Borgerlighet och höger

Socialdemokraterna har avsiktligt sedan länge bakat ihop borgerlig och höger. Det gjordes initialt för att alla skulle tänka högerpartiet, brukspatroner och kupongklippare vid allt tal om borgerlighet. Här finns en av förklaringarna till bondeförbundare/centerpartisters avoghet mot högerpartiet/moderaterna. De borgerliga böndernas arbetskläder var och är blåställ, inte kostym eller frack som högern tänktes ha.

Sossestrategin har lyckats kan man säga. Vänstertrollen av alla kategorier målar gärna höger och ännu hellre högerextremism på alla sina motståndare. Men en rekyl kan skönjas. Borgerligt sinnade människor har börjat omnämna sig själva som höger. Det kan ibland vara i sammansättning som exempelvis högerliberaler.

Borgerliga är inte längre rädda för högerepitetet. Det blir så tydligt när man inser att inte ens högerextrem skrämmer dem. De tycker bara att det inte träffar dem, för de är inte extrema. Det är vänsterfolket som är extrema och extremister.

Sossarna har därmed lyckats med att dela folket i två relativt tydliga läger höger och vänster. Mittenpartierna har därför kommit att befinna sig i ett vakuum, där inte mycket livsluft finns kvar. Det finns inte längre plats för mittenpartier eller mittenpolitik. Det är dock inte säkert att sossarna vunnit på detta. De har skött dagspolitiken för dåligt för det.

Det är nu i opinionsmätningar en liten men tydlig majoritet för högerpolitik. Men familjerna är splittrade. Kvinnor vill se mer vänsterpolitik medan männen vill se mer högerpolitik. Kan högern ge bra svar till kvinnorna varför också kvinnorna tjänar på högerpolitik bör högern kunna regera i många år framåt. Om de kan leverera bra politik, naturligtvis!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Borgerlighet och höger

  1. Göran skriver:

    Jag såg en gatuintervju där reportern frågade en man vilka av Kamala Harris och Elizabeth Warren som har snyggast bröst. Två feministkvinnor råkade höra frågan och blev arga och satte igång med en lång harang om sexism, förtryck av kvinnor, ytlig syn och en massa annat i den feministiska verktygslådan.

    Ingen verkade förstå att frågan helt enkelt bara var larv och inte en allvarligt menad fråga. Men kan det vara så? Det är faktiskt så att de flesta människor väljer inte en politisk ledare utifrån ledarens intellektuella förmåga eller handlingskraft. De flesta människor väljer utifrån utseende och känslor. Hur är ledaren klädd? Hur talar ledaren? Ser ledare bra ut eller inte? Frågan ovan blir således ganska relevant.

    Jag har inte hört folk säga att t.ex. Ulf Kristersson är smart. Det jag hör är att han talar bra, säger bra saker. Någon djupare analys utifrån det gör ingen. När Ulf Kristersson höjer rösten om invandringen säger folk att det är bra, men ingen kommer ihåg att Ulf Kristersson några år tidigare sade att det ska vara mer invandring till Sverige.

    Frågan om vänster och höger handlar nog inte så mycket om innehåll utan mer om plattityder. Det är ingen som funderar på vad ett ord betyder. Om jag säger ordet frihet kommer säkert de flesta associera det med att man får göra vad man vill. Lite inskränkningar för att skyddas mot ett virus gör inte så mycket. Att ha hastighetsbegränsningar är inget märkvärdigt ingrepp i friheten.

    Jag har skrivit det förr. Minskad frihet innebär minskad ekonomisk aktivitet vilket leder till minskat välstånd. Hur många människor i Sverige gör den kopplingen. Hur många människor i Sverige förstår ens att Sverige blev rikt på ökad frihet? Vilken elev i Sverige får lära sig det?

    Med det sagt, menar jag att vänster och höger slänger sig med ord utan att någon ens funderar på vad de kan betyda utan endast känner efter hur det känns och gör sina val utefter det. Rika är giriga, säger de flesta. Då kanske det är bra med girighet eftersom det skapar en massa jobb åt de som inte är giriga. Girighet ger välstånd medan icke giriga och goda människor innebär ett liv i fattigdom.

    Kan man definiera “skapande girighet” mot “destruktiv girighet”? Vilken sort politiken tillhör får ni själva fundera ut.

    • Mats Jangdal skriver:

      Bra funderingar! Samma dag som SVT lanserar en serie om manligt och kvinnligt.

      Ja, politikers utseende spelar avgörande roll för många människor vid val av politiker. Undersökningar i USA har ofta visat att det kommer dröja länge innan de får en kvinnlig president, för de kvinnliga väljarna vill ha en man som ser bra ut i deras ögon. Män väljer också helst män.
      För en del år sedan sa en bekant som var ingenjör på vägverket att han skulle röst på MP för att Maria Wetterstrand var så sexig. Att hennes politik gick stick i stäv med vad han jobbade med bekymrade inte.
      En bra radioröst var också viktigt förr och kanske blir det igen om poddarna får politiskt genomslag. Jag kommer aldrig att kunna bli vald till något på mitt utseende.

