Stora saker sker i jordbruksdebatten. I ATL, lantbrukets frispråkiga tidning (vars ägare beslutat lägga ned den!), hade en ledare signerad Lars Vernersson den 2 februari. Där kräver han att jordbrukets svårigheter måste upp till analys och debatt, medan vi har något kvar.
Sten-Arne Persson, som ofta kommenterar här på Frihetsportalen, skrev en debattartikel i ATL om jordbrukets inkomststatistik. Han pekade på hur den sällan eller aldrig redovisas korrekt eller med insiktsfull analys av media eller ens de politiker som deltar i besluten om jordbrukets villkor. Den finns inte fritt läsbar på nätet, så jag återger den här i faksimil. (Just nu ser jag att det krånglar med bilderna, ska ordna det.)
Sten-Arne har nu fått svar från Jordbruksverkets statistikansvariga, Ann-Mari Karlsson. Hon ger honom rätt på i princip alla punkter! Även detta inlägg återges i faksimil.
Till detta har nu Lars Vernersson fogat en ledare som han avslutar med orden: Kostnadsläget är högre i Sverige än i konkurrerande länder. Jordbrukarhushåll är i väldigt hög grad beroende av annan inkomst.
Det är inte fördomar och gnäll. Det är fakta. Något måste göras.
De har alla rätt, denna kunskap och insikten om dess betydelse måste spridas. Men samtidigt finns inom jordbrukarkåren och dess sympatisörer, välmenande personer och organisationer som inte förstått några av de mest grundläggande problemen för jordbruket idag. Den 24 februari skriver Hans Andersson, ordförande i föreningen Den Goda Jorden, i en debattartikel i ATL att Åkermarken är rättslös. Detta är verkligen missriktad intrinsikalism.
Det stora och grundläggande problemet är att det är markägarna som är rättslösa! Alla som ropar på att staten ska rätta till det ena eller andra problemet inom en samhällssektor, som jordbruket, de har implicit accepterat socialismens budskap och avsikt. Nämligen avskaffandet av äganderätten. Jag hävdar inte att det är bekymmersfritt att äga bara man får vara ifred. Men jag hävdar på fullt allvar att det är en grundförutsättning för att kunna vara herre över sitt eget liv.
Självklart har också de som på allehanda sätt tagit äganderätten ifrån oss ett ansvar för den ekonomiska situation de försatt oss i. Kraven på ekonomisk ersättning är berättigade. Drömmen vore att socialisterna (oavsett vad de egentligen kallar sig) gav oss ett avgångsvederlag innan de återställer äganderätten och därpå lämnar sina poster.
Utan rätten att försörja sig själv utan att staten lägger sig i, så går det inte…
Från första kronan har vi skatt. Arbetsgivaravgiften/egenavgiften är ingen avgift för sociala funktioner, utan till en tredjedel enbart en förstärkning av statskassan…
Alltså, ett tionde…
I övriga EU är man oftast skattebefriad upp till 120-150 000kr….
Enligt principen: Risken att hamna i fattigdom börjar vid 60% av landets medianinkomst och därför ingen skatt under den summan…
Det blir för svenska förhållanden nu: 11 100kr per månad.
grovt räknat kostar varje arbetstillfälle i Sverige 100 000kr mer än i övriga EU, per år…
Och hela den konkurrensnackdelen läggs på bonden i jordbruksproduktionen…
Därför utlokaliseras alla sådana arbeten…