Det jämlikhetssjuka Sverige

Dagens gästskribent är Christer Nilsson

Sverige lider av jämlikhetsbesatthet – utan att vara jämlikt. Alla vet det; om vi tittar på ett nyhetsprogram i SVT så ser vi den fullständiga dominansen av kvinnor på offentliga poster i statsapparaten. Det finns siffror på detta. I Statsrådsberedningen är andelen kvinnor/män 60/40, i Regeringskansliet 62/38, i Arbetsmarknadsdepartementet 69/31, i Justitiedepartementet 64/36, i Finansdepartementet 56/44, i Kulturdepartementet 72/28, i Socialdepartementet 70/30, ja t.o.m. i Försvarsdepartementet är kvinnorna fler 51/49. Har männen gått under jorden eller är de bannlysta? Kvinnor sitter på nästan alla maktpositioner. Det är inte jämställt. Hur har det blivit så? Självklart har många av dessa kvinnor kompetens för sitt uppdrag, men här handlar det om ett allvarligt strukturfel på samhällsnivå och inte om enstaka individer.

På Jämställdhetsmyndighetens hemsida står det: ”Jämställdhet betyder att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Jämställdhet gäller alla områden i livet. Det politiska begreppet jämställdhet markerar jämlikhet mellan könen och att könen har samma värde”.

Vid en extra S-partikongress 1967 fastslogs att jämställdhet var det allt övergripande politiska målet. Det målet har kvinnorna för länge sedan uppnått: rätt till utbildning, nya säkra preventivmedel på 60-talet, fri abort från 1975, liksom rätt till insemination för ensamstående kvinnor 2016 som har medfört möjligheter för kvinnor att göra egna val, oberoende av män. Avskaffandet av sambeskattningen 1972 tvingade hundratusentals kvinnor ut på arbetsmarknaden, argumenten var ”jämställdhet” och ”kvinnans valfrihet”. Barnens rätt att välja att ha mamma hemma talades det inte om.

Nu dominerar kvinnor överallt i samhället. Ett kvinnovälde eller matriarkat växer fram. Historien visar att matriarkat aldrig har fungerat i praktiken – endast patriarkaten. Många kvinnor skulle aldrig sitta på de poster de gör. Vid de våldsamma upploppen i Rosengård i Malmö, förhöll sig polisen passiv, trots stenkastning mot dem, skadegörelse och en rad bilbränder. Den kvinnliga polisområdeschefen, med det yttersta ansvaret, uttalade då i SVT att ”jag är ledsen”. Att som chef inte sätta ner foten och visa vem som äger våldsmonopolet är häpnadsväckande och oförsvarligt. I stället för att uttrycka sitt privata känsloregister borde hon visat mod, styrka och handlingskraft; vilket i praktiken kunde inneburit batonger, vattenkanoner, tårgas, pepparsprej, gummikulor, elpistoler eller handeldvapen för att slå ner en rasande mob. Vilken svensk medborgare skulle vilja kritisera det?

Kvinnor borde inte vara poliser i yttre tjänst eller sitta på polisiära chefsposter. Vi behöver inte ”ledsna” kvinnliga polischefer utan handlingskraftiga män, tuffa tag och manliga värderingar i beslut och praktik som klarar av att ta striden för säkerheten på alla gator och torg, men inte pjåsk, dalt, tycka-synd-om och kvinnlig känslosamhet med kriminella individer som utan samvetsbetänkligheter skjuter ihjäl både varandra och oskyldiga människor som råkar komma i vägen. Kvinnliga poliser kan sköta administration, utredningar, sitta vid datorer eller vara utmärkta förhörsledare; de behövs verkligen där. Vi kan inte välja den tid vi lever i, men vi kan välja hur vi ska förhålla oss till den.

Christer Nilsson

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Det jämlikhetssjuka Sverige

  1. Jan Andersson skriver:

    Svenska Filminstitutet tolkade för ett antal år sedan ”ökat jämlikhet” som 100 % kvinnliga regissörer. Och så blev det.

  2. Göran skriver:

    Inte nog med att de män som arbetar på departementen är färre än kvinnor utan de männen är mer kärringar än män.

