Samhällets primära uppgift är att vara organiserat så att det överlever och gynnar sina medlemmar. Det gäller oavsett det är ett bisamhälle, en myrstack eller ett land. Vid en belastning kvarstår denna uppgift men kan delvis skifta fokus. Det kan bli aktuellt att överge vissa områden för att när belastningen upphört kunna organisera återuppbyggnaden. Detta gäller oavsett belastningen är en hungrig björn som river ut samhället eller det är en pandemi som slår mot individer på ett sätt som ingen riktigt förstår.
Vid normal drift av samhället, utan extrem belastning, får grupper och individer agera inom de ramar samhället uppställt för samhällets funktion. Olika samhällen har olika ramar, med ett gemensamt ord kan vi kalla det konstitution. De individer och grupper som väljer att exempelvis serva samhället med sjukvård får göra det och de får serva alla så långt pengarna räcker till.
Vid extrem belastning kliver samhällets organisatörer in och bestämmer vilka som ska prioriteras för olika privilegier. Det är normalt individer och grupper som är väsentliga för samhällets bestånd och i ett senare skede återuppbyggnad. I detta läge är det vanligen inte en fråga om pengar som begränsande resurs. Här är det personer, kunskap, materiel och tid som kan utgöra begränsningarna. Vid extrem belastning tydliggörs också brister i samhällets organisation och beredskap för extrema situationer.
Utan en bra krisberedskap klarar inte den samhällsbärande organisationen att hantera krisen på bästa sätt. De övergripande strategierna fallerar. I det läget överförs implicit och praktiskt ansvar för att hantera situationen till grupper och individer som formulerar sin egen taktik. En tydlig signal på att och när detta sker, är när folk hamstrar förnödenheter av olika slag. Vad man väljer att hamstra beror naturligtvis på vilka individuella förutsättningar som redan finns, vilken taktik man antagit och vad man då sett att man behöver och kan komplettera med.
I detta läge har samhällets organisatörer tappat i initiativ och respekt för sitt arbete, även om vissa grupper i stark beroendeställning till organisatörer fortfarande hoppas på dem. Men i praktiken är samhället nu splittrat inte bara i två läger, utan i flera fraktioner med konkurrerande narrativ och planer. Även om belastningen snart upphör kommer delar av dessa fraktioner bestå under lång tid och det är fullt möjligt att någon av dem eller en kombination av några, kommer att bli samhällets nya organisatörer.
Här talas om en fraktion som lär bestå i kampen om herravälde, helt oberoende av virus eller andra elaka företeelser:
https://www.expressen.se/nyheter/kravaller-i-paris-skot-fyrverkerier-mot-polis/
Tänker direkt på möjligheten att välja skola. Välja vård och välja affär.
Visst hade det varit lätt att ta närmsta.
Det gjorde vi tills vi var rätt ensamma i affären.
Det är lätt gjort att fokusera på individen (och dennes nätverk) och motparten – staten med dess byråkrati – och missa den tredje parten i dagens samhälle – aktiebolagen. Aktiebolagen flyttar därmed fram sina positioner vilket skett tydligt under lång tid och det har skett på individens bekostnad då staten och dess byråkrati samarbetar med aktiebolagen. Det innebär att det som vi medborgare betraktar som demokratisk krisberedskap inte är det samma som staten (byråkratin) och dess allierade, aktiebolagen, betraktar som krisberedskap. Det spännande i detta blir då att upptäcka när problemet inte stämmer med medborgarens inställning i frågan. Något man tydligt kan se skett särskilt under de senaste 10 åren i Sverige. (När började detta – på allvar? Kanske som Gustav Petrén menade.. med enkammarriksdagen och dess förändringar i regelverket? Värt en diskussion?)
Ja, det framstår allt tydligare att modernisering som hyllades så när jag gick i skolan, mer var propaganda för en klar försämring.
Samarbete eller ej, det är i riksdagen och i regeringen ansvaret ligger. Bolagen står på egna ben och ifall de ”flyttat fram positionerna” så är det bara därför att Löfven och andra partiledare haft ett intresse av att så sker. Partierna lever med det ständiga hotet att bolag flyttar utomlands om de förvägras samma vinster här som i andra länder. I den meningen är det kapitalet som styr, inte vänstermajoriteten i riksdagen.
Krisberedskapen är i vårt land en rent politisk uppgift och samtidigt huvudorsaken till att dödstalen i Coronakrisen blivit så höga. Skamligt, Thomas, att försöka göra den privata bolagssektorn medansvariga för landstingens vägran att fullfölja sin uppgift att sköta sjukvårdsberedskapen. Statens revisorer kan däremot klandras för att inte ha upptäckt att riksdagsbeslutet om detta aldrig efterlevts.
Men det var förstås länge sen Sverige kunde skryta med att ha en omutlig ämbetsammankår. Så vad kan vi då förvänta oss av de TV-kanaler som dagliga mässar om den kinesiska influensan, utan att gå till botten det politiska ansvaret för att den överdödlighet som har sin grund i bristen på skyddsutrustning. Plus senfärdigheten med att skydda de gamla på äldreboenden och inom den kommunala äldrevården.
I en rättsstat, värd namnet, skulle de ansvarig ställas till svars för vållande till andras död i hundratals fall. En ny version av Estoniadöden i Carl Bildts regi.
”Olika samhällen har olika ramar, med ett gemensamt ord kan vi kalla det konstitution”.
I Sverige är den så kallade ”KONSTITUTIONEN” förödande för landet. RF lurar oss att tro att all makt utgår ifrån folket.
Sedan socialisterna korrumperat Sverige har folket inte haft praktiska möjligheter att sparka eller slänga ut missdådarna. Vi står handfallna och vet inte hur vi skall bära oss åt.
Kanske ”vårdbiträdet” som sköter livsmedelsförsörjningen i Sverige kan ändra på det genom att hyllorna i ”mattemplen” plötsligen gapar tomma och en Hr. Dan Eliasson skall trycka ransoneringskuponger till svenska folket? Det blir grejor det?
Apparaten som producerar livsmedel är med milda ord eftersatt men det kan man inte begära att medborgare som bor i städer skall ha en aning om. Och socialistpropagandan som översköljer oss med en motsatt uppfattning anser sig ha läget under kontroll. Tro det den som vill.