Notis i SvD 2021-03-14
131 nya naturreservat fick Sverige 2020, med en total yta av 159.000 hektar, rapporterar Naturvårdsverket. 2019 var antalet nya naturreservat 181 med en yta av 45.000 hektar och 2018 bildades 193 reservat på 78.000 hektar. Verket pekar på att just arealen var större 2020 än tidigare år även om antalet nya reservat sjönk- och att 133.000 av de nya hektaren är havsmiljöer.
Svårt att greppa kanske, men 159000 hektar är lika med 1590 kvadratkilometer, alltså i runda tal 40×40 kilometer i nya naturreservat på ett enda år. Det är ganska mycket. Snittet är 1214 hektar per reservat. Det är väsentlig större än genomsnittsgården i Sverige. Att andelen marina reservat ett enstaka år var stort gör ingen principiell skillnad för mitt resonemang.
Staten bildar reservat för att man tror man skyddar något, en naturformation, en biotop, växter eller djur. Men ingen naturformation som vi kallar för landskap anses skyddsvärd gentemot vindkraftverkens himmelsvispar. Deras klimatvärde anses vara större än skyddsvärdet hos de fåglar, från flugsnappare till örnar, fladdermöss och pollinerande insekter de slår ihjäl.
De skyddsvärda naturtyperna, biotoperna med mera, har fått sin lokala skepnad på grund av det brukande människan i årtusenden bedrivit i Sverige. Någon vildmark i betydelsen av människa orörd natur är det icke fråga om i vårt land. Det handlar om miljontals markägare som genom seklerna efter eget huvud gjort urval, gynnat och bekämpat. Resultatet är unikt. Äkta mångfald. Mångfald som sägs vara eftersträvat i bevarandepolitiken.
Hur mycket mångfald på flera hundra, kanske tusen olika reservat kan en byråkrat på en central myndighet sitta och klura ut? Hur kommunicerar denna byråkrat ut dessa mångfaldsplaner till dem som ska verkställa dem? Eller uteblir kanske den viktiga skötsel som bevarar det som skulle skyddas? Otaliga sådana exempel finns inom naturvården! Vilket ansvar är staten redo att axla gentemot de grannar som finns intill reservat där exempelvis granbarkborren uppförökas ohämmat och sprider sig till grannarna? På grannens brukade mark finns regler som säger att den pesten ska bekämpas.
Privat ägande är grunden för ett fritt demokratiskt rättssamhälle som utvecklas väl. Vad har svenska staten för intresse och avsikt med att rucka på den grundläggande principen och utse politiska kommissarier i en oöverskådlig byråkratisk destruktion av såväl äganderätt som innovativ utveckling?
Många som sköter och äger mark = ”mångfald”
Staten som äger mark = ”enfald”
Svårare än så är det inte.
Exakt! De talar om mångfald, men vad de egentligen vill är att alla har samma åsikter, tänker likadant, har samma utbildning, har samma indoktrinering, arbetar på samma företag osv. Enfald är rätta ordet.
När var liten tillbringade jag mitt sommarlov i en liten ort i Sverige där stora delar av min släkt växt upp. De kunde berätta om vad denna lilla ort hade haft tidigare: bageri, läskedrycksfabrik, skrädderi, flera livsmedelsbutiker, verkstäder för bilar och annat, radioaffär, elaffär, postkontor, bensinmackar, tvätteri, styckeri, stålverk, gruvor, två olika järnvägsbolag, kvarnar, sågverk, brädgård och mer jag inte kommer på just nu.
Idag, finns i stort ingenting kvar. Och denna ort fanns det massor av i Sverige. Då var det mångfald. Sedan de dagarna har det blivit mer och mer enfald i Sverige.
Jag har en vän som samlar på gamla motorer. När jag ser dem, slår det mig hur mycket fabriker det har funnits i Sverige som har tillverkat allt möjligt och vilken enorm kreativitet det har funnits. Nu är det inte mycket kvar. Allt borta genom byråkrati och kostsammare förhållande.
Socialdemokratin har nog aldrig tyckt om kreativa människor. Socialdemokratin bygger mest på avundsjuka och hat.
Visst och sant, men återigen; varför enbart skälla på sossarna?
Har inte C, vårt kombinerade lantbygds- och Stureplansparti, ett lika tungt medansvar, som tidigare S-partner och som medlem av Alliansen?. Den som nöjde sig med att passivt förvalta Palmes starka stat?
Väljarna har förstås ingen aaaning om att Sveriges BNP-tillväxt i realiteten är negativ, men via SCB:s fingerfärdiga statistikmanipulerande förvandlas till plussiffror. Ett bedrägeri som de s k möjliggörarna, våra fackekonomer, nogsamt förtiger, men som du och andra i detta libertarianska forum borde känna till.
SCB-trixet är ganska enkelt: att bortse från de exploderande fastighetspriserna i skattningen av KPI:s bostadspost. Hux flux, svart förvandlas till vitt, men inte ett ljud från kunskapseliterna. Inte ens från mitt eget Alma Mater, gamla IUI, Industriförbundets utredningsinstitut. Strikt obundet på 60-talet, numera aktivt supporterande de korrupta klimatforskarnas oseriösa analyser.
Naturligtvis kan jag upprepa alla andra ansvariga mer än socialdemokraterna, men det är socialdemokraterna som är tongivande. Det är socialdemokraterna som har placerat sina nyttiga idioter på alla möjliga poster i myndigheter och alla möjliga andra organisationer. Det är dessa som har bildat den kultur som finns i institutionerna.