    • Jan Andersson skriver:

      Att snacka skit tills åhörarna dött av leda? Vi är nära nu.

      Lyssnade igår när SVT väntade ut mötet mellan de högsta politikerna, polisen och försvaret. Kommer polis och försvar att samarbeta nu för att få slut på gängvåldet och på vilket sätt? Ja – självklart, men öh… det kanske krävs lagändringar som måste utredas och samarbetsformerna måste öh… utredas, men det finns resurser och öh… vi ska utreda vilka samarbetsformer som skulle fungera, och de öh… har ju redan självklart samarbetat på många öh… sätt, så…

      Den som svarar med tusen ord har inte en susning. Det behövs bara följande svar till Sveriges medborgare: ”Vi måste utplåna dessa gangsters från jordens yta. Nu. Vi har inte tid att vänta en dag till. Försvaret skall hjälpa oss med fler skyttar.”

      Eller enligt min gamle kompanichef som varit fallskärmsjägare: ”Anfaller fienden så är det bara att skjuta tillbaka med bättre vapen och få död på så många som möjligt. Skona ingen. Skit i order och genèvekonventioner. Annars får du aldrig en andra chans.”

      Har vi inte nåtts av den insikten ännu? Gonatt Sverige i så fall.

      • Benny skriver:

        Givetvis kommer det inte att hända någonting av värde utan allt kommer att begravas i utredningar som är den svenska metoden att ta ”tag” i obehagliga saker. Och inga syndabockar kommer att dömas i politikerleden eftersom alla partier förutom SD är skyldiga. Så man förväntar sig inget annat än fler floskler och babbel i vanlig ordning. Ingen talar heller om det verkliga problemet, att man släppt in en massa kriminella klaner till Sverige och att det som krävs är hårda tag med utvisningar, långa straff i fängelser i Litauen! Hyr in ett gäng tuffa polska poliser som kan sättas in mot drägget! Man kunde ju hyra in polska brandmän för att släcka bränder för några år sedan när di svenske var för klena?

        • Jan Andersson skriver:

          De polska brandmännen åkte hit på vinst och förlust för att de visste att de behövdes. De gjorde en viktig insats, men vem skulle betala ut någon ersättning när ingen hade begärt assistans eller skrivit en beställning? Jag vet inte om de fick något…

          • Göran skriver:

            Ja, och svenska frivilliga fick betala skatt för mackorna. Detta är ett levande exempel på att något är genetiskt fel på byråkraterna.

  3. Benny skriver:

    Jo, historien visar att ”kärringvälden” snart tippar över ända och kaos infinner sig vilket man kan se hända i Sverige. Man kan kritisera islam för mycket men de har i alla fall en poäng, att män ska bestämma! Vi ska nog var Trump evigt tacksam att han stoppade den galna kvinnan ”Killary” Clinton som i ett normalt land hade åtalats för anstiftan till mord och folkmord för länge sedan.

  4. Mats Jangdal skriver:

    Eftersom kvinnor inte kan göra fel och inte får störas.
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kvinnornas-roll-i-gangen-de-ar-viktigare-an-vi-tror

    • Jan Andersson skriver:

      Ordet ”viktigare” är felanvänt för det används bara om positiva skillnader. Om nu inte hela svenska folket är gängkriminella…

      Bättre ordval är ”mer betydelsefulla” vilket är neutralt.

  5. Pingback: Det jämlikhetssjuka Sverige | ulsansblogg

  6. Peter Sjöström skriver:

    Ur led är tiden . Mer orkar jag inte för tillfället uttrycka . Talande är polischefens ” jag är ledsen ” !! En djup suck .
    Mvh Sjöström

    • Jan Andersson skriver:

      Man måste ta en risk för att vinna en tävling. Den som är bäst förberedd på vad som kan hända vinner.

  7. Samuel af Ugglas skriver:

    Varför har MANNEN gjorts totalt försvarslös, pacificerade och framför allt värnlös?
    Vem är Hanna Stjärne?

