Nu målar man upp alla som vill ställa frågor om invandringspolitiken som rasister. Ett sådant tillvitande är naturligtvis inte sant. Vad som är sant, är att dagens politik håller på att byta folk i folkhemmet, men det gamla folket tillåts inte ha någon åsikt om saken. Många säger att exempelvis SD drömmer sig tillbaks till en tid då Sverige var ett homogent land. Men att Sverige nu är så multikulturellt att det inte går vända längre. Maken till dumsnutiga åsikter.
Sverige är så förbluffande (jag hade tänkt dra till med ett svärord här, men tyckte det såg fult ut, den som vill lägga lite extra krydda i texten kan ersätta förbluffande med valfritt svärord) homogent att vi har åtta socialistiska partier i riksdagen och ingen annan sort. Det parti som knackar på och kan bli det nionde är också socialistiskt och det parti som förlorade sin plats i EU-parlamentet var också socialistiskt. Det extrema med Sverige är att här inte finns genuint frihetligt liberala (libertarianska) eller konservativa partier i parlamentet.
Vad har detta med socialism och etablissemangets sviktande moral att göra? Ett är att akademia inte ägnar någon forskande blick åt fenomenet. Det enda de gör är att hylla feminismen och kräva kvotering. Media, med statsmedia i spetsen, är en propagandamegafon, inte den granskande tredje statsmakt den förutsätts vara i en fungerande demokrati. Politikerna är okunniga offer för en sedan länge undermålig skola, offer för propaganda, oförmögna till källkritik och analytiskt resonemang. Vår arbetsmarknads huvudparter lever i ett slags bubbla eller reservat de skapat åt sig själva. Reglerna på arbetsmarknaden är mer till för att separera eliten från massorna, än från att hjälpa massorna till något bättre.
Tillsammans hyllar denna elit multikulti, för att det passar dem i det korta perspektivet. De tycker att det får dem att framstå som generösa, altruistiska och omtänksamma. Dessutom hjälper det till att hålla eliten ett gott steg från massorna. Men hur länge kommer det att fungera? Många av de multikultipersoner som eliten hyllar hyser förakt för samma elit. De drivs i hög grad av revanschism mot greker, romare, portugiser, spanjorer, fransmän, tyskar, holländare, britter och amerikaner. Kort sagt mot alla som de uppfattar är och har varit representanter för Europa, västvärlden och kolonialism. De som välkomnar dessa revanchister har inte själva upplevt blodiga krig, de tror att världen är en pokerklubb där den med mest pengar vinner, inte att det är ett slagfält. De tror att de kan göra bra affär av dessa nya kontakter, utan att inse att de har sin egen agenda, sina egna affärer som de vill förverkliga med sin revanschism.
Det blev lite spretigt resonemang och många länkar, men jag ville måla en fond för vidare resonemang. Imorgon ska jag ge mer konkreta exempel på hur eliten samordnar sina ansträngningar för att lämna folket bakom sig.
RSS – inlägg
Sant och väl beskrivet. Bortsett från påståendet att politikerna är ”okunniga offer”. Det är inte något fel på Reinfeldts eller Åsa Romsons kunskaper, de agerar bara i enlighet med den korrumperande och cyniska logik som väldigt få politiker har resning nog för att värja sig emot. Medveten ondska är värre än ignorans.
Fredrik och Åsa vet lika bra som du och jag att klimatpolitiken är förfelad och i själva verket förvärrar miljösituationen och dessutom i onödan gör oss och världen fattigare, men så länge forskarvärlden tiger (med Klas Eklund som svensk primus motor) kan dårskapen fortsätta.
Politikerna inser givetvis också att de har ett dubbellt ansvar, eftersom det är deras ”mutor”, via forskningsanslagen, som i hög grad förklarar professorernas ovilja att avslöja de nakna kejsarna.
Det är en tanke jag har vridit och vänt i mitt huvud nu ett tag, som har med just detta ämne att göra.
Först en liten bakgrund, Sverige har skickat trupp till Afghanistan och Libyen.
Vi har gett bistånd till ”moderata” befrielsegrupper i Syrien och Gasa.
Hur Sverige och NATO har agerat i ländern på Afrikas horn är jag för dåligt insatt i, kanske någon här kan berätta.
Flertalet av flyktingarna vi tar emot kommer just från dessa områden.
Politikerna har länge tjatat om att det föds för få Svenskar och att den ekonomiska tillväxten är det absolut viktigaste för landet.
Nu till den tanke som snurrar i mitt huvud, en tanke som jag inte gillar men jag kan samtidigt inte slå den helt ifrån mig.
Även om jag själv inte tror på den kommer det förr eller senare en som tar den på allvar.
Tanken är:
I praktiken är de som kommer hit krigsbyten.
Jag vet, det är en hemsk tanke.
