En svensk fastighetsägare på västkusten äger en bebyggd strandfastighet med vattenrätt eftersom den dels består av mark på land och del av en holme i vattnet utanför. Byggnationen är gammal och tomten räknas som ianspråktagen innan strandskydd infördes. För några år sedan köpte kommen den angränsande fastigheten som då var obebyggd. Hela området ligger utanför detaljplan.
Kommunen ordnade därefter parkeringsplats, brygga och toalett på sin fastighet. Dock utan att söka strandskyddsdispens. Undan för undan har området utökats så att det nu inkräktar på den privata markägarens fastighet. Kommunen har även byggt volleybollplan, en gångbro till holmen och satt upp ett hopptorn på sin del av holmen. Man annonserar och lockar folk till platsen.
Den ökade aktiviteten har medfört stora olägenheter för den privata fastighetsägaren. Störande trafik, oväsen, intrång, skadegörelse, nedskräpning. Till slut stämde markägaren kommunen i Mark och miljödomstolen. I stämningsansökan bifogades en värdering gjord av Svensk Fastighetsförmedling som bedömde att intrången och den förändrade verksamheten på kommunens mark sänkt värdet på den privata marken med 500.000 kronor. Kommunens värderare från Svefa ansåg att den av kommunen ordnade tillgången till bad hade ökat fastighetens värde med 25.000 kr. Sådan möjlighet till bad hade den privata markägaren naturligtvis redan åtnjutit i decennier, dessutom i avskildhet.
Mark och Miljödomstolen dömde till kommunens fördel. Domen överklagades men prövningsansökan avslogs! Den privata markägaren har fått sitt hem och sin hemfrid förstörd av kommunens agerande. För det nöjet tvingas hon även betala kommunens rättegångskostnader.
Rättssäkerhet i Sverige? Inte för någon som äger något som prätorerna vill ha och tror sig ostraffat kunna lägga vantarna på!
Det knottrar sig på min rygg!
Från de skattefinansierade korrumperade ”riksblaskorna” hörs inte ett pip?