Gamarna vädrar morgonluft. I spåren av tsunamikatastrofen har de religiösa månglarna vaknat och sprider sitt budskap att människorna behöver mer religion för att hela sig. Redan har de mest extrema sagt att ytterst behöver vi just deras religion för att skydda oss mot Guds vrede.
Inte blir saken bättre av att en pingstpastor och kreationist i kyrkan predikat att homosexualitet kommer att dra Guds straff och samhällets fördärv över oss. Vart tog det kristna kärleksbudskapet vägen?
Vissa media, exempelvis Svenska Dagbladet, lyfter i sann gammaldags reaktionär anda fram kristendomen som ett föredöme. Där försvarar man de religiösa stolligheterna med att peka på det fria ordet. Men när så mäktiga och välorganiserade krafter som religionerna pläderar för inskränkningar i de mänskliga rättigheterna och individens frihet, då ska man dra öronen åt sig. Vi har redan lagstiftning som inskränker det fria ordet till att inte gälla vissa politiska doktriner. Om vi ska acceptera inskränkningar av det fria ordet när det gäller politisk extremism, borde det även gälla religion med politiska ambitioner.