Kröcher och Leijon, vad mer?

Jag var inget stort fan av Anna-Greta Leijon när hon var minister, men jag blev likväl upprörd när de avancerade planerna på att kidnappa henne avslöjades för allmänheten 1977. Ligan leddes av vänsterextremisten Norbert Kröcher med starka band till Röda Arméfraktionen (RAF). Ruben Agnarsson på tidningen Inblick har gjort ett försök att spåra dessa personer och intervjua dem idag.

Pia Laskar, numera universitetslektor i Linköping, dömdes till tre års fängelse. Hon har inte gjort avbön för varken sina omstörtande idéer eller gärningar. Vägrar tala med ”lata journalister”.

Karl Gratzer, numera professor i Södertörn, dömdes till tre månaders fängelse. Vägrar tala om sin inblandning.

Katarina Motzi Ekelöf var en av Kröchers flickvänner, hon är idag docent i Linköping, dömdes till två års fängelse. Går inte att nå.

Anna-Karin Lindgren dömdes till två års fängelse. Hon var också flickvän till Kröcher. Till skillnad från de andra erkänner hon idag hur dumt de bar sig åt, trots att det var hon som föreslog att kidnappa Leijon, istället för att kapa ett flygplan för att försöka befria fängslade medlemmar i RAF.

RAF var till stora delar samma sak som Baader-Meinhof ligan. De öppnade stasiarkiven visar att de var finansierade av Stasi och styrdes från Moskva.

En Armand Carillo, som var medlem i kröcherligan, var enligt Lindgren tränad i Nordkorea. Han slapp straff. Engelsmannen Allan Hunter slapp också straff, för att nu vara professor i fredsforskning i Coventry. Lennart Warring som dömdes til 4,5 år fängelse och Eive Tungstedt som dömdes till sex månaders fängelse är idag båda avlidna.

Men den stora frågan är, hur i hela fridens dar har dessa människor kunnat avancera på det viset inom utbildningsväsendet efter stränga domar för anstiftan till en attack mot Sveriges regering? Såväl vårt rättsväsen som vår statsapparat i övrigt måste ju vara både totalt blinda och tondöva.

Alldeles nyligen skrev Patrik Engellau en läsvärd betraktelse där han kraftigt underskattar samhällets kostnader för kriminaliteten. Han fick ändå ihop det till 50 miljarder kr per år. Lägger man till det kostnaden för allmänhetens förlorade förtroende för staten finns det liksom ingen bortre gräns för vad det kostar. Fartkameror i glesbygden förmår inte kompensera varken bokförda kostnader eller förtroendeförluster.

Samtidigt pågår undersökningar om huruvida infrastrukturminister Anna Johansson och statsminister Stefan Löfvén kände till eller rent av godkände att Transportstyrelsen lät främmande makt hantera försvarsklassade uppgifter vid förändring i myndighetens datasystem.

Man börjar ju undra vad Sverige är för land och vad svenskarna är för folk? Är vi bara röstboskap åt sossarna, som det ibland verkat på kommentarer från exempelvis Palme, Carlsson, Sahlin, Persson och Löfvén?

 

Edit: Med vad som sakta kommer fram om Transportstyrelsens datahantering börjar det likna att Alliansen inte kan avstå från att begära misstroendeförklaring mot regeringen. Underlåter de att göra det innebär det helt enkelt att Alliansen sällar sig till regeringens utlämnande av hemlig uppgift till främmande makt!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Kröcher och Leijon, vad mer?

  1. Göran skriver:

    Jag är av den uppfattningen att även om man har gjort något dåligt så ska man ha en chans att få gå vidare i livet om man visar att man förtjänar det. Vad gäller kidnappningen av Anna-Greta Lejon var det nog mest ett projekt på planeringsnivå som nog aldrig hade blivit av. Den så kallade lådan som Lejon skulle sitta i anses vara ihopspikad av den svenska säkerhetspolisen. Hur det är med den saken lär väl aldrig komma i dagens ljus.

    Men, frågan är som Mats skriver, hur kan personer som inte tar avstånd från sitt tidigare liv hamna i positioner där de kan fortsätta förgifta samhället med sin ideologi? Ett svar på den frågan är nog att deras ideologi gillas av den styrande makten. I Sverige är det viktigare att ha socialistiska åsikter än att ha kunskaper.

    Kostnaden för brottsligheten. Tror någon på fullt allvar att polis, kriminalvård, socialtjänst, domstolar, Brottsförebyggande rådet, åklagare och alla andra som får sitt levebröd av brottslighet att de vill ha en mindre brottslighet? Tror någon att de av mig uppräknade myndigheter ovan ens bryr sig om att vanligt folk utsätts för brott?