Vad tror ni, kommer några att försöka att, förr eller senare, sprida denna åsikt till de nyanlända?
Bra perspektivbyte där, med krigsbyte. Det får vi fundera på.
Om multikultur
De som förespråkar ett mångkulturellt samhälle har glömt att svara på en viktig fråga.
Vad är det för fel med den svenska kulturen så att vi måste föra in andra reaktionära kulturer i vårt land? Den svenska kulturen som ju gått från att vara en reaktionär kultur till att bli en progressiv kultur.
Några saker som kännetecknar en reaktionär kultur: a. kvinnor är andra rangens medborgare b. du får inte bestämma över din sexualitet, speciellt inte som flicka c. en mycket begränsad yttrandefrihet om religion och politik d. ledare får inte ifrågasättas e. fysisk bestraffning i uppfostran
Sverige har lämnat detta reaktionära stadium, vi har jämlikhet mellan könen, om flickor vill kan de både bli sjökaptener eller flygkaptener, ej längre förbjudet med sex innan äktenskapet, vi har yttrandefrihet även om vänstergrupper vill begränsa denna. Det är möjligt att ifrågasätta landets och kommunens ledare. (Mer problematiskt att ifrågasätta en arbetsgivare i privat sektor och samtidigt behålla jobbet. Att ifrågasätta en arbetsgivare i kommunal sektor är enklare, mest en fråga om dålig löneutveckling). Vi får ifrågasätta vår traditionella religion, vi kan lämna ett samfund vi vuxit upp i utan att bli fysiskt straffade, vi får lov att vara ateister. De flesta agar inte längre sina barn.
Vad är det för problem med att vi i Sverige har gjort denna resa i vår kultur så att vi måste importera främmande reaktionära kulturer och framhålla att det är bra med mångkultur?
Ordet mångfald låter fint, exempelvis biologisk mångfald. En mångfald av idéer som fritt kan uttryckas är bra för ett samhälle. Är då inte mångfaldsbegreppet när det gäller kulturer en täckmantel för att låta reaktionära kulturer bita sig fast i vårt land? Till vilken nytta är en mångfald av reaktionära kulturer? Exempel på reaktionära kulturer: romska och muslimska.
Om du inte vet om en kultur är reaktionär eller ej så granska först hur flickor får växa upp och deras val av utbildning, yrke eller äktenskapspartner.
Sveriges Rikes lag har utvecklats undan för undan och avspeglar vår kultur, vårt tänkesätt även om den har fått en viss prägling av kristendomen. Nya lagar avspeglar även den riktning som vår kultur har för närvarade. Exempelvis ägandet av marken beläggs med restriktioner undan för undan. Kulturen styr alltså lagen. (Kanske en viss skillnad efter EU-inträdet).
Muslimska kulturer som förespråkar sharialagstiftning är exempel på kulturer som styrs av en uppsättning av lagar och regler, en gång för alla givna. Dessa har svårare att bli progressiva. Kulturen styrs av en gammal lagstiftning som påstås vara gudomlig.
Bra och dåliga kulturer finns. Hur avgörs detta om en kultur är bra eller ej? Granska till att börja med lagstiftningen och andra regler för det kvinnliga könet.
En dålig kultur begränsar individen, individen underställs klanen/gruppen. En progressiv kultur öppnar upp för individen.
En frågeställning om multikultur av en svensk journalist i Afrika med tanke på den brokiga blandningen av kulturer i Afrika vilket ligger bakom många konflikter. ”Det här är en viktig fråga som inte får behandlas lättsinnigt. Var finns det land där en brokig blandning av kulturer och religioner bevisligen har haft en positiv inverkan på det landets utveckling? Jag trodde länge att det kanske kunde vara Brasilien, men min son som bor där med en mörkhyad brasiliansk flickvän har tagit mig ur den villfarelsen.
När jag tar del av svenska opinionsbildares trosvissa lärosatser i det här ämnet, så tycker jag mig höra den gamla slagdängan Internationalen i bakgrunden. Det som kallas det mångkulturella samhället synes mig vara en remake på det lyckorike som kallades kommunismen. En vacker utopi som krackelerade i samma ögonblick den utsattes för ett stresstest”. http://www.ethnopress.se/
Stalin ordnade mångkultur genom hårdhänta folkförflyttningar. Idag används våra skattepengar för att åstadkomma något liknande. Med samma tänkta resultat för eliten ”söndra och härska”. Men vissa kulturer är svåra att härska över, det kommer eliten med tiden att upptäcka.
Multikulturmarxism kanske detta kan kallas.
Intressant genomgång, med infallsvinklar MSM skulle behöva fundera på. Normalt brukar jag opponera mig mot att dela in politik i kategorierna reaktionär och progressiv, då det normalt överlämnar tolkningsföreträdet till vänsterkrafterna. Men jag avstår denna gång.