De som omyndigförklarar oss och ständigt stjäl bitar av vår frihet samt vår rätt och möjlighet att ta eget ansvar upphör aldrig med sitt fördärvliga värv. Ur sin outsinliga källa av god, men missriktad, vilja producerar de nya hinder i vår väg.
Ettgreppsblandare, de där praktiska kranarna som är standard i Sverige, har nu fått en ny standard. Läget för handljummet vatten ska nu inte längre vara rakt mot oss när vi tvättar händerna. Nej för skydda oss från att slösa med varmvatten ska handtaget stå i ett odefinierat läge något till vänster. Meningen är att vi ska luras att acceptera lite kallare än vi egentligen vill. Dessutom har standardinställningen på våra varmvattenberedare sänkts. Naturligtvis för att vi inte ska orka använda så varmt vatten som vi själva egentligen önskar.
Men vad blir då den praktiska följden av detta? Jo naturligtvis, att man inser att på denna anläggning är värdena felinställda, så här måste jag själv kompensera för teknikens otillräcklighet. Jag vrider på varmt vatten och endast varmt, för fullt tills jag får upp den värme jag önskar. Följden blir förståss den motsatta mot den som den goda viljans generaler avsett. Det går åt mer energi till varmvatten än vad som är nödvändigt. Men det är ett pris som vi är beredda att betala för vår frihet och vårt självbestämmande.
Det finns andra paralleller. Hastighetsmätarna i våra bilar visar vanligen lite för hög hastighet. därigenom skyddar biltillverkaren sig från ansvar för att vi kör fortare än gällande hastighetsgräns. Men den observante bilisten noterar snart att om man kör 90 kilometer i timmen, enligt bilens mätare, så kommer man inte fram till ett mål som ligger 90 kilometer bort på en timme. Det tar vanligen en timme och fem till åtta minuter.
Den som vill planera sin restid så att han vet när han kommer fram, tvingas alltså köra lite över gällande hastighetsgräns för att kompensera för välmenta osanningar vi utsätts för. Vi blir trafikbrottslingar för att bibehålla vår frihet och vårt självbestämmande. Det är det värt.
Men när vi får fortkörningsböter stiger priset för friheten. Då kan vi välja mellan att betala eller att bli ögontjänare. Men väljer vi att bli ögontjänare, då har vi slagit in på lögnens väg. Hur länge kan vi färdas i den riktningen utan att förlora frihet och självbestämmande?
Återstår alltså att öppet ta upp kampen mot dem som stjäl vår frihet och egna ansvar. Hur ska man göra det när de inte lyssnar? De anser sig ju veta vårt eget bästa bättre än vi själva. I en demokrati räknas antalet. Hur väcker vi de slumrande, okunniga om hur de bestulits på sin frihet?