    För övrigt rekommendera jag att läsa någon bok om Baader-Meinhof-ligan. Dessa vänstermänniskor som lever långt ifrån så kallad vänsterideologi och verkar sakna det allra minsta av vänskap mot andra människor. Det är inte för inte som bilmärket BMW även har smeknamnet Baader-Meinhof Wagon – leva som man lär.

    • mats skriver:

      Självklart måste man efter avtjänat straff få en chans till arbete, egen försörjning och frihet. Men dömda pedofiler får inte jobba på dagis och dömda revolutionärer borde inte få jobba åt staten, i synnerhet inte int inom högre utbildning eller militär/polis.

      Att synlig kriminalitet är bästa vän med statens våldsmonopol börjar bli allt mer tydligt.

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Genom att artonhundratalets nationalism – en Europa-täckande företeelse grundad i krav på självbestämmande från allehanda folkgrupper – efter andra världskriget knöts till nationalsocialismen och fascismen, och dessa dessutom framställdes som motpoler till kommunism och socialdemokrati (istället för närbesläktade varianter på samma tema) har alla vi svenskar födda efter 1930 marinerat varandra i föreställningen att nationalister är onda och socialister goda, men de senare är ibland missförstådda, impulsiva, eller offer för sin otålighet.

    Är du vänster (även det en illusion då politiska ideologier inte mäts med linjal) är du god.
    Är du inte vänster är du antingen ond, eller lurad, eller okunnig.

    Så ser tanke-bygget ut, och där är svaret på din fråga.

    Den långa marschen genom institutionerna saknar såväl mål som slut, då man ständigt strävar efter att vara alltmer progressiv jämfört med sina föregångare och därmed aldrig kan säga stopp.

    Därför är västerländsk, ur protestantismen sprungen liberal nationalism och kapitalism avskydd av de du skriver om: den strävar inte mot Utopia, ut endast bort från svält, sjukdomar och det arbiträra våld som totalitära system (sekulära eller ej) alltid använder för att hota med att livet för den enskilde kan bli både kort, brutalt och obehagligt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • mats skriver:

      Jag tror du var en bra lärare, Rikard!
      Men kan du förklara hur hela världen efter WWII samfällt tycks ha blandat ihop vilka man slogs tillsammans med, och mot och varför?
      När jag kommit till gymnasiet kunde inte jag heller få ihop bilden av vänster och höger så som den lärdes ut. Det saknade ju all logik att socialdemokrati kallades vänster, medan nationalsocialism kallades höger. I synnerhet som Alva Myrdal lät som en god nazist när hon ville göra den svenska folkstammen friskare.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Tack för det.

        Jag tror att en sak vi alla glömmer är tidsaspekten. Vi förstår och refererar världen utifrån den tidsperiod vi växer upp i, upp till cirka trettio års ålder som äldst. Därmed blir allt som hänt före vår egen livstid en form av historia – omöjlig att skilja från en berättelse (källor, lämningar, och så vidare därhän – jag är ute efter grundstrukturen).

        För den som är född efter 1945 är ju andra världskriget egentligen inte mer verkligt än korstågen, mongolkrigen eller vandalernas vandringar. Vi har läst det i skolan, kanske studerat det på högre nivå, och dessutom delat våra åsikter och intryck med andra med liknande inlärd världsbild och verklighetsuppfattning.

        Det är detta (verklighetsuppfattning) som nu är sönderslaget, då den generation politiker som själva upplevt svält, nöd och fattigdom men även sund nationalism och patriotism, upplysningens bildningsideal och jämlikhetstanke upphöjd till praktik samt teknologins frigörande av människan från så gott som alla av naturens faror steg å sidan strax efter kriget.

        I deras ställe kom en generation som vuxit upp med eviga framsteg och förbättringar, fred, och en känsla av att allt gammalt varit det som skapat konflikterna fram till 1945.

        Man kan jämföra med hur ett företagsimperium först byggs upp av entreprenörer och arbetare för att väl det blivit dominant hamna i händerna på den generation som varken byggt det eller ens sett det byggas: det har helt enkelt alltid funnits där. Därmed saknas en intuitiv och undermedveten automatisk förståelse för varför där finns något istället för inget.

        I hög grad ligger skulden/är anledningen (på) symbiosen mellan media, kultur’arbetare’, och politiker. Från sextiotalet och framåt märks en allt starkare samsyn mellan dessa tre fält – särskilt en paternalistisk attityd att folket inte begriper sitt eget bästa. Arrogans, snobberi och översitteri men klätt i förförisk språkdräkt. Det gick ett tag, men då tekniken bygger på makt över ord och semantisk våldtäkt på dessa, vaccinerar den också lyssnaren och lämnar denne utan andra alternativ än antingen bitter cynism eller vredgad fanatism (eller en kombination).

