Ännu ett inlägg postat innan jag öppnade kommentarsfältet. postat den 2010-12-29 av Mats Jangdal
Kan det vara så att hela historien handlar om energi. Att dragdjuren oxe, häst, elefant, slav, statarväsende och industrialism handlar om energi? Att det handlar om äganderätten, utnyttjandet och beskattningen av detta ägande?
När självhushållningen avtog och jordbruket mekaniserades, hade vi en industri att skicka folk till. Vi kunde alltså allokera energin, arbetskraften dit där den gjorde störst nytta. Då beskattade vi arbetskraften så att den blev för dyr för jordbruket och var tvungen att flytta till industrin för att kunna få ut sitt “rätta” värde.
Kan det vara så att när vi nu går in i nästa fas är det elenergin vi ska beskatta? För att det är rätt ur utvecklingssynpunkt. För välfärdssamhällets bestående måste vi beskatta någonting. Men vi kan inte längre beskatta arbetskraften för att det leder bara till mer arbetslöshet och ett ojämlikt samhälle. Alltså måste vi flytta tyngdpunkten i beskattningen till någonting som har så hög produktivitet att det tål ett ökat skattetryck. För att påskynda utvecklingen. Det skulle kunna vara elenergin som idag bär industrialismen. Maskinerna, robotarna och datorerna är så kraftfulla och produktiva att de tål en ökad beskattning. Det skulle också leda till en viss minskning av ohejdad konsumism, i det fall konsumism kan ses som ett samhällsproblem.
Människorna, som i högre grad måste börja serva sig själva och varandra, nu när vi lever så länge, kan däremot inte på samma sätt höja sin produktivitet. Ökad skatt på produkter och varor samtidigt med minskad på tjänster skulle påskynda en sådan omställning. Därför måste löneskatten ned. Vi kan dock inte ännu börja beskatta det som är framtiden för då fördröjer vi utvecklingen.
Frågan är hur vi hanterar den globala obalans som finns mellan de regioner där arbetskraft är den tillgängliga energiformen och de där elenergi är den drivande tillgängliga energiformen. Med globaliseringen kommer ju dessa marknader att interagera på ett nära sätt, kanske stå mot varandra?
Lite lustigt att se Mats – kanske – inställning till skatter på 2010-talet. Ordklyveri, om jag anmärker på användandet av välstånd, att det välstånd skulle komma ur skatter. Det är tvärtom. Beskattning sänker välståndet. Beskattning är alltid att ta bort resurser. Det är som om vi ska dela på en tårta, men först tar någon bort halva tårtan och sedan får vi dela på resten. Välstånd? Knappast. Nu får vi var och mindre energi i oss. Vi kan sedan producera mindre.
Det vore önskvärt att se att problemen med välståndet i Sverige idag inte är för lite skatter utan alldeles för höga. Varför låtsas alla om att vi inte lever på lånade pengar. Vi har för länge sedan passerat en nivå där vi tror att vi lever på ökade resurser, när vi i princip lånar till allt.
Denna fundering uppstod ursprungligen cirka 1994 när jag börjat läsa idéhistoria. Jag var då också engagerad i C. Den publicerades på min gamla blogg cirka 2005.
Något har jag väl utvecklats sedan dess. Men notera att jag skrev, ”För välfärdssamhällets bestående måste vi beskatta någonting.” inte välstånd! Jag har länge skiljt på välstånd och välfärd, så att välstånd är egna pengar medan välfärd är andras pengar eller en pengahög där den egna andelen är mycket liten.
Önskar vi ett välfärdssamhälle, som många i Sverige gör, måste någon form av beskattning till. Eftersom produktion inte längre är kopplat till muskelkraft hamnade jag i tankar om energi. Visserligen skrev jag elenergi, men det skulle kunna vara vilken energi som helst. Det var utgångspunkten för denna fundering.
Det jag noterar vid ny genomläsning av texten är att jag inte tillmätt robotisering någon påverkan på vare sig välstånd eller välfärd. Något som man idag måste fundera på, även om få svar ännu är givna.
