Vem styr vad?

Jag var tidigt politiskt intresserad. Redan innan skolstart hände saker internationellt som väckte intresse, Kennedy, Churchill, de Gaulle, Krustjev, mfl. Följde med intresse partiledardebatterna i TV, med Hjalmarsson, Hedlund och Erlander. Det fick mig att vilja gå in i politiken när jag blev vuxen, så jag sökte kontakt med centerpartiet när jag var 19-20 år. Det var för sent. Jag skulle ha gått med i ungdomsförbundet när jag var tretton år, var beskedet.

Så jag engagerade mig istället i viss mån i böndernas föreningsrörelse. Jag möttes med misstänksamhet. När jag tjugo år senare förnyade mitt intresse för centern förstod jag till slut vad det hela handlade om. Partiernas skräck, deras största skräck, är att inte kunna styra kandidaten! Därför är formandet i ungdomsförbunden så viktigt, inte för individen, utan för partiet, för kollektivet.

Det är en total katastrof om någon kommer in och vill ändra på något. Än värre naturligtvis om någon lyckas ändra på något. Partierna är inte till för att göra någon nytta, inte till för att anpassa politiken till tidens krav. Partierna är till för att bevaka sin del av makten så att inga maktförskjutningar sker. Punkt.

Men då och då dyker det upp personer som inte styrs av partierna, som hellre vill leda partierna efter sin egen vision och kompass. Sådant ger partierna skrämselhicka. Trump är en sådan person. Nu när väljarna följer honom tvingas republikanska partiet motvilligt följa Trump. Såvitt jag kan minnas bakåt har Reagan, Nixon och Kennedy också varit ledare av liknande snitt. Väljarna följde dem och partierna tvingades följa, av ren självbevarelsedrift.

Av Sveriges statsministrar kan jag tycka att Palme definitivt var sådan. Fälldin var det också, på två punkter, kärnkraften och valsamarbetet med KDS. Däremot var Ingvar Carlsson en ren partiprodukt. Bildt hade sitt bunkergäng, som fortfarande har grepp om partiet. Men väljarna hade han inte med sig med någon större entusiasm. Persson var en boss, en pamp, men mer en partiprodukt än en Trump.

Gösta Bohman liksom Håkan Juholt hade varit intressant att se som statsminister. Reinfeldt, Löfven och Andersson vill man helst bara glömma. Kristersson är mer en WEF-produkt än en partiprodukt. På det viset är han en än större katastrof.

En intressant person, en Trump i vårt närområde var på sin tid Mogens Glistrup. Älskad för en tid av väljarna, men både då och än idag fullständigt hatad av etablissemanget.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Vem styr vad?

  1. Jan Andersson skriver:

    Mycket intressant insiderinformation. Jag gick på gymnasiet 1965 när den första TV-sända valdebatten sändes; skolan hade ställt ut en TV-apparat i korridoren och jag råkade se Tage Erlander (S) och Gunnar Hedlund (C) gräla på varandra med sina ovanligt ”gnälliga” röstlägen när jag stannade för ett ögonblick. Men plötsligt brast båda ut i hjärtliga skratt samtidigt, förmodligen för att de insåg hur illa det lät och att tittarna kunde få intrycket att de var oense på riktigt; det var de inte alls.

    Sedan dess har jag i alla år betraktat valdebatten i TV som allt mer meningslös och har aldrig följt den med något större intresse: som Mats skriver: allt är ändå som vanligt.

    Jag har jobbat i det tunga näringslivet och kanske sett en helt annan syn på cheferna: de som inte hänger med med och kan utveckla företagets produkter både kvalitets- och volymmässigt får snart silkessnöret av styrelsen. Skillnaden är stor mot inrikespolitiken, som helst inte ska lägga sig i någonting om bolagscheferna fick bestämma. Inom näringsliver går utvecklingen ibland snabbt, och den som bromsar måste bort om inte tusentals anställda ska tvingas ut i kylan.

    Du kan inte byta ut personalen, det är den enda garanti som finns att fabriken går minst lika bra i morgon som igår. Men konkurrensen tvingar fram bättre kvalitet och mer kundanpassad produktion. Man kunde tycka att det gällde politiken också, men uppenbarligen är partierna dåliga på att lyssna på kunderna. Det är lätt att avfärda reformer som ”för dyra” men alla påhitt om motsatsen (begränsningarna) handlar om att låtsas på ett sätt som skulle genomskådas snabbt av en bolagsstyrelse.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Svenska FOLKET har fråntagits den självklara DEMOKRATISKA RÄTTEN att SPARKA genomkorrupta POLITIKER.
    Det är inte mer komplicerat än så.
    Tack Mats, Du skriver så vi förstår.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Om ”föreningsrörelsen” skulle jag kunna skriva hyllmeter med artiklar.
    Men det räcker med två observationer som Mats refererat till utförligt. Bo von Stockenström, hur han bidrog till kollektivisera hela LANDSBYGDEN den 10 Juni 1932.
    Den andra, när de s k ”föreningsrörelsen” tillskansar sig ”rätten” till AVDRAG på avräkningar som slutade i många som icke återbetalbara ANDELAR i organisationernas verksamheter. Efter min fars död försökte vi bedöma de infrusna andelarnas VÄRDE,
    eventuellt försöka göra anspråk på dem. För oss delägare hade det varit enklare att riv
    BERLINMUREN i sin helhet.