        På sidan ”Radiogodis” under fliken ”Övrigt – äldre” kan man hitta en debatt mellan Palme och Tingsten från 1961 där de debatterar ideologiernas död. Skillnaden mellan de bägge är milsvid, i det att Tingsten oavsett vilken filosofisk eller ideologisk modell som omtalas är grundad i pragmatism och empiri – jämfört med Palme som framstår som en nihilistisk opportunist.

        Ungefär så, skulle jag tro, ser en av rötterna ut.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

  3. Rutger skriver:

    Återger en kommentar från ledarsidorna som innehåller för mig intressanta tankar om varför vissa människor har destruktiva böjelser:

    Mats Winther · Stockholm
    Poul Bjerre (svensk psykoanalytiker; 1876–1964) hävdade att själslig död och stagnation är livsprocessens beständige nemesis som måste besegras genom personlig förnyelse. Om inte det sker så fastnar man i det neurotiska tillståndet. Enligt min konklusion ger själslig stagnation upphov till kompensatorisk längtan efter samhällelig förändring. Det klassiska sättet är att riva stadskärnor och bygga parkeringshus. Det innebär förnyelse och ger därmed tillfällig lindring. Då händer det ju äntligen något.

    Neurotikern vill rivningshysteri, vill bilbränder och stenkastning, vill revolution, och i slutändan krig. Tillsammans med andra döda själar går han i demonstrationståg med plakat som det står ”Krossa…” på. Det egna stagnativa tillståndet projiceras på det ordningsamma och välfungerande (patriarkaliska) samhället, uppbyggt av gångna generationer med enorm möda. Men genom förstörelse åstadkommer man förändring. Förändring förutsätter förstörelse.

    London och Paris är inte längre europeiska städer. Gatubilden domineras av utomeuropéer. Den pågående kulturutplåningen inger hos neurotikern en upplyftande känsla av förnyelse. Den ohyggligt snabba förstörelsen av Sverige och Västeuropa bejakas av neurotikern emedan det innebär omdaning. Men det är endast en placeboeffekt, eftersom omdaningen är något som skall ske på det personliga planet.

    Stagnationens psykologi skildras förträffligt i filmen ”Revolutionary Road” (Leonardo DiCaprio, Kate Winslet, 2008). Det handlar om ett par vars liv tycks idealt, men som inombords känner sig döda. DiCaprio säger att endast i kriget kände han sig fullt levande. Paret tänker sig att bygga ett nytt liv i Paris för att uppnå förändring, men det blir aldrig av.

    Vid krigsutbrottet 1914 marscherade unga män mot fronten, glada i hågen. Kriget innebar en välkommen omväxling som omfamnades med sann glädje. Fenomenet sätter fortfarande myror i huvudet på krigshistoriker. Vad handlade detta fullkomligt onödiga krig om? Det gav inom psykoanalysen upphov till teorier kring Thanatos–dödsdriften. Freud tog Bjerres idé och vanställde den i biologiska termer. Men det går att förstå i termer av Bjerres psykologiska dödstillstånd som endast kan brytas medelst personlig förnyelse. I avsaknad av den personliga förmågan så externaliseras individuationens kraft och kommer till uttryck som destruktivitet–Thanatos. Stilleståndet måste brytas till vilket pris som helst.

    I det välmående aztekriket var kriget institutionaliserat. Man lät vissa fiendestater fortleva, förklarade Montezuma, eftersom kriget måste förbli permanent. Blodet från fiendesoldater måste ständigt flyta från offeraltaret. På den här kulturnivån saknar individen den subjektiva förmågan, central i Jesus’ förkunnelse, att genomlida den personliga döden och pånyttfödelsen. Istället ritualiseras förstörelsen i ett permanent yttre skeende. Genom blodsoffret förnyas världen.

    I ”Revolutionary Road” bygger huvudpersonerna familj och skaffar ett fint hus. De uppnår ett bekvämt liv, ungefär vad man kan förvänta sig av livet. Men då inträffar stagnationen–var dag är den andra lik. På motsvarande sätt uppnår mången immigrant till Sverige det bekväma livet; får det till och med serverat på silverfat. Men i avsaknad av den moraliska och intellektuella förmågan kommer personlig förnyelse i form av kreativ förlösning inte på fråga. De vill inte ens studera, klagar Arbetsförmedlingens integrationschef.

    I det tillståndet vaknar Thanatos till liv–motivet att starta krig mot de otrogna vars samhälle förkväver livskraften. Hatet fräter såsom svavelsyra inombords. Samhället måste förstöras för att uppnå förändring. Livsledan får som konsekvens att islamisten gör gemensam sak med röda och bruna neurotiker. Konservatismens idé om det enkla livet i det välordnade samhället tycks omöjligt att förverkliga om förmågan till personlig kreativitet i hög mån saknas hos allmänheten. Det uppstår ett behov av ritual som permanentar död och förnyelse i det yttre skeendet. Den intelligenta filmen ”Revolutionary Road” slutar i och med dödsdriftens uppvaknande i tragedi.

