Se även gårdagens post, inklusive kommentarer, för att läsa om hur konstgjorda gräsrotsrörelser, astroturfgrupper, skapats av brittiska myndigheter för att posera som folklig opinion och välgörenhetsorganisationer. Det är ett sätt för politiker och byråkrati att upprätta sig själva som den viktigaste samtalspartnern i den offentliga debatten. De har egna sock puppets, kasperdockor, att tala med. I andra sammanhang har dylika organisatoner kallats för GONGO:s, Government Non Government Organizations. Allmänheten och andra aktörer utesluts på detta sätt från att delta i det demokratiska samtalet. Bad cop – good cop, är ett annat sätt att beskriva symbiosen.
En WHO konferens år 2004, betitlad The Seventh Futures Forum on Unpopular Decisions in Public Health, summerade den egna verksamheten med orden: ”Att fatta och implementera impopulära beslut är vardagsmat för topparna inom på folkhälsoområdet.”
Inom EU finns en miljölobbyorganisation som heter Green 10. Den är finansierad av EU-kommissionen för att påverka EU-parlamentet och medlemsländernas EU-ambassadörer och EU-ministrar. Enligt Green 10s hemsida är de skattepengar de får från EU en ”core funding”, en huvudsaklig inkomstkälla. De har en gräddfil in i EU-arbetet och sammanträder regelbundet (enligt uppgift månatligen) med EU:s topptjänstemän för att lägga upp strategier för miljö- och klimatpolitiken. WWF och Jordens Vänner är två av de tio miljöorganisationerna som har en fast plats i Green 10. EU-kommissionens motivering för att ge 8 miljoner euro årligen till Green 10, är att de tycker det är ett sätt att jämna ut orättvisan mellan frivilliga organisationer och företag!
En av Sveriges mäktigaste lobbygrupper är Svenska Naturskyddsföreningen. Av SNF:s cirka 150 miljoner kr i årsomsättning kommer ungefär hälften från medlemsavgifter, gåvor med mera, och hälften från affärsverksamhet och statsbidrag. Olika former av statsstöd är tillsammans den största intäktskällan med 52 miljoner kr. Ytterligare 7 miljoner kommer som ”gåva” från Postkodlotteriet.
Hur starkt skulle SNF kunna propagera för klimathotet utan det statliga stödet? Svaret kanske gavs av Svante Axelsson nyligen i Skärhamn, där han öppet deklarerade att ”SNF hjälper politikerna att skapa rätt opinion.”
Svenska Postkodlotteriet har fått sitt lotteritillstånd för att en del av överskottet går till välgörenhetsorganisationer. Greenpeace, SNF, WWF och Tällberg foundation, samtliga högprofilerade klimatalarmistiska organisationer, får stora bidrag från lotteriet.
Enligt Snowdon är det undantagslöst organisationer som kräver mer förbud, regleringar och en större starkare stat som får denna ”status” av kasperdocka. Finns det något av de vanliga kampanjämnena; klimatet, biologisk mångfald, rovdjur, alkohol, droger, kollektivtrafik, vägsäkerhet, fet mat, livsstilssjukdomar, barnporr, prostitution, feminism, kvinnomisshandel, diskriminering, invandrarfientlighet, islamofobi, barnfattigdom, arbetslöshet, sjukskrivning, Östersjön, naturvård eller något annat som man kan tänka sig att direkt fria från misstankarna om att vara en del i en väl orkestrerad komplott mot frihet och demokrati?
Det är inte bara våra politiker som uppträder moraliskt ansvarslöst gentemot medborgarna. Hela etablissemanget av intresseorganisationer är så genomkorrumperat att demokratin framstår som en potemkinkuliss.
RSS – inlägg