      Socialister uppfattar i allmänhet frihet som att någon tänkt utöva våld mot dem eller ta ifrån dem deras rättigheter (rättigheter som ofta innebär inskränkningar av andras frihet). De hoppar direkt till den positionen, förbi alla varianter där de själva kan få glädje och nytta av frihet för egen del.
      Många har uttryckt att friheten är ett stormande hav, det är bara de som vågar som välkomnar det. De flesta verkar vara för lata eller bekväma för att bry sig om frihetens möjligheter.
      Därför måste, som du är inne på, borgerliga politiker oupphörligt berätta om den frihet som ger välstånd till alla. Att välfärd är snikvarianten som i längden utarmar landet och de fattigaste först.

    • Jan Andersson skriver:

      Sänkta skatter – större incitament att arbeta – större skatteintänkt som kompenserar sänkningen – nöjdare befolkning – bättre framtidsutsikter – större marginal vid kriser – lättare att samhällsplanera med stabil utveckling – osv. Alltså borgerlig politik.

    • Åke Sundström skriver:

      “Hur många människor i Sverige förstår ens att Sverige blev rikt på ökad frihet?”

      Se där, ännu en central fråga, där svaret ganska säkert är “väldigt få”. De flesta har köpt det rakt motsatta budskapet, att välståndet skapats av den MINSKADE frihet som även våra borgerliga partier FORTFARANDE omfamnar: Palmes starka stat.

      Nu ännu “starkare” än någonsin. På grund av två ofattbart korkade beslut. Nollräntan samt klimat-och energipolitiken. Båda gör Sverige oerhört mycket FATTIGARE och klimatnojan rubbar inte hotbilden en enda centigrad. Alla tusentals förlorade miljarder kunde maktduon Löfven och Kristersson lika gärna elda upp, med Gudrun Schymans beramade sedelbrasa som förebild.

      Men i båda fallen är det ekonomkåren maktlojala tigande som uppmuntrat förstörelseverket och tillhandahållit tändvätskan: forskarfusk i form av politiskt vinklade analyser. Det s k kunskapssamhället har förvandlats till ett släpankare. Inte ens mångkunnige Mats verkar vara riktigt på det klara med dessa orsakssammanhang, annat än när det gäller klimatpolitikens naturvetenskapliga aspekter.

      • Jan Andersson skriver:

        Jag lutar åt att Frihetstiden i Sverige 1719-1772 betydde mycket för Sveriges inre utveckling när stormaktstiden äntligen var slut och blev allt mer avlägsen. Nu blev det möjligt för folket att ta mer ansvar för landet, vilket var nödvändigt för att skapa demokrati. Ända till Gustaf III ändrade tillbaka och fick sota för det.

        Nu har jag varit gift i femtio år och minns tydligt hur det var då (mycket känns som “alldeles nyligen”) och känslan av medborgerlig frihet var klart större, trots många brister. Men så kom Palme och hans revolutionära agenda, vilket i backspegeln drabbat oss på flera negativa sätt som vi gärna hade sluppit.

        https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Frihetstiden

        Nu är det återigen verkligt hög tid för en ny tillnyktring, Sverige är inte världens epicentrum för godhet, välstånd.och fåfäng jakt på växthusgaser. Framtiden tillhör nog de saktmodiga (läs Kina och Ryssland) som bekant “skola besitta Världen”. Frågan är bara vem som ska leda våra fladdriga partiledare ut ur den lekstuga de sitter i och rullar tummarna?

  2. ivarandersson skriver:

    “Det finns inte längre plats för mittenpartier eller mittenpolitik.”
    Vet Annie Lööf om detta? Hon tror att hon ska bli en statsministerkandidat med sin mittenpolitik.

    • Mats Jangdal skriver:

      Valresultat och opinionsmätningar visar det. Om hon har begripit det är svårt att säga.

    • Åke Sundström skriver:

      Jo, i Mats artikel var den observationen allra viktigast: att det nu bara finns höger och vänster. Det bäddar helt uppenbart för regeringsskifte om ett år.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Svenska politiska diskussioner är de mest blodlösa som finns. Varför låter sig folk luras av denna evinnerliga socialistiska söndra och regera fasonen. Ett socialistiskt kollektiv kan under fredstid aldrig utkrävas ett ansvar utav. Se bara till Eliasson och Ygeman för att inte tala om “Löfven den avsatte”. Som knappast blir mer regeringsduglig för att han avsattes av en “KOMMUNIST”.
    Hade borgarna eller de Sverigevänliga i stället inriktat sig på att väljarna skall ha den absoluta rätten att utkräva ANSVAR av enskilda politiker och verkligen få chansen att avpollettera dem efter alla illdåd som iscensatts mot svenska medborgare, hade vi varit befriade från det nuvarande vansinnet för länge sedan.
    Därför Mats är Du för tillfället chanslös med ditt fina intellekt, otroliga kunskaper och en ovanligt mänsklig framtoning, att axla ett ansvar som kan skydda den svenska befolkningen. Sorry!
    Men oj, vad Du lär oss mycket, tack för det.

