I Sverige praktiseras i allt större omfattning ett system med outsorscing av myndighetsutövning. Allt färre myndigheter vill befatta sig med den kontroll och tillsynsuppgift de är ålagda. Istället ger de bemyndigande åt företag att sköta kontrollen. Dessa företag blir då ackrediterade eller licensierade. De i sin tur skickar ofta ansvaret vidare till andra företag som kan bli behöriga eller auktoriserade.
För myndigheten är det naturligtvis praktiskt. För samma budget från staten kan de hävda att de sköter sitt uppdrag, fast med färre anställda. Dessa kan därför kvittera ut högre lön. De kan ju kalla sig ansvariga för flera underlydande inspektörer i de privata företagen. De slipper fara ut på plats och inspektera och de slipper besvärliga kunder.
För företagen är det god affär. De kan debitera myndighetstaxa och uppträda med myndighetsauktoritet. De kan också kontrollera marknaden på ett helt annat sätt. Monopol, oligopol och gynnande av samarbetsvänliga företag blir en integrerad del av affärsidén.
Försäkringsbolag och fackliga organisationer kräver papper på licensiering. Allt för att täcka sin egen rygg.
Att en sådan konstrukiton av myndighetsutövandet skapar flera möjligheter till korruption och mutor är inte förvånande. Det har på senare år också uppmärksammats ett antal fall i det folkhemssverige som många så aningslöst trodde var befriat från bestickningens otyg. Mörkertalet är, som vanligt med mörkertal, förmodligen betydande.
Det kan liknas vid svartjobb för tjänstemän, fast med ännu värre konsekvenser för samhället. För den enskilde medborgaren är det naturligtvis flera nackdelar med detta system. En är att kostnaderna ökar. Det är helt enkelt fler som ska sko sig på tillsynen. Även mutorna ska betalas av kunden.
Rättssäkerheten blir mycket sämre. Myndigheten har avhänt sig det direkta ansvaret. Det är fler inblandade som kan skylla på varandra.
Allt mindre kan den enskilde medborgaren göra själv. Såväl myndigheter som företag, försäkringsbolag och fack kräver att det som görs utförs av företag med auktorisation och ansvarsförsäkring. Annars kan det utförda arbetet inte godkännas, även om det är korrekt utfört. Friheten att fritt förfoga över sin egendom äventyras. Friheten att råda över sitt eget liv inskränks betydande.
Hela denna nomenklatura vill naturligtvis ha mer, ständigt mer. Därför utreds kontinuerligt nya lagar och regler som kan motivera mer byråkrati, mer pengar från medborgarna och mindre frihet till desamma.
Det är inget gott samhälle som ligger och väntar i förlängningen av denna utveckling.