Australien i förrgår och Australien idag, här på Frihetsportalen. Först, för flera år sedan, bestämde premiärministern, liberalen John Howard att Australien skulle införa strängare immigrationskontroll. Man började stoppa migrantfaryg ute till havs och eskortera dem tillbaks till sin avgångshamn. Efter honom turades socialisterna Kevin Rudd och Julia Gillard om att styra Australien, men de gjorde tydligen inga avgörande förändringar i migrationspolitiken.
När liberalerna åter kom till makten med Tony Abbott som ledare, fortsatte denne samma politik och fördjupade den. Man etablerade helt enkelt flytande migrationskontor på kustbevakningens fartyg. De som har sina pass och andra identitetshandlingar i ordning, samt fullgoda asylskäl får följa med till Australien. Övriga sätts i läger på ön Nauru eller eskorteras till avgångshamnen.
Abbotts efterträdare, liberalen Malcolm Turnbull fortsätter samma asyl och migrationspolitik. Vid FNs flyktingkonferens nyligen, där vi fick höra att Stefan Löfvén frotterade sig med Barack Obama för att öka världens okontrollerade flyktingmottagande, försvarade Turnbull Australiens linje. Han förklarade redan i Prag, innan FN-konferensen, vid en konferens för liberala och konservativa partier Europa är utsatt för en fredlig invasion. Vidare har Australien en bättre politik. De försvarar rätten att själva avgöra vilka som får komma till deras land. Det ska varken FN eller människosmugglare göra, var hans budskap.
Vid samma tillfälle sa Abbott att ett land eller kontinent som inte har kontroll över sina gränser har snart förlorat kontrollen över sin framtid. Jag har inte noterat något om dessa perspektiv på migrantfrågan i svenska media. Skillnaden är stor mot Löfvén instämmande i Obamas tes om att den nation som upprätthåller sina gränser, sätter sig själv i fängelse.
Högst egendomligt, ingen svensk som vågar uttrycka sig om sina tankar kring Australiensarnas hantering av invasionen av främlingar?
Nu senast hemma i Sverige skall Löfven/BATRA tvinga fram spioner/poliser som utan husrannsakningsorder eller domslut skall tränga sig in på arbetsplatser och privata hem för att leta efter avvikande ”asylanter” dvs. de som gärna vill försörja sig på hederligt arbete.
Hur var det under den värsta Stalintiden? Vandalisering och bränder har vi redan, nästa steg är väl när blodet börjar flyta i stora strömmar.
Vore det på sådant vis att Sverige behöver invandring för att klara sig är det faktiskt väldigt enkelt att fixa det genom att helt enkelt ta bort alla bidrag en flykting kan få och statlig bostad. Vi låter sedan gränsen vara öppen för dem som vill komma till Sverige och verkligen jobba. Finns det ett jobb en svenska inte vill ha, så är det bara att annonsera ut det i resten av världen. Den som är kvalificerad för jobbet är välkommen.
När vi har 7-8 % arbetslöshet i landet är det otroligt naivt att tro att det blir mer människor sysselsatta om vi importerar en massa människor. Vi skulle i princip kunna höja barnbidragen i Sverige till 1.000 kr per dag för det tredje barnet en familj skaffar sig. Men politisk logik skulle det lösa Sveriges ekonomiska problem.
Eftersom bara 60 % av invandrarna har ett jobb efter 15 år i Sverige innebär det att de har funnits gott om tid att utbilda sig och efter 15 år i Sverige borde näst intill varje invandrar ha kunnat skaffa sig en civilingenjörsutbildning eller något motsvarande i utbildning. Men det sker inte. Hur kommer det sig?
Fast den bästa, smidigaste och mest effektiva metoden är förstås att i libertariansk anda välkomna fri rörlighet över gränserna, som före 1914, men kombinera denna nygamla frihet med krav på egen försörjning från dag ett. Men detta förutsätter också, för att bli mer än en illusorisk öppenhet, att en friare arbetsmarknad, värd namnet, återinförs – som före 1970-talet. Svårare än så är det faktiskt inte. Men tillräckligt svårt för att inte ens SD skall våga driva en så radikal linje. Vilket visar att Jimmys gäng i grunden har en socialistisk agenda, precis som alla andra svenska politiska partier, om än med något varierande inslag av blått och grönt.
Vi bör nog också tänka på att Australien befinner sig i ett mer utsatt läge än någon annan västnation, genom närheten till väldigt folkrika men också extremt fattiga länder , så där skulle nog inte ens krav på egen försörjning kunna sätta stopp för de flyktingar som i dag avvisas redan ute till havs.
Ja, problemet är de ