Politiska Hädelser 1 – orsakade av individens rätt till det egna livet

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark


FRIHET OCH DEMOKRATI
Demokrati är en politisk metod att nå gemensamma beslut i samhället och är grundläggande och värdefull. Det viktiga är dock det värde demokratin tjänar: frihet, vilket är den viktigaste övergripande värderingen för medborgarna. Det är därför inte korrekt att tala om demokratin som ett överlägset värde, som så när överskuggar alla andra. Ja, det är klart bättre än andra politiska system och medger, att landets alla medborgare kan delta i avgörande beslut för nationen. Men frågor, som i det väsentliga främst angår den enskilde individen, ska denne avgöra själv. De ska inte bestämmas genom den demokratiska processen, eftersom individen äger sitt eget liv och har den rätten.


JÄMLIKHET ÄR INGET VIKTIGT POLITISKT MÅL
Jämlikhet ska gälla avseende alla medborgares likhet inför lagen; bashjälp till individer för att vid behov överhuvudtaget klara livet; samt fri skola/utbildning. Gällande standard och ekonomi är baskravet, att alla människor når acceptabla nivåer gällande sina viktigaste levnadsbehov (givet att de inte själva medvetet orsakat sin situation). I ett gott samhälle bör frivilliga insatser uppmuntras för syftet att hjälpa människor i behov.


För de allra flesta, som arbetar för högre standard, är för dem sedan det viktiga, att deras inkomster påverkas av utbildning, kompetens och arbetsinsats och dessutom ökar med tiden – inte vad andra tjänar. Avundsjuka är ett förkastligt karaktärsdrag. Vidare krav på jämlikhet kränker vanligen andra människors individuella rättigheter.


I det Goda Samhället exploderar skillnaderna mellan människor i alla avseenden. I denna för prestationer förmånliga miljö utnyttjar de sina unika egenskaper kraftfullare än annars och utför och formar därför arbetsresultat, som skiljer sig avsevärt. De stora skillnader i förmågor, som vanligen existerar mellan individer, ges här fritt utrymme. Kollektivism och den konformism denna skapar är helt negativa företeelser. Libertarianismen önskar forma ett samhälle, där människor utvecklas maximalt i alla avseenden, vilket innebär att skillnaderna mellan dem – också ekonomiska – blir mycket stora. Det fyller också bäst kravet på rättvisa. Att avundsjuka är ett kraftfullt vapen för vänstern är bara ett leva med (1). Den gemena och omoraliska inställning, som många socialister syns ha, är att även om fattiga blir – kanske avsevärt – fattigare i deras samhälle, uppvägs det helt av att jämlikheten kan sägas öka. Man är då fångad i den marxistiska ideologin, som redan visat sig vara ytterst skadlig som ekonomiskt och politiskt system. Men den är grunden just för avundsjukan.


ATT ÄLSKA OKÄNDA ELLER KOLLEKTIV – EN OMÖJLIGHET
Stundtals talar människor om kollektiv eller enskilda och säger:” Man ska /Vi bör älska dem”. Det är en i grunden kristen tanke, som vanligen leder helt fel. Att använda ordet ”älska” oriktigt är olyckligt, när man väl kan använda andra svagare och korrektare ord. Att älska någon kan – med undantag för det egna landet – bara användas gällande konkreta människor: främst sin partner men annars i första hand familjemedlemmar. Och en människa måste ha ett mycket högt personligt värde för en själv för att kärlek ska finnas. I övrigt är inte känsloengagemanget på den nivå ordet ”älska” kräver.


Men nu ska vi älska stora kollektiv såsom flyktingar eller u-landsbefolkningar. Denna devalvering av ordet kallar jag för ”Soptunneteorin för kärlek” (2): man ska älska alla oberoende om man (a) känner personerna eller ej, eller (b) de är värda det eller ej. Detta är självfallet ingen riktig kärlek utan en floskel. Känslor som kärlek är individuella och gäller inte kollektiv.


AV VAR OCH EN EFTER FÖRMÅGA – ÅT VAR OCH EN EFTER BEHOV
Denna berömda marxistiska tes är generellt djupt omoralisk och ett direkt angrepp på individualism och frihet. Människor äger sig själva, och resultatet av deras ansträngningar ska ingen ta ifrån dem med våld. I ett gott samhälle kommer alla, som inte klarar sig själva, att få hjälp beroende på människors godhet och goodwill – och inte pga något tvång. Marxismen innebär att människorna ägs av kollektiv dvs ekonomiskt sett är slavar, och att deras arbetsresultat därför inte är deras. Det är en oetisk och djupt föraktlig människosyn. Samhällsekonomiskt leder systemet dessutom bara till misär.


I Sverige ser vi idag av praktiska skäl den hjälpen som ett gemensamt och demokratiskt beslut, vilket också har en historisk grund i statliga bestämmelser sedan många århundraden med syftet att säkra fattigas överlevnad. Och i dagens samhälle med dess tunga skattebelastning och regleringar av mycket och mängder av andra utgifter, som de offentliga inte bör använda skattepengar till, är detta också den nödvändiga metoden. Men skälet är fortfarande människors goodwill mot andra, och behov utöver basbehov ska inte stödjas.


Libertarianismen är en humanistisk ideologi och dess medmänsklighet är naturlig och självklar för de allra flesta människor. I ett bättre samhälle kommer olika lösningar prövas, och medborgarna kan förhoppningsvis så småningom frivilligt överta ansvaret för många delar av statens sociala funktion (3).


