En bisarr upplevelse

Rolf Edberg var socialdemokrat och landshövding i Värmland. Han var också naturromantiker och författare i den gemensamma andan av socialism och naturromantik. Den likaledes naturromantiska och tendentiöse naturfilmaren Bo Landin var initiativtagare till Edbergsstiftelsens grundande, vars mål är att förmedla Edbergs ord. Det första Edbergseminariet hölls 1990. Landin var vid denna tid anställd på TV4 Värmland vars VD var socialdemokraten Margot Wallström.

År 1999 var jag student på en kurs i miljövetenskap vid Karlstads universitet. Vi blev då beordrade att närvara vid det årets Edbergsseminarium, som just det året kallades Edbergdialog. Obligatorisk närvaro för godkänt på kursen. Jag kunde inte se någon annan i salen än de som ordnade dialogen, talade eller var kurskamrater med mig. Inte ens media var där.

Ett antal utvalda akademiker talade. Som ende icke disputerade talare närvor Mikael Karlsson, lärare på vår kurs om miljöbalken. Han var vid denna tid doktorand och ordförande i Värmlands SNF. Att han släpptes fram i rampljuset när det fanns så många andra prominenta och disputerade personer att välja på kan bara betyda en sak, han skulle lyftas fram. Det var ett slags akademisk grooming.

Den störste flummaren av alla denna dag var dock Erland Lagerroth, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Han visade sig vara en naturromantiker av det religiöst metafysiska slaget. Han lanserade vitt och brett sin egen bok, Världen och vetandet sjunger på nytt.

Att det hela var en flummig hyllning till en socialistisk meningsfrände insåg man ju direkt. Men det har ändå tagit mig mer än ett decennium att analysera vad jag var med om, vilka som var där, varför just de mm. Klimathotet var fortfarande bara i sin linda, medialt sett. Socialdemokraten Brundtland hade redan 1987 levererat sin rapport om hållbar utveckling. Biologisk mångfald hade lanserats i Rio 1992 och i Sverige hade SLU1994 fått i uppdrag att bilda CBM (center för biologisk mångfald). Edbergsstiftelsen och dess seminarier för inbördes beundran har en sak gemensamt med storpolitiken. De ska tillsammans hela tiden vårda problemformuleringsinitiativet på socialismens villkor. Dagordningen ska vara socialismens, även när den är grön. När gamla begrepp är uttjänta och inte längre verkar tillräckligt effektivt för att styra allmänheten, MSM och opinion ska nya begrepp redan vara etablerade och redo att föras fram som den viktigaste samtids- och framtidsfrågan för samhället.

Jag trodde tidigare att miljövetenskap skulle vara en del av naturvetenskapen. Men jag har blivit varse att det är en del av samhällsvetenskapen. Hur man med romantisk idealism brukar naturvetenskapens metoder och språkdräkt för att styra samhället.

Det här inlägget postades i Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En bisarr upplevelse

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Med pistolmynningen mot tinningen kan man fördärva mycket.
    Hade vi haft ett någorlunda sunt skattesystem hade dessa nämnda personer inte gjort samma skada!

  2. Niklas skriver:

    Det är tyvärr så att miljösverige styrs av flummiga och populistiska idéer, som har föga naturvetenskaplig förankring. Hur var det med försurningen och skogsdöden?

    Nå, att flummiga idéer ibland styr inom naturvetenskapen är inget nytt. Se bara på Trofim Lysenkos galna idéer, som dödade bortåt 50-60 miljoner misshagliga personer i Gulag. Allt för att han inte kunde se skillnad mellan rågkorn och vetekorn. (Han påstod sig ha sått vete, men skördade råg).

Kommentarer inaktiverade.