Jag kanske verkar överdrivet paranoid när jag skriver att vi måste misstro våra myndigheter mer än vi misstror våra medmänniskor. Men det är rätt enkel logik. Visserligen finns det medmänniskor som vi rätteligen bör vara på vår vakt emot. Då ska vi vara det och välja att umgås med andra.
Däri ligger också poängen, att medmänniskorna är många och det står oss fritt att välja vilka vi vill umgås med. Med myndigheter finns det inget fritt val. Det finns bara en myndighet för varje fråga. Vi har ingen frihet att välja den myndighet som ser på saken, ser på livet, på samma sätt som vi själva gör.
Därför är det viktigt att myndigheterna inte tillåts detaljreglera våra liv. Det värsta som kan hända är att myndigheterna blir så jävliga att alla medborgare blir opålitliga och vi tvingas att välja umgänge mellan förtryckande myndigheter eller brottsliga medborgare.
Ty sådan är ju erfarenheten från till exempel sovjettiden eller pariskommunen, att förtryck uppifrån gör alla medborgare opålitliga. Det är frihet som skapar pålitliga medmänniskor.
RSS – inlägg