    • Jan Andersson skriver:

      Män är genetiskt aggressivare är kvinnor, och mer intresserade av maskiner och teknik än kvinnor, som är mest intresserade av andra människor. Det är övertydligt så i alla samhällen. Men nu ska äntligen kvinnornas prioriteringar prioriteras i vårt högteknologiska samhälle som enbart männen skapat. Det håller på att ta en ände med förskräckelse när kvinnorna letar efter motargument i form av klimatförändringar och vill istället öka invandringen.

      Det finns en anledning till att samhällena utvecklats på olika sätt. Men man löser inte de problem som invandringen skapar genom att begränsa och förbjuda teknikanvändning.

      Männen uppfann mobiltelefon, men vilka använder den mest?

      • Göran skriver:

        Har du inte sett det sociala experimentet där man placerar typ 20 män på en öde ö och på en annan öde ö placerar man 20 kvinnor. Männen frodas, kvinnorna får räddas.

        Kvinnorna sitter mest och snackar om hur duktiga de är och hur dåliga männen är. Männen snackar inte om kvinnorna utan om hur de ska lösa praktiska problem och löser även problemen rent praktiskt.

        Hur många män som läser Frihetsportalen känner igen sig i följande. Du gör något praktisk, t.ex. målar om huset och din kvinna fäller aldrig en kommentar om det praktiska du har gjort?

        Lite raljerande. Kvinnor kan se om du har klippt håret men inte att du har byggt ett garage. Ja, ni förstår nog vad jag menar, även om jag tog i lite.

        • Benny skriver:

          Haha…Känner igen detta beteende från min fru! Hon är aldrig nöjd utan det finns alltid något man kan påpeka som jag borde ta tag i…Själv så är hon mest intresserad av att diskutera ”problemen” på jobbet med sina kollegor och om ditt och datt med sina väninnor.

        • Jan Andersson skriver:

          Jag har själv i hela livet jobbat som anställd i industriföretag eller den mesta tiden varit ”konsult” hos samma (typ av) företag (eftersom förtagsledningarna när automationen tog fart i datautvecklingens spår från 70-talet ville göra sig av med massor av lågutbildad driftspersonal och därför tvingades lova LO-facken att inte fastanställa några nya tekniker heller som ersättning för de som gick i pension.

          Mina arbetsuppgifter har alltid varit desamma, planera för bibehållen eller utökat kapacitet med ny teknik, för automatisering och inte minst kvalitetsökning. Men jag har aldrig själv murat, monterat, svetsat, skruvat eller kontrollerar hej 9, det gjorde professionell personal inom alla de olika branscher som finns: bygg, process, maskin, stål, rör, instrument, el och skydd/säkerhet.

          Planeringen jag hade ansvar för kunde pågå i veckor, månader och år och omfattade även förfrågningar, upphandling och utbildning, förutom att rita upp allt och samordna allt med övriga discipliner som ovan.

          Montaget, däremot, tog ofta bara en enda vecka.

          När jag fixar och grejar i hemmet så är jag även montör och går kanske då med en tumstock, vattenpass eller skiftnyckel i handen. När jag inte gör det, utan planerar alltsammans så anser hustrun att jag vilar mig och struntar i hemmaprojektet. Så nu får hon följa med på alla resor till olika byggvaruhus och järnaffärer. Och hon är ganska lång i ansiktet efteråt…

          • Benny skriver:

            Jag tror jag ska testa och ta med frugan till byggvaruhuset nästa gång! Fruntimmer förstår inte att ordentlig planering är halva jobbet.

  8. Göran skriver:

    ”Kvinnliga poliser kan sköta administration, utredningar, sitta vid datorer eller vara utmärkta förhörsledare; de behövs verkligen där.”

    Jag har aldrig hört talas om någon skicklig kvinnlig utredare eller förhörsledare. Manliga dito har jag hört talas om.

    Det finns poliser som aldrig lyckas lösa ett brott. De har samma lön som de poliser som lyckas lösa brott.

    • Jan Andersson skriver:

      Kvinnliga utredare förstår kvinnliga brottslingar bättre och varför de har handlat som de har gjort: någon var till sist tvungen att reagera mot den manliga dominansen.

Kommentarer är stängda.