Björn Lomborg hade ett insiktsfullt inlägg på SvD häromdagen. Jag kommenterade följande:
VVDVS (vad var det vi sa?) Alla vi som omgående reagerade och sa att det där måste vara fel, när vi började höra folk prata om en kommande klimatförbättring som om det vore en katastrof. Vi som minns från skolan och fortfarande kan skriva ut och förklara koldioxidens roll i fotosyntesen.
Livets gas är inte ett gift för atmosfären.
Vi ska fira när Rockström och Wijkman åker ut på öronen, när Karlsson och Axelsson tvingas göra avbön och SNF tvingas återbetala alla skattepengar de förmått våra politiker att slösa på deras vanföreställningar. När korsdraget sveper genom SVT/SR och sopar bort hela Vetenskräpsredaktionen, Bjerström, Dyring med flera och låter tänkande, ifrågasättande journalister göra ett riktigt jobb. Eller kanske ännu bättre, lägg ner den statliga propagandakanalen!
Det togs omgående bort! Det är nu tredje gången på en vecka som SvD beslutat censurera mina inlägg. De har på intet sätt stått i strid med de regler tidningen officiellt håller sig med. Lätt provokativt? Javisst! Vad vore det annars för mening?
Men är det verkligen så provokativt för SvDs journalister att jag vill se ”tänkande, ifrågasättande journalister göra ett riktigt jobb” i våra mediakår, att de ser sig föranlåtna att stryka en sådan önskan?
De tidigare kommentarerna har innehållit länkar hit till frihetsportalen. Det är tydligen inte förenligt med tidningens policy. Det är riktigt usel journalistik, att inte tillåta uppgifter som gör det möjligt för läsarna att söka fakta eller med hjälp av information från andra källor bilda sig en informerad uppfattning i frågan. Det är inte censur i strikt mening, men är utan tvekan att försök att monopolisera ordet, informationen. Jag kallar det information-hogging, med ett begrepp inlånat från engelskan. Där hogging betyder att man lägger beslag på något så att det inte ska kunna nyttjas av någon annan. Det är riktigt fult, uselt i dess vedervärdigaste betydelse, av en av de stora representanterna för den ”tredje statsmakten” att bära sig åt på det viset.
SvD, skattefinansierad och allt. Det är väl det som är problemet?
Din lätt provocerande stil uppfattas nog av SvD som foliehattsvammel. Mer fakta och mindre hallelujastämning kanske?
/robert
Du har förmodligen rätt. Man får alltså inte vara en gnutta skadeglad, för då tror de riktiga foliehattarna att de träffat på en representant för de där foliehattarna som de är så rädda för. Den fria pressens uppfattning om verkligheten och den egna rollen i sökandet efter sanning upphör aldrig att förvåna.
Jo, visst är SvD:s journalistiska förfall och politiska hållningslöshet en trist historia – kanske t o m tragisk för gamla trotjänare och prenumeranter. Vi som minns att chefredaktören själv så sent som på 80-talet egenhändigt svarade på brev från läsarna och att Brännpunkt sköttes av en superhederlig f d forskare.
Min egen teori är att nedgången tog fart på 90-talet med den politiske broilern Mats Svegfors, som så många andra en dubbelnatur, duktig skribent men samtidigt en manipulativ streber. Det var under hans tid som SvD skamligt nog bidrog till förtiga sanningen om Estonias undergång, bl a genom att flytta på en debattredaktör som hade fräckheten att bryta mot vad som uppenbarligen var ett påbud om att inte släppa fram kritiska inlägg. Det var en rejäl spik i den journalistiska etikens kista. Men en merit för den som siktade på att bli chef på Sveriges Radio – och där fortsätta att rensa bort ”opassande” inslag.
Likväl lite märkligt att Brännpunktsredaktören eller någon inhyrd ”moderator” tagit bort ditt mer skämtsamma än förargelseväckande inlägg, helt i avsaknad av den typ av grovheter som på goda grunder raderas. Sen kan jag tycka att din gensaga hade varit mer kraftfull utan lustifikationen om Vetenskräpsredaktionen – eftersom den senare faktiskt gjort ett och annan riktigt bra, inte minst scoopet för nu ganska exakt ett år sedan om de huvudlösa ekonomiska ”modeller” som styr dagens förödande framtidsimperialism.
Det är en ganska säker prognos att redan ett stopp för fortsatta skuldökningar kommer att innebära ett par decennier av stagnation, med politiska konvulsioner i släptåg. Som man bäddar får man ligga, sägs det. Fast mer korrekt: som dagens politiker bäddar får andra ligga. En viktig skillnad, som illustrerar det fördelningspolitiska sammanbrottet. Att just public service bidrog till att klargöra den saken, är en fjäder i hatten som bör finns med i vågskålen när man, med all rätt, fördömer tystnaden om klimatet.
En nykter och saklig analys Åke. Jo, jag var lite raljant. Men det kändes bra och jag tycker att även stora drakar borde kunna tåla det när det visar sig att de spelat på fel planhalva.