Det behöver inte vara så. Det är bara alldeles för lätt att höja skatterna när ett behov uppstår, utan en tanke på vad medborgarna annars skulle ha använt pengarna till. Man bortser från den naturliga dynamiken i samhället. Vänstern som tror att pengar växer på träd ser statiskt på samhället, något näringslivet aldrig kan göra. Vänstern ser svårigheter och problem som de vill lösa, näringslivet ser möjligheter och lösningar som de vill hantera utan statlig inblandning. Men företagen måste också enligt bolagslagen tjäna pengar, vilket är svårt när 60% av arbetstiden går åt till att fylla i statens rapporter och blanketter, och affärerna ser ut att utebli snart med alla höjda skattesatser, kunderna har inget över att köpa för.
När man läser att över 80% av ens inkomster går tillbaka till staten i form av olika skatter och till stor del hamnar utanför mina egna preferenser, blir man nästan mörkrädd! Jag vill att mina surt förvärvade slantar ska arbeta på den ort jag bor genom att jag gynnar ortens handelsmän som kan utveckla sina verksamheter och i förlängningen anställa mina barn och skapa ett mer välmående samhälle. Att mina skattepengar hamnar i Bryssel, Afrika eller Indien har jag inget intresse av, inte mina barn heller som varit där men inte vill tillbaka. Och de undrar varför de lokala företagen på hemorten läggs ned och vårdcentralen stängs.
Klimathotet har varit ett utmärkt bra påhittat motiverande argument för att medborgarna skall acceptera alla pålagor utan större protester, men när det nu kommer att avslöjas nästa år som den megabluff det är när man inte kan köpa en vanlig bil längre så kommer det att bli svårt att vara politiker och motivera nya skatter, även om de naturligtvis väl behövs till invandrarna. Men vi behöver också våra pengar, ärade statsfinansskojare, och kommer att hålla allt hårdare i dem.
Löpande kostnader man inte har råd med måste man göra sig av med, och det vore kanske dags att lyssna på UNHCF:s vädjan att inte ta emot flera flyktingar, utan att hjälpa dem igång i deras hemländer, eftersom migrationen är en katastrof även för ursprungslandet? (Alltså inte bara för migranterna och mottagarlandet.)
Och när alla departement och myndigheter måste hårdbantas eller läggas ner, minns att när ett kontor får över fyrtio medarbetare, behöver inget jobb tillföras utifrån och inget kommer heller ut, för alla därinne har fullt upp med att bära papper till varandra.
Koldioxid – om skogen själv får välja. (Samt bild av en CO2-molekyl).
”Människorna, som i högre grad måste börja serva sig själva och varandra”…
Klansamhället. Jepp…
(Varför blev det inte mer upplopp i Malmö angående BLM, än vad det blev? Har framtiden redan anlänt till Malmö? Enligt receptet ”Tillbaka till framtiden”….)
Det är möjligt att den så kallade ”välfärden” kommit till under socialisternas tid men det är en grav missuppfattning att samma socialister byggde Sverige. Socialisterna avskaffade genom beskattning en fri marknad för mänskliga arbetsinsatser. Socialisterna tvingade kort och enkelt innovativa företagare att bli hälare, tjuvar och bedragare i socialisternas tjänst (källskatten). Det mönstret och den ideologin har ingen lyckats bryta trots allehanda överskott av energi. Självömkan, parasitism och genuint socialistiskt hat är det som försatt Sverige i sin nuvarande eländighet och våra läroanstalter är förmodligen en starkt bidragande anledning till en förbluffande okunnighet om verkligheten.
Som snacket går på nätet om USAs nuvarande ekonomiska politik. ”Socialism för de rikaste, kapitalism för resten av folket…”
Möjliga fasta skattebaser: fastigheter, inkomster, konsumtion, produktion, energi… med olika verkan.
Du glömde luft och vatten 🙂
Energin är ju ofta beskattad idag. Låt vara av s.k. klimat-politiska skäl. Tänker mest på s.k. koldioxidskatt på t.ex. drivmedel, men det är ju energin i drivmedlet som användaren vill åt…
Problemet med (höga) skatter, oavsett form, är att de måste synliggöras, för att folket ska reagera på det. Få tänker ju på att drygt hälften av bensinpriset vid pumpen utgörs av skatter och avgifter.
Glöm inte ”Arbetsgivaravgiften”… där är en skatt under fel rubrik.
Japp, men arbetsgivaravgift är ju en löneskatt, inte en energiskatt, som ju dagens ämne ska avhandla. Men självfallet behöver arbetsgivaravgiften synliggöras, hels betalas av löntagaren (som givetvis då får en motsvarande ”löneökning”), samt att källskatten slopas i sin helhet.