U-HJÄLPEN BÖR AVSLUTAS
Men medan de allra flesta av oss av goodwill mot våra medmänniskor frivilligt idag accepterar demokratiska beslut i frågan, gäller detta inga andra. Nationer orsakar och ska också hantera sina egna problem. Att behov skapar någon allmän rätt att ta pengar från människor i en nation för att ge åt andra i ett främmande land är både omoraliskt och oacceptabelt. Det baseras i grunden på den marxistiska tanken att människor tillhör andra, är slavar och tillhör kollektiv. Men de gör de inte. U-hjälp är dessutom ett område, som ligger utanför samhällskontraktet. Svenska medborgare ska därför inte tvingas betala för utlänningar beroende på andra nationers historia och misstag. Det ska vara individernas beslut, om de vill bidra i den frågan.


I ett annat sammanhang skrev jag om dessa länder (4):
De har låtit sig hindras av felaktiga ideologier men också kulturer, som de valt att inte förändra. Fattigdomen … bär vi inget ansvar för. Deras regeringar vidmakthåller på grund av maktskäl och eliternas hänsynslöshet misslyckade kulturer och motsvarande uppbyggnad av samhällena. Invånarna är offer …. för sina egna religioner, ideologier samt undermåliga … samhällssystem.


Förutom att en del av hjälpen hamnar i elitens fickor, bidrar u-hjälp också till att regeringarna kan undvika just genomförandet av reformer, som faktiskt skulle hjälpt befolkningarna. Idag vet man ju, vilka reformer och insatser i ett samhälle, som verkligen leder till ekonomisk utveckling (5). Men dessa ändrar ofta också maktförhållanden, vilka regeringarna inte vill förändra, så de genomförs inte. Innebörden av det är att: ”länder själva genom sin uppbyggnad av institutioner och politik i landet i många avseenden egentligen väljer sin utvecklingstakt och därmed sin utvecklingsnivå” (6). Och förutom denna vägran att välja rätt politik, som leder till större allmän välfärd, varför ska västerländska stater stödja fattiga länder, som systematiskt hindrar – kanske förstör – sina egna förutsättningar för utveckling ? Deras politik orsakar troligen skador mångdubbelt större än de bidrag de får. Den enda hjälp den svenska staten i dag bör ge ett land är tillfällig katastrofhjälp och kontrollerade bidrag för att stötta utveckling av individuella rättigheter, politisk demokrati samt ett fritt och rättssäkert ekonomiskt system.


Argument för u-hjälp av typen att svenskar är priviligierade (7), har en skuld till u-länderna (4) och bär på en allmän tacksamhetsskuld för att de just är svenskar (8), håller inte alls vid närmare granskning.
Dessutom ger Väst redan andra nationer en historiskt unik hjälp genom all den kunskap om natur- och samhällsvetenskap, ekonomi, teknologi och produkter, som utvecklats här under ett kvarts millenium. Med hjälp av allt detta kan u-länderna utveckla sig själva oerhört mycket snabbare än vad västländerna kunde (7). Det är verkligen en unik och ytterligt generös gåva till dessa länder, som medför att de kan utvecklas snabbt. Så gällande u-hjälp råder också principen, att människor och deras prestationer inte tillhör något kollektiv: all hjälp till andra nationer ska beslutas av individerna.


(1) https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-4-nagra-viktiga-samhallsmal/
(2) Ahlmark, Dan, (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, sid. 42f.
(3) Ahlmark, Dan, a.a., sid. 205-208.
(4) https://nyadagbladet.se/debatt/mena-invanare-inga-offer-for-vit-overhoghet-och-dominans/
(5) https://www.nyatider.nu/varfor-den-svenska-u-hjalpen-bor-elimineras/
(6) https://www.frihetsportalen.se/2018/04/lander-och-civilisationer-skiljer-sig-och-vissa-ar-battre/
(7) https://detgodasamhallet.com/2019/10/08/gastskribent-dan-ahlmark-ar-vi-svenskar-privilegierade/
(8) https://detgodasamhallet.com/2018/03/03/gastskribent-dan-ahlmark-kulturmarxism-och-unga-kvinnor/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

39 svar på Politiska Hädelser 1 – orsakade av individens rätt till det egna livet

  1. Göran skriver:

    “…medger, att landets alla medborgare kan delta i avgörande beslut för nationen.”

    Det är precis det som en libertarian vänder sig emot eftersom det helt enkelt inte är korrekt. Vad har vi svenskar fått var med och bestämma om att Sverige t.ex. ska islamiseras? När fick vi svenskar vara med och bestämma om att Sverige ska ha en gigantiskt stor invandring? Hur kommer det sig att i princip alla politiker ogillar folkomröstningar och försöker hindra sådana?

    Närmast någon form av demokrati på nationell nivå för en libertarian kommer Schweiz och inget annat så kallat demokratiskt land på jorden kommer i närheten av någon form av demokrati som en libertarian kan acceptera. Om någon annan acceptans finns, sluta då vara libertarian för det är ni då inte.

    “U-hjälp är dessutom ett område, som ligger utanför samhällskontraktet…”

    Om nu Dan Ahlmark är en libertarian, hur kommer det sig då att denna herre skriver om ett samhällskontrakt. Kontrakt ska ingås frivilligt och det så kallade samhällskontraktet är inget frivilligt kontrakt utan ett kontrakt som vi medborgare är tvingade till via våld eller hot om våld.

    Jag förstår inte resonemanget om U-hjälp. Det existerar inte ens i ett libertarianska samhälle. Det behöver inte ens diskuteras eller ens motiveras för att det inte existerar i ett libertarianskt samhälle. Den hjälp som ges till andrar både inom närområdet eller längre bort är individuell. Hur den hjälpen ser ut är ointressant.

    Jag får nog tolka en del påståenden som att Dan Ahlmark inte har lyckats bryta sig loss helt och hållet från den socialistiska indoktrinering som vi svenskar har fått genomlida under vår uppväxt och som mer eller mindre sitter som en ryggmärgsreflex. Jag har haft den, men har nog lyckats få bort till minst 99 %.

