Sossarna har tydligen som enda strategi i EU-valet att beskylla SD för nazism, fascism och rasism, inklusive antisemitism. Nu har man grävt upp att en fransman som hatade judar för hundra år sedan använde uttrycket folkutbyte, på franska, om hur judarna skulle ta över Frankrike. S-trollen påstår att SD importerat det uttrycket för att de hatar judar.
Nej, så är det inte, av flera skäl. Det finns nästan inga judar kvar i Sverige. De av S importerade muslimerna har skrämt i väg de som fanns. Att vi, även om jag inte är SD, säger folkutbyte beror helt enkelt på tillgänglig statistik och matematik, och genetik. Svenskarna har ett DNA som ger hög andel blonda människor med ljus hy och blå ögon som tydliga tecken på annat DNA än det som mörkt till svart hudfärg, svart hår och mörkbruna ögon.
Dessa människor har importerats som röstboskap av S, de kan man läsa i deras egna beskrivningar och instruktioner till lokalavdelningarna om mottagande av dem. Med dem har i överväldigande grad kommit islam och islam är striktare än katoloicismen om preventivmedel och abort. Följaktligen har de invandrade en betydligt högre reproduktion än svenskarna, ungefär dubbelt så hög
Dessa invandrare utgör nu över en miljon och deras andel i befolkningen växer snabbt. Deras religion tillåter inte tvivel eller byte av religion, det är belagt med dödsstraff. De anser deras sharialag stå över all annan lag, i första hand för dem själva, men när de får makt gäller den även för alla andra.
Ingen med förnuft, ärlighet och intelligens kan neka till att effekten av förd politik blir ett utbyte av svenska folket och dess kultur mot ett annat folk och deras kultur, ett folkutbyte som är ett korrekt använt svenskt uttryck.
Men sossar gör som de alltid gjort de sprider hat, lögner, vanföreställningar, vantolkningar och infama beskyllningar om den de ogillar. Man kan tvista om det är omedvetna vanföreställningar eller avsiktliga vanföreställningar om vad motståndaren säger och står för som de gillar att sprida för att så misstroende och förakt. Sanningen är väl att det är både och, För de mindre kunniga är det oftast vanföreställningar, medan de mer kunniga sossarna vet att det är avsiktliga vantolkningar. De vill göra språket oanvändbart för sina motståndare.
Det är naturligtvis bekvämt att aldrig förstå eller begripa rätt, för då kan man alltid beskylla motståndarna för dålig moral, fel värdegrund. Ledarna i s behöver inte förklara eller motivera att motståndare ska fulas ut, cancelleras, alla ”vet” ju att de är nazister. Där är vi nu. Det parti som varit rikets största i snart hundra har ingen egen politik att redovisa, bar smutskastning av sämsta sort. Måtte de snart ha raderat bort sig själva.
Sossarnas invandringspolitik har gjort att SD idag utgör 20% av väljarkåren. Samtidigt har S minskat från 40% till 30%. Var fjärde sosse har gått till SD. S var naiva som vanligt.
Socialister har en totalitär värdegrund. Det enda som verkligen räknas är att just de skall bestämma. ”Allt är politik” ! D.v.s. planekonomi.
De fattar inte att islam är ännu mer totalitärt. Och hänsynslöst, när det kommer till kritan. . .
Pingback: Sossar och judar | ulsansblogg
Jag förstår inte hur de kan komma fram till att SD inte skulle gilla judar. SD-politikern Kent Ekeroth är jude. Skulle han vara med i SD och därtill aktiv kommunalpolitiker, om alla hans kolleger i SD skulle hata honom?
Tvärtom är SD ett judevänligt parti, och gör mer eller mindre allt för att framstå som det.
För övrigt är nazist inte en förkortning av nationalsocialism utan ett tysk ord med den ungefärliga innebörden ”bondfåne”. Kanske SD är ett gäng bondfånar (?).
Svenska folket går på det, var så säker. Sossarna vet och gör allt för att främja sin sak, som inte är det samna som folkets sak – de som betalar för en ny Volvo varje år men åker buss…
”De vill göra språket oanvändbart för sina motståndare”.
