De ger miljöpartiet ca 10% i riksdagsval. Detta trots att hos SVT och SR är mer än hälften av journalisterna mp-sympatisörer. Totalt i svenska media är 40% av journalistkåren mp-sympatisörer.
Sedan denna typ av mätningar inleddes har inget parti någonsin haft så höga värden som mp har nu. De har ökat med 19 procentenheter sedan förra mätningen, 2005.
Det är JMG i Göteborg som gjort undersökningen. De konstaterar att i public service media är sympatierna v+s+mp över 80%! De säger sig inte kunna ge ett entydigt svar på om det påverkar journalisternas val av frågor eller rapportering. Men för oss som inte har de sympatierna känns inte det starka rödgröna stödet som någon överraskning.
Störst stöd har mp från dem som gått journalisthögskolan, lägst från dem som inte har formell journalistutbildning. Frågan är om de indoktrineras så effektivt journalisthögskolan att de inte kan längre kan tänka logiskt och analysera fakta, eller om det är de som redan är aktivistiskt lagda som i högre grad än andra valt journalistutbildningen för att skapa sig en plattform för sin propaganda?
Det finns dock ett visst hopp för framtiden. Kanske har mp haft sin bästa tid i media. Det hoppet kommer sig av att stödet för mp är lägst bland journalister under 30 och över 60. Mp är också det parti med störst skillnad mellan könen. Det skiljer hela tio procentenheter, med 47% för kvinnor och 37% för männnen i journalistkåren. En kvinna i åldern 30-50 år, med journalistexamen och som jobbar på Sveriges Radio, är alltså nästan säkert mp-sympatisör.
Men svenskarna röstar alltså inte som murvlarna. Det är klokt av svenskarna tycker jag.
Allt som framkommer i artikeln ger oss kopplingen till en viss Hr. Lars Furhoff som alstrat dagens så kallade ”journalister”. Äras den som äras bör?
Katastrofen ligger nog på ett annat plan , den förödande effekten som alla dessa så kallade ”journalister” har åtnjutit iform av parasitismen och som dom praktiserar genom att deras uppdragsgivare (politikerna) kunnat plundra medborgarna på gränslösa skattebelopp.
Inte underligt att man den andra Maj gråter i saknad och tillbedjan över Ernst Wigfors i lokalblaskorna, initiativtagaren till fördelning av förekommande stöldgods.
Lars Furhoff var ju mycket kritisk till den svenska journalistkårens dåliga granskning av makten. Så fick han i uppdrag att forma en fungerande högskoleutbildning för dem. Jag vet för lite om honom för att säga att han skapa!de en dålig utbildning eller om den kidnappades av andra intressen efter att han lämnat den ifrån sig.
Men visst är det bestickande att proffsen är sämst!