    Sist vill jag inte påstå att libertarianism skulle vara direkt humanistisk. Jag påstår i stället att libertarianism ligger närmast människans natur av alla ideologier och i den ingår en humanistisk natur.

    • Mats Jangdal skriver:

      Göran, jag kan tycka att du verkar ha en förutfattad och falsk föreställning om vad libertarianism är och vilka som eventuellt företrätt den inriktningen i Sverige. Den skall i alla händelser inte sammanblandas med nyliberalism. Samtidigt måste det erkännas att det kan vara svårt att hålla isär alla kombinationer av “liber” i olika politiska filosofier.

      Någon form av samhällskontrakt kommer vi inte undan, om vi vill ha ett samhälle. Notera att “sam-” ingår i både gemensam, tillsammans, samman med mera.
      En så vänsteranstruken, men även spretig filosof som Rousseau menade att samhällskontraktet måste vara personligt och fysiskt upprättat efter en regelrätt förhandling. Så där är du inte först.

      • Göran skriver:

        Libertarianism är bara en regel om icke angrep. Från det kan man bygga upp olika principer, varav en är att skatt är en angrep. Ett kontrakt du inte ingår frivilligt är ett angrep.

        Skulle ett samhällskontrakt kunna ingå i ett libertariansk samhälle? Ja, om det ingås frivilligt och att det går att träda ur.

        Om du ska argumentera för att samhällskontrakt som vi mer eller mindre föds in i, då får du även acceptera alla politiska inriktningar i det och att socialisterna en dag tar allt du äger ifrån dig. Det skedde under samhällskontraktet.

        En falsk föreställning om libertarianism är exakt vad Dan Ahlmark sysslar med. Hittar på en massa åsikter som inte har något med libertarianism att göra. Om vi inte håller fast vid grunden i alla lägen om icke angrep, då går även libertarianism samma väg som liberalism, en massa olika varianter som leder till att grundidén mer eller mindre är något som ingen kommer ihåg längre och som du har försökt att återupprätta.

        Jag tror inte att Ludvig von Mises-institutet i Sverige skulle vara intresserade av att ta in en enda av Dan Ahlmarks artiklar.

        Slutligen. Vad är det vi behöver ett samhällskontrakt för? Upplys mig gärna för jag kan inte så något.

        • Mats Jangdal skriver:

          “Skulle ett samhällskontrakt kunna ingå i ett libertariansk samhälle? Ja, om det ingås frivilligt och att det går att träda ur.”

          Ett samhälle helt utan samhällskontrakt är känt under ett annat namn, nämligen anarki, eller kaos.

          Rousseau tänkte sig att det skulle vara obligatoriskt med ett samhällskontrakt, men att det skulle vara individuellt utformat. Om personen sedan kom inför domstol skulle denne dömas utifrån vad som överenskommits i dennes personliga samhällskontrakt.

          Han kunde dock inte ge en bra förklaring till hur omyndiga personer ska hanteras och vilket samhällskontrakt eller lagar dessa lyder under.

          Du skriver att det ska vara möjligt att träda ur. Så, nu tänker jag mörda någon, jag annulerar härmed mitt samhällskontrakt, allt är mig tillåtet.
          Nu har jag mördat den jag ville bli av med, nu vill jag återupprätta samhällskontraktet för att skydda mig själv.
          Var det så du tänkte?

          • Göran skriver:

            Nu fick du till en ganska dålig liknelse med att träda ur och mörda och träda in igen. Det motsäger allt om libertarianism. Du begår ett angrepp. Det är inte tillåtet och kommer att straffas vare sig det finns ett kontrakt eller inte.

            Gör igen liknelse med anarki och kaos. Anarki betyder frihet från överhet och innebär inte att det är kaos för att det inte finns någon korkad person typ Stefan Löfven vid ratten.

            Det går inte att säga hur ett libertariansk samhällskontrakt kan se ut eftersom det inte skulle finnas några enhetliga sådana utan i stort bara lokala. Men låt säga att ett kontrakt upprättas för att ge medlemmarna i det samhället vissa rättigheter, t.ex. att färdas på vägar på annans mark. Träder du ur kontraktet så upphör rätten att färdas på de vägarna.

            Jag skulle nog se kontrakt som att det finns flera för olika saker och inte ett som allt ska rymmas under. Jag behöver inte ett kontrakt i Småland som passar för någon i Härjedalen. Tänk bort att vi alla vill leva på samma sätt över hela landet Sverige. Vi har alla olika egenheter för oss beroende på varifrån i Sverige vi kommer.

            Jag har inga önskemål att du, Mats, ska tvingas leva under några nycker som jag har. Bättre att organisera flera samhällen där folk med likartade nycker lever tillsammans än att som idag har samhällen där det ständigt ska vara politiska strider mer eller mindre.

            • Mats Jangdal skriver:

              Nu säger du att det ska finnas kontrakt i lokalsamhället, men det är väl samhällskontrakt lika fullt?
              Menar du också att dessa lokala samhällskontrakt ska vara lika för alla inom det lokala området?
              I så fall saknar jag det individuella samhällskontrakt Rousseau förordade.

              Anarki betyder väl även anarki gentemot alla medmänniskor, inte bara mot överheten? Finns det ens en sådan i en anarki?
              I maffiastaten råder inte anarki. Där är ordningen strikt organiserad, med kaos som resultat för vissa.

              Kan du ge något exempel på när och hur man skulle kunna kliva ur sitt personliga samhällskontrakt och vilka konskevenser som kan tänkas av det?

    • Dan Ahlmark skriver:

      Göran!

