För att fortsätta ett stycke från gårdagens resonemang om Ulrich Becks risksamhälle och individualismen, klimathotet och friheten. Det kan finnas en lockelse i att minimera den egna risken genom att dela den med andra. Delar vi den med tillräckligt många, så att vi blir annonyma för varandra, kan vi för enkelhets skull kalla den för socialism.
Om vi därtill bestämmer (tror) att vi minimerar risken genom att låta kollektivet fatta majoritetsbeslut baserad på vetenskaplig kunskap, ”fakta”, då målar vi in oss i ett ännu snävare hörn. Min fysiklärare på gymnasiet manade oss flera gånger. Trots att fysikens lagar kan beräknas med absolut noggrannhet så är all kunskap provisorisk.
Om vi med majoritetsbeslut bestämmer att sanningen har ett visst utseende och detta beslut sedan blir en princip som inte kan ändras annat än med ett nytt majoritetsbeslut eller kanske rent av med två och ett mellanliggande val av majoriteter eller en folkomröstning. Då har vi etablerat en princip, (en sanning) som kan vara mycket svårare att ändra på när vi inser att den var fel, än vad de naturvetenskapliga kunskaperna är att rucka på.
Sanningen är att vi VET mycket lite om klimatet ännu. Vi vet att det varierat historiskt. Vi vet att vädret alltid är ovaraktigt (växlande). Yrkesmän beroende av väder och klimat vet att det finns ett fenomen benämnt årsmån. Men vi vet nästan inget om varför.
Att då fatta långtgående politiska principbeslut av typen one-size-fits-all, som ska gälla över hela planeten och inte får ifrågasättas av någon, oavsett hur deras verklighet ser ut, det är inget mindre än hybris av första ordningen. Det är att binda ris åt egen rygg så till den grad att det inte längre är flagellantiskt, det är självutplånande.
Vi måste istället acceptera att såväl klimat som väder är för oss (för vår fattningsförmåga) kaosartade system som inte kan hanteras med ensartade tvingande regler grundade på principer av dubiös karaktär. Vi måste värna om friheten att möta elementen så som de uppenbarar sig för oss och agera utifrån vårt förnuft och den kunskap vi samlat på oss lokalt och enskilt.
Självklart så lider mänskligheten av överbefolkning!
Som troligen ger effekter på även klimatet.
Men det är av övergående art…..
Att mänskligheten skulle öka ytterligare 3-4 miljarder är knappast troligt, utan att det blir effekter av olika slag.
Men som för alla arter så sker en anpassning av populationen.
Till nya villkor.
När den lättillgängliga oljan sinar…
Det är inte alls självklart. Läs ”The Skeptical Environmentalist: Measuring the Real State of the World” av Bjørn Lomborg.
Äsch..
Läser man Bjurlings kommentar här nedan så tror man inte på något.
Bara på sin egen slutledning.
Det är klart att överbefolkning kan ske. Sedan kan naturligtvis det bli när och hur på ett sätt som man inte kanske tror…
Och det gör ju att man inser precis det som Bjurling så bra beskriver.
Jag känner igen mig i de första raderna i andra stycket…..
Vad kan jag göra åt detta?
Nu?
Det löser sig sa han som sket i badkaret, eller hur det heter,…
Men risksamhället ska väl ändå främst uppfattas som vår tids kanske effektivaste härskarteknik. En bedräglig marknadsföringsteknik som det är vår uppgift att avslöja och bekämpa. Med citat från bloggen ”Viktors soppa”: ”Moderniseringsrisker är big business. De är de omättliga behov som ekonomerna har letat efter. Hunger kan man stilla, behov kan man tillgodose. Civilisationsrisker är ett bottenlöst kärl av behov – de är omättliga, eviga och man kan själv skapa dem.” … Risksamhället visar katastrofernas politiska potential – i form av exempelvis larmrapporter om överbefolkning eller peakoil eller giftutsläpp… ”Att avvärja och hantera dessa kan inbegripa en omorganisation av makt och ansvar. Risksamhället är ett katastrofsamhälle där undantagstillståndet riskerar att bli normaltillstånd.”
Oavsett om formuleringarna är Viktors eller Becks är det ju skarpa iakttagelser.
Endera rycker man på axlarna och säger att det bara är att acceptera hur världen fungerar, eller så säger man ifrån att så här ska det inte få gå till.
