotisk har jag dock märkt att ovanstående stämmer. Jag har via jobbet träffat många personer med kliniskt konstaterad IQ över 130, i ett par fall över 160, och tja, det kan vara svårt att hänga med i diskussionerna när alla andra kan hoppa över flera led i analys och förklaring. Man får ställa många frågor och be om att få se hur personen kommer till den redovisade slutsatsen.

    Kanske är det där det skaver för politiker och aktivister? De är mer manipulativt skickliga än genomsnittet, och misstar detta för intelligens, och blir därför kränkta när de ifrågasätts av vanlig folk med högre IQ, eller av folk med högre utbildning (vilket för svensk del är en ribba t o m jag kan klara…).

    En viss personlighetstyp bland lärarkåren blir oerhört aggressiv och småsint av elever som är mer intelligenta än de själva. Deras ego tål helt enkelt inte att en tolvåring kan tänka snabbare och mer logiskt än den vuxne. Autentiskt exempel:

    E ”Får jag gå när jag är klar med provet?”
    L ”Nej, det vore orättvist mot den som inte är lika snabb.”
    E ”Hur då? I så fall är det ju orättvist mot mig som måste stanna bara för att jag är snabbare!”
    L ”Tyst nu, du stör de andra och tar upp tid. Du behöver också sitta och titta igenom flera gånger!”
    E ”Jag har tittat igenom det tre gånger redan. Om jag får gå nu hinner jag en tidigare buss och…”
    L ”Tyst! Du stör! Sluta bråka och gör som jag säger!”

    Exempel II:

    E ”Varför har jag fått noll poäng på fråga 5? Svaren är ju rätt!”
    L ”Du har fått fel därför att du inte svarat som det står i boken!”
    E ”Men frågan var ’Nämn (och förklara varför) fem saker som fick Tyskland att förlora Andra Världskriget’, och jag…”
    L ”Dina exempel finns inte i boken, så det är fel svar, så är det bara!”

    Lärarna i bägge exemplen är akademiskt utbildade vid universitet, förra årtusendet, och har examen i sina ämnen. De är minst normalintelligenta mätt med IQ. Jag tror, helt anekdotiskt, att Dunning-Kruger var något spåret, oavsett, men att det finns en stark impuls hos oss att diskreditera sådant som strider för hårt mot hur vi anser det borde vara. Som med att bada efter måltider, t ex.

    Jaja, ’speculum humane est’ som ingen som kan latin skulle säga…

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-10-31 kl. 18:06

      I så fall har den populärvetenskapliga förklaring som finns på exempelvis Wikipedia missuppfattat saken.

      Ang. lärarna. Ja, auktoritet är ju ett beroendeframkallande gift för somliga.

      • Göran skriver:
        2019-10-31 kl. 23:01

        Bernard Russell:

        ”The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, and wiser people so full of doubts.”

  5. Jan Andersson skriver:
    2019-10-31 kl. 18:48

    Jag hade en superintelligent yngre kollega som senare blev min chef och uppdragsgivare. Det var en fin tid med givande samarbete, delvis för att han litade helt och fullt på mitt omdöme. Men det var omöjligt att berätta en rolig historia för honom, när man bara var halvvägs igenom började han skratta för han hade redan räknat ut poängen.

  6. Göran skriver:
    2019-11-04 kl. 01:04

    Lyssna på följande video med Tucker Carlson på Fox News om studielån. Det är en mycket träffade beskrivning av hur skolsystemet totalt förstör ett helt samhälle. Det gäller för både USA, Sverige och i stort hela västvärlden. Märk väl, att minst 99 % av alla svenskar tycker att barn ska bli förstörda av detta system.

    https://www.youtube.com/watch?v=tHo_HFQ9BgA

Kommentarer är stängda.