    • Jan Andersson skriver:

      Håller med om vartenda ord, tack för det!

    • Åke Sundström skriver:

      Håller med om bristen på ansvarsutkrävande. Men det är också viktigt att precisera vari det du beskriver som “illdåd” består eller har bestått. Två sidor av samma mynt.

      Utöver det i denna blogg självklara, klimatpolitiken, har jag pekat ut Riksbankens NOLLRÄNTA och därmed starkt negativa REALA räntor (ca minus 4 procent) som det i nutid värsta brottet – att konsumera på barnbarnens bekostnad och att samtidigt, lika perverst, få betalt för att låna pengar. Varken Mats eller andra libertarianer, t ex KLP, tycks ha förstått innebörden av denna uppenbara FRAMTIDSIMPERIALISM.

      Samtidigt är Mats kunnig nog för att inse att negativa realräntor leder till en enorm FÖRMÖGENHETSOMFÖRDELNING – till förmån för de redan nu mest förmögna: ägare av realkapital som aktier och fastigheter. Och omvänt kan beskrivas som en straffskatt på yngre familjer utan rika föräldrar att ärva.

      Så mycket längre i antiliberal riktning är det svårt att röra sig. Det är säkerligen varken Mats´ eller KLPs avsikt, men det är där man i praktiken hamnar genom att tiga om Ingves´ gratispengar.

      Utan denna manna från himlen försvinner f ö den “elbrist” Mats varit så bekymrad för. Det gröna stålet, elbilsboomen och järnvägssatsningarna går givetvis också i graven, sörjda bara av en korrupt maktelit och av naiva, lättlurade miljövänner som förblindats av sina ledares lögner om klimatnotet som vår tids största utmaning.

      • Mats Jangdal skriver:

        Bara för att jag inte skriver ut allt jag vet eller förstår betyder det inte att jag inte vet eller förstår.
        Eller hur?

        • Åke Sundström skriver:

          Jo, så kan det förstås vara. Men att nöja sig med den klyschan i stället för att bekräfta eller bestrida kritik är att utestänga läsarna från samtalet. Inte riktigt den debattetik jag trott oss vara eniga om.

          Så låt höra, säger du ja eller nej till Ingves nollränta? Delar du min åsikt om den negativa realräntans fördelningseffekter? Är vi eniga om att maktelitens strategi (inte bara Löfvens) är att rädda sitt eget skinn genom att tvinga våra barnbarn att betala notan för dagens ohållbara överkonsumtion och felsatsningar? Och vad tycker du om den metoden, som vi kan kalla framtidsimperalism? Det har jag fortfarande inte hört dig deklarera. Har jag missat något, så tål ditt svar att upprepas.

          • Mats Jangdal skriver:

            Jo, vi är såvitt jag kan bedöma ense i bedömningen av att ekonomin sköts fel och de skadliga konsekvenser det för med sig.
            Däremot är jag för dåligt orinterad i ekonomi för att begripa vad man ska göra för att göra det bättre, förutom kanske vissa grundläggande principer.
            Till dessa hör principen om låg statsskuld, av samma anledning som alla blir friare med låg eller ingen skuld.
            I övrigt har jag idéer och tankar, men ingen expertis att stödja dem på.

            Vill du se konkreta förslag på vad som bör/måste göras ser jag mycket hellre att du redovisar det i ett inlägg.

            • Åke Sundström skriver:

              Jo, men det har jag väl gjort i ett flertal inlägg, bl a de vi nu diskuterar. Och man behöver ju inte veta så mycket om ekonomisk teori för att förstå att en hög skuldsättning och reala minusräntor innebär att övervältra återbetalningen på kommande generationer. Sunt förnuft räcker och det kan du nog berömma dig av att besitta. Den grundbulten hjälper dig att instämma i att “ekonomin sköts fel”.

              Vad beträffar statsskulden, så skall den i ett rikt land och förment liberalt land som vårt vara NOLL – i synnerhet som vi i motsats till resten av Europa har hundra år av fred i ryggen. Jag förfäras förstås över att den insikten helt saknas i KLP:s program och att ingen i den församlingen tycks bry sig eller vilja gå i svaromål.

              Att mina ekonomkollegor gömmer sig i maktlojal tystnad är naturligtvis än mer förfärade och berättar om ett land i djupast tänkbara intellektuella och existensiella kris.

              Talet om ett “kunskapssamhälle” är det mest förljugna av alla falska Potemkinkulisser.

Kommentera