Dödsstraffet tillbaka?

Är det dags åter införa dödsstraffet i den svenska brottsbalken? Nej jag ställer inte frågan lättvindigt. Dödsstraff som del, om än en mycket liten del, i normal straffutmätning är något man i det längsta vill undvika.

Frågan är dock om utvecklingen i Sverige har kommit så långt från de förutsättningar som varit vägledande i brottsbekämpning och straffutmätning att frågan om dödsstraff för de värsta brotten kan avfärdas utan en ny grundlig debatt. De brott jag tänker mig kan vara aktuella är mord (i alla dess former), terrorism och landsförräderi.

En självklarhet är att dödsstraff inte kan utdömas vid minsta tvivel om den åtalades skuld. Kanske måste även ett erkännande finnas. Men, säger någon, vi får inte vara med i EU om vi har dödsstraff. Nej, vi kanske kan se det som ytterligare en anledning att lämna EU. Dessutom är det rimligt att anta att flera länder i unionen kommer att börja fundera på vad man ska göra med de värsta brotten och deras gärningsmän.

År 1910 skedde den senaste avrättningen i Sverige. Rånmördaren Alfred Ander blev den ende som avrättats med giljotin här i landet. Dödsstraff i fredstid avskaffades 1921, och i krigstid 1973. Sedan 1975 är förbudet mot dödsstraff inskrivet i grundlagen. Den sista dödsdömda som inte benådades var änglamakerskan Hilda Nilsson som dömdes till döden 1917, men tog sitt eget liv bara dagar senare. Den siste mannen var Mohammed Beck Hadjetlaché, ledare för ”ryssligan”, som 1920 dömdes till döden för kidnappning och mord på tre ryska medborgare. Vid det påföljande nyåret benådades han till livstids straffarbete. Han avled på på Långholmen 1929.

Det finns ingen som vill bli bödel idag, säger många. Hur vet de det? Jag är säker på att sådana finns även bland sansade människor. Med eskalering av svåra våldsbrott kommer problemet att finna en bödel att vara ett av de minsta. En variant kunde vara att anhöriga till brottsoffren erbjuds att vara bödel för det specifika fallet. Som en del i såväl rättsutmätning och upprättelse för offret som läkeprocess för de anhöriga. Helt ideellt, naturligtvis.

I vänsterretorik och brottsromantisering finns det inget avskräckande för vanekriminella med dödsstraff. Jag tror de ljuger, för de vill inte riskera det för egen del om de skulle gå länger än planerat vid något tillfälle.
Slutligen kanske man även kan tänka sig att livstidsdömda har rätt att begära få sitt straff omvandlat till dödsstraff.

Men sharia då? Blir inte återinförande av dödsstraff som att bjuda in sharia till oss? Nej, säger jag. Med dödsstraff för islamistisk terrorism har vi en chans att hålla detta elände ifrån oss. Det är också stor skillnad på två avgörande punkter mellan dödsstraff i sharia och västvärlden. I sharia utmäts dödsstraff främst för blasfemibrott. Där även otrohet exempelvis anses vara ett brott mot Allahs gudomliga ordning. Den andra skillnaden är hur dödsstraffet verkställs. Inom sharia är viktigt att den dömde plågas ihjäl för att riktigt sona sina synder.

I västvärlden var det många år innan dödsstraffen avskaffades som blasfemi utgjorde någon grund för dödsstraff. Likaså med plågsamma dödsstraff. Anckarström var den siste svensk som verkligen avrättades på ett plågsamt sätt, för sitt kungamord.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

38 svar på Dödsstraffet tillbaka?