BNP kan man trixa hur mycket man vill med. För mig är BNP totalt ointressant eftersom den inte säger något. Ett företag kan höja BNP, men vinsten företaget kan vara mindre. Inget produktivt kapital har skapats.
BNP kan sjuka men produktionen kan samtidigt öka vilket höjer välståndet. BNP är bara något som intresserar de vill stjäla resurser, dvs. beskatta.
Jag hävdar motsatsen, att det våra usla borgerliga partier som lämnat fältet öppet för vänsterfalangerna, Medlöpare, utan att själva ha vett att förstå den saken.
Och BNP är givetvis det etablerade produktionsmåttet, så sjunker BNP kan inte produktionen öka. Men BNP-siffrorna är friserade/manipulerade av SCB, det är en helt annan femma.
Havsreservat drabbar ingen privat ägare så hårt.
Förr var det viktigt med ägande av vatten för fiskerätten. Nu är det väl bestämmelser som begränsar den rätten.
Om du läste ordentligt såg du att den stora andelen havsreservat var en engångsföreteelse. De som blev av med sin näring när fiskerätten stals inför allemansrättens införande, var det lokala kustfisket. Det är i stort set utslaget redan.
Reservatsbildning i ungefär samma takt år ut och år in, men mest på land är lika förödande.
Yrkesfisket är värre ute än jordbruket.. Kustbevakningen får betalt av Fiskeriverket när de kontrollerar yrkesfiskarnas fångst.. Så det är givetsvis intressant att skugga en fiskebåt som drar en trål i 1,5 knop… (åtminstone var det vad en yrkesfiskare sade till mig för ett par år sedan) Sedan bytte han jobb och blev musselodlare, som då inte hade någon kontroll hängande över sig, men det var då det….
Egendomsrätten är ju en MYT och den utnyttjar socialisterna till fulländning. ”Dom är ju folkade till det” köpta och betalda. Se RF Kap. 2 § 15 sista stycket.
Glöm för all del inte att tillgängligheten, rätten till tillträde till dessa reservat kan en liten skattefinansierad byråkrat helt eller delvis UTSLÄCKA!!! DET GÖR MAN I ALLA FALL DÄR JAG BOR PÅ FLERA STÄLLEN.
Den stora tragedin i hela hanteringen av LANDSBYGDEN är ju förfallet av produktionsapparaten. Det är hemskt för vår generation att behöva genomleva, och ofta frågar jag mig om det är avsiktligt sozzarna far fram i bästa stalinstil för att långsamt svälta ihjäl den SVENSKA befolkningen? Socialisterna kan ju med hjälp ett utplundrande skattesystem förvandla landsbygdsbefolkningen, den som producerade livsmedel och skog till den svenska befolkning, till RÖSTBOSKAP i passande betongghetton. Det är lättare att svälta/slå ihjäl dem där, full koll om man så säger med hjälp av muslimer bl.a.
Enligt ett papper i Bryssel om olika länders lantbruksinkomster så tolkade jag det som att de svenska lantbrukarna hade drygt 40% av normalinkomsten i landet..
I Irland har mjölkproducenterna dubbla inkomsten (200%) medan nötköttlantbruket, får och spannmålslantbrukarna sitter i samma sits som i Sverige, ungefär…
Så, den svenska paradgrenen, mjölken, är på det viset en riktig loserverksamhet som måste upphöra vid nästa samhällskris…
Här lyser den så kallade urbana normen igenom ganska rejält.
De har ingen som helst aning om vad och hur de ska skydda och bevara över huvud taget.
Men detta är inget nytt fenomen.
För mer än hundra år sedan gjordes samma misstag på vår första nationalpark, Ängsön.
Så fort ön blev en nationalpark så körde de bort torparen och dennes djur ganska omgående.
Resultatet blev, som ni säkert förstår, att ön buskades igen ganska omgående och att artrikedomen utarmades.
Tyvärr har vi inget organiserat här som kan ta tag i detta missförhållande.
Vilket är synd, eftersom den viktigaste garanten för att skydda vår biologiska mångfald förutsätter en levande landsbyggd och hundratusentals egensinniga markägare.
Jag minns när man uppmärksammade det i början på 70-talet. Då skulle man köra dit AMS-gäng som skulle röja upp. Vet inte hur det gick med det. Men miljötalibanerna lärde inget av detta.
Nedan är ett citat från Wikipedia.
Den 24 maj 1909 beslutades att nio nationalparker skulle inrättas, bland dem Ängsö valdes tack vare sin idylliska och blomsterrika kulturlandskapsmiljö och avstyckades från Väringsö. En av initiativtagarna var Ivar Afzelius, som från 1892 var sommarboende på Väringsö. Till en början ansåg man att torparens arbete på ön fördärvade kulturlandskapet och blomsterprakten. Därför tilläts ön växa igen och sly och gran började ta över. På 1930-talet insåg myndigheterna sitt misstag och på 1940-talet inleddes arbetet att återöppna Ängsös landskap. Skötseln förföll igen under början 1950-talet, då nya insatser ledde till permanent förbättring av läget. Ytterligare åtgärder vidtogs under 1980-talet syftande till att återställa Ängsö till det skick ön hade vid sekelskiftet 1900.[4] Ängsö förvaltas 2015 av Länsstyrelsen i Stockholm.[1]
Som sagt var, det är mer än en gång de har gjort samma misstag på samma ställe.
Inte har de lärt sig något av det heller.
Det ironiska är att man kan säga att torparen gjorde en äng av mångfald helt gratis. Sedan tog staten över och ängen måste mångfaldigas genom att ta pengar från torparen.