Det finns bara särintressen

Du har säkert hört talas om allmänintresset. Jag har det i vart fall. Det finns också situationer där jag känner att här måste finnas ett allmänintresse att det ena eller andra blir gjort eller fungerar på ett visst sätt. Ibland finns det organisationer som säger sig företräda allmänintresset i en fråga. Ofta är de dock sammansatta av olika särintressen som motverkar varandra och i praktiken försämrar utsikterna för en bra lösning på allmänintresset. I andra fall kidnappas allmänintresseorganisationen av ett särintresse som poserar som allmänintresse och därmed kommer att verka under falsk flagg.

Klassisk liberalism och kapitalism bejakar att särintressen öppet redovisar sina mål och förhandlar, kompromissar med andra särintressen. Resultatet blir en prisfråga, som inte alltid handlar om pengar, vad man kan acceptera. När den jämvikten, eller balansen, mellan olika särintressen infunit sig brukar även allmänintresset tjänas bäst.

Men i Sverige är det fult att tala om särintressen som legitima parter i en fråga. Ofta används nedsättande omdömen för att med härskarteknik kväsa motintresset under föregivande att det är ett särintresse vid vilket avseende kan fästas. Ofta används uttrycket att ”tala för sin sjuka mor”, även när det är både oriktigt och irrelevant. Korporativismen kräver sin tribut.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Det finns bara särintressen

  1. JIMMY skriver:

    Här är en bra definition på vad corporate fascism är- och passar exakt in på nuvarande Bilderberg Löfven) ( Medeltids Partiet MP ) med SoZZarna och ( S-M )övriga Svenska demokratur partier i ett total havererat Sverige som inte är en rättsstat.

    Fascism Defined by Jeremy Wright a filmaker and economist

    https://www.youtube.com/watch?v=tCxC0NA4Ae0

  2. dolf skriver:

    Ha ha, tyckte väl jag kände igen Alex Jones röst. (Klippet kommer tydligen från Endgame: Blueprint for Global Enslavement.)
    Jag såg någonstans någon som hävdade att det typiska för alla totalitära stater är att det politiska samhället och näringslivet bor under samma tak. I en kommunism är det politikerna som styr näringslivet. I en fascism är det näringslivet som styr politikerna. Typ.
    Jag har dock min egen lilla definition av fascism, som väl knappast stämmer överens med någon ordboksdefinition, men som enligt min mening säger allt som behöver sägas. Jag utvecklade tankarna om det i inlägget Fascism, anonym fascism och svensk riksdag | Genusdebatten, vilket kanske kan vara läsvärt.

  3. Niklas skriver:

    Ett påstått allmänintresse brukar kännetecknas att allmänheten, oftast företrädd genom någon mer eller mindre anonym tjänsteman, ska bestämma och den drabbade markägaren får stå för hela kostnaden.

  4. Jan Suhr skriver:

    Ett särintresse som jag märkt mycket av på sistone är Sportfiskarna som aktivt jobbar mot vattenkraften. Man vill få bort små, ofta privata, kraftverk som man anser förstör för fiskarnas vandring och därmed minskar utbudet för sportfiskare. Man hävdar att sportfisket är en stor turistnäring som skulle ge större inkomster till samhället än vad dessa små kraftverk kan ge.
    http://svenskvattenkraft.se/vattenkraftsmotstandarna-slar-till-igen-sportfiskarna-och-alvraddarna-overklagar-langforsen/

    • mats skriver:

      Ett kännetecken på ett samhälle som respekterar äganderätten är att ingen egendom kan konfiskeras för att någon annan kan tjäna mer pengar på den än vad innevarande ägare gör. I ett sådant samhälle erbjuder den som vill tjäna pengar på eller på annat sätt nyttja annans egendom, en ersättning som är tillräckligt stor för att ägaren frivilligt ska tillåta denna alternativa användning. Ett annat sätt är att den som vill göra något annat på fastigheten helt enkelt erbjuder ett pris i köpeskilling som så stort att ägaren föredrar att sälja.

      Behöver jag säga strandskyddet?

      Det har funnits tendenser till att de marklösa jägarna, som vanligtvis organiserar sig i Jägareförbundet, har uttryckt tankar, metoder, åsikter, beslut, i jaktvårdsområden och liknande som i princip innebar att de kunde annektera andras mark, förbjuda ägare att gå ur jaktlaget osv. Denna politik härskade i princip fram till murens fall. Sedan bestämde HD att så får man faktiskt inte göra i en rättsstat.
      Jägarnas riksförbund har aldrig hållit på med sådana fasoner.

      Om jag är förvånad över Sportfiskarnas tilltag? Nej, inte ett dugg efter jag var på Naturvårdsverkets workshop om allemansrätten för ett par år sedan. Sportfiskarna, båtklubbarna, Friluftsfrämjandet, SNF, Orienteringsförbundet var väl de som var mest oförstående för att någon överhuvudtaget kunde äga något som de vill nyttja. De ansåg sig alla företräda ett allmänintresse som på något sätt skulle vara mer värt än markägarnas egenintresse eller alla medborgares intresse av en fungerande rättsordning.

Kommentarer är stängda.