Den Gordiska knuten

Den viktigaste politiska frågan är att få bort klimatpolitiken från dagordningen. Den styr de flesta andra frågor på ett alldeles otillbörligt sätt. De som framhärdar i att människan genom att reglera hur mycket koldioxid vi släpper ut kan styra Jordens klimat, visar upp ett vansinne som är rent kriminellt. Dessa människor hör hemma på Säters sjukhus och inte i Sveriges Riksdag eller Europaparlamentet.

Alla känner till hur Alexander den Store löste den Gordiska knuten. Här står vi inför vår tids Gordiska knut. Den är ett spöke placerad i vår väg för att få oss att ägna vår kraft åt fel saker. Jag har många gånger dragit den parallellen när jag coachat om mental träning i Amerikansk fotboll. För den som inte känner till spelet, kan kortfattat berättas att varje spel börjar från en stillastående formering där de två lagen ställer upp mot varandra. Lagen kan i princip ställa upp hur som helst på var sin sida om bollen och den tänkta linje som går genom denna och vinkelrätt mot långsidorna. Strategiskt väljer man ofta att spela med samma uppställning, men med olika spel. Man kallar det ibland att visa en front.

Alla coacher försöker lista ut, eller skapa, fronter från vilka de kan spela olika spel, utan att motståndaren utifrån hur fronten ser ut, i förväg kan lista ut vilket spel som valts. Variationer i fronten tillförs för att ge andra möjligheter, men också för att förvirra. För att få motståndaren att jaga spöken. Klimathotet är ett sådant spöke i det politiska spelet.

Utan jämförelser i övrigt med amerikansk fotboll, finns det en typ av spel som kallas för screen play. Det är ett kort spel (tänkt för ett avancemang om 5-10 yards med bollen), men som om man lyckas öppna upp motståndarens försvar kan ge ett riktigt långt spel. Klimathotet kan sägas vara ett sådant. Det är ett smoke screen, en dimridå, som kan fungera i det korta loppet. Innan sanningen hinner ikapp. Men om man lyckas hålla dimridån intakt tillräckligt länge kommer klimathotsspelet att ge återverkningar för lång tid framöver. Eventuellt så länge att historien förändras till det sämre för alltid.

Därför måste klimatlögnen bort från dagordningen, om det så krävs ett alexanderhugg. Jag förstår om det känns frestande för en politiker att välja samma politik som ger framgång för en annan politiker. Men dels är det ett sabotage mot mångfaldsprincipen i demokratin. Dels så kan det faktiskt tänkas ge ännu större utdelning att våga vara den som går sin egen väg. Den som slår hål på dimridån och löser den gordiska knuten.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den Gordiska knuten

  1. Åke Sundstrom skriver:

    Yes, indeed! Och vilken rolig parallell. Fast den verklighet du beskriver är förstås ingenting att skratta åt.

Kommentarer inaktiverade.