Framtidsskräcken lyser igenom

Klimatfobiker, eller klimatneurotiker kallar vi ibland skämtsamt eller lite föraktfullt dem som låtit sig luras till att tro på klimathotet. Ni vet, de där människorna som tror att en ökning med en eller några procent av de ca 300 miljondelar koldioxid utgör av atmosfärens gasblandning skulle kunna utgöra ett katastrofalt hot mot livet på Jorden! Eller åtminstone mot människans överlevnad.

Dessa människor inser inte att vi som art sedan länge bebor varje biotop på jordytan, från det mest isande kalla till den varmaste tropiska djungel eller ökenhetta. Vi klarar det genom vår fantastiska anpassningsförmåga och vår uppfinningsrikedom. Kunskaper och färdigheter som ingen annan art kommer i närheten av. Vi har dessutom visat att vi med vår teknologi kan överleva i och bebo såväl havsdjupen som världsrymden och andra planeter. På vilket sätt skulle vår existens vara hotad av lite mer CO2 eller lite mer värme?

Alla som klarat åtminstone grundskolan med godkända kunskaper i biologi vet att CO2 är livets gas, på grund av dess nödvändighet för de gröna växternas andning och överlevnad. Dessa gör i denna process det syre vi andas tillgängligt för oss. En tjänst vi tackar för genom att äta upp dem, såga dem till timmer eller värma våra hus med dem. I sanning en rundgång, ett cirkulärt system, ett hållbart kretslopp.

Om vi för ett ögonblick lämnar den evolutionära synen på Jordens liv för en kreationistisk, så skulle man ändå utifrån naturvetenskaplig kunskap kunna hävda att vi är skapade och satta på den här planeten för att hindra all koldioxid från att bindas i fast form. Vår uppgift, meningen med våra liv är att befria koldioxiden så att livets kretslopp på Jorden kan fortgå i evighet. Vi håller evigheten igång, åtminstone tills Solen slocknar. Då är vår uppgift fullbordad.

Åter till evolutionen och naturvetenskapen. De variationer vi ser i väder och klimat kallar vi på svenska med ett erfarenhetsbaserat uttryck för årsmån. Det är av avgörande betydelse för förståelsen av naturliga fenomens variabilitet att man insett realiteten i detta begrepp. Gör man inte det kan minsta förändring i framtiden te sig skrämmande.

Sålunda har det genom historien alltid funnits människor som med bestämdhet och inre övertygelse hävdat att slutet är nära. Den goda nyheten är att de alla haft fel, varje gång! De har, med alla till buds stående fakta infaktorerade i kalkylen helt fel även denna gång. Det är bara deras egen framtidsskräck som får dem att vilja genomföra alla de vansinniga förslag de önskar påtvinga mänskligheten. Deras paranoida vanmakt inför inbillade eller verkliga förändringar kan endast dämpas av känslan av makt över andra. Att dessa människor får makt, det är det allra mest skrämmande.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Framtidsskräcken lyser igenom

  1. Åke Sundström skriver:

    Väldigt viktig och basal information, säkert inte okänt för Al Gore, Anders Wijkman eller Klas Eklund, som dock inte VILL veta. Deras mission är politiskt motiverad desinformation. För den som glömt vad man lärde sig redan i realskolan kan hur enkelt som helst konsultera mer initerade personer. Men att spela dum har länge varit ett mer framgångsrikt recept än att hålla sig till sanningen. Nu klämtar klockan för dessa storskojare. Inte därför att tredje statsmakten gjort sitt jobb (tvärtom). Inte heller därför att att våra professorer levt upp till elementär forskaretik och påtalat ljugandet , de har tvärtom fungerat som möjliggörare. Utan tack vare ett fåtal högt kvalificerade visselblåsare, som trotsat ett politiskt tabu och via nätet är på väg att mobiliisera en grundlurad men alltmer alert väljarkår. Det går så länge som det går, sen går det inte längre. Vi närmar oss den triggerpunkten, när klimathysterin imploderar under sin egen tyngd, precis som Sojvetunionen.

Kommentarer inaktiverade.