Europa, i huvudsak EU, har gjort ett historiskt strategiskt misstag när man gjorde sig ovän med Ryssland. Istället för att ta vara på möjligheterna och fördelarna med avspänt förhållande till Ryssland, valde man att lyssna på USA och England.
Bakgrunden kan beskrivas på flera sätt. De borgerliga i USA, för att ta till ett mycket vitt begrepp, har sedan McCarthys dagar sett kommunister i alla som inte är bekännande kristna. Vidare hänvisar man ofta till att människor aldrig ändrar sig. Detta upprepas ständigt av såväl Hollywood som politiker. En gång kommunist alltid kommunist. A leopard doesn’t change his spots, är en ofta använd liknelse.
Men den är falsk, människor ändrar sig faktiskt. I Sverige brukade vi förr säga att den som inte är röd som ung har inget hjärta och den som inte är konservativ som gammal har ingen hjärna. Man ändrar sig med erfarenhet och visdom.
Kommunismen tog slut i Ryssland, deras president, Michail Gorbatjov, var den som initierade nedmonteringen. Ingen vid sina fulla sinnen kan påstå att det inte var att ändra sig. Men Putin ändrar sig inte, säger de. Han kan inte ändra sig för han var KGB officer, indoktrinerad och utbildad att försvara kommunismen. Lika fullt hyllar han helst den förkommunistiska kristna ryska kulturen. Han kanske inte har ändrat sig, men i så fall endast för att han aldrig var troende kommunist. Han ville endast göra karriär, på det enda sätt som var möjligt i det systemet.
USA har sedan andra världskriget haft Europa som en lillebror de kunnat köra med och lita på att vi gör som de säger. Men USA har efter JFK och tydligt efter Nixon glidit ifrån sina egna ideal, den ärlighet och redlighet vi beundrade. Samtidigt växte och stärktes den Europeiska unionen och ville bli mer självständig från USA.
På samma gång befriade sig Kina från Maos kommunism, även om man behöll ett diktatoriskt grepp över folket, Brasilien började växa ekonomiskt och bli en ledande nation i Latinamerika. Tigerekonomierna i Asien växte och såg också självständighet och en storhet med självaktning i framtiden. BRICS bildades.
I USA såg man framför sig minskad makt och risken att petas från positionen som världens nummer ett i makt och ekonomi. Britterna lämnade EU och kände sig ibland övergivna, så de blev enkla att övertala att slå sig ihop med USA för att skrämma bort Ryssland från Europa.
När Jeltsin styrde det postkommunistiska Ryssland var både han och nationen vilse och kunde luras av fagert tal från väst. Men så blev Putin president och han, skulle det visa sig, var inte alls lika lättlurad. Under Obamas presidentskap var många ministrar, som John Kerry och Victoria Nuland flitigt i Ukraina för att påverka utvecklingen i USA-vänlig riktning. Inte minst viktigt och tydligt var att vicepresidenten, Joe Biden med son var där och bedrev skumraskaffärer. Amerikanska löften till Ryssland var dock intet värda.
Putin tog tillbaks Krim, som Krustjev hade ”gett” till sovjetrepubliken Ukraina. Ukrainska provokationer mot Ryssland fortsatte och eskalerades, ivrigt påhejade av USA och även sådana som Carl Bildt, Stoltenberg, Stubb, Cameron och Johnson. Det offentliga Europa, såväl politik som media var betänkligt tysta om det Ryssland utsattes för. Till slut tröttnade Putin och beslöt dra en gräns mot dumheterna.
Det var ungefär här som Europa gjorde sitt ödesdigra strategiska val. Man ifrågasatte inte på minsta vis det amerikanska narrativet. Ryssland påstods vara livsfarligt för Europa och krig lett av USA och Nato var den enda räddningen. Det kommer aldrig att bli någon räddning. Det strategiskt korrekta valet hade varit säga åt USA att stanna på sin sida Atlanten och börja samarbeta med Ryssland, för att säkra en fred, men också råvaror och energi. USA hade fått reda upp sina egna problem, istället för att suga ut andra, inklusive Europa.
Istället intensifierades Rysslands samarbete med först Kina, sedan Iran och Nordkorea. Precis de länder vi inte vill ska få mer makt. Övriga Brics har slutit upp och fler länder säger sig vilja ansluta. Istället för ett stärkt och mer självständigt Europa har vi fått en kontinent som lägger sina resurser på helt fel saker; en klimatpolitik som inget gör för klimatet, en försvarspolitik som inget gör för freden och en migrationspolitik som inget gör för den egna befolkningen. Hela kalaset kostar en ofantlig massa pengar till ingen nytta. USA styr sig själva i putten lika fullt, och det kan inte uteslutas att de väljer att starta ett storkrig som sista desperata utväg.
Europa och Nordamerika har tillsammans knappt en miljard människor. Brics har 3,1 miljarder, Tillsammans med Iran och en del andra intresserade har de 3,5 miljarder. De har dessutom överlägset mest energi och råvaror. När västliga ledare säger att de ska isolera Ryssland och deras handelspartners för att bringa Ryssland på knä, då avslöjar de endast vilken dårskap som styr dem.
Ett Europa på god fot med Ryssland hade snart kunnat vara en större ekonomisk makt än USA. En fredlig konkurrent på världsmarknaden som kunnat erbjuda affärsmöjligheter i såväl Asien som Afrika och Sydamerika, om USA och Kina inte ville vara med. Men så blev det nu inte. Till och med Janet Yellen har insett ovh avslöjat det Europas ledare inte vill inse!
https://x.com/BRICSinfo/status/1812152608582180864
Ryssland är i dag som bekant en stat som saknar den liberala demokratins kännetecken. Bland dessa kan nämnas yttrandefriheten och de övriga mänskliga rättigheterna, politisk pluralism och en rättsstatsidé. I stället präglas landet av en alltmer maktfullkomlig ledare som omger sig med ja-sägare.