      Du invänder mot dagens politiska hantering av demokratin, vilket de flesta av oss gör. Men demokrati medför, att alla medborgare kan delta i levnadsavgörande beslut som försvar mot ett invaderande land, genom folkomröstningar som att bevara eller minska nationell suveränitet ( Euroomröstningen), formulering av författningen dvs grundreglerna för samlevnaden i landet. Sedan misshandlar politikerna – som Du är inne på – och undviker informellt demokratiska regler, när det gäller fundamentalt viktiga frågor, där de vet att folk skulle motsätta sig det politikerna vill ha: massinvandring, mångkulturellt samhälle osv.

      Men låt oss arbeta på det och minska utrymmet för bara riksdagsbeslut gällande frågor av sådant stort nationellt intresse. Jag har föreslagit att t ex folkomröstning krävs enligt författningen för att avgöra maximivolymen för årlig invandring. Vi bör självfallet allmänt öka det folkliga inslaget i beslutsfattandet så långt som möjligt, men det avgörande blir nog dock, att många frågor överhuvudtaget inte bör bestämmas demokratiskt. Mitt begrepp om utgiftsfrihet går en bit på den vägen. Många saker som staten tagit över och kräver skatt/avgifter för, ska medborgaren hantera individuellt.

      Samhällskontraktet är ett fiktivt frivilligt kontrakt ingånget för många generationer sedan mellan folket och statsmakten. Min uppfattning om dess innehåll är ett samhälle där det mesta beträffande individuellt liv sköts av individerna själva. Beträffande statens funktioner är det mycket begränsande. Men den libertarianska ideologin är naturligtvis mycket viktigare än innehållet i föreställningen om ett kollektivt samhällskontrakt.

      Jag förstår inte din invändning mot att jag hävdar att u-hjälpen ska vara individuell. I dagens situation är den hjälpen stor, och det finns starka intressen bakom den. Då måste man också motivera utförligt varför dagens system är förkastligt. Det går inte att i dagens Sverige bara överlägset hävda:” Det behöver inte ens diskuteras eller ens motiveras för att det inte existerar i ett libertarianskt samhälle.” Vi dömer oss till politiskt självmord, om vi intar den attityden. Vi måste på varje punkt argumentera och verkligen visa varför vi tycker som gör, och varför vår lösning är bättre.

      Du bör ha mera på fötterna och ha bättre argument, innan du ger dig in på individualpsykologisk analys av mig och hävdar att jag ”inte har lyckats bryta sig loss helt och hållet från den socialistiska indoktrinering”, som vi alla undergått. Att jag i vissa situationer tycker, att man måste väga olika libertarianska principers vikt mot varandra (när de kolliderar) och att jag önskar ge bidrag till politiken som underlättar vägen till det libertarianska samhället och inte bara förkunnar slutmålet, anser jag vara en styrka. Det är inget tecken på en kvarvarande socialistisk indoktrinering.

      Libertarianismen är humanistisk från flera utgångspunkter. Dels från kunskapsteoretisk, dels från rent mänsklig utgångspunkt. Beträffande kunskapsteorin gäller: ”Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär” (Wikipedia), vilket överensstämmer med viktiga principer i libertarianismen. Beträffande mänskliga krav anser jag exempelvis individuella rättigheter vara det mest människovänliga, som finns (liksom många andra inslag i ideologin).

      Om man bara begränsar sig till populärtänkande och avser ”snäll mot andra” ställer libertarianismens människosyn krav på människor gällande deras ansvar för sig själva, men är ju helt öppen för individuell generositet avseende dem, som lider nöd. Att den fundamentalt vill att sådan hjälp ges frivilligt, ändrar inte på beteckningen av ideologin som ”humanistisk”. Enligt min syn på libertariansk socialpolitik står också staten som sista garant för livsuppehållande stöd, men tror på inget vis att det blir nödvändigt. När den Civila VälfärdsStaten dvs grunden till vårt samhälle, genomförts och fungerat en period, kommer resurserna hos medborgarna räcka för god frivillig socialhjälp, även om många inte ger sådan hjälp.

      • Mats Jangdal skriver:

        Såg på TV4 i morse ett nyhetsinslag där de dels berättade att de idéburna organisationerna (Röda Korset mfl) hade förlorat inkomster. Häpp! Vad ska idéburna org. med pengar till? Räcker det inte med idéerna? Är de inte mer som affrsdrivna med en annan affärsidé bara?
        Dels kallades dessa idéburna organisationer för civilsamhället och jämställdes med en alternativ offentlighet till välfärdsstaten.

        Tycker att båda de synsätten förtjänar en idépolitisk-filosofisk belysning. Är den bilden av de idébruna organisationerna allmän?

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Dan!
    Från tid till annan stöter jag på uttrycket, “den Svenska avundsjukan”. Finns där något urtypiskt Svenskt i att bära på denna degenererande egenskap? Eller är det resultatet av “tunnelseende” i så måtto att jämförelsen med andra kulturer/länder saknas.
    Avund räknas väl till en av “dödssynderna” så en härledning/förklaring av innebörden skulle göra många människor gott. Det skulle innebära att (om förklaringarna “landar” hos mottagaren) livet gestaltar sig i en mycket mer positiv dager.

    Jag tänker på Samuel och hans ihärdiga förbannande av den förhatliga “allemansrätten” där han i grund och botten destruerar begreppet allemansrätt, till fragment i en papperskorg.

    Dan! Finns här kopplingen mellan “allemansrätt” och avund? I så fall en Svensk sådan??
    Det skulle förklara ett och annat, i vilket fall för mig.

    • Göran skriver:

      Avundsjuka finns i alla samhällen. Det är inget vi kan komma ifrån. Det är bara det att vissa försöker göra politik av den och sedan använda våld för att försöka ta ifrån de som avvundssjukan riktas mot. Ganska enkelt att se att mer eller mindre patologiskt avundsjuka människor finnas på vänsterkanten.

    • Dan Ahlmark skriver:

      Stefan!

