Kraven på en frihetlig människa

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

Det finns ett antal krav, som kan ställas på en människa, som vill leva i ett frihetligt (eller libertarianskt) samhälle. Innebörden av ordet ”krav” skiljer sig här från det vanliga, eftersom det inte gäller någon strikt fordran, som ställs. Fria människor beslutar ju själva vad de vill göra, och utanför vissa samhällsfunktioner, dess lagar och regler kan ingen bestämma över eller tvinga någon annan. Men om man vill skapa eller upprätthålla ett fritt samhälle är det högeligen önskvärt, att medborgarna verkligen når en förståelse för vissa förhållanden och utför vissa aktiviteter. Självständigt agerande är nödvändigt. En återgång från människors inlärda hjälplöshet – skapad av politiska skäl i StatsVälfärdsStaten (SVS) – är naturlig. Och invänjningen av låga krävda prestationer i dagens skola och i andra sammanhang; pressen ofta i arbetsgrupper att ta det lugnt; indoktrineringen av politiska ideologier som kulturmarxism samt varianter av socialism och socialliberalism, vilka ursäktar brist på ansvar och eget engagemang; konsolideringen av sådana åsikter genom fördumningen av kulturen och den enorma omfattningen av ytlig s k underhållning är därvid faktorer, som minskar individens känsla av behov av egna prestationer och arbete.

Precis som tidigare sovjetmänniskan kan – men mindre ursäktligt – svensken idag vanligen inte föreställa sig ett annat system än SVS (1). Men ett alternativt samhälle är mycket möjligt och utgör en avgörande förbättring. Det medför också förändringar. I ett libertarianskt samhälle är det önskvärt, att tillräckligt många medborgare uppfyller följande sex önskemål gällande sitt beteende:
1. Varje individ bör förstå sin natur och särskilt betydelsen av, att människans medvetande är frivilligt dvs styrt av hennes vilja. Hennes egen förmåga och kraft är allmänt – rätt utnyttjad – avsevärd.
2. att hon når och upprätthåller Andlig Självständighet
3. kan hantera sina känslor;
4. når och upprätthåller Materiell Självständighet;
5. beslutar om sitt ansvar för andra svenskar (exkl familjen) samt andra i världen, samt
6. beslutar om sitt ansvar för samhället/landet.

Många människor är inte medvetna om, hur ofta de låter bli att fokusera sitt förnuft utan istället – utan egentligt tänkande – bara fördriver tiden. Man kanske instämmer i något, som låter bra, utan att på något vis fundera på alternativen till eller konsekvenserna av det sagda. Eller det kan vara, att man undviker uppgifter, som man vet är krävande, för att bara ägna sig åt välkänd rutin, som inte kräver några nya tankar osv. Det utmärkande för allt sådant beteende är, att man i n t e  t ä n k e r – inte fokuserar medvetandet beträffande ett ämne och därför inte analyserar det utifrån tidigare kunskap, logik och relevanta principer. Man anstränger sig inte alls mentalt utan driver bara omkring, påknuffad av andra personer, av händelser eller plötsliga infall och känslor.

Att t ä n k a kräver ett fokuserat medvetande, vilket kan innebära ansträngning – och särskilt om man vanligen undviker detta. Ju mera sällan man anstränger sig mentalt, desto svårare blir det. Men skillnaden mellan en viljeinriktad mental verksamhet och den slöa upplevelsen framkallad av externa händelser, vilka inte orsakar några egentliga reflektioner eller reaktioner; eller att man utan tankar följer sina känslor och impulser, är milsvid.

Den grekiske filosofen Aristoteles, känd bland annat som grundläggaren av logik, hävdade betydelsen av, att människan strävar efter att göra rationalitet till sin andra natur. Det är helt möjligt, eftersom fokusering av fönuft och aktivt tänkande kan göras till en vana. Människan har ett frivilligt medvetande, där viljan kan göra rationellt tänkande till en vana att alltid tillämpa.

Och sådant tänkande krävs för att en person ska kunna bilda sig självständiga uppfattningar och värderingar. Förnuftet är den viktiga grunden för individualiteten – att passivt överta andras värderingar är att förneka sin mänskliga potential och det egna jaget. Dagens kontinuerliga politiska indoktrinering i Sverige vanligen byggd på kollektivism och förakt för individuella rättigheter uppbackat med känsloargument är då förödande för människors Andliga Självständighet. Den påverkan är kraftfull, eftersom dess innehåll lärs ut genom skola och högre undervisning, MSM och sociala media, modern kultur, religion, politisk verksamhet och även genom offentlig förvaltning och NGOs (2).

Men varje person kan själv rannsaka och välja eller modifiera sina värderingar och behöver på inget sätt acceptera andras åsikter eller extern påverkan. Men då krävs respekt för det egna sinnet och den egna identiteten liksom kunskap och mycket mentalt arbete. Egna val och andlig självständighet är grunden till självständiga människor, sådana som seglar igenom all hård kritik mot sina åsikter och argumenterar för dessa med en lugn och obönhörlig säkerhet. Deras tankar är djupt grundade i de egna värderingarna och är i direkt överensstämmelse med den karaktär de format. I ett frihetligt samhälle är det beteendet det naturliga.

