Totalitär uppmarsch 2

Som en bilaga till senaste Jordbrukskatuellt fick jag Ekoweb nr 2, en tidning enbart om ekologisk odling. Först tänkte jag låta den gå direkt i tidningshögen. Men eftersom jag skrivit så mycket negativt om kraven på inköp av ekologiska produkter på sistone, kände jag den moraliska skyldigheten att läsa vad de själva skriver. Här följer några reflektioner på de olika artiklarna.

Redaktören, Cecilia Rydegård, har helt rätt i ledarens rubrik: Ekoodling – rena stenåldern! Det är faktiskt bättre än det låter. Hennes poäng är att man ibland måste prova andra metoder. Så är det ju. Det innebär dock inte att ekoodling är det som måste anbefallas som allenarådande. Grundprinciperna för ett gott odlingsresultat är desamma för såväl konventionell som ekologisk odling. Det handlar om att förstå markkemi, biologi, årsmån, teknik och logistik. De som inte förstått detta kan i viss mån ta en genväg med kemiska preparat. Men de når ändå inte att lika bra resultat som sina kollegor vilka tillämpar sina kunskaper om odling, samt använder kemiska preparat när/där det är befogat.

Henrik Nätterlund har skrivit en artikel som ger bilden av att ekologisk odling ger bättre ekonomi än konventionell. Men det är naturligtvis under förutsättning att man kan få bidrag från skattebetalarna. I sista meningen avslöjar han pudelns kärna. ”Klarar vi ogräsen och kväveförsörjningen står sig alltså ekoodlingen även bra på riktigt högavkastande jord.”
Ogräsen och kväveförsörjningen, det är ju precis det problem som det konventionella jordbruket löser på ett smidigt sätt med kemins hjälp. Det kanske är ganska intelligent när allt kommer omkring.
En artikel om Comb Cut, en mekanisk ogräsdödare är upplysande. Självklart ska det konventionella jordbruket ta till sig kunskap och teknik från ekoodlingen när det är lämpligt och motiverat.

Den mest avslöjande artikeln kommer dock nära slutet av tidningen. Jordbruk och livsmedelsproduktion var inbjudna till en hearing hos jordbruksverket i april månad. Dess chef för miljö- och växtodlingsenheten (det låter olycksbådande att sätta samman dessa två enheter) Olof Johansson (inte förre centerledaren), påstod att det är främst inom tre områden som den ekologiska odlingen ger klara fördelar. Han pekade på biologisk mångfald, djurvälfärd och minskad användning av bekämpningsmedel. Jag tror att han medvetet ljög där. Den rationella (för att inte säga industriella) ekologiska odlingen strävar i precis lika hög grad som den konventionella efter högavkastande monokulturer. Djurvälfärd har inget som helst påtagligt samband med om man odlar grödor konventinellt eller ekologiskt.
Dessutom påstod han lite kryptiskt att problemen med bekämpningsmedelsrester i barn är ett fortsatt stort problem. Samtidigt har Livsmedelsverket presenterat siffror på att bekämpningsmedelsresterna i jordbruksprodukter sjunker och nu är så låga att de i många fall inte ens kan mätas. De är i allmänhet långt, långt under gränsvärdena. Det var ett gott betyg åt hur den konventionella odlingen sköter sina kemikalier.

Det visade sig att branschen, LRF och ekoodlarna i synnerhet, tillsammans med jordbruksverket var eniga om att man ville höja konsumtionen av svenskt ekoodlat. Med andra ord ville man öka avsättningen för ekoodlat. Höja lönsamheten helt enkelt. Varför staten vill styra konsumtionen i viss riktning är oklart. I kombination med den inledning Johansson hållit kan det beskrivas som en konkret fråga till aktörerna i ekobranschen. I princip frågade han, ”Hur stor check vill ni att staten ska skriva ut, på skattebetalarnas bekostnad?”

Det verkar också som om han utlovade tvingande föreskrifter från staten på hur mycket ekoodlat konsumenterna måste tugga i sig. Branschen svarade med att efterlysa ett konkret mål för hur hög produktion de ska sikta på, 30-50% nämndes. Här får vi alltså en del av svaret på varför sossarna kräver 30% till 2020. De var helt enkelt snabba ur startblocken i detta chickenrace om ekorösterna.

Tyvärr finns inte de flesta av de här omnända artiklarna på hemsidan www.ekoweb.nu. De finns endast i pappersupplagan.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Totalitär uppmarsch 2

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    De arma stackars skattefinansierade, oavsättliga tyckarna med privata agendor har inte klart för sig att den socialistiska doktrinen om att livsmedel som de (politikerna) garanterat våra väljara skall vara ”näst intill gratis” tyvärr inte håller längre då det inte är svenska producenter som i framtiden kommer att under tvång producera dessa utan i stället utländska producenter som är på det klara med att den svenska produktionsapparaten har våra sanslösa politiker mer eller mindre lagt i ruiner. Och vad har hänt med kunskapen?

  2. Niklas skriver:

    Mats! Utan att vara helt insatt i dagens alla regler runt krav-certifierad djuruppfödning och djurskyddslag, så har jag för mig att det där ställs hårdare krav på djuruppfödarna, än vad den svenska djurskyddslagstiftningen kräver. Det var nog det som Olof Johansson åsyftade när det gäller bättre djurvälfärd.

    Du skriver bl.a. ”Det handlar om att förstå markkemi, biologi, årsmån, teknik och logistik.” Jag vill definitivt lägga till markfysik, dränering och bevattning till denna viktiga lista. En väl fungerande dränering samt en sund bevattning (när möjlighet och behov finns) är klart viktigare inom alternativodlingen än inom den konventionella odlingen…

    • mats skriver:

      Bra påpekanden. Min tanke var att mått på burar eller båspallar är av underordnad betydelse. Det är djurskötarens förmåga att faktiskt sköta sina djur som är avgörande för deras välmående.
      Markfysiken är också viktig och jag hade inte särskiljt den från en kombination av markkemi och teknik. Men du har helt rätt! Vanliga konsumenter har nog inte så bra insikt om detta.

Kommentarer inaktiverade.