  1. Thomas skriver:

    Ett rättssystem som har dödsstraff som yttersta dom – måste grunda sig på en gemensam moralisk grund!!
    Det har vi inte idag utan vi har den Hägerströmska rättsprincipen som bygger på enbart politiska beslut…
    Det innebär att gårdagens inlägg är då juridiskt styrande – inte en moralisk funktion…
    Det innebär kort att man kan döma politiska motståndare till döden för just att man inte följer de lagar som makten infört..
    Om detta handlar om mord eller bara skitsnack har ingen betydelse för enligt Hägerström så är det politiken/makten som bestämmer hur lagarna skall utformas…
    och… eftersom vi inte har någon gemensam moral längre så finns ingen grund för gemensamma lagar.. och hägerströmska tankar har lett till att det gemensamma ”klansamhälle” som präglade landet och norra Europa fram till vår tid nu är ersatts av ett mångkultursamhälle med många olika moraliska ”klansamhällesuppfattningar”..
    Det är bara att gilla läget och anpassa sig.. att begära att staten, överpatriarken, skall ta itu med mångkultursamhället är ”too late”… Det moraliska haveriet har vi själva åstadkommit, så att skylla ifrån sig på ”någon annan” är bara meningslöst.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Har precis hört ett längre föredrag om Lars Vilks, av en mycket känd och erfaren ”lagklok”.
    Tyvärr ger det mig en uppfattning som den Thomas beskriver ovan om Hägerström.
    Politisk opportunism av den verkligen otäcka sorten. Antingen stundens infall eller den för tillfället härskande nomenklaturan. Den har inget med mänsklig moral att göra utan endast utnyttjande av mänskliga svagheter. Lars Vilks missbruk och hantering har hela tiden gått ut på att misskreditera den socialistiska ”lagstiftningen” som socialisterna utnyttjat för att framflytta sina positioner i Hägerströms anda. Vem har drabbats ifrågasätter man knappast.
    Kommer ihåg från min tid i USA att livstidsfångar inte kunde frisläppas utan efterlevandes godkännande. Om Obama eller någon av hans föregångare lyckats ändra på den lagstiftningen vet jag inte. Påpeka något sådant i dagens Sverige betraktas nog som absurt. Moral är ett helt utstämplat begrepp vilket det avskaffade dödsstraffet är ett bevis på.

  3. Mats Jangdal skriver:

    Nej, Thomas och Samuel, nu hemfaller ni alldelse för mycket till svensk gnällighet, ”det går aldrig, det är inte lönt att försöka”.
    Ja, Hägerström gjorde mycket ont med svenskarna. och det har inte blivit bättre med tiden. Å andra sidan varar inget för evigt. Varför skulle Hägerströms doktrin göra det ? Att vi börjar ifrågasätta är nog en första förutsättning för förändring.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Jag kommer att argumentera för att väljarkåren, hela svenska folket skall ÅTERTAGA rätten att sparka korrupta politiker. Då först kan vi utesluta diskussionen om DÖDSSTRAFFET för det kommer inte att behövas.

    • Thomas skriver:

      Den moral som nu växt fram heter ”Öga för öga, tand för tand”.
      Det är något som inte fungerar i ett civiliserat samhälle, men är den moral som idag gäller…
      Det innebär att jag inte gnäller utan agerar utifrån den tanken.
      Det gäller bara att ha ryggen fri…

  4. tompas skriver:

    Klart vi ska ha dödsstraff. Alla kommer att dö, förr eller senare och för vissa är förr bättre än senare.

  5. Jan Andersson skriver:

    Det är nog värre att sitta inlåst på livstid, tillsammans med en hop andra med samma perspektiv. Vår frihet i västländerna är och skall vara frihet under ansvar, dvs. att ägna större delen av sitt liv åt ett samhällsnyttigt arbete (även för att kunna köpa bröd) men som man i unga år inte hade någon större ambition att slösa livstid på. Livet börjar när man går i pension, men då har man varken ork, intresse eller ekonomi att göra allt det man drömde om. Rockstjärna lockar inte direkt…

    Problemet med dödsstraff är att någon skall kasta första stenen, när inget tvivel om skuld finns. Men det kommer aldrig att bli helt rättssäkert i ett land med tusentals advokater, likgiltiga poliser och aktivistiska media. Minns hur man jagade ”Tumbatarzan” med laddad kpist i Nackaskogarna 1954 för att han hade stuit ett par konservburkar i en sommarstuga (ett brott som idag hade avskivits omedelbart).

    Förr i tiden kunde man dömas ”att mista medborgerligt förtroende” under en viss tid eller hela livet. Det betydde för de drabbade vanära och fattigdom, om man inte kunde ta sig till Amerika. De som klarade sig kvar i Sverige använde förmodligen tiden för att lära sig förstå att man inte ska inte lura folk för egen vinning, även om de är snuskigt rika och att du tycker att de bara skulle må väl av att lätta på pungen. De kanske har jobbat dubbelt så hårt som du, och tjänat sina pengar ärligt?

    Själv skulle jag bli galen av att sitta inlåst en enda dag, de lumparkompisar som fick tillbringa ett par dygn i arresten på regementet blev tydligt märkta av straffet, fast de hade förtjänat det genom generöst tilltagen alkoholförtäring inom kasernområdet.

