Peter Ward har skapat en lättfattlig broschyr om varför vi måste stoppa klimatpolitiken och klimatinvesteringarna. Vi måste helt enkelt lära oss mer, veta mer om klimatet innan vi kan satsa stora belopp på det ena eller andra klimatscenariot.
Broschyren har jag fått via svenska Clexit. Som vanligt förstoras bilden om man klickar på den.
Related Posts via Taxonomies
Det här inlägget postades i
Gästlistan,
In English,
Klimatbluffen och har märkts med etiketterna
aktuella frågor,
bevis,
broschyr,
clexit,
CO2,
global uppvärmning,
hypotes,
integritet,
investeringar,
koldioxid,
konformism,
kostnader,
kvalitet,
peter ward,
samhällsfördrag,
stoppa klimatvansinnet,
utsläp,
utsläpp,
vetenskap,
vetenskaplig metod. Bokmärk
permalänken.
RSS – inlägg
Klimatet kommer alltid att ändra sig. Jorden temperatur kommer alltid att ändra på sig. Vi människor kan inte göra någonting åt det. Vi kan bara följa med och anpassa oss. Vi kan välja vad vi ska använda pengar åt; anpassning eller åt fruktlösa försök att slippa anpassa oss.
Det kan även bli så att vi lägger pengar på att slippa anpassa oss och när vi sedan måste anpassa oss då har vi inga pengar till det.
I Sverige får vi anpassa oss till landhöjningen. Det kanske kan vara ett projekt för politikerna, att stoppa landhöjningen?
När dinosaurier vandrade på jorden fanns det gott om CO2. Det var en orsak till att de kunde bli så stora. Det fanns en enorm växtlighet och väldigt många arter. Mer än vad som finns idag. Det var en rik tid. Jämfört med då och idag befinner sig Jorden i fattigdom.
Tack info, Mats. Har du möjligen en länk för att läsa/ladda ner/ Peter Wards broschyr?
Ingen länk, men de är högupplösta jpg. Går att kopiera från sidan och sätta ihop med ett enkelt bildprogram eller adobe acrobat
Tveksam till broschyrens bevisefterlysning. Är inte de hederliga forskarna ganska överens? Och kan ett ”experiment” i laboratorieskala leverera ett övertygande svar, när klimatet styrs av ett så komplicerat samspel av faktorer? Atmosfären är ju inget slutet växthus, som Hasse i Hökarängen blivit itutad. Kanske har Gösta Walin en åsikt om den saken?
Som jag tidigare hävdat, är ju dessutom de naturvetenskapliga aspekterna, konstigt nog, av sekundärt intresse. Mer effektivt och begripligt för gemene man är att avslöja det politiska fulspelet, FN-byråkraternas och våra svenska politikers SANNA bevekelsegrunder.
I det första fallet att röja mark för en världsregering i FN:s egen regi. Och i det senare att dölja obekväma fakta om Erlanders och Palmes dundertabbe, 12-reaktorsprogrammet, och samtidigt med ett förment godhjärtat miljömotiv kunna exploatera en rik skattebas, lättare för en klimatindoktrinerad valmanskår att svälja än att tvingas betala högre moms och inkomstskatt.
Ett väl genomfört experiment som oantastligt visar att CO2 inte utgör ett hot mot klimatet, vore väl ändå inte fel att ha som argument på sin sida i debatten?
Men min undring – riktad f ö till Gösta Walin – var ju om ett sådant experiment över huvud taget går att föreställa sig, när nu klimatet beskrivs som ett kaotiskt system. Om så, hade det rimligen gjorts för länge sen. Och det är väl klarlagt att den vanliga jämförelsen med ett växthus är grovt missvisande? Borde inte våra ”skeptiker” ha reagerat mot detta lilla trix i Orwellspråkets anda.
Saknar din kommentar, Mats, eftersom du inte förklarar poängen med Clexit-gängets krav på ”nya experiment”. För faktum är ju att en av medlemmarna, norrmannen Solheim, gjort precis detta och sagt sig kunna visa att den så kallade växthuseffekten inte alls handlar om mängden CO2 utan om att växthuset är ett slutet rum med tak och väggar. Är det då inte upp till andra naturvetare att motbevisa honom? Det vore ett rimligare krav (såvida så inte redan skett, utan att någon nämnt detta).
För det andra: även om Solheim har fel, så kvarstår frågan om skillnaden mellan ett slutet växthus och den vidöppna atmosfären. Dessutom beskrivs ju klimatet som ett kaotiskt system och kaos kan inte vara så lätt att reproducera via experiment. Eller?
Man kan ju föreställa sig en tulipanaros, vilket på sätt vis är vad många gör när det gäller klimathotet, men att plocka fram en i verkligheten är svårare.
I brist på konkret tulipanaros som definitivt experiment så får jag nöja mig med att önska ett sådant. Man kan säga några saker om svårigheterna att skapa ett sådant experiment.
1. Som med alla vederhäftiga experiment som visar något av värde så måste experimentet kunna upprepas. Antingen av den som först gjorde det, men helst av någon annan med motsvarande kompetens eller bättre.
2. Experimentets allmängiltighet får inte äventyras av att det bara kan utföras med en specifik utrustning eller uppsättning (Uri Gellers skedar), utan med en likvärdig utrustning från en god tillverkare/leverantör.
3. Ett experiment är en miniatyr och dessutom ett utsnitt av verkligheten. Här är svårigheten att kunna dra giltiga slutsatser om atmosfären och klimatet ur ett experiment som i storlek måste bli mindre än promille av verkligheten.
Du är ju ekonom och vet hur svårt det är att skapa goda modeller av hur ekonomi fungerar, på individnivå, på statsnivå och på global nivå. Svårigheten kan vara likvärdig för klimatet, Men visst skulle det kännas bra att ha ett repeterbart experiment att hänvisa till, i en debatt med väldigt extrema förslag till ”lösning”. Det gäller både lösningarnas art och skala.
Lite rundgång blir det, eftersom vi tycks vara överens om svårigheten att reproducera kaos.
Varför inte välja den enklare vägen att placera bevisbördan där den hör hemma, hos klimatmånglarna? Att dessa inte tycks kunna motbevisa Solheims slutsats (eller för den delen Knut Ångströms från förra sekelskiftet) visar väl vidden av det kollektiva intellektuella haveriet (även samhällsvetarnas). Och hur förklara att skeptikersidan (i varje fall den svenska) avstått från att lyfta kunskap som tydligen funnits i över 100 år?
Den som inte är naturvetare har väl, som jag, utgått ifrån att växthusanalogin ägt sin giltighet, men nu verkar ju även detta vara en ren och skär lögn. Inte ens Gösta Walin har pekat på denna avgrund, vad jag kan påminna mig. .
Jo, och där brukar jag alltid poängtera att det är den som vill lägga börda på någon annan som måste bevisa att det är väl motiverat.
Det gäller alltså allt från inskränkning av frihet, nyttjande av rättighet (ex.vis ägande) till beskattning och annat.
Överens om var bevisbördan ligger, men varför stödde du då den omvända Clexit-idén? En tanke som ju framstår som extra besynnerlig när det nu framkommer att växthusbedrägeriet i själva verket avslöjades av Knut Ångström redan år 1900.
Om den tolkningen är korrekt (jag saknar din kommentar) finns det väl all anledning att uppmärksamma att skeptikersidan har ett medansvar för att denna vetenskapliga skandal förtigits i nu över hundra år. Vilket borde vara ett slags världsrekord. Inte heller Solheim, men väl Clexit-utskicket, refererar till Ångströms urgamla experiment.
Eller finns här någon fysikalisk hake, som kan skingra dimmorna?
Fortsätter nedan i full bredd.
”Erlanders och Palmes dundertabbe, 12-reaktorsprogrammet, och samtidigt med ett förment godhjärtat miljömotiv kunna exploatera en rik skattebas, lättare för en klimatindoktrinerad valmanskår att svälja än att tvingas betala högre moms och inkomstskatt.
Svårt att lära mig att stölder är ”godhjärtade” även om min granne gärna stödjer tanken så länge han är mottagare av stöldgodset. I Finland sägs det att det är häleri.
….och just därför det lilla ordet ”förment”, för vad är vanligare och mer förtiget i vår svenska nutid än den godhjärtade ondskan.
Åke! Jag tycker du resonerar lite moment 22. Klimatalarmister hävdar i stort att det är CO2 som driver jordens temperatur. Klimatskeptiker menar att det är många faktorer som påverkar jordens temperatur.
Om vi nu tittar enskild på CO2 som en av faktorerna och då konstaterar att det inte finns några praktiska experiment som visar att CO2 har någon växthuseffekt, då säger du att så kan man inte resonera eftersom det är många faktorer som påverkar temperaturen.
Så vad blir då nästa steg? Att samla in skatt för att sätta upp jetmotorer som bromsar jordens rotationshastighet, eller något liknande? (Det var lite skämtsamt skrivet.)
Allvarligt talat. Vi vet väldigt lite om hur varje enskild faktor påverkar klimatet och behöver lära oss mer om det. Vi vet inte ens hur CO2 påverkar jordens temperatur eftersom ingen har bevisa hypotesen.
Det spelar dessutom inte så stor roll vad s.k. ärliga vetenskapsmän säger. Einstein sade att det spelar ingen roll om han har rätt i hundra påståenden för han fick inte mer rätt för det, om ett enda påstående motbevisade alla andra hundra.
Dessutom finns det ingen definition på ärlig vetenskapsman eller seriös vetenskapsman. Hur skulle det gå till att göra en sådan definition? Fullständigt omöjligt att göra en sådan bedömning objektivt. Däremot finns det en politisk definition av det: De som är på rätt sida.
Nej, jag resonerar inte alls så du påstår i andra stycket. Du är nog ensam om din tolkning.
Jag instämmer inte heller ditt påstående att det skulle vara svårt att skilja mellan hederliga och korrupta forskare. Detta är tvärtom ganska enkelt, i synnerhet om man själv någorlunda behärskar ett ämne och om detta ämne råkar vara klimat- och energipolitik. Som i detta forum.
Kan du ha missat min (och andras) utskåpning av vårt förmenta kunskapscentrum, KVA (Kungl Vetenskapsakademin). Eller min kritik mot Nils Lundgren och Marian Radetzki. Dessa två spelade sanningssägare när de i Ekonomisk Debatt kallade klimathoten för en ”fatwa”, samtidigt som den senare bet huvudet av skam genom att i en egen analys för SNS:s räkning påstå att koldioxidskatten är en kostnad för folkhushållet. Den är raka motsatsen, en så kallad ”fiskal pålaga”. Sådana får absolut inte tas med i samhällsekonomiska kalkyler, vilket är precis vad R. gjorde.
I samma SNS-skandal figurerade en verklig kändis, den tidigare amerikanske presidentrådgivaren William Nordhaus, författare till skriften Kärnkraft och miljö (SNS 1995). Hans forskaretiska dödssynd bestod i att han lät sig övertalas att i bokens huvudscenario utgå från samma osanna antagande som Radetzki – medan en korrekt version degraderades till ”alternativ beräkning”. Den extrema kostnaden för att anlita en de dyraste USA-experterna ger en vink om lögnens värde för SNS:s finansiärer.
Skeptikerna i Stockholmsinitiativet får också underbetyg, därför att de inte förstått (läs: velat förstå) innebörden av sin egen klimatskepsis. Detsamma gäller Lars Bern och Lennart Bengtsson, främst genom den senares vägran att kommentera KVA:s klimatuttalanden och sin egen roll i det sammanhanget.
I andra ringhörnan tror jag att få ifrågasätter t ex Gösta Walins kompetens och hederlighet. Han har vågat sticka ut hakan genom att, helt rätt i sak, försvara koleldning i värmeverk med modern reningsteknik. Vår portalvärd placerar jag i samma fack, annars skulle jag nog inte vilja medverka på hans blogg. Självfallet har jag lämnat Stockholmsinitiativet och Naturskyddsföreningen, som båda ägnat sig att blockera intern debatt. Få har lika skamlöst som SNF och centralfiguren Svante Axelsson bedragit sina hederliga men alltför godtrogna medlemmar.
För en korrupt intelligentia finns inga ursäkter.
Hej!
Här en artikel i ämnet CO2 som växthusgas.
———————————————————————————————————–
Koldioxiden kan inte fungera som växthusgas
Det finns anledning att anta att luften själv, utan inslag av växthusgaser, ordnar till en dräglig marktemperatur, skriver Håkan Sjögren.foto: scanpix
Om man ur strålningslagarna beräknar jordens medeltemperatur utan atmosfär får man fram temperaturen –15 grader, om jorden behandlas som en svartkropp. Anser man den inte som en svartkropp får man fram högre temperaturer. Antar man att den till 70 procent är en svartkropp blir resultatet +9 grader. Den globala medeltemperaturen anses vara +15 grader. Skillnaden förklaras bero på växthuseffekten beroende på vissa så kallade växthusgaser, som vattenånga, kol-dioxid, metan och lustgas.
Mätningar på vissa planeter och månar i solsystemet visar (Alan Siddons: The Impact of an Atmosphere i boken Slaying the Sky Dragon) att atmosfärerna, oberoende av vilka gaser som ingår, uppvisar ett likartat samband mellan tryck och temperatur. Det finns därför anledning anta att luften själv, utan inslag av växthusgaser, ordnar till en dräglig marktemperatur.
FN:s klimatpanel IPCC har, utan att ta fasta på vad vissa av deras forskare anfört, i sin sammanfattning för beslutsfattare framhållit att det är den mänskligt utsläppta koldioxiden som med stor sannolikhet är ansvarig för den uppmätta temperaturökningen om 0,7 grader på 100 år under 1900-talet.
Det finns huvudsakligen två vägar längs vilka koldioxid kan tänkas påverka klimatet. Den ena innebär att molekylen själv värms upp och genom kollisioner överför värmen till övriga molekyler i luften. Den andra innebär att koldioxid sänder ut den uppsnappade energin som IR-strålning och eftersom molekylen roterar kommer hälften av den utstrålade energin att träffa marken och värma upp den.
I första fallet är det så att molekylens temperatur generellt inte påverkas av interna vibrationer och när koldixod absorberar värmestrålning, huvudsakligen med våglängden 15 my så börjar de elektriska tyngdpunkterna att vibrera och accelererade laddningar sänder genast ut strålning.
Det finns en ytterligare vibration vid våglängden 4,3 my men här är värmestrålningen enligt Planckkurvan mycket svag. Om molekyler ur den omgivande luften hinner kollidera med den exciterade koldioxidmolekylen blir dessa stötar elastiska enligt kvantmekanikens lagar. Stötarna kan inte överföra delar av vibrationsenergin utan bara hela beloppet. Om inte de stötande molekylerna har exakt samma vibrationsnivåer och det har de inte, behåller koldioxidmolekylen sin vibration även efter stöten.
Den andra mekanismen bygger på den första. Koldioxidmolekylen absorberar ett kvantum strålning från jorden. Den börjar vibrera och sänder åter ut strålningen. Eftersom molekylen roterar kommer strålningen att vara riktad åt alla möjliga håll; hälften kommer att kunna träffa marken och värma upp den. Detta resonemang håller inte. Antag att marken sänder ut två fotoner av den aktuella våglängden. De absorberas av två koldioxidmolekyler. Hälften återvänder till marken.
Låt oss göra en finansiell liknelse: En bank lånar ut två miljoner kronor men kunden kan bara återbetala en miljon. Har då bankens förmögenhet ökat med en miljon? Marken har sänt ut två fotoner värme och fått tillbaka en. Har då marken blivit varmare?
Knappast. Koldioxid kan därför inte fungera som en växthusgas. Samma resonemang gäller även för vattenånga. Den kommer också att vibrera. De två andra ”växthusgaserna” kan man helt bortse ifrån då deras halter är någon tiotusendels procent.
Håkan Sjögrenteknologie doktordocent och molekylfysiker,Västerås
Kanske ett bidrag………..Mats Persson
…och din slutsats angående det tilltänkta experiment vi här diskuterat?
Ett experiment är att bestråla en sluten låda med olika halter koldioxid med samma strålning jorden sände ut. Ökar temperaturen i lådan? Nej. I vissa fall har temperaturen tvärtom om sjunkit.
Detta är ett experiment som NASA säger sig ha gjort och som bevisar att koldioxid är en växthusgas. Lustigt nog lyckas inte andra forskare uppnå samma resultat som NASA.
Om det är mig du frågar Åke blir svaret.
Det kan inte skada att göra experimentet. Vi måste arbeta på många olika sätt för att angripa problemet huruvida CO2 är den växthusgas som påstås. Inte minst avslöja korruptionen.
Nature själv är det bästa ”experimentet” t.ex. djupare kunskap om kolcykelmodellen och havens upptag av CO2. Studien av de tidsmässiga svängningarna/faslägen av vattentemperatur och CO2-halt i atmosfären har iallafall övertygat mig att det inte är CO2 som värmer haven utan att uppvärmningen frigör CO2. Det anthropocena bidraget av CO2, 9 G ton per år, är för litet att ha den effekt som påstås, enär den totala mängden CO2 avgiven från mark och hav till atmosfären är 140 G ton per år. Om CO2 värmde atmosfär och haven så skulle en positiv återkokkling föreligga så som fasläget på svängningarna ser ut. Katastrofen skulle i så fall ha varit ett faktum för länge sedan om det fungerat på detta sätt. Systemet är stabilt med avseende på CO2. Sannolikt bestämmer temperaturen på havsvattnet hur mycket eller lite CO2 som finns i atmoefären – helt oberoende av anthropocena utsläpp. Temperatursvängningar har alltid förekommit under jordens livstid och kommer att fortsätta.
Men kunnskap om CO2:s termiska egenskaper bör nog ändå ses som ett substantiellt bidrag. Om det nu går att kartlägga bättre.
Jo, det var ju just det – ”om det nu går att kartlägga bättre” med hjälp av nya experiment. Jag tolkar dig som varande tveksam. Kanske av samma anledning som jag själv – att det strider mot simpel logik att tro sig kunna modellera ett kaotiskt system som klimatet (en tro som jag vill minnas att Gösta Walin bestämt tagit avstånd från).
Jag menar att det kan vara en viktig byggsten som kanske kan falsifiera någon del av en ganska rörig och oklar hypotes om CO2:s effekt på uppvärmning och därigenom förbättra kunskpen.
Totalt är hela systemet kaotiskt men delar av det är fortfaraande begripliga. T.ex. det jag beskrev i förra kommentaren. Om CO2 hade den effekt IPCC:s hypotes påstår, ja då skulle haven och atmosfären utgöra ett positivt återkopplat system och katastroferna hade varit ett faktum redan. Vi kan se detta som ett av naturen genererat experiment som faktiskt falsifierar IPCC:s hypotes. Jag förstår inte varför forskare och KVA inte vågar driva den frågan. Är de rädda att förlora anslag eller vad fasen beror det på?
Tack för en intressant teori som jag inte tidigare hört talas om – att en katastrof redan varit ett faktum om IPCC (och KVA!) haft rätt.
Din tolkning av orsaken till tystnaden kring detta är säkert korrekt. Forskare prostituerar sig för att inte gå miste om det rikliga penningflödet från statens forskningsmyndigheter. Så helt klart KVA, men också en avfälling och förment skeptiker som Lennart Bengtsson. Denne tonar numera rejält ner riskerna, men vägrar kommentera sin roll som undertecknare av tidigare strikt IPCC-lojala KVA-uttalanden. Och att hans nya partner, Lars Bern, godkänner detta agerande reser frågetecken om den senares syn på forskaretiken.
Det är onekligen ont om hjältar i klimatsoppan.
Där har Håkan utvecklat sitt resonemang från den artikel han publicerade här på Frihetsportalen för fyra år sedan.
https://www.frihetsportalen.se/2013/02/en-fysiker-ser-pa-jordens-stralningsbalans/
@Åke,
Tror att det inte är fysikaliska begränsningar utan snarare mentala blockeringar som gör att det blivit på detta vis.
Fjärilseffekten är en omhuldad metafor i kaosteori. Men notera att det är endast, blott och bart en metafor som inte får tolkas bokstavligt!
När dåliga fysikaliska teorier, eventuellt utfyllda med dåliga datasimuleringar, kastas mot kunniga vetenskapare av olika slag vill de naturligtvis visa att de är bättre på denna vetenskap. Därför svarar de med teorier, förklaringar som bygger på känd kunskap och annat.
Men vad de egentligen gör, är att de går i fällan! De trasslar in sig i oväsentligheter.
I mental träning och annat strategiskt tänkande brukar man illustrera detta med ADI-modellen. Det finns tre sätt man kan förhålla sig till andras påståenden, ADI. Agree, Disagree eller Irrelevant.
Det vi är ense om, Agree, behöver vi inte orda om mer.
Det vi är oense om, Disagree, är det som eventuellt måste lösas.
Men få vetenskapare har den moraliska resning och mentala styrka att de likt en Trump eller en deGaulle kan säga om påståenden inom sitt eget forskningsfält att det där är Irrelevant!
Men det är just det forskarsamhället borde ha sagt med en röst redan från början.
A. Koldioxidkoncentrationen och B. antropogent CO2 i atmosfären är irrelevant för Jordens medeltemperatur och C. medeltemperaturen i sig är irrelevant för livet på Jorden och D. irrelevant som förebud om en klimatkatastrof.
För ovanlighetens skull får jag lite svävande svar på mina två enkla frågor. Om vi nu är överens om var bevisbördan ligger är det fortfarande svårt att förstå din positiva syn på Clexit-propån.
Men jag är framför allt förbluffad över Ångströms studie från 1900. Var min tolkning korrekt? Det fick jag inget besked om (annat än underförstått). Är inte du minst lika förvånad som jag över denna 120-åriga tystnad, trots kopplingen till de senaste decenniernas intensiva klimatdebatt? Och rimligen var det inte bara förtigandet av Ångströms experiment du åsyftade med din kritik mot vetenskapsmännens ”brist på moralisk resning”. Ett underkännande som jag givetvis helhjärtat instämmer i och då bland de många syndarna inkluderar även mina egna yrkeskollegor i ekonomkåren, några redan nämnda i andra inlägg.
Dina avslutande punkter (A-D) vållar heller inga problem oss emellan, men borde förstås uppfordra Lennart Bengtsson, KVA och andra till starka protester – vilka dock uteblir av skäl som vi också båda är väl införstådda med. Liksom Mats Persson, låt vara i hans fall med ett onödigt frågetecken på slutet.
Du har rätt i att det är lite som både livrem och hängslen, vilket ofta är problematiskt eftersom de trots i grunden samma uppgift tenderar att motverka varandra.
Så blir det ibland, i vår iver att övertyga ger vi parallella eller alternativa resonemang i hopp om att de förstärker varandra. Medan de i verkligheten skapar större osäkerhet.
Vad gäller lapsusen med Ångströms ”bortglömda” studie har jag inget underbyggt svar. Kan det vara förtigande av rön som strider mot det man vill förmedla?
Någon lapsus verkar det väl inte vara, utan tvärtom ett avsiktligt förtigande av fakta av helt central betydelse i klimatdebatten.
Ångström var ju inte vem som helst, utan en mycket känd och respekterad fysiker i början av förra seklet. Nu har alltså KVA och fysikerkollektivet i två decennier spelat ovetande om hans uppfattning i denna fråga – och naturligtvis även avstått från att kommentera Solheims identiska slutsats 2012. Finns det verkligen inga gränser för manipulerandet? Borde inte Clexits m fl mer aktivt använda denna skandal som ett avslöjande belägg för vilka krafter som möjliggjort växthusbedrägeriet?
Och vad säger de hederliga? Som du märker, Mats, har jag försökt locka ut Gösta Walin på banan men han är svårflirtad. Eller kanske bara urless på hela det skamliga klimatspektaklet – och vem kan klandra honom (eller hans få protesterande kollegor). Själv är jag hjärtligt trött på alla ekonomer som mot bättre vetande stödjer eller tiger om den i sak oförsvarliga svenska ”gå före-politiken” och den lika omotiverade straffskatten på koldioxid.
Vi lever i en ond tid, konsekvensen av sanningsetikens död lär inte utebli.
Det finns risk att det inom både Clexit och Stockholmsinitiativet, som startats och huvudsakligen drivs av klimathotsskeptiska akademiker, förekommer kollegial hänsyn som gör att deras motstånd mot det falska klimathotet inte når sin full potential.
Nej, inte kollegiala hänsyn, men däremot – vad Climate Scam (nu KU) angår – en parallell agenda till kärnkraftens försvar, parad med en fatal okunnighet om de ekonomiska aspekterna (trots medlemmar som Åke Ortmark). Och förekomsten av censur talar sitt tydliga språk.
I Clexit ser jag inga sådana inslag av dubbla lojaliteter, forskarfusk eller munkavlar. Och med Nils-Axel Mörner som ordförande i svenska Clexit kommer det säkert så att förbli.