      Eftersom avundsjuka redan i början av 600-talet av påven Gregorius 1 inlemmades bland de sju dödsynderna, får vi anta att det är en vanlig mänsklig egenskap, som genetiskt inte främst gäller svenskar. Att den finns i många ( alla?) kulturer finns det också basis att påsta. Men Sverige har kulturellt uppenbarligen länge (sedan medeltiden ?) odlat avundsjuka, och här kan man bara spekulera. Är det svenska bönders (den helt avgörande delen av befolkningen) relativa frihet som gjorde att det var naturligare för dem att observera orättvisa skillnader mellan dem och alla som hade det bättre ?

      I och med socialdemokratins utbyggnad av sin apparat för samhällskontroll kom dess variant av socialism med dess stimulans av avundsjuka att slå ett grepp om de flesta svenskar. I inget annat land än totalitära skaffade sig ett parti ett sådant totalt grepp om samhället som den svenska socialdemokratin. Och genom detta kom socialismen att bli en starkare del av de allra flesta svenskars föreställningsvärld än på många andra håll. Det räckte troligen för att avundsjuka skulle bli en så avgörande del av samhällsåsikterna som skett. Jag kan inte tillräckligt mycket om just svensk socialdemokratis ideologi för att veta om dennas innehåll dessutom skiljer sig på denna punkt från vanligt förekommande socialism.

      Jag avstår från följdfrågan om avundsjuka och allemansrätt, då jag inte kan tillräckligt mycket om allemansrättens historia.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Tack Dan!
        Att säga att avundsjuka och allemansrätt är två sidor på samma mynt är väl svårt att härleda. Men det är inte utan att jag automatiskt gör den kopplingen, (till del skall sägas).
        Frågan har anknytning till förd makropolitik tycker jag dessutom, där EU har att hantera frågor om asylrätt, pågående markanvändning, och demokratifrågor i allmänt.
        Se hur “Wischygrad”-länderna behandlas av bunkergänget i Bryssel.
        Är det inte bara avund vi ser i dess prydnad?

  3. Jan Andersson skriver:

    Frihet hos ett folk är i högsta grad också friheten att välja på vilket sätt man skaffar sig livsmedel och livets nödtorft. Men denna grundprincip gillas inte av svenska makthavare, man ska dessutom utan avbrott ständigt betala så mycket som möjligt till statskassan.

    Under västvärldens mest expansiva perioder verkar det inte ha varit så att staten direkt eller indirekt lade en våt filt av anvisningar, regler, bestämmelser, förskrifter och lagar över all entreprenörsverksamhet. Men efter snart hundra år av socialism finns det inget som kan utövas fritt längre, och speciellt skattesystemet och dess indrivare uppfattats allmänt som en hopplöst ensidig nyckfull och ointresserad kravmaskin som man kämpar förgäves mot, om och när kalkylerna utfaller till den enskilde skattebetalarens nackdel.

    Många företag läggs ner helt i onödan; kunskap, kundrelationer och entreprenörslust skingras för vinden, därför att skatt alltid är det första man måste betala och sist får uppskov med. Du får aldrig betala för litet, då hotar indrivarna direkt och utan att passera någon rättsvårdande instans med rättsliga åtgärder. Men betalar du för mycket så möts du av likgiltighet och ointresse och kan endast med dyr experthjälp hävda din rätt. Om din beskattningsbara omsättning inte ökar med fem procent om året måste du motivera varför! Om du blir sjuk och arbetsoförmögen så måste preliminärskatten ändå betalas in från en obefintlig inkomst, jämkning först nästa år efter deklaration.

    Så är det inte alls i många andra länder där en dialog är möjlig med makthavarna. Det finns också länder där vissa entreprenörer hanterar kontanter i mindre belopp och som högaktningsfullt struntar i skattelagarna, “behöver du kvitto”. Men dessa kanske överlever en pandemi, vilket de laglydiga knappast gör. Fundera på denna paradox, men inte för länge för då blir du tokig.

    Allt detta kan lösas snabbt med en enkel platt skatt på all verklig inkomst. Moms är förresten en sådan platt skatt, men som dumt nog ger massor med obetalt merarbete i alla entreprenörsled, till den slutligen betalas i sin helhet av den fattige slutkonsumenten. Sverige är förresten det enda landet som debiterar moms på skatt (fordonsbränsle). Vi var först med denna fiskala orgasm!

    Jag hyser ingen förhoppning om att den pågående pandemin ökar våra myndigheters insikt i företagarnas vardag; de föreslagna åtgärderna tyder inte på det. Varför inte bara ge uppskov med preliminärskatten tills inkomsterna är tillbaka? Enkelt och kan göras obemärkt, och skulle försvåra för svartjobbarna, men ger inga politiska pluspoäng. Inte ens i kristider kan sossarna sluta tänka på sig själva.

    • Göran skriver:

      Vi betalar moms på en massa skatter i Sverige såsom el, tobak, sprit…

      Kina har nästan inga reglerar överhuvud taget för företag. Tänk om Kina hade startat med att implementera alla Sveriges regleringar över företag. Var hade Kina varit idag?

      En del länder har ingen skatt för företag. I dessa länder behöver företagen inte lämna in några uppgifter till myndigheterna. Det finns inget krav på bokföring, årsbokslut eller årsredovisningar.

      Ta bara denna EU-lag om integritetsskydd för oss människor – GDPR. Skyddar den oss? Nej, absolut inte. Enligt min uppfattning har den bara tillkommit för att gör det enklare för staten och myndigheter att spåra oss medborgare i företagen. Myndigheterna ska ha det lättare att få ut information om oss medborgare från företagen.

      För företagen har det uppstått en kostsam hantering av personuppgifter. Det kostar många företag miljontals kronor att hantera detta och för vissa initieringskostnader långt över 100 miljoner kronor, för bankerna t.ex.

