I somras körde Petter Northug Jr. rattfull. Det är illa för en person som ska vara ett föredöme. Men det är värre än så, hans kompis som satt bredvid avled skadades allvarligt. På toppen av det så smet han också från olycksplatsen. För detta föga exemplariska uppträdande har han, om jag förstått saken rätt, fått två månaders straff som ska avtjänas med fotboja inom ett begränsat område i Norge.
Detta omöjliggör naturligtvis hans deltagande i skidtävlingar världen runt. Så han får tillstånd att vänta med straffavtjäningen till skidsäsongen är över. Att han ofta är en allmänt otrevlig person höjer inte hans status i mina ögon. Men värst i mina ögon är det norska skidförbundets och det norska rättsväsendets flathet.
Att köra full och lämna platsen med en allvarligt skadad kamrat kvar i bilen, vittnar om mycket dålig rättskänsla. Jag ser det som grovt vållande till annans död allvarlig kroppsskada. Det borde ge minst ett par år i fängelse. Men inte för norsk skidåknings gullgosse. Att till varje pris vinna i internationella skidtävlingar tycks vara så viktigt för det offentliga Norge att de låter allt från små snedsteg till grova brott passera i det närmaste opåtalat.
SVT meddelar att FIS, det internationella skidförbundet varnat Norge för att de varit ute och provkört skidspåren i Falun på otillåten tid. Det är endast Norge som begått denna överträdelse. I ena fallet var det en lagledare, i det andra fallet en tävlande som fuskade. Gissa vem?
Med den offentliga attityden i minnet när skid-VM nu pågår för fullt i Falun och Norge vinner det mesta i överlägsen stil, måste man seriöst ställa frågan om deras inställning till doping. Är det så viktigt att vinna till varje pris att de ligger längst fram i dopingforskning? Ligger de så långt före i denna otrevliga syssla att de inte åker fast i någon av de många dopingkontroller som utförs varje säsong? Balco kunde hålla på i Santa Monica i flera år tills de avslöjades i det närmaste mest av en slump.
Frågan är i sig otrevlig, men den måste ställas mot bakgrund av hur Norge hanterat sin heder och trovärdighet som rättsstat. Med viss bävan väntar jag på det korrekta och fullständiga svaret.
Edit: Som Erik Andersson påpekat hade jag fel om att kamraten avlidit. Han skadades med nyckelbensbrott och skallskador, men överlevde.
Mitt principiella ställningstagande och ifrågasättande av den norska inställningen kvarstår dock.
Dog verkligen medpassageraren? Att Northug har en gräddfil är ju fel. Men dopingmisstankarna tror jag inte på, det är nog helt enkelt hård träning och ett bra lagarbete som ligger bakom framgångarna för Norge!
Du verkar ha rätt. Passageraren dog inte, han vårdades på sjukhus för sina skador, men överlevde. Ska rätta det ovan.
Men nej, Norge är inte höjt över varje misstanke. Sverige, Finland och Danmark har haft sina dopingskandaler, att det starkt nationalistiska Norge skulle vara ett undantag tror jag inte på.
Northug må vara Norges egen tragedi och vi lider med alla rättskaffens norrmän. Men att Norge skall fylla rummet som ”världens” tragedi och trauma tycker jag är mycket allvarligare. Man gav en viss Hr. Obama Nobels fredespris, en olycka för hela jordens befolkning om nu priset kommer att få någon betydelse i framtiden förståss?
Det är något konstigt med Norge och just längdskidåkning. De är inte bara dåliga förlorare, de är till och med dåliga vinnare! Björn Dählie och Petter Northug har upprepade gånger, vid seger, hånat sina medtävlare.
Det finns naturligtvis exempel på dem som betett sig bra. Men de har några som sticker ut på ett negativt sätt. När de har så många bra åkare, då är det något som är konstigt på förbundsnivå när de inte tar tag i rötäggen.
Jo, de där bottennappen med Fredspriset till skojare som Pachauri, Gore och Obama lyckades nästan sänka Nobels efterlämnad omtanke om mänskligheten.
Det gick ju inget vidare för Norges damer på 10 km fri stil, då de saknade Kalla-valla! 🙂
Att en vinnare retar förlorare emellanåt, är ju inget unikt för norska skidstjärnor, utan förekommer både här och där.
Då tycker jag Norges damer är ett föredöme. De gratulerade Kalla för bronset på skiathlonen och menade att inställningen att glädjas åt ett brons som en vunnen medalj och inte ett förlorat silver eller guld var rätt inställning.
Norges damer har kanske något att lära ut till deras herrar 😉
Att de är trevliga, vilket de är, är tyvärr ingen garanti för icke-doping.
Vill påpeka att det jag skrivit inte är föranlett av besvikelse över inledningen på VM. Det har viskats länge om Norges doping i skidsammanhang. Som jämförelse kan nämnas att många förundrats över Jamaicas fantastiska sprinters. Vi vet idag att deras resultat inte nåtts helt utan doping. Om det är fler stjärnor som varit dopade utan upptäckt vet vi inte.
Typiskt för dopade idrottare är att de är jättebra i inledningen av mästerskap, medan effekten av dopingen finns kvar, men den inte går att upptäcka. När sedan effekten avtar och de inte utan risk för upptäckt kan fylla på dopingen, då sjunker prestationen.