Det är en ren straffskatt på arbete, och som normalt används när man vill minska användningen av något allmänfarligt. Och naturligtvis har arbetsgivaravgifterna fungerat exakt så och de svenska företagen är nu världens mest slimmade. Arbetskraft kostar för mycket.
Statens representanter som vi alla vet är ganska trögtänkta har trott att företagen har tvingats minska bemanningen därför att det inte fanns några svenskar att anställa. Trots att det fanns över fyrahundratusen arbetslösa svenskar. Och därför började massimportera arbetskraft som ingen har frågat efter.
Det är nånting som inte stämmer här…
Hoppas ni förstår texten så att om nuvarande nivå på skattefinansierad välfärd ska bestå, kanske man måste göra en reell skatteväxling om man vill nå hög förvärvsfrekvens och självförsörjningsgrad. Den skatteväxlingen skulle kunna innebära hög energiskatt och låga löneskatter.
Det var tanken. Men det kanske inte är möjligt.
Huuuuggaliigen!!. Då ”skatteväxling” från ”löneskatter” till energiskatt var ett av Mp,s mantra i ett par valrörelser under 2000-talet, blir jag kräkfärdig när jag hör talas om det.
I sak kan det säkert finnas seriösa, överlagda argument och skäl för att föra diskussionen i den riktningen. Jag förbannar också från tid till annan att vi anammat ett ”köp, slit, släng,” förhållningssätt. Då av orsaken att det blivit ”för dyrt” att över huvud taget reparera något nu för tiden. Skatten på arbetet att reparera, underhålla, förebygga skada på konsumtionsprodukter( tänk all hemelektronik som exempel) är åt h-vete för hög.
Men, enbart det faktum att Mp drivit frågan gör att jag blir mer än lovligt vrång, och förkastar tanken på en skatteväxling. Jag litar helt enkelt inte på att en ”växling” blir resultatet, utan vi kommer att erfara en ”höjning” av skatten i miljöns namn.
Så stort är mitt förtroende gällande dessa företeelser.
Vi kan gå armkrok till Rosenbad, med det blir inte mycket till demonstration.
Varken möjligt eller önskvärt. En sannliberal stat lägger hela skattebördan på produktionsfaktorn arbetskraft, fast via en för alla lika hög moms. Plus eventuellt skatt på den s k jordräntan. Men inga skatter på kapital eller energi. Likabehandlingsprincipen, du vet
En för alla lika hög moms. Menar du att företagen inte ska få lyfta av momsen då?
Även med samma momssats är momsen fortfarande en avdragsgill kostnad, sagt utan full insikt i skattebyråkratins irrgångar.
20 procents moms på allt, inga andra skatter, d v s ett skattetryck på ca 20 procent – se där en rimlig målsättning för ett sannliberalt parti som menar allvar med sin frihetslängtan. Vad är ditt partis bud? Ingenting konkret alls, Inte den minsta lilla skattning av innebörden av tämligen marginella korrigeringarna av Palmes starka stat.
Fast bättre, förstås, än Alliansens ännu tommare reformagenda.
Får väl tillägga, för säkerhet skull,. att en sannliberal skattepolitik inte går att genomför i en handvändning och kräver mer tid än en mandatperiod eller två. Men vi är väl överens om färdriktningen. Och då är det en bra början att omgående slopa alla former av särbeskattning, och speciell förstås klimatskatterna.
Jo, men min undran är generell. Vilka skatteobjekt som blir minst lidande vid den beskattning som ändå måste till för basala offentliga verksamheter?
Låt säga att vi lyckats halvera skattetrycket efter tre mandatperioder. Vad är det vi främst beskattar då, i gällande teknologiska miljö och samhällelliga utvecklingsnivå?
Minst lidande, varför just det kriteriet? Mest rättvist, minst orättvist, är väl bättre tumstockar? Vad slår då momsen?
Jag menar att libertarianism betyder ett skattetryck på högst 20 procent, idealt snarare 15. Du behöver alltså en något högre momssats och/eller ytterligare en skattebas.
Mitt förstag till en sådan skulle vara en reduktion i ungefär samma syfte som Karl den XI:s, att korrigera tidigare orättvisor. . Konkret en skatt på jordräntan, den höjning av värdet av mark och andra fasta tillgångar som den ekonomiska tillväxten medför.
