Kampen om ordens betydelse. Några spridda exempel.
Önskan att neutralisera könets betydelse genom att samlat kalla han och hon för hen är ett hån
Antifeminism är fascism, enligt feministerna (vissa). Att anti-något ändå alltid har sin pivotpunkt i det som det är emot glöms av de flesta. Det är inte en antites, bara ett motstånd som väcks av en specifik fråga.
Den gemensamma, kollektiva styrkan hyllas som motsatsen till fascism (typiskt för vänsterideologier). Men fascimens etymologi brukar härledas till berättelsen om knippet med pinnar eller ris. Var och en bryts de lätt. Men tätt sammanhållna blir de starka. Kommunismen och socialismen är materialistiska och i huvudsak ateistiska ideologier.
Nationalsocialismen är en idealistisk och mystisk ideologi. Det rena och ursprungliga i det gemensamma arvet, både fysiskt metafysiskt var viktigt. Inte ateistisk sålunda. Nationalsocialismen i Adolf Hitlers tappning blev en planekonomi som styrde över det privat ägda.
Alla eventuella likheter med svensk socialdemokrati och exempelvis Ingvar Carlssons funktionssocialistiska planekonomi över det privat ägda är naturligtvis högst tillfälligt, irrelevant och elakt förtal. Inte heller nazister och svenska socialdemokraters fördömande av romersk rätt och hyllande av germansk rättstradition har något principiellt eller ideologiskt samband. Hrm, sa Rödluvan.
Klimat- är ett prefix som den med makt kan fästa på vad som helst för att slippa obekväma frågor om skälighet och vetenskapligt underlag. Alla vet ju att domedagen närmar sig.
För att behålla sitt vakna sinne i detta bombardemang av tolkningspåbud kan man med fördel återkommande återvända till Frödings Stolliheta i vala, eller Kiplings If.
Val av terminologi växlar med både tid och politisk agenda. Ett läsvärt exempel från skogsbruket är http://www.skogsaktuellt.se/?p=37176&pt=112
Jag kan bara konstatera att vad som är ”ont” respektive ”gott” är subjektivt. Den enes död blir den andres bröd.
/Niklas