      Alla företag är idag nästan mer eller mindre rädda för att göra fel och få dryga böter. I Storbritannien har de även infört en årlig avgift om man omfattas av GDPR. Reglerna för när man omfattas är så luddiga att alla betalar även om de inte behöver.

      Om entreprenörer i Sverige skulle starta med att läsa alla regler som finns, så skulle de aldrig starta ett företag.

      • Åke Sundström skriver:

        Sant, GDPR är ett av många exempel på att EU-kolossen måste desarmeras, genom reformer eller via utträde. Men merparten av dagens onödiga regelverk har skapats på Helgeandsholmen. Att lämna EU är för sanna liberaler lika självklart som att hårdbanta den svenska lagboken och den parasitära byråkratin.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Dan, det vore önskvärt om Du kunde bedöma det etiska i att som jag påstår, socialisterna har som ledstjärna i deras ideologi att FORCERA FRAM DÖDEN i den Svenska befolkningen. Varför utrymmer man det ena äldreboendet efter det andra i Sveriges land för att ge plats till kampdugliga invandrare ännu så länge obeväpnade. Varför vill socialisterna ha monopol på Ditt och mitt hälsotillstånd och en möjlighet att bestämma att nu är våra liv förbi? Anser att den via arv belastade Löfven gott kunde förklara år 2020 socialistiska rashygien metoder och hur man har lyckats med att förinta positiva tankar kring de riktiga etniska svenskarna.
    Självklart skall svenska folket ha rätt att färdas i naturen men inte på socialisternas villkor utan på markägarens. Hur kan det vara att socialisterna kan utsläcka “ALLEMANSRÄTTEN” men kräva inskränkningar av alla oss andra i vårt ägande?
    Tack Stefan för att Du förstår och inser konsekvenserna av det vulgärsocialistiska BEGREPPET “ALLEMANSRÄTT”!!! Vad f-n är det? Den som inbillar sig att allemansrätt enbart ger rätt till tillgång till naturen blir garanterat utsatt för självbedrägeri. I socialistens värld täcker det ALLT.

    • Göran skriver:

      Nu har jag kanske helt fel. Men allemansrätten fungerar nog ganska bra tills det kommer till att det ska vara någon rätt att driva verksamhet på annans mark såsom turistindustrin eller kommersiell svamp och bärplockning.

      Från början är allemansrätten till för de som bor i en by att röra sig på annans mark runt byn. I detta fall lär markägaren i princip känna alla dessa personer och det är inte meningen att en person från Stockholm åker iväg 10 mil för att plocka bär eller svamp.

      Definitivt borde allemansrätten upphöra vid t.ex. jakt. Det kan inte var meningen att man fritt kan trava runt i skogen vid jakt och skrämma bort viltet. Jag skulle gissa på att som ovan skrivet, att de som bor i byn respekterar det, men knappast bärplockaren från Stockholm.

      • Mats Jangdal skriver:

        Göran, du har helt fel angående allemansrättens ursprung och syfte! Läs Gunnar Wiktorssons bok Den grundlagsskydddade myten, så förstår du bättre.

        • Göran skriver:

          Bra där Mats! Nu fick jag en anledning att lära mig mer om allemansrätten. Den socialistiska indoktrineringen behöver omskolas.

          Jag läste igenom din serie om “Allemansrätten – anarkirätten”, som jag hamnade på när jag letade efter källor att köpa boken på.

          • Mats Jangdal skriver:

            Tack!

          • Samuel af Ugglas skriver:

            Ursäkta jag blandar mig i diskussionen.
            Göran, kan Du eller ”lagen” definiera vad en ”HEMFRIDZON” är för något. Den har socialisterna lyckats att blanda in i begreppet ”ALLEMANSRÄTT”.
            En ”gummiparagraf” värre en någon annan!!!
            Vulgärsocialistiskt tankegods och inte för fria människor. Hemskt!

            • Stefan Eriksson skriver:

              Jag har uppfattat “hemfridszon” som ett begrepp liknande det som när “F-n läser bibeln”.
              “Gummiparagraf” var ordet!

              Det skiljer sig `å det grövsta åt om “hemfriden”
              skall försvaras inom eller utom “planområde”(i regel tätbebyggda).

              Den som “stör eller förstör” skall förpassas hem till sig, där denne kan söka utlopp för sina lustar. (en balkongbiolog kan ju studera sin omgivning därifrån, utöva alla möjliga rättigheter som allemansrätten beskriver)
              Under strikt ansvar förstås!

      • Jan Andersson skriver:

        Vid sidan av kan jag relatera ett minne från lumpen; vi hade orienteringstävling varje vecka. En gång även första älgjaktsveckan, och kartorna var omsorgsfullt påritade med en fet röd linje runt hela orienteringsområdet. “Vad ni gör, spring inte utanför den röda linjen!”
        Vi såg ju direkt att banan löpte strax innanför linjen på många ställen, men det fanns inte någon sådan avgränsning i verkligheten och vi var över 50 värnpliktiga som för dagen dessutom bar kronans älggrå grötkläder. Och nog hördes ett avlägset skott? Nästan alla bröt tävlingen efter några minuter och genade utan brådska direkt till målet. Befälet sa ingenting. Frihet under ansvar – en utmärkt beskrivning av en demokrati.