    • Mats Jangdal skriver:

      Stockenström har vi ju avhandlat grundligt här på Frihetsportalen. Bland vissa bondekollegor vet jag att Lantmännens symbol, som Lantmännen själva kallar för Grodden kallar mina kollegor för Snaran.

  4. Jan Andersson skriver:

    https://www.dagensps.se/bors-finans/avslojandet-kina-delagare-i-svenska-forsvarsforetag/

    Detta enkla avslöjande, att Kina äger väsentliga delar av Sveriges bästa krigsmaterielprocucenter är avslöjande för en del konstiga uttalanden på sistone.

    Visst är det bra att våra duktiga producenter har att göra, men att vi inte bestämmer själva är högst deprimerande. Visserligen är Kinas yrkeskunniga befolkning minst hundra gånger större än Sveriges och kan med lönsamhet producera saker kontinuerligt som ett svenskt företag skulle mätta marknaden med på en vecka, men varken Kina eller nu Storbritannien är nu långsiktigt politiskt instabila och vad som händer där nu står skrivet i stjärnorna. Ack, om vi bestämde själva över vår försvarsindustri!

    Överhuvudtaget är insikten att Sverige nu är en lekboll i händerna på utländska oligarker är deprimerande. Vad händer om dessa säljer Bofors och Hägglunds till Ryssland eller Iran? Donald Trump som får ta all skit nu, verkar rena jultomten i jämförelse…

  5. Benny skriver:

    Och nu säger lille Pål att staten är det viktigaste och att du kan offras för politikernas utrikespolitiska lättsinnighet som satt Sverige i en mycket farlig situation? Tja, han är i alla fall ärlig det lilla svinet Pål Jonsson och jag förutsätter att han leder striderna direkt vid fronten, antagligen i någon av Baltstaterna som utsetts till nästa krigsskådeplats av Nato! Förr i tiden hade han fått sparken som krigshetsare direkt för sina idiotiska uttalanden men jag antar att det är det nya ”normala” i Sverige och EU?

    • Jan Andersson skriver:

      Erfarenhet finns inte, minnet är tomt, självhävdelsebehovet och självförtroendet stort. Kanske vill Pål slåss till häst med svärd, hjälm och bröstharnesk?

      En främmande makt vill för det första slå ut allt och alla som kan göra detsamma tillbaka, samt plåga civilbefolkningen så mycket att det blir uppror och ett inre tryck på makthavarna att göra slut på kriget (helst vinna förstås, fast övermakten är väsentligt mycket större). Sverige är tvunget att kapitulera när Stockholm varit utan elström i en vecka och ingen kan få information om vad som hänt, alla saknar därför värme, vatten, hiss och tunnelbana och elbuss och eländet är värre än idag. För att få strömmen tillbaka ger vi gärna bort Gotland…

    • Glenn skriver:

      Ja. Tillsamman med andra Europa”ledare” konstruerar man en hotbild och förväntar sig rättning i leden. Hans kommentarer i detta är ett hån mot oss alla.
      Snacka om att vara kompis med ”han där nere” . Uppenbarligen vill den gamla maktordningen inte släppa taget efter att ha kört Europa i botten. Medborgarna är inte värda ett skit.

      • Jan Andersson skriver:

        Det allra sämsta är EU, en byråkrati utan mandat att förhandla om nya situationer med gör det ändå. Trump kontaktar EU när det gäller business och hotbilder, och de ställer upp och låtsas att de har någon makt utan att frågan har passerat den verkliga långbänken med 26 olika språk och mängder med tolkar som ska översätta allt. Fråga: vad försvinner när man översätter en poetisk dikt? Jo, poesin. Inte direkt jämförbart, men när man inte kan diskutera något man mot man försvinner totalt alla nyanser. Dessutom är EU helt odemokratiskt eftersom delegaterna inte utses i allmänna val, om detta nu spelar någon roll eftersom inte Sveriges regering inte heller utses demokratiskt9, riksdagsvalen är bara ”rådglvande”.

