Yttrandefrihet via ombud

Vi har grundlagsfäst yttrandefrihet i Sverige. vi har också världens äldsta tryckfrihetsförordning. Denna spaning tar sikte på att yttrandefriheten allt mer verkar blivit villkorad till att det man säger måste filtreras genom media med utgivningstillstånd, alltså de som är skyddade av tryckfrihetsförordningen. Att hänvisa till yttrandefriheten har blivit allt mindre gångbart.


En kvinna har blivit åtalad för hets mot folkgrupp för att hon sagt till en apoteksexpedit att denna skulle vara snyggare utan sin muslimska slöja. Andra har blivit dömda för enstaka kommentarer i sociala media. Flera har hotats med stämning av den så kallade Näthatsgranskaren, om de inte betalar ett ”straff”.


Det är alltså tydligt att ta orden i den egna munnen numera är riskabelt. Om man däremot låter sig intervjuas av en journalist och låter undslippa sig en kommentar av det slag som folk nu blivit dömda för, då händer inget. För då skyddas man av Tryckfrihetsförordningens skydd av vad journalisten skrivit.


Journalisten kan ju ha hört fel, eller återgett fel. Så det finns helt enkelt större utrymme för tvivel om vad som sagts, hur det avsetts, hur det återgetts, hur rubrik stämmer med text, om journalister är att lita på etcetera.


Denna sakernas ordning är naturligtvis bekvämt för journalisterna och inte minst för deras ägare, ja medias ägare alltså. För de kan använda det för att misskreditera alternativ media och social media i synnerhet och därmed folkets fria ord. De skapar sig ett av staten juridiskt skyddat område där annan formalia än sanningen blir det viktiga. Det återgäldas med support till staten och häcklande av oppositionen. För det tackar staten en vända till genom att dela ut presstöd.


Det fria ordets betydelse för demokratins korrekta funktion växlas in på ett stickspår där det kan beskådas likt en potemkinkuliss, men inte påverkar demokratins dagliga utövande. Hur skulle det kunna vara på annat sätt i ombudsmännens förlovade hemland!

Här är en redovisning Nyheter Idag av journalisters partisympatier. Nedan en illustration gjord av Memingenjören på Twitter. De skuggade staplarna i bakgrunden är väljarundersökning från samma tid som undersökningen av journalisternas sympatier.


Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Yttrandefrihet via ombud

  1. Göran skriver:

    Det enda, som jag ständigt återkommer till, är att moderater anser att media inte är vänstervinklat. Bara 4 procent av journalister har har sympatier med moderaterna och moderaterna stöttar att över 8 miljarder kronor varje år ska tas från arbetande människor och ges till de 96 procent av journalister som inte har ett dyft för moderaternas ideologi.

    Ska vi tolka det som att de struntar i folket och landet, utan det enda som intresserar dem är att sitta i riksdagen och nicka med och lyfta en bra lön för minimalt jobb? Den enda protest man hör från moderater över den socialistiska och mer eller mindre landsförrädarpolitik som bedrivs är om något företag ändrar färgen på kolapappret.

    • Jan Andersson skriver:

      Något hårddraget, men tyvärr är problemet ändå mycket större eftersom det gäller alla partier.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Vet inte om Prof. K O Arnstberg kan hjälpa oss med den här framställningen. https://www.youtube.com/watch?v=ZKJMf9a9k60#action=share
    Han är en formidabel föreläsare. Själv är jag dåligt insatt i den så kallade “woke” rörelsen.
    Vad jag saknar mest, att någon avslöjar Hanna Stjärne, Jan Helin och Anna Karin Celsing.
    Inga småfisk kan jag nästan lova! Kanske rent utav dem som styr socialisterna Sverige för tillfället.

    • Åke Sundström skriver:

      Håller inte riktigt med. Stjärne, Helin eller Celsing är nog “bara” simpla lakejer, som smörar för makten för att stärka sina egna maktpositioner. De stora bovarna är professorerna i juridik, statskunskap, filosofi och historia som tiger still om makteliternas lögner om Sverige som en reell demokrati och en rättsstat med oklanderlig yttrandefrihet.