Vill gärna länka till K-O Arnstberg utmärkta förklaring till de verktyg socialisterna är utstuderade specialister på att handhava. Väl värt att lyssna på. https://swebbtv.se/w/7gn5q843wLYiWosbG3GzTu Är det verkligen det missbruket socialisterna anser gagnar mänsklighetens framåtskridande?
Det känns nästan ”tradigt” Mats, att behöva rosa Dig för din suveräna förmåga att förklara hur socialisterna kan förvrida tankar och ord till sin egen båtnad och skada för alla oss andra. Ett märkligt fenomen som jag aldrig blir riktigt klok på.
Tack Samuel!
Vill tipsa om en mycket träffande parodi!
https://youtu.be/PcTG0Ki_K8A?feature=shared
Valkompass från Viktor Klemming:
https://www.youtube.com/watch?v=ibr3valwiw4
Den här kan vi gått lyssna till dagen efter.
https://youtu.be/KRukWWspzGw?feature=shared
Spela den låten på socialdemokraternas partikonferens och Sveriges psykologer lär få fullt upp. Säkert flera begravningsbyråer också.
Lena Philipssons ”Moder Swea”:
https://www.youtube.com/watch?v=KtlK5wHdfzI
Rubriken ’sossar och judar’ är kanske ofrivilligt välfunnet av semantiska skäl. Begreppet ’nationalsocialism’ beskrevs som idé av judarna Moses Hess och Theodor Herzl för att sammanlänka nationalism och socialism. Bismarck tillskrevs en gång varande den första nationalsocialisten. Ordet nazi är från början en diminutivform av Ignatius och användes i södra Tyskland & Österrike som nidord för motsvarande det svenska ’dummerjöns’.
Svenska socialdemokrater var tydliga förfäktare av nationalsocialism under 1900 talet till en tidpunkt nära slutet på andra världskriget. Själv tycker jag socialdemokraters sematiska förflackning och brist på vanligt folkvett i den politiska propagandan gör dem välförtjänta av beteckningen ’dummerjönsar’.
Pingback: Replik på SVDs gröna reportage | ulsansblogg
En medborgare någonstans i världen lever antingen i ett fritt land eller en diktatur. Men det är sällan statsledningarna själva kallar sig det ena eller det andra, så det är medborgarnas egen uppfattning om statsledeningen som avgör. Om det man vill göra är fritt utan centralstyrning så uppfattas landet som fritt, men går man på pumpen varje gång så ligger epitetet diktatur närmare till hands.
Det är alltså så att alla människor är olika skapade och har olika önskemål eller pliktuppfyllelser som de vill förverkliga. De har också ganska tydligt olika förmågor att genomföra dina livsmål, fysiskt och mentalt. Men i en land finns också uppgifter som måste genomföras men som ingen helst vill utföra, och då måste statsledningen införa ett tvång, med ett eller annat lockbete på kroken för de som kallas.
I ett fattigt land (som alla länder har varit) finns små möjligheter att förverkliga sina livsmål, givetvis högst beroende på hur avancerade och genomförbara dessa är. Om många människor ser små möjligheter kan statsledningen ingripa och beordra folket till vissa arbeten och om man inte lyder så har man gjort valet enkelt genom att införa stränga straff för ”dissidenter”. Alla utomstående från andra regimer ser en diktatur, men medborgarna i detta land får inte uttala det ordet för det är också straffbelagt. Frågade man en ryss under Sovjettiden: ”Hur är det i Ryssland?“ kunde man istället få svaret: ”Ja, man kan ju inte klaga!”
I ett rikt land (som blivit rikt genom många medborgares förmåga att förstå värdet av både synliga och dolda naturresurser och inte belastats med statlig överstyrning som hade både fördyrat och försenat alla idéers genomförande). De har erbjudit människor med små möjligheter en utkomst och många har i symbios med grundaren byggt upp välståndsskapande verksamheter. Båda är i högsta grad beroende av varandras skiftande kunskaper, och ingen hade lyckats med sina livsprojekt på var sitt håll.
Återigen, människor är olika skapade och har olika önskemål eller pliktuppfyllelser som de vill förverkliga. De har också ganska tydligt olika förmågor att genomföra dina livsmål, fysiskt och mentalt. Rätt man på rätt plats!