    • Jan Andersson skriver:

      Jag har ända sedan jag kunde tänka självständigt undvikit att utnyttja allemansrätten. Vilket jag idag är glad för, eftersom jag numera känner flera mark- och skogsägare och får ibland ta del av deras kamp mot klåfingriga byråkrater och deras regelverk. Förr skrattade de mest åt ganska korkade tjänstemän som kom ut till gårdarna, idag är det svårare och det krävs större finurlighet för att klara sig oskinnad. Man kan ge dem ett fläskben för att få göra A, men samtidigt skriva ett förbehåll som omöjliggör att A kan genomföras. Då blir båda parter nöjda.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag brukar (i mån av tillgång det året) med behållning plocka både blåbär och lingon, i ett till del meditativt syfte.
        Det finns få ställen på jorden jag känner mig bättre till mods än i en reslig tallskog, med gott om bärris,,, mindre av björksly,,, lite lagom vind och c:a 10 grader varmt.
        Regnar det på “tvären” och jag tvingas tränga mig fram, (vare sig det handlar om folk eller sly) stannar jag hellre hemma och skriver kommentarer på frihetsportalen.
        Men, visst… tar jag allemansrätten till intäkt för mina sådana besök i bärskogen. Frihet under ansvar beaktas, och den som missbrukar den devisen skall fråntas rätten att plocka bär.

  5. Åke Sundström skriver:

    En omständlig och i mina ögon felfokuserad diskussion om termer och definitioner. Det centrala är ju MAKTFÖRDELNINGEN mellan stat och individ.

    Det sannliberala/libertarianska idealet är ju den så kallade nattväktarstaten, där medborgarna själva allt bestämmer, med undantag för nattväktarstatens smala men viktiga ansvarsområde; försvar, utrikespolitik, polis, rättsväsen, infrastruktur och annat som det vore opraktiskt att försöka lösa individuellt.

    Så var går då denna gräns, vid 75 procent som i dagens Sverige, eller vid nattväktarstatens cirka 20 procent? Vad övrigt är, är ovidkommande. Huruvida man kallar denna lösning för “samhällskontrakt” eller något annat är skäligen ointressant. Görans extrema tolkningar om att “all skatt är stöld” saknar också all egentlig relevans.

    Det finns en svensk samsyn om att vår extremt obalanserade blandning mellan frihet och tvång, den så kallade “svenska modellen”, är hyggligt väl avvägd. Det är denna maxim, godtagen även av våra förment liberala/borgerliga partier, som måste ifrågasättas.

    Vårt problem är inte att vi har en socialistisk regering, utan att vi saknar en sant antisocialistisk opposition. De ideologiska skurkar som libertarianer behöver jaga heter Kristersson och Lööf – med kritik också mot våra “samhällsvetare” som så ytterst sällan deltar i denna för medborgarna så viktiga diskussion om valet mellan Palmes starka stat och ett bättre alternativ där den enskildes frihet står i centrum.

    • Jan Andersson skriver:

      Sista stycket beskriver klockrent huvudproblemet i Sverige. Sossarna har sockrat sitt budskap effektivt och fått mest röster av alla dem som sossarna gjort beroende av sin baksluga doktrin. Oppositionen har funnits på pappret men inte i i realpolitiken, de har också gått i den socialdemokratiska fällan oftare än de flesta andra medborgare. Vad ska vi med sådana ynkryggar till?

      Unga som fastnar i fällan måste vara nästan övernaturligt beslutsamma för att ta sig ur den. Företagare upplever tillvaron som en madrasserad cell. Äldre som suttit i fällan länge och aldrig förmått ta sig ut röstar givetvis för status quo; orken och lusten har sinat.

      För en ung person, liksom för en nystartad företagare måste den blivande livsgärningen vara en utmaning, gärna svår men inte orimlig att förverkliga. För att lyckas måste man noggrant ta till sig de äldres och erfarnas positiva kunskaper, men inte dess negativa även om de är svårundvikliga. Och kom ihåg att det finns oändligt mycket att göra och som behöver göras.

      För svenska folket är det nu dags att anta utmaningen att rösta fram en regim som stöttar och välkomnar alla individuella utmaningar, och inte kväver dem i lindan. Det blir inte enkelt och kommer att ta tid, kanske två generationer. Landet och folkandan måste utvecklas, inte avvecklas som nu.

      Just idag har kanske många upptäckt att våra expertmyndigheter har misskött sina förtroendeuppdrag å det grövsta utan att agera med minsta ansvar kraftfullt för ett återskapande av kompetens och beslutskraft. Och just nu är det viktigt att dra ner byxorna på de som varit ansvariga men låtit bli att att ta något ansvar. Ingenstans i Sverige fanns denna veliga låt-gåmentalitet före trettiotalet.

      Men jag är övertygad om att svenskarnas “vikingablod” finns kvar och kan återskapa ett av jordens bästa samhällen ur dagens likgiltiga och slöa TV- och Facebookmentalitet.

      Du som är ung, ryck musikpropparna ur öronen, försök att se ut och uppträda som en ansvarsfull person, se dem du möter i ögonen, försök att skapa kontakt vid lämpliga tillfälleni och utstråla den positiva energi och livslust som du bär på. Om du varje dag övar på att vara sådan så kommer dina studieresultat att ge dig goda vitsord och du kommer inte att ha några svårigheter med att skaffa dig jobb. Ställ hundratals “dumma frågor” varje vecka istället för att låtsas att du redan kan och vet allting, för det gör du inte, utan låter bara löjlig. Men det förväntar man sig inte heller av dig, och du kan inte imponera med snack på den som kan ge dig ditt livs jobb; istället förväntar man sig att du är villig att lyssa och ta lärdom. Var inte blyg men heller inte kaxig. Det är ditt liv och din framtid! Gör dig inte “omöjlig” utan möjlig.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Väldigt vackert skrivet Jan, och som det ser ut väl genomtänkt också, till skillnad från mina fria fantasier, som för det mesta präglas av intrycket att jag “skjuter från höften”.
        Din kommentar här skall sparas i en särskild “mapp” för tänkvärda och fullödiga inlägg i debatten.
        Med vänlig hälsning.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Kristallklart Jan, tack för det. Frågan är hur mycket socialisternas görande och låtande har inkräktat på vårt VÄLSTÅND?
        Tittar jag mig omkring med mina gamla bondeögon ser det rätt slitet ut, i varje fall på landsbygden och den “produktionsapparaten” kan inte försörja mer än 50% av befolkningen. Vet de arma människorna som tvingats in i städerna om det?