      De är en helt annan kategori människor som frontar denna kamp, i Wilhelm Mobergs anda: de som förstår vad ordet frihet betyder. K O Arnstberg, som du citerar, är en av dessa ärliga sanningssägare. Mats Jangdal en annan, Katarina Janouch en tredje.

      Patrik Engellau har ett liknande sinnelag, men står tyvärr inte tillräckligt fri gentemot de eliter, näringslivets toppar och deras främsta stödparti, M, som han samtidigt av logisk nödvändighet tvingas gissla, utan att tydligt tadla. .

  3. Niklas skriver:

    En intressant spaning är att journalisternas stöd för miljöpartiet har minskat från 41% till knappt 15% sedan 2012. Då hade vänstern 80% av journalisternas stöd.
    https://www.journalisten.se/nyheter/svenska-journalister-foredrar-miljopartiet

  4. tegetornvall skriver:

    En bra journalist skall INFORMERA. Läsarna/lyssnarna/tittarna har ont om tid men behöver relevant och korrekt information för sina verksamheter – privat och i yrket. Det tillgodoses genom det anglosaxiska idealet “survival reading”, läsning för överlevnad. Det tillämpade vi på då nya Veckans Affärer 1966. Det krävde ordentliga kunskaper i vad vi skrev om.

    Men dagens journalister vill i stället PÅVERKA. De blir aktörer i samhälle och näringsliv med egen agenda och syn på sakernas tillstånd. Deras publik får inte neutral information utan deras åsikt om saker. Det kräver mindre kunskap. Juridiskt påverkar nu journalister skeenden utan att behöva ta ansvar för det.

    • Jan Andersson skriver:

      Lösningen är att inte läsa det. Det är bättre att vara oinformerad än desinformerad.

    • Åke Sundström skriver:

      Lev gärna upp till de ideal du en gång tycks ha predikat, Tege. T ex genom att ärligen granska din egen dubbelhet om klimatet och energipolitiken: att helt korrekt kritisera klimatskojarnas hotbild, men samtidigt godkänna (eller avstå från att ifrågasätta) den falska hotbildens verktyg, straffskatterna på fossila bränslen. Det är en advokatyr som påminner om Orwells Storebror och verklighetens många kopior, inte minst på Helgeandsholmen, där partiledarna utan att skämmas predikar att “elöverskott betyder elbrist”. Ett trixande som varken Veckans Affärer eller du själv ifrågasatt, däremot helt nyligen ekonomen Per Lindwall i tidningen Affärsvärlden. Ett s k scoop som du avstått från att kommentera, i varje fall på denna klimatkritiska blogg.

      • tegetornvall skriver:

        Det är ju rent märkligt! Nu är du på mig igen och avkräver mig långa deklarationer om min ståndpunkt i olika frågor. Ingenstans har jag försvarat högre skatt på kolbaserade bränslen (inte fossilfria, fossil duger inte som bränslen). Den skatten har jag kritiserat vid andra tillfällen och på andra håll.

        Jag har inte Affärsvärlden men har läst Lindvall, som liksom de flesta ekonomer tycks okritiskt utgå från att koldioxid skulle värma atmosfären. Men han menar att det inte är så farligt, att föreslagna åtgärder är för dyra och att vindkraft är för ineffektiv. Alltid något!

        Vill du vänligen sluta hacka på mig, anklaga mig för “dubbelhet”, att “godkänna… den falska hotbildens verktyg” och att tillämpa “advokatyr” och “trixande”. Varför skulle jag kommentera just Lindvall bland alla seriösa kritiker mot vindkraften?

        Denna blogg är ingen tentamen med dig dom överste granskare. Jag finner mig inte i dina kränkande påhopp och ber dig sluta med dem.

        • Åke Sundström skriver:

          .”Kritiserat på andra håll” Kanske det, men varför har du aldrig svarat på mina direkta frågor i denna blogg?

          Jag har inte heller begärt “långa deklarationer”, bara ett kort ja eller nej frågan om ett nej till klimathotet (som vi är ense om) inte också kräver ett nej till hotbildens verktyg, d v s straffbeskattningen av fossila bränslen. Tystnad är inte detsamma som ett nej.

          Och varför nu ge sken av att Lindwalls artikel i Affärsvärlden enbart handlar om vindkraft? Det uppseendeväckande är ju att en AFFÄRSTIDNING bekräftar (min och andras) påstående) att Sverige ett gigantiskt elöverskott, en långt större elkapacitet än vad marknaden efterfrågar. TROTS att elkraften varit starkt subventionerad, jämfört med kol och olja.

