Demokratisk frihet

Det kanske tycks förmätet att till synes anklaga andra för hyckleri. Men hur de har det på den punkten får de sköta själva. Saken är den att när jag tvingas till kyrkan för att delta i gudstjänst, bön och psalmsång fast jag inte vill, då är det jag som tvingas hyckla. Det känns ärligt talat inte bra, långt ifrån bra.

Häxbränneri var inte bra även om en majoritet var för. Tvångskristnande, tvångsdop, tvångsanslutning till facket med mera, var inte bra. Även om majoritet var för eller tyst accepterade.
Demokrati är bra, men den har sina begränsningar. När man anser att det räcker med 50,1 % av rösterna för att bestämma allt, då har man redan gått för långt. Det är inte längre demokrati, det är majoritetsdiktatur. Olof Palme är den främste företrädare för denna absurda tolkning av demokrati som Sverige haft. Det är tur för oss att han har slutat med politik. Inte för jag på något sätt förordar mord, inte alls, inte på någon. Men det avskyvärda brottet förde det goda med sig att han slutade med politik. Något han förmodligen inte skulle gjort frivilligt annars.
Att tvinga in andra i sin egen religion, religiösa sfär, religiösa tolkning av världen eller världsliga lagar, är ett övergrepp. Det är i de flesta religioner också en förbrytelse mot den gud man dyrkar. De flesta religiösa urkunder brukar säga att guden har reserverat rätten att utmäta straff åt sig själv.
Det måste finnas en gräns för vad demokratin får bestämma om. Områden som är ”hands off”. Sköt dig själv och skit i andra heter det på gammal god svenska. Den regeln måste även gälla demokratins rätt till begränsning av vår frihet och vår möjlighet att själva ta ansvar för våra liv. Men i demokratins ställe får inte religion tillåtas breda ut sig för att begränsa friheten. Det är tyvärr det religionen så gärna vill och gör.
Det hjälper inte hur mycket man än försvarar rätten att tvinga någon till kyrkan. Det blir bara ett ännu tydligare och mer patetiskt försvar av kyrkans rätt att förtrycka människorna i religionens namn. Sådant hör inte hemma i en demokrati. Ju fortare medborgarna inser detta, desto bättre. Varje parti som har ordet demokrati i sitt namn avslöjar för mig att de måste skriva dit det som en besvärjelse för att de inte har demokrati som en grundbult i sin partiideologi. Det är falsk marknadsföring helt enkelt.
Frihet i ett demokratiskt samhälle kräver en sekulär stat, en tydlig konstitution, en självständig författningsdomstol och upplysta medborgare. Förtydligat uttryckt, en tydlig avgränsning där staten eller andra grupperingar inte får tvinga sig på medborgaren, samt medborgare som förstår innebörden och vikten av detta. I dagens Sverige har vi allt för lite av detta.

Det här inlägget postades i Frihet, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.