Biocentrisk psykologi, vilket är den idag intressantaste psykologiska teorin (3), ser huvudsakligen känslor som en funktion av en persons värderingar (medvetna och omedvetna). De utgör alltså blixtsnabba reaktioner på hot/skada eller gynnsam/fördelaktig inverkan på aspekter bedömda av eller knutna till människans värderingar. Sina känslor har en person ingen makt över, men individen kan förändra dem på e t t sätt: genom att förändra sina värderingar. Och negativa känslor kan man alltid motstå, genom att det står i människans makt att ständigt kontrollera sitt beteende. Även om hjärtat är förtvivlat, kan individen obevekligt avancera mot sitt mål.

I libertarianismens dynamiska samhälle sammanfaller människans utveckling, mål och intressen kraftfullt med samhällets (4). Ingen har rätt att kräva ekonomisk hjälp från andra, men i en sådan stat är goodwill mot andra medborgare ett naturligt inslag. Medan nästan allt här sker på basis av frivilliga överenskommelser kommer – där sådana inte räcker till – inga medborgare lämnas ensamma utan tillräcklig hjälp. Ingen lämnas i nöd i ett libertarianskt samhälle (1). Genom privata initiativ, försäkringssystem, frivilliga samfund, sparande osv förbereder sig medborgaren från början av sitt yrkesliv för sin egen ekonomiska välfärd under hela livet.

Socialdemokratin eliminerade avsiktligt de flesta privata hjälpalternativ, när de byggde SVS. Om libertarianer fått utforma sitt samhälle under betydligt kortare tid än SVS existerat, skulle frivilliga system och institutioner ha eliminerat behovet av offentliga åtgärder för alla utom den mindre minoritet, som behöver betydande hjälp. Dessa kan man ta hand om, utan att man behöver tvinga in den stora majoriteten av svenskar i tvångsmässiga system, som i sig skapar politikernas makt. Den vanlige medborgaren behöver inte SVS eller dess politiker. Det finns ett bättre samhällssystem (1).

Varje människa bör därför ta ett ansvar för att också hjälpa de mera behövande. Det kommer att bli en helt naturlig insats för de flesta människor. Man bidrar utifrån sin egen situation. Detta femte krav på individen är frivilligt, men kommer att upplevas som självklart för de flesta i det bättre, kommande samhället. Ett sådant ansvar för främmande människor gäller främst det egna landets medborgare. Varje person bör dock överväga om man vill hjälpa andra utanför landet och i så fall vilka. Det fordras av varje person i det libertarianska samhället, att denne överväger och beslutar i denna fråga, och sedan – beroende på resultatet – regelbundet genomför sitt beslut. Dagens U-hjälp bör avslutas, och medborgarna själva tar i det nya samhället hand om denna. Varje krona kommer då troligen att innebära mycket effektivare hjälp än idag.

Det individen därefter gör politiskt i syfte att skydda och främja friheten i det egna landet och människornas individuella rättigheter där är ett viktigt sjätte krav. På olika vis har sådant agerande sannolikt något att göra med de fyra värden, som libertarianismen främst skyddar i samhället: ständig respekt för det mänskliga förnuftet; individens värde och frihet (baserad på individualism); rättvisa och medmänsklighet.

1. Ahlmark, Dan, 2017, VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianismen och den Civila VälfärdsStaten. Realia Förlag, Stockholm.
2. https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
3. Branden, Nathaniel, 1969. The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature. Nash Publishing Corp., Los Angeles, California.
4. https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-4-nagra-viktiga-samhallsmal/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och
konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

 

Det här inlägget postades i Frihet, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Kraven på en frihetlig människa

  1. ivarandersson skriver:

    ”Det finns ett antal krav, som kan ställas på en människa, som vill leva i ett frihetligt (eller libertarianskt) samhälle.”
    Vem är det som ställer krav?

    • Dan Ahlmark skriver:

      Som jag sade i artikeln, skiljer sig innebörden av ordet ”krav” här från det vanliga, eftersom det inte gäller någon strikt fordran, som ställs. Fria människor beslutar ju själva vad de vill göra, Det är således mera ett önskemål om beteende hos människor.

      Den som framför önskemålet kan vara vem som helst, som utifrån en godtagbar syn på den libertarianska staten, söker urskilja vilket beteende hos människorna, som är önskvärt pga den statens villkor för dem.

      • ivarandersson skriver:

        Jag blev inte klokare av ditt svar. Är det inte ett cirkelbevis i sista stycket.?

        • Dan Ahlmark skriver:

          Nej, det är inte ett cirkelbevis. Frågan som jag uppfattade den var, vem som ställer kraven dvs preciserar en uppfattning om vilket beteende som är önskvärt i ett frihetligt samhälle (” Vem är det som ställer krav?”) Olika människor kan naturligtvis ha olika uppfattningar om det. För att dessa ska vara intressanta, bör de vara baserade på en rimlig uppfattining om vad det libertarianska samhället innebär. En socialist överdriver naturligen de krav på människor, som ett fritt samhälle ställer. Därav min formulering ”godtagbar syn”.

  2. ivarandersson skriver:

    Vem avgör vad som är en ”godtagbar syn”?

Kommentarer är stängda.