        Det är de facto EU som har kommit med all skit som nu på allvar hotar Sveriges framtid: klimatlögnen, invandringen och att vår välfärd måste sänkas till ett europeiskt medelvärde, inräknat Rumänien och Grekland, för någon måste betala löftet till dem och det går inte att höja dessa länder eftersom de inte vill.

        GB drog sig ur i elfte timmen, men har inte kunnat bromsa den okontrollerade invandringen; Frankrike som inte vill ta emot dem heller hjälper dem över Kanalen och ger bort gummibåtar till de som inte har någon, och eskorterar dessutom dem över med patrullbåtar på lagom avstånd för att se att allt går planenligt.

        Samtidigt har den nye premiärministern och supernollan Keir Starmer infört fängelsestraff för de som protesterar högst. Fängelserna var visserligen redan fulla men genom att släppa ut en mängd gängkriminella invandrare har man skapat plats. Och vi ligger inte särskilt långt efter, så gängkriminaliteten sprider sig både där och här som en löpeld.

        Det är inte alls egendomligt att svenskar tänker dra härifrån så snart de går i pension (om den inte höjs ytterligare till förslagsvis 75 år…). När klockan har ringt för sista varvet lägger man till ett par varv, alla står ju på benen och vilka ska göra jobben?

  6. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Kina skrattar åt Trump

    Trump försöker rädda ansiktet genom att insistera på att Kina är villigt att träffa honom om tullar, men Kinas ledarskap säger något annat. Det här är den typen av nyheter som har fått marknaderna att svänga fram och tillbaka när handlare klamrar sig fast vid varje mått av hopp om att saker och ting ska återgå till det normala. Istället borde de förbereda sig för mer volatilitet.

    Mvh,

    • Göran skriver:

      Kina skrattar inte åt Donald Trump. Det är bara något som de vill få andra att tro, och det verkar tydligen fungera med tanke på ditt inlägg Claes-Erik.

      Kina lider tvärtom stort av den höjning av tullarna mot Kina som Donald Trump införde. Kina producerar ett stort antal häcklade videos om USA och amerikaner. Dessa videos är inte till för att förarga amerikanarna eller USA, utan är till för att lura det kinesiska folket om tillståndet i USA. Kinas officiella hållning är att tullarna inte drabbar Kina utan endast USA.

      Hur mycket de kinesiska ledarna lyckas lura folket kan frågas, med tanke på att kineserna ser sina jobb gå upp i rök för närvarande.

      När Donald Trump kommer att kalla, då kommer de kinesiska ledarna komma krypande, på samma sätt som de flesta andra värdelösa ledare i världen gör.

  7. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    All smiles in the Kremlin as Putin sits down with Trump’s deal-maker

    Det var alla leenden i Kreml.

    ”Det är så bra att se dig”, sprutade Steve Witkoff när han skakade handen på den ryske presidenten.

    Från hans breda leende kunde man se att Donald Trumps speciella sändebud verkligen var glad över att se Vladimir Putin.

    Det som fångade min uppmärksamhet var inte så mycket kroppsspråket eller hälsningarna – det var bordet.

    På ena sidan satt den ryska delegationens samlade kraft: president Putin, flankerad av sin veteran medhjälpare i utrikespolitiken Jurij Ushakov, hans sändebud för utländska investeringar Kirill Dmitriev, plus en tolk.

    På andra sidan, klart i undertal: Witkoff och en översättare.

    Det här är inte traditionell diplomati – men då är Witkoff inte en traditionell diplomat.

    Han är en miljardär New York fastighetsutvecklare och mångårig förtrogen med Trump – som själv inte är en traditionell president.

    Liksom Trump har Witkoff gjort karriär inom att göra affärer.

    Det är så amerikansk-rysk diplomati på hög nivå bedrivs nu i Trump-eran.

    Det är hur avgörande beslut med potentiella konsekvenser för den globala ordningen diskuteras.

    https://www.bbc.com/news/articles/c0kxrlypg6vo

    Mvh,

    • Benny skriver:

      Och på vilket sätt är affärsmän sämre än politikerbroilers som levt hela livet i sin bubbla av floskler utan kontakt med verkligheten?

      • Claes-Erik Simonsbacka skriver:

        Affärsmän kan ha expertis inom ekonomiska frågor och ev. handelsavtal, men de saknar helt den djupare diplomatiska erfarenheten som krävs för att navigera komplexa internationella relationer. Detta kan, som vi nu ser och hör, leda till en situation där vissa grundläggande aspekter av Ukrainas legitima krav inte får den uppmärksamhet de förtjänar, särskilt om dessa krav anses vara mindre relevanta för affärsintressen.