      • Åke Sundström skriver:

        Tack för en fin utbrodering av vårt gemensamma budskap.

        Min enda lätt avvikande åsikt är att återuppbyggnaden inte ska behöva ta två generationer. Vi närmar oss, tror jag, en punkt där förändringen tvingas fram, även utan stöd av dagens ideologiskt urarva borgerliga partier.

        SD växer efter varje vänsterharang från Kristerssons sida. Och jag hoppas förstås också att ett förnyat och “rakare” sannliberalt parti, KLP, med Mats som inspiratör kan slå igenom snabbare än han själv håller för sannolikt.

        FÖR SÅ HÄR KAN VI VERKLIGEN INTE HA DET! Det är ovärdigt ett civiliserat samhälle och grövsta tänkbara svek mot de generationer som byggde Sverige – låt vara i slutfasen med hjälp av andras olycka, den fasansfulla Hitlertiden. Palme-Reinfeldt-eran förtjänar inget blidare öde än att snarast förpassas till historiens skräpkammare feltänkta idéer och än mer förödande praktiska tillämpningar.

    • Åke Sundström skriver:

      Jag saknar din kommentar, Mats, eftersom vi inte tycks vara helt överens om tagen i detta angelägna ämne. Eller skall jag tolka sin tystnad som ett instämmande?

      • Mats Jangdal skriver:

        Du hade kommenterat Dan, ser jag nu. Du och jag är i allt väsentligt ense. De som besitter riksdagshuset är alla skyldiga.
        Dan försöker, vad jag förstår, inte kasta skuld utan staka ut en bättre väg framåt.

        • Åke Sundström skriver:

          Men utan räfst- och rättarting kommer den bättre vägen att förbli osynlig för de flesta, d v s för den indoktrinerade majoritet som tror att vi har Erlander och Palme att tacka för vårt relativa välstånd.

          • Mats Jangdal skriver:

            Ja de stackarna har nog svårt att få ihop vad de tror med den verklighet de ser, om de ser den.

    • Dan Ahlmark skriver:

      Åke!

      En av vänsterns starkaste vapen är att de har ett moraliskt övertag över oss i mångas
      ögon. Det beror på att så många ungdomar och kvinnor är djupt imponerade av saocialisternass/kulturmarxisternas godhet – att de vill så väl, medan “kapitalister” och självfallet libertarianer och andra frihetliga verkar resonera så själviskt. Därför måste vi – vilket nog är möjligt – skaffa oss det moraliska övertag som vår frihetliga inställning bör göra möjlig.

      I ett antal artiklar – där en är min senaste här på Frihetsportalen om “Vem är en god människa?” – försöker jag lägga en grund för ett ändrat synsätt också i detta avseende. Det är inte teori och värdelösa definitioner utan om vi kommer rätt, har det verklig sprängkraft. Etik och moralfrågor är idag lika viktiga eller viktigare än andra handfasta och praktiska frågor. Om vi ignorerar dem kommer vi åter få uppleva det som hänt med synen på ekonomiska system. Den teoretiska striden om marknadsekonomins överlägsenhet vanns redan på 40-talet och den praktiska striden på 80-talet. Men än idag ses socialism av oerhört många som ett möjligt och t o m bättre ekonomiskt system därför det anses som moraliskt överlägset. Därför måste vi eliminera de missförstånd, som ligger till grunden för det. Det är vägen att nå ett moraliskt övertag.

      • Åke Sundström skriver:

        Visst, socialister har skaffat sig ett övertag genom att lägga beslag på etiketten “solidaritet”, den som i mångas ögon smäller högre än libertarianers slagord om frihet och produktivitet. Befrielsekriget måste föras på båda dessa fronter.

        Jag tror dock för egen del att godhetsfasaden rämnar när det blir uppenbart att socialism betyder lägre levnadsstandard för alla, och framför allt för “underklassen”. Det är den sanningen som maktens män och kvinnor döljer genom att övervältra planekonomins höga kostnader på våra barnbarn, via det växande skuldberget.

        Denna FRAMTIDSIMPERALISM är numera den förhärskande “statsideologin” – även inom borgerligheten, förfärande nog. Än värre att våra ekonomiprofessorer hjälper politikerna att genomföra denna antidemokratiska strategi, bl a genom att medverka till och tiga om de solklara metodfelen i våra så kallade nationalräkenskaper. BNP-statistiken är en Potemkinkuliss som förkunnar att “tillväxten” är positiv, när den i själva verket sedan länge är sjunkande.

        Det är således en maktlojal intelligentia och en korrupt byråkrati som gör det möjligt för 7-klövern att behålla sin diktatoriska makt och försena de frihetliga reformer som relativt snabbt skulle vända den svenska statsskutan på rätt köl och återskapa den anda som en gång gjorde Sverige rikt.

  6. Samuel af Ugglas skriver:

    Åke,
    Det finns ju inga spärrar mot socialistiskt maktmissbruk och tyranni.
    En papperslapp man kallar för ”röstsedel” vart fjärde år, som är anpassad för mutor, angiveri och rent maktmissbruk är ju ett HÅN mot befolkningen. Det är detta som håller den så kallade oppositionen under armarna och hjälper till att störta Sverige i fördärvet.
    När sänkte man en politiker eller tjänstemannalön senast, eller när fick någon av dessa sparken, av svenska folket?

    • Åke Sundström skriver:

      Mycket ovanligt, men varför förvånas? Är vi inte överens om att Sverige är en parlamentarisk diktatur? I en sådan har medborgarna ingenting att säga till om. Ett hån mot befolkningen som du själv skriver – om än med en rejäl underdrift; hån går att stå ut med, demokratins död och landets sönderfall är något långt allvarligare.

Kommentarer inaktiverade.