    • tompas skriver:

      Dock förekommer inte livstid i realiteten utan endast på papperet i detta land. Dessutom är det betydligt kostsammare för oss skattebetalare med ”livstid” än att någon mördare tas av daga. Svenska lagar är inte anpassade till den situation som politikerna försatt landet i.

      • Jan Andersson skriver:

        Nej, så är det försås. Fet lär sitta 12 gånger fler i USA-fängelser per capita än i Sverige.

  6. Glenn skriver:

    Off topic.
    Den mest sansade och välskrivna artikeln om Wagner / kuppen som hittills läst.
    Läs , bedöm , förkasta.

    MSM borde läsa också.

    https://www.scottritterextra.com/p/wagner-i-hardly-knew-ye

  7. Ivar Andersson skriver:

    Jag är emot dödsstraff men ser gärna att mördare, terrorister och landsförrädare döms till straffarbete. Vi vet att idag döms en del felaktigt och med dödsstraff finns ingen återvändo. Idag döms mördare, terrorister och landsförrädare till kriminalvård i stället för straffarbete. Straffarbete ska innebära långa arbetsdagar, enkel mat, liten cell och nästan inga rättigheter.

    • tompas skriver:

      Antalet felaktiga domar är kolossalt många där straffpåföljden är alldeles för mild. Har någon med berått mod mördat en annan människa så har personen förverkat rätten till sitt eget liv. Dock gäller annat om det kan bevisas att det skett i självförsvar och då är det inte mord utan dråp.

      • Ivar Andersson skriver:

        Antalet felaktiga domar är kolossalt många där straffpåföljden är alldeles för mild.
        Vad anser du om domar i motsatt riktning?

      • Göran skriver:

        Det kan inte vara dråp om det är i självförsvar. Då är det inget brott.

        • tompas skriver:

          Jo i Sverige är det ett brott att försvara sig mot en angripare. Finns flera som blivit dömda då domstolen ansett att de använt för mycket våld för att försvara sig mot en aggressiv angripare.

          • Göran skriver:

            Korkade domare och nämndemän. Dessa borde genomgå en obligatorisk misshandel, så att de lär sig att man omöjligt kan avgöra hur mycket våld som krävs för att försvara sig. Det krävs avsevärt mer våld än man kan föreställa sig.

            Jag kan tänka mig att man kan dömas om man fortsätter begår våld när angriparen redan är försatt ur spel.

    • Göran skriver:

      I svenska fängelser är det arbetsplikt. Vad avses då med straffarbete?

      • Ivar Andersson skriver:

        Arbetsplikt = sysselsättning.
        Straffarbete ska kännas i kroppen och det ska vara långa arbetsdagar så att body building på gymmet inte behövs.

        • Göran skriver:

          Eftersom många vattenledningssystem måste renoveras eller bytas ut i Sverige, så kan vi således utnyttja fångar till att gräva upp rör.

          • Ivar Andersson skriver:

            Helt ok för min del. Då gör interna nytta för dig och mig.

  8. Göran skriver:

    Generellt tycker jag, att om man ska straffa någon för något man har bestämt är ett brott, då ska man själv inte utföra samma brott.

    • tompas skriver:

      Ett utdömt straff är inte att betrakta som ett brott enligt lagen.

      • Göran skriver:

        Staten har rätt att begå brott mot personer som befinner sig inom landets gränser, genom att avkriminalisera brottet när staten begår brottet.

        Den rätten vill i alla fall jag inte ge staten. Det är så, att all rätt man ger till staten kommer att missbrukas.

  9. Mats Jangdal skriver:

    Straffarbete är ett hämnd- och mobbingstraff. Det känns inte värdigt ett modernt samhälle. Då kunde vi lika gärna ha klansamhällets hämndjustice, där ”lekare ligge ogill”.

    Dödsstraff är ett absolut straff, ja. Därför måste också bevisningen vara absolut säker för att domstolen ska kunna utdömma det.
    Är det kriteriet uppfyllt ser jag inget problem med dödsstraff för de riktigt svåra brotten.

  10. Andreas skriver:

    Kan man verkligen etablera ett sk ”fritt” samhälle om man samtidigt har dödsstraff?

    Ska ”auktoriteter” i form av myndigheter verkligen ha makt att avrätta människor i ett sådant (”fritt”) system?

    Jag kan inte se hur den kombinationen skulle kunna fungera.

