Brasiliens kommunistiska och tidigare revolutionära president, Dilma Rousseff, har utsett en ny jordbruksminister. Hon heter Kátia Abreu och är en jurist som tidigare jobbat för jordägares rätt att utnyttja sin mark för att på bästa sätt producera livesmedel, utan störande begränsningar från staten.
Hon menar att Brasilien när som helst kan passera USA som livsmedelsproducent och det utan att skövla regnskogarna. Hon vill bygga vägar och järnvägar av hög kvalitet för att Brasiliens jordbruksprodukter ska kunna nå världsmarknaden snabbast möjligt. Hennes belackare tror naturligtvis inte på något av detta. De kallar henne motorsågsdrottningen.
Oron ökas på av att den nya forskningsministern, Aldo Rebelo, är uttalad klimatskeptiker. Greenpeace håller på att få stora skälvan. Brasilien är ju ett land som vill ha del av västländernas klimatavlat. Men som så många andra länder är de mer intresserade av att utveckla landet, ekonomin och minska fattigdomen. Klimatet får bli en senare fråga, om det alls är aktuellt då.
Kommunist eller inte, realiteter är viktigare än dyra symbolhandlingar.
Det ser ut som att ju mer exportjordbruk man har globalt desto sämre lönshet för bonden…
Redan under Lula, sossen, så ville man expandera exportjordbruket för att förbättra inkomsterna till landet..
Men då detta berör främst stora handelsbolag så hamnar inte vinsterna i Brasilien.
Givetvis funkar systemet så länge det finns folk som tror sig skapa en framtid som bönder, och det gör nog många..
Men globalt sett tycks bönder tjäna uselt för närvarande.
Det är ju ganska givet att ju större andel av ett lands jordbruksproduktion som går på export, desto större genomslag får världsmarknadspriserna i böndernas betalning. Detta innebär naturligtvis en rationaliserings- och effektivitetspress på bönderna.
Jag gör mig inga illusioner om att Brasiliens politik präglas av extrem rättvisa. Det intressanta är att det verkar vara stater som fallerar ganska grovt i mänskliga rättigheter och rättssäkerhet för medborgarna, som vågar ifrågasätta IPCC, Greenpeace och andra. Australien och eventuellt Kanada undantagna, för att de är rättsstater och demokratier, som ändå vågar ifrågasätta klimatdogmen.