I en äkta diktatur beordras alltså människor till de uppgifter som statsledningen bestämt. De som av någon anledning saknar förmåga blir inte kallade och är istället helt beroende av andra människors hjälp och välvilja, för staten bryr sig inte, bara dugliga medborgare räknas.
Men det finns ett mellanting där staten påtar sig ett ansvar för dessa försvarslösa, och detta statsskick kallas socialism. I övrigt är den ideologiska skillnaden inte så stor, men det finns åtskilliga socialistiska regimer i världen som tillåtet privat företagsamhet (fast med statlig övervakning) därför att ingen statsledning i världen är lika bra på att ta in exportkapital till det egna landet, vilket beskattas hårt och ökar det de statsstyrda verksamheternas möjligheter att vara just socialistiska.
Det är därför så kallade borgerliga regeringsalternativ bekämpas så intensivt, för om en effektiv sådan skulle se dagens ljus, skulle också skatten sänkas och den socialistiska principen skadas i grunden.
I ett fritt samhälle krävs att var och en tar hand om sig själv och sparar kapital till sin egen ålderdom. Sparar man i någon av de fria företagens egna marknadsplatser (börser) är den genomsnittliga tillväxträntan tio procent, alltså med ränta på ränta, vilket ger en avsevärt snabbare tillväxt och ett stort kapital efter några årtionden.
Det behövs till sjukvård och annat som man får betala ut egen ficka. Pensionärer blir ekonomiskt oberoende, en mycket stor skillnad mot att möta det socialistiska samhällets verkliga ansikte på äldre dagar, och vara beroende av den torftiga samhälleliga service utan alternativ som då erbjuds.
Men det borgerliga samhället kräver också att varje människa har en egen drivkraft och inre vilja att lära ett yrke, förverkliga en idé och arbeta hårt. Det finns ingen plats för obildbara lågintellektuella, missbrukare och dissidenter med motsatta uppfattningar är main stream.
Riktigt illa går det när de mest framgångsrika fria företagarna (globalisterna) tar hjälp av dessa dissidenter och uppfinner globala hot som klimatkriser och annat för att få ut fullt värde av sina nya fabriker i tredje världen och för att kunna tjäna mer på bibehållna priser i västvärlden fast tillverkningen nu kostar betydligt mindre, bland annat därför att militanta miljöaktivister saknas.
Sverige var inte socialistiskt alls förrän socialdemokraterna tog över regeringsmakten. Under femtio- och sextiotalet var det fullt tryck i svensk exportindustri och det fanns fortfarande fog förr att hävda att medborgarna levde med ”frihet under ansvar”. Fri fart rådde på svenska vägar fram till 1967, och de nya hastighetsskyltarna ansågs som rekommendationer ända tills polisen fick sin första ”fartpistol”. Volvo uppfann trepunktsbältet, men det var frivilligt ända tills det blev obligatoriskt. Och så vidare, punkt efter punkt.
Det är en medveten inskänkning i friheten och staten tar sucessivt över ansvaret för det mesta. Fast de gör det generellt, vilket innebär sämre. Individen kan förutse morgondagems problem, staten kan bara lösa gårdagens. Oförmågan att se och värdera konsekvenserna av alla beslut och förordningar blir allt sämre ju längre vänsterut man kommer i politiken.
Och det är en medveten strategi att göra oss lydigare och mindre fritänkande. ”Samhället tar ansvar för dig från vaggan till graven.” Sakta men säkert närmar vi oss ett totalitärt statsskick. Det är en högst oönskad utveckling eftersom välståndet tar stryknå mest. Inget land i världen idag med ett totalitärt statsskick har tillnärmelsevis samma välfärdsnivå som de fria länderna: i Ryssland saknar halva befolkningen vattentoalett.
Skall ett folks mänskliga resurser tas tillvara och ge individerna fullvärdiga liv måste de tillåtas att tänka själva och ta eget ansvar för sina handlingar. Alternativet är lydnad och tysthetskultur. Inom det socialistiska imperiet EU jobbar man med en lag som skall förbjuda protester. Som i Nordkorea. Järnridån börjar sänka sig i Europa igen.