Som Jonas N på TCS:
”Det är inte sällan myndigheter slår på alarmtrumman för att rättfärdiga sin egen existens, eller för att deras budget överskridits.” ”Larmen blir till för att det är ett sätt att få uppmärksamhet för sin lilla rapport.””Spenderandet och överdrifterna blir till med en viss systematik, och just för att det är möjligt att skaffa sig sjlv en liten fördel genom att spinna vidare och spä på överdrifterna. Och nej, man måste inte agera på varje litet larm som förs fram, eller på obefintlig kunskap, eller på att några som kallar sig ”experter” säger sig förstå detta.” … ”Det är nonchalant att tycka att det kan ju någon annan stå för och betala.”(79)
”Larmmetoden är helt uppåt väggarna! Och klimathysterin är ett utmärkt exempel på hur totaltokigt det kan bli.” (76)
Citaten från tråden ”Roll-Hansen om skogsdöden och vetenskapen”.
Jo, instämmer helt. Hoppas det inte var för brist på tydlighet i det jag skrivit som föranleder dina exempel från annat håll. Jag kan se en skillnad i att jag försöker se ett rimligt förhållningssätt till larmen för mig som individ och därmed naturligtvis även för andra individer. Medan de exempel du gett mera belyser vad som är på de strukturer som nyttjar risklarmandet mot medborgarna.
Grundläggande kritiskt tänkande när det gäller våra maktberusade politiska ledares och mediemogulers ”politiskt korrekta” påståenden rekommenderas på det allra bestämdaste. Samtidigt håller jag med Åke Sundström som brukar hävda vikten av att utkräva ansvar av de som fördelar skattebetalarnas forskningsanslag så att de inte går till att uppfinna hjulet gång på gång eller att vilseleda folket som när det gäller t.ex. genusvetenskap och klimatforskning. Just nu känns det som att slentrianen sitter i högsätet både hos stora delar av forskarna, folket och dess för(et)ädare. När det gäller anslagen till genus”forskningen” (då finns det pengar) rekommenderas ett studium av Tanja Bergkvists blogg.
När jag försöker att diskutera sakfrågor med riksdagsledamöter, kommunalråd, andra politiker eller journalister får jag nästa alltid samma svar: ”jag tror inte att det är så illa som du säger” varpå jag frågar: ”vad är det du vill invända mot i sak av det jag påstår, så blir svaret helt intetsägande som. ”du är alldeles för pessimistisk, nutidens moderna människor tycker inte som du”.
Man kan dessutom få höra grodor hoppa ur munnen på en ledarskribent på en av våra större tidningar, som jag diskuterade familjepolitik med, när jag ställer frågan: ”känner du till något däggdjur som inte tar hand om sin avkomma?” Först blir det en lång tankepaus och sedan utbrister han lättad: ”göken”. Sådant kommer man tydligen undan med på redaktionen. Det är förskräckande. Det är lätt att få skrivklåda när man läser dina blogginlägg Mats, det virvlar upp mycket ur det fördolda.
Göken, den var bra! Många tycker det är trevligt att höra göken hoa och gör sig besvär att gå ut i ottan för att höra den. Här hoar den dygnet runt under säsong. För någon vecka sedan konstaterade jag den i år lyckats lägga ägg i ett svalbo i ladan, när jag fick sopa upp fyra nykläckta men döda svalungar från ladgolvet.
Man ska inte anlägga mänskligt perspektiv på hur naturen fungerar, men vissa saker är lättare att fördraga än andra. Det kanske de inte förstår, de gökar som häckar på tidningsredaktioner, i politiska församlingar och hos myndigheter.
Klok fysiklärare du hade, Mats. Som begrep det där som Klas Eklund säger sig inte förstå. Fast då fabulerar den s-märkte läroboksförfattaren. Han väljer att spela dum därför att sanningen går på tvärt mot de trossatser den politiska nomenklaturan predikar.
Att all vetenskap är provisorisk är en viktig insikt. Men för att fatta korrekta beslut om vår svenska klimatpolitik behöver man faktiskt inte veta någonting alls om fysik eller om den globala hotbilden. Däremot måste man känna till att avtal av Kyoto-modell är totalt meningslösa, de minskar inte CO2-utsläppen ett endaste kilo. Vilket jag påpekat flera gånger tidigare, med det underförstådda budskapet att hotbilden är av underordnad betydelse i vår svenska klimatdebatt. Helt oberoende av fysiken binder vi, som du skriver, ris åt egen rygg. Det är värt att ständigt poängtera detta faktum för att ge diskussionen ett mer rättvisande fokus.
