I någon mån kan vi alla sägas vara konservativa. Men det handlar om olika sorters konservatism. Där finns naturligtvis de klassiska värdekonservativa, vanligen kallade höger.
Det finns även en tydlig konservatism inom svensk socialdemokrati i synnerhet. Vi kan kalla den systemkonservatism. Det är folkhemstanken, de tycker att de skapat världens bästa system och vill inte ändra på något, inte ens om förutsättningarna runt omkring ändras.
Sedan är det de ekokonservativa, naturbevararna, som tror att finns ett status quo i naturen som de kan och bör bevara.
Ingen av de nämnda konservativa strömningarna tilltalar mig, men jag börjar tycka att det är skönt när min vardag inte ändras. Det kanske kan sägas vara ett slags vanekonservatism som kommer med stigande ålder. Jag föredrar till och med vardagslunk framför fest eller andra avsteg från vardagen.
Om vi antar att det fins en konservatism av något slag inom var och en av oss, så indikerar yin och yan att det förmodligen finns en balanserande rebellism också. Undrar hur den ser ut, vilka olika former och uttryck den tar sig och om den på något sätt är korrelerad till de olika sorternas konservatism? Alltså att för varje sak eller idé man vill värna, finns det något specifikt man vill ändra på? Säg mig vad du gör uppror mot, så ska jag säga dig vad du vill bevara!