          Oberoende av om nu detta elöverskott är ca 25 TWh, som Lindwall hävdar, eller det dubbla som jag hävdar, så borde ju varje hederlig klimatskeptiker avstå från att, som du, ständigt rekommendera MER svensk kärnkraft.

          Så visst har du ett och annat att förklara, precis som storskojaren Lennart Bengtsson, han som inte heller någonsin går i svaromål och vars like du tycks föredra att vara.

          Det är däremot möjligt att ny reaktorteknologi kan bli intressant på global nivå, i länder som som saknar vårt överflöd av vattenkraft och biobränslen. Det som är bra för världen behöver inte vara bra för alla enskilda länder. Elementärt, Tege!

          • Göran skriver:

            Jag måste säga att jag har aldrig uppfattat Teges skriverier om kärnkraft som om det skulle handla om enbart Sverige utan om produktion av elenergi i världen.

            • Åke Sundström skriver:

              Just det är ju min poäng, om du nu tar till dig vad jag skriver i mina två avslutande meningar.

              Debatten i Sverige handlar förstås om vägvalen i SVENSK energipolitik, inte om vad som bäst gagnar medborgarna i Indien, Kina eller ens i Finland.

              Det är Teges otydlighet jag kritiserar, i synnerhet om den skulle vara avsiktlig, med avsikt att dölja en prioritering som borde vara främmande för seriösa klimatskeptiker.

              Låt se, om han fortsätter att mumla i skägget, eller klargör vad han menar. Som det anstår en redbar person

    • Göran skriver:

      Sedan den första dagen jag använda Internet konstaterade jag att Internet är något som politikerna kommer att censurera. Var och en borde förstå att en apparat som ständigt kan avslöja politikernas ljugande är något de inte vill ha.

  5. Mats Jangdal skriver:

    Är det ingen av läsarna som induktivt insett att det jag skrivit om idag är att den individuella rätten till yttrandefrihet hotas av den mer kollektivt uformade rätten till tryckfrihet?

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Visst, vi får inte kalla en neger för en n… och inte Gardell för det han är. Snart får vi inte kalla svetsaren för det han är.
      Tyvärr, folket sover och märker ingenting.

      • Åke Sundström skriver:

        Sant att många sover och inte märker vart vi är på väg. Men vi skeptiker, som bättre än de flesta vet hur hård vänsterindoktrineringen länge varit, behöver inte kritisera de som blivit grundllurade av 7-klövern och deras stödtrupper i vår allmer korrupta universitetsvärld.

        När alla TILLÅTS veta vad vi vet, då är det kört för etablissemanget.

    • Göran skriver:

      Mats! Först och främst ska man inte blanda in lag när vi talar om yttrandefrihet eftersom vi måste ställa yttrandefrihet över någon politiskt system. Stoppar man in lag i yttrandefrihet så har vi direkt en begränsning i yttrandefriheten. Våra grundlagar på detta område handlar om att begränsa medborgarnas yttrandefrihet.

      Det spelar således ingen roll vem som vill försöka bestämma vad som får sägas eller inte sägas. Det är fel vad de än försöker hävda. Det ska fördömas ut alla vinklar.

      Men hur får vi fårskocken att inse att det aldrig blir bättre om vi inte får kalla en spade för en spade? Jag tror inte att det går med förstånd utan måste ske genom lidande.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Varför har vi en lag om yttrandefrihet som socialister alltid påminner oss om är världens äldsta och mest fantastiska?
        Tack Göran, Du är något på spåren.

      • Åke Sundström skriver:

        Men visst går det att lagstifta om yttrandefrihet utan att i praktiken medverka till motsatsen, det är bara viljan som saknas. Den begränsning som kvarstår är förtalsparagrafen som ligger utanför tryckfrihetslagen. Även den kan nog behöva “ses över”, som det numera ständigt heter i politiken.

    • Åke Sundström skriver:

      Jo, det kan du ha rätt i, men det väl just därför som ett sannliberalt parti måste precisera sin åsikt, helst via förslag till lagtext. I denna fråga liksom i så många andra.

Kommentera