Ja, Arne var en lärare av en kaliber som knappast går att uppbringa idag. Man kan inte räkna med att ha mer än en sådan lärare under sin livstid. Den som får två sådana har tur, det har jag haft. Den som får tre sådana lärare har oförskämt mycket tur och borde bli moraliskt ansvarig att göra något stort av sitt liv. Vi andra får sikta på att göra något alls av våra liv.
Diskussion är mycket lärorik och intressant men varför ifrågasätts och förklaras inte problemet med de enorma summor pengar (värden) som politikerna stulit ifrån medborgarna för att hålla mytbildningar vid liv? Varför är det någon slags självklarhet som är tabubelagd att diskutera att man använder andras före detta egendom till rena bedrägerier (desinformation)?
Lite off topic men det visar att man kan tjäna bra med pengar även på okvalificerade jobb. Endast på en fri oreglerad arbetsmarknad kan ett Pizzabud erbjudas $56.000 i årslön plus förmåner. Vilken fackförening skulle kunnat förhandla fram denna lön? I North Dakota har man i det närmaste noll arbetslöshet, tack vara frackingboomen, och man måste alltså ta i för att få folk till ett så enkelt jobb som pizzabud.
https://www.uschamber.com/blog/where-can-you-make-50000-delivering-pizzas
Svar till Thomas:
Jag är lite osäker på vad du menar, men jag tror att det kan vara moralens grund som vi båda syftar på.
I det sammanhanget skulle jag vilja lyfta fram ett par stycken ur Andersson & Furberg: Moral.
”Moralens grund finns varken i himlen eller i idévärlden. Den finns i vår och i världens natur, i din och min (…) omtanke om varann, i vårt behov av gemenskap, både till skydd och livsuppehälle och till gamman , vänskap och kärlek. Den vilar på hänsyn till människor…” (med vissa förmågor och en viss typ av känsloliv) (s. 248).
Och
”Du, liksom alla andra agenter, kan bryta mot de förpliktelser du har iklätt dig. (…) Men spel med falska kort är – begreppsligt – möjligt endast där spelregler finns och kan – empiriskt – vara framgångsrikt endast om de flesta spelare försöker hålla sig till reglerna. Att vara framgångsrik sol-och-vårare är möjligt endast i ett samhälle där majoriteten är ärlig i kärleksaffärer.” Lögnaren och manipulatören kan existera endast om principerna för allvarligt tal i allmänhet iakttas (s.60).
Dvs att ”ropa på vargen” är ett effektivt sätt att nå uppmärksamhet eftersom det dels appellerar till vårt behov av skydd och trygghet, att undvika farligheter, och dels på att vi utgår från att människor som säger saker är ärliga och menar vad de säger och inte har bedrägliga baktankar. Men det är ju en i högsta grad sedelärande saga. Utnyttjar man dessa det mänskliga samspelets grundläggande fastän oskrivna spelregler i bedrägligt syfte, eller för att nå fördelar för sig själv eller de värderingar man vill favorisera, så raserar eller sågar man sönder den gren man sitter på.
Ett annat aktuellt exempel är tiggarna. Jag hade ärende i Lindesberg i veckan. Det första som slog mig var att om rumänerna tom kan vara utposterade utanför livsmedelsaffärerna i en sådan småstad i Bergslagen så måste det vara organiserat och satt i system och lönsamt. Och den första ortsbo jag talade med gjorde helt opåtalat samma reflektion.
Dvs moralen bygger på att människor hjälper varandra, på ren hygglighet, och det fungerar ända tills någon gör till sin affärsidé att utnyttja systemet. Och oavsett om systemets, moralens profitörer är solochvårare, telefonförsäljare, proffstiggare eller miljölarmsexploatörer, så är det ju de naiva, de godtrogna, de med den största tilliten som blir manipulatörens första och främsta offer. Medan det är de som vill skydda de godtrogna och avslöja manipulatörerna – som kommer att framstå som kallblodiga cyniker.