Men visst en inkomstskatt på 10 procent på inkomster över dubbla existensminimum (ca 300 000) är också ett hyggligt alternativ, och ingen större avvikelse från likabehandlingsprincipen.
Minst lidande kan man väl uppfatta som rättvist?
Skatt på jordräntan är jag tveksam till.
Kunde ha tillagt selektiva skattesatser för olika grupper eller branscher innebär en diskriminering som strider mot den liberala grundbulten om fri konkurrens. Samhällets ”utvecklingsnivå” påverkar inte valet av skattesystem. Det gör däremot olika politiska doktriner, som bekant.
Nog spelar väl utvecklingsnivån roll. I ett land utan mobiltelefoner kan du inte beskatta mobiltelefoner. Som exempel.
Skatt kan bara utgå från gjorda intäkter, alltså inkomster och vinster. Alla företag kan få sätta in vinstpegar till ”skogskonto” för att användas till investeringar inom en viss tid (jagar på utvecklingen).
Den som använder allmänna faciliteter kan betala en avgift per gång eller period eller schablonbelopp typ fordonsskatt.
Skolan är är samhällets investering i barn som kommer att betala skatt på sina intäkter en dag. Bibliotek bör ses på samma sätt, om de nu behövs i framtiden.
På boende, uppvärmning, elkraft och livsmedel skall det inte vara någon skatt, det blir rena terrorn. Fastighetsskatt är speciellt ondskefull.
Det svåra är vården, speciellt äldrevården. Här stämmer inte den socialistiska ekvationen längre.
Men lika moms för alla är ingalunda terror, utan högsta tänkbara rättvisa. Problemet är det motsatta: att staten godtyckligt gynnar vissa branscher, vid stöd eller skattefavörer. Dessutom: om boendet och elsektorn upphör att vara styrda av staten, blir vinsterna så stora att alla med glädje betalar moms på den lägre notan.
Hej.
Personligen hade jag gärna sett ett skattesystem för varor som baserades på kvalité och livslängd vid normal användning. Exakt hur det skulle se ut i detalj har jag ingen aning om, men om man säger såhär:
Min granne har en gräsklippare från Biltema. Tillverkad i kommunistdiktaturen Kina på uppdrag av västerländska kapitalister som gärna sponsrar och stöttar just diktaturer, bara det klirrar i kassan. Klipparen höll 5 månader innan kåpan sprack. Efter 7 månader knäcktes handtaget.
Min morbror har en amerikansk klippare som är minst femtio år gammal. Den går utmärkt. Delarna kan lätt bytas eller göras nya. Samma kåpa, samma handtag som för femtio år sedan. Motorn orkar dra kniven genom tjockt gräs.
Skulle den amerikanska säljas idag skulle den vara skattad sönder och samman för allt möjligt, men inte med hänsyn till att man kan lämna den i arv.
En annan grej: en billig klipprobot (från diktaturen Kina på uppdrag av delvis väst-ägda bolag, profiten smörjs med blod och frihet så länge det inte är profitörens egna) kostar 10 000:- till 15 000:-, och klarar mellan 600 och 800 kvm. Jag tror inte att en sådan håller i 10 år. För samma summa kan man köpa 10 diktaturtillverkade gräsklippare av den modell grannen har och kasta dem allteftersom de går sönder.
Själv har jag en lie, den sorten man knackar eggen vass på, med ett orv jag tagit ur skogen och täljt till. Klingan är ärvd och är troligen uppemot sjuttio år gammal eller mer.
Nog borde det i dagens algoritmiska värld vara möjligt för kloka och kunniga vita män att skapa ett skattesystem som bestraffar ”slit & släng” och att verksamheter förlagts i diktaturer och som belönar inhemsk miljövänlig och socialt ansvarsfull produktion?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag förstår hur du tänker. Men man hör i bakhuvudet ord som tullar, handelshinder, konkurrensfrihet, utveckling, marjnadsmanipultaion.
Ett skattesystem som skapar effektivitet motverkar dagens slit-och slängmetod. När vi i en libertariansk tillvaro eliminerar oskicket att leva på rost och röta, ökar viljan att vårda och bevara. Så fungerar det – dock inte i dagens Sverige, världsmästaren i grenen framtidsimperalism. Lev nu, betala senare, konsumera på barnbarnens bekostnad. Där ligger det värsta systemfelet, det som också styr människors beteenden.