Rysk identitet och självbild – ryska medborgares syn på hot, sitt land och sin omvärld.
https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–2503–SE
Mvh,
Ditt påpekande må i delar vara sant, men det saknar relevans i sammanhanget. Vi behöver goda handelsförbindleser med dem som sitter på den reella makten och industriporduktionens råvaror. Att vi måste göra det med välformulerade avtal och säkerhetsklausuler är en självklarhet.
Men så agerar inte svensk utrikesförvaltning eller svenska politiker. Vi skänker pengar i miljardklassen varje år till diktaturer av allehanda slag och kallar det bistånd.
Johan Westerholm S, igår om det biståndsindustriella komplexet.
”…den svenska korruptionen inom det biståndsindustriella komplexet [är] idag institutionaliserad. Institutionaliserad och etablerad på alla nivåer inom utrikesförvaltningen på ett sådant sätt att det inte är fel att definiera den som en del av UD och Sidas kärnverksamhet och huvuduppdrag.”
https://ledarsidorna.se/sa-institutionaliseras-svensk-korruption/
Sverige saknar också yttrandefrihet.
År 2018 blev 3.300 personer i Storbritannien arresterade för något de skrivit på social medier. Samma år blev 400 personer arresterade i Ryssland för något de skrivit på sociala medier.
Skulle man slå ut antalet arresteringar per capita då framstår Storbritannien mer som ett land som saknar liberala demokratiska rättigheter.
Att hänvisa till något FOI skrivit om Ryssland är lite väl patetiskt och naivt. FOI skulle kalla Mats och alla som kommenterar som säkerhetshot mot Sverige, högerextrema (vilket inte ens någon kan definiera vad det är för något), rasister och mycket mer ur lådan med vänsterblivna invektiv för sådana de ogillar på grund av att de har sådan låg intellektuell nivå och inte klarar av att beskriva något ur en rationell vinkel.
Tack Mats för din klara analys.
En avgörande slutledning om sovjettidens alla fasor och vidrigheter är att ”ryssen” kommer att försvara sitt RYSSLAND. Ryssen vet vad ”uppoffring” innebär. Svensken ingår med få undantag i ett sjukt parasitvälde.
Ingen svensk politiker är idag kapabel att försvara Sverige och svenskarna med sitt eget LIV. Nu senast skatteparasiten Svantesson som upprätthåller sitt personliga välstånd med hjälp av ”skenskrivning”?
Sverige liknar mer och mer en tragedi.
Egentligen är det ganska fjantigt att hålla på och skälla på hur andra länder än Sverige styrs. Vad spelar det för roll om de är demokratiska, kungariken, diktatur, republiker, religiösa sekter eller något annat?
Jag trodde vitsen med ett land var att man på en bestämd yta skapar det samhälle som speglar de värderingar som landets befolkning har. Svenska politiker bryr sig i prioriterad ordning först om sig själva, sedan om invandrare, sedan om andra länder.
Jag kan inte skriva att sist bryr sig svenska politiker om etniska svenskar, men det kan jag inte skriva för svenska politiker skiter fullständig i etniska svenskar och struntar fullständigt i Sverige eller att etniska svenskar vill på i ett land som speglar deras värderingar utan konflikter med andra folkslags värderingar.
Är det inte lite lustigt att så fort någon ledare i något land blir populär hos invånarna, då blir denne ledare hatade av ledare i andra länder som inte har vidare stort stöd hos sina invånare.
Om en ledare är effektiv, gör bra saker för landets invånare, då blir denne hatade av totalt värdelösa ledare i andra länder.
Ryssland ute , Tyskland nere USA inne , var det inte så det skulle vara efter andra världskriget ? Och tittar våra politiker på Orban och hans valresultat blir de gröna av avund . Jobba som Orban så blir ”våra” politiker också populära .
Mvh Sjöström
Kan tänka….
”Håll Tyskland nere ”stämmer in på Alexanderhugget mot navelsträngen, North Stream och dagens läge.
Aftonbladet 30 okt. 2023:
Det var Västeuropas regeringar som drev på ett krigstrött USA i slutet på fyrtiotalet för att – med den brittiske generalsekreteraren Hastings Ismays formulering – ”hålla ryssarna ute, amerikanarna inne och tyskarna nere”
Nu är risken minimal att Tyskland skulle ingå som industriell axel i initiativet ”Belt and road”
Tyskland är desarmerat energimässigt/industriellt genom Alexanderhugget av Ryska gasleveranser och den egna avvecklingen av kärnkraften, till fördel intermittent sol och vind.
Även Europa har gemensamt skitit i det nu gröna skåpet och amputerat sig till grön svaghet.
Till fördel USA som kommer att köpa upp rubbet,
konkursboet, inte bara Ukraina.
Pingback: Europas strategiska misstag | ulsansblogg
Visst Krusse gav Krim till Ukraina men i kompensation gav han Belgorod till Ryssland. När får Ukraina tillbaka Belgorod från Ryssland?
Kan man inte bara låta folket som bor på en yta få välja vad de vill tillhöra?
Jag skulle till exempel inte ha några problem med om invånarna på Gotland sade att de nu inte vill tillhöra Sverige utan vara ett eget land.