    M. Winther

    • mats skriver:

      Fascinerande! Jag som för flera år sedan kom till slutsatsen att en fungerande vardag är den största lyckan. Gör det mig till en självbelåten konservativ? Det kanske fungerar för att jag kultiverar annan kreativitet än förstörelse?

      Med Winthers beskrivning som mall måste man konstatera att det finns många själsligt döda, missnöjda och destruktiva människor i vår värld.

      • Jan Suhr skriver:

        För flertalet är väl det just det som är meningen, att ha en fungerande vardag i lugn och ro. Men för de som inte uppnår detta finns frustration och avund, de vill förändra och förstöra i tron att de ska kunna skapa sitt visionära ideal. Tyvärr så hittar de aldrig fram.

        Ja detta är skillnaden mellan konservativa och socialistiska/kommunistiska människor.

  4. Lars Lindeberg skriver:

    Detta är ju hemsk läsning och det har skett under bordet liksom detta med mångkulturen!
    Nu förstår jag bättre hur och varför Sverige ät på väg åt Helvete!
    Men som sagt detta hade jag inte en aning om!
    Trots att jag var Fackligt och politiskt aktiv och bodde i HSB där jag gick deras utbildning som styrelseledamot!
    I Facket var jag Jämställdhetsombud och gick deras kurser! Medlem i Facket sedan 1957!
    Politiskt var jag med Socialdemokraterna och Moderaterna jag kommer inte ihåg i vilken ordning!
    Men jag var erbjuden en ordförande position i ett distrikt för Socialdemokraterna, jag tackade nej, ett beslut jag ångrar idag!
    Jag hade kanske kunnat rädda Sverige från förstörelsen genom partiet!
    Detta var på 1980-talet! Innan korruptionen hade angripet Sverige totalt!
    Så jag får skylla mig själv för dagens Sverige!
    Men det innebär inte att jag gett upp!
    De får gå över min död kropp om kommunisterna skall ta över Sverige! Jag tänker då inte på Ryssarna utan på svenska nyttiga idioter de Röda lössen, som aldrig har arbetat men springer omkring och sjunger Upp till Kamp Kamrater sista striden det är………………
    Det är inte försent ännu!

    Reinfeldt har ingen skam i kroppen här kommer han som en påminnelse och han skall var Moderat säges det!
    Sverige tillhör inte svenskarna längre!

    Ha ha ha!

    • mats skriver:

      Undrar vad den här farbrorn skulle sagt om sin efterträdare?

      • Lars Lindeberg skriver:

        Ja bra fråga! Vi kan ju fråga Calle Bildt! Han har ju mycket att tacka svärfar Gösta för! Otack är världens lön för han skilde sig från Bohmans dotter när han inte behövde henne längre! Calle är mycket opålitlig!
        Men Calle är inte mycket bättre än Reinfeldt!
        Calle sålde oss till NWO!
        Här är hans tal på knagglig Engelska!
        Han har heller ingen skam i kroppen!
        Skott sig själv något oerhört!
        Tacka Fan för att Sverige är åt Helvete!
        Som ni ser och förstår så är detta planerat sedan länge 1954 när Bilderberg hade sitt första möte!

  5. Rutger skriver:

    Läs gärna ledarsidorna idag. En studio av pk-människor presenteras.

    • mats skriver:

      Mja, jag är skeptisk! Har artikelförfattaren dragit rätt slutsatser? Är rapporten ett utslag av politisk korrekthet?
      Här är länken till studien.
      https://blogs.scientificamerican.com/beautiful-minds/the-personality-of-political-correctness/
      Jag ska läsa den vid tillfälle.

    • mats skriver:

      Det där var tydligen en artikel med recension av och exempel ur undersökningen.
      Till en början blev jag förvånad. För jag tyckte undersökarna hade blandat ihop auktoritär och egalitär personlighet eller position.
      Sedan insåg jag att det kanske är för att jag inte alls är politiskt korrekt ur något som helst perspektiv.

      När jag fortsatte läsa började jag undra hur tusan man skulle kunna svara på de frågor som ställdes. Avgörande premisser för tolkningen av frågorna var ju inte utredda, vilket lämnar öppet för vilken tolkning som helst. Även för en motsatt vad respondenten tror sig svara.

      Till slut skrattade jag åt alltihop. Mitt betyg blir: Trams!

      • Rutger skriver:

        Tack för ditt jobb!

        • mats skriver:

          Tack själv Rutger! Just nu läser jag dina länkar om regn och torka i Europa. Så här långt kan jag konstatera att min käpphäst Årsmån, bara blir viktigare att få med i klimatdebatten.

  6. Pingback: Vem äger Sverige? » Klyvnadens tid

Kommentarer inaktiverade.