        Mvh,

        • Benny skriver:

          Jaha? Och vad skulle Ukrainas legitima krav röra sig om då? Efter statskuppen 2014 har det inte funnits en legitim ledare i Kiev, dessutom skulle man inte börjat beskjuta befolkningen i östra Ukraina, det var idiotiskt! Den stora frågan är ju om hur man ska ställa sig till diktatorerna Lenins och Chrustjovs infall att flytta ryska delrepubliker, gamla polska, ungerska områden till det hittepåland som Ukraina sedan utvecklades till? Hur blev det plötsligt legitimt? Var det när det passade USA:s geopolitiska agenda? Sverige och EU har inget med konflikten i Ukraina att göra det är bättre att låta dem reda ut sina förehavanden själva!

  8. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Trump fortsätter att motsäga sig själv om tullar, vilket gör en bräcklig världsekonomi nervös

    Han säger att han är på väg att minska flera nya handelsavtal på några veckor – men har också föreslagit att det är ”fysiskt omöjligt” att hålla alla nödvändiga möten.

    Trump har sagt att han helt enkelt kommer att sätta nya tullsatser som förhandlas fram internt inom den amerikanska regeringen under de närmaste veckorna – även om han redan gjorde det på sin ”Befrielsedagen” den 2 april, vilket fick världsekonomin att rysa.

    Trump säger att han aktivt förhandlar med den kinesiska regeringen om tullar – medan Kinas och USA:s finansminister Scott Bessent har sagt att samtalen ännu inte har börjat.

    Vad ska man tro? Den säkra satsningen är att osäkerheten kommer att bestå på ett sätt som både arbetsgivare och konsumenter förväntar sig att skada ekonomin och som gör att utländska ledare kliar sig i huvudet i förvirring.

    Och konsekvenserna av all denna tullturbulens är enorma.

    Trump förhandlar om handelsavtal med sig själv
    ”Dealet är ett avtal som jag väljer”, sa Trump i intervjun. ”Vad jag gör är att jag vid en viss tidpunkt inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att sätta ett rimligt pris på tullar för olika länder.”

    ”Det finns inte en sammanhängande strategi för tillfället för vad tullarna ska uppnå”, säger Josh Lipsky, senior chef för GeoEconomics Center vid Atlantic Council. ”Mina samtal med ministrarna och guvernörerna den här veckan på IMF-mötena har varit att de inte helt förstår vad Vita huset vill, och inte heller vem de ska förhandla med.”

    Mvh,

  9. Claes-Erik Simonsbacka skriver:

    Trump har med sitt tullprogram för Liberation Day startat något som han inte kan stoppa. Den ekonomiska metamorfosen – en splittring mellan öst och väst – är redan igång. Den globala handeln krymper. Försörjningskedjorna går sönder.

    Detta är precis vad Trump ville. Det är dock inte vad hans rika anhängare och deras feta aktieportföljer vill ha.

    Hoppas att han gör den amerikanska depressionen stor igen!!

    Mvh,

    • Göran skriver:

      Det löjliga med ditt inlägg är att i Donald Trumps administration finns det folk som arbetar frivilligt utan betalning av den enkla anledningen att de vill rädda USA från konkurs.

      Dock är det för en del personer viktigare att sänka ett skepp för att man inte gillar kaptenen.

    • Jan Andersson skriver:

      Man måste nog skilja på arbetsmetoderna och slutmålen. Om du lämnar in din bil för service och har möjlighet att sitta bredvid och titta på när den utbildade bilmekanikern (om han nu är det) ger sig på din bil så har du säkert en lång lista efteråt på sådant som du uppfattat som slarv, felgrepp och andra missar. Men bilen fungerar perfekt ett år till.

      USA är ett öppet land, speciellt jämfört med Sverige, där statsministern kan gå under jorden i veckor och där man drar sig undan till Almedalen på Gotland för sin gemensamma kampanjvecka, i stället för att hålla den i Östersund (nära Sveriges geografiska mittpunkt) eller i Västerås, Örebro eller någon annan befolkningsmässig metropol.

      I USA håller presidenten ett tal till folket varje dag, oavsett om han är i Vita Huset eller Camp David.

      Om man inte gillar bilmekanikern eller presidenten uppstår gyllene tillfällen att hitta fel, precis som en del läser ovanstående för att hitta fel och avvikelser.

      Faktum kvarstår emellertid att USA:s president är hårdbevakad på ett sätt som är otänkbar i Sverige, och folket där bibringas kunskap om metoder och handgrepp som de gillar eller tycker är helt fel. Yttrandefriheten är fundamental och total, vilket många i Sverige tycker är fel, man får inte säga (eller ens tycka) annorlunda än etablissemanget.

      Men det är slutresultatet som räknas, inget annat.

  10. Pingback: Vem styr vad? | ulsansblogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *