Jag har i olika sporter genom hela mitt liv träffat på personer som tränar bara för att se bra ut och för att få synas tillsammans med dem som är riktigt bra. Deras målsättning kan sammanfattas under devisen, hellre snygg än bra.
Jag har alltid haft ett lite överseende och oförstående leende till dem. Men nu har polletten trillat ner. Det gjorde den tack vare några kvinnor som i en TV-soffa ondgjorde sig över dagens ungdomars ytlighet, trots att hälften av dem läser på universitet.
Men det är ju just därför! Förr innebar universitetsstudier i stort sett omedelbart och undantagslöst en klädstil och ett språk som skiljde ut personen från massan. Ett slags kvalitetsstämpel, eller i vart fall ett darwinistiskt försprång.
Idag när så många läser på universitet och klädstil och språk är likartat oavsett utbildning, är det självklart så att det måste till något annat för att visa upp sin lämplighet på partnerskapsmarknaden. Skönhet, till exempel.
Tänk om bildningsidealens tidiga och ivriga förespråkare hade kunnat förutse att möjligheten av bildning till alla skulle innebära ytlighet och förflackning på grund av det sexuella urvalet?