    • Mats Jangdal skriver:

      Om allting är fritt utan ansvar för något så kallar vi det för anarki. Ett samhälle som är fritt för skötsamma medborgare måste ha något system för att genomföra sanktioner mot icke skötsamma personer.
      Dödsstraff kan vara en sådan sanktion i extremfall. De fria skötsamma människorna väljer själva vilket system de vill, hur långt det får sträcka sig, hur väl det motsvarar balansen mellan frihet och straff.

      • Andreas skriver:

        Då är det fortfarande inte ett system med äkta frihet, som jag trodde denna hemsida propagerade för. Ett samhälle som har rätt att ta livet av sina medborgare är t.o.m. sämre i mina ögon än det nuvarande (ruttna) system vi lever i.

        Anarki betyder förresten inte att allt är fritt utan ansvar utan ordet i sig betyder ”avsaknad av herre/härskare”. Detta är en vanlig missuppfattning.

  11. villvaraanonym skriver:

    Jag anser att det ska vare en princip att en stat/nation/”modernt [dvs. europeiskt?] samhälle” (Jangdal, 21:44) inte tillåter sig själv att döda en av sina egna medborgare.

    Med det sagt, kan det finnas en kompromiss/mellanväg (för att undvika göra om principen till en regel med undantag): Staten kan döma till dödsstraff (utan möjlighet [*] till nåd/överklagande), men inte avrätta, och ge den dömde möjlighet att begära hjälp att begå självmord (ref. Jangdal: ”livstidsdömda har rätt att begära få sitt straff omvandlat till dödsstraff”).

    [*]
    Undantaget är revolutionen.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jag är lite tuffare än så och behöver inte leta kosmetiska kompromisser. Jag kan stå för tanken att vi har dödsstraff i skalan.

  12. villvaraanonym skriver:

    Tack för återkoppling. – Det kan tyckas att det är kosmetiskt därför att resultatet är detsamma: Den dömde är, utan pardon, fördriven från samhället/offentligheten för all tid/intill döden.

    Principen är dock avgörande då den visar statens förhållningssätt/synsätt (som kan skilja sig från medborgare utan makt) på brott och straff, liv och död, vilket påverkar folket (visserligen på olika sätt/grad, men ändock).

    Till exempel staten USA, som frångick principen om att diskriminering är fel, när den ansåg att det fanns tillräckligt goda skäl: President Joseph Biden (1942–) bestämde två huvudkriterier i urvalet för kandidater (8 st.) till posten som domare i högsta domstolen: Ras/etnicitet och kön. Detta satte standarden/synsättet för övriga i samhället.

    Eller Sverige, där staten har bestämt att (många) svenskar kan vara/är ’rasister’/’främlingsfientliga’ …

    –”Det sägs ju ofta att sverigefinnar var den första invandrargruppen som fick känna på RASISM och fördomar från SVENSKAR.”
    (— YouTube-kontot ”Tänk till”. Utbildningsradions (UR) teveprogram för ungdomar 2020-02-05: ”Sverigefinnar gick igenom det andra invandrare går igenom idag”)

    … och bestämt att ’Covid-vaccinen’ inte ska betraktas som experimentella läkemedel…

    (statligt deklarerat testade enl. normal/rigorös standard-protokoll/kriterier, utom ett, det avgörande: Tid, vilket fick de flesta att ändra det allmänna synsättet på testförfarandet, som tar år, över en natt)

    … och som frångick principen om demokrati (samman/upprätthållen av fysiska, folkliga och juridiska gränser) när den accepterar överstaten Europeiska unionens (EU) beslut som lagligt bindande för den suveräna/självbestämmande nationen Sverige.

    (Mot bättre vetande, använder till och med EU-motståndare benämningen ’parlament’ om EU-församlingen.)

    Så, en stats principer/synsätt (som kan skilja sig från individuella medborgares ståndpunkter) har en avgörande betydelse för (stora delar av) folket och nationen/samhället.

    (För att leka med tanken hur ett dödsstrafförfarande/synsätt (’öga för öga, tand för tand’, bl.a. 2 Mos 21:24) skulle kunna utvecklas: Staten skulle kunna göra avrättningen offentlig och lägga den på entreprenad, och de lokala företagen skulle troligen göra stora vinster på biljettförsäljningen, p.g.a. att folket har accepterat statens principiella synsätt på brott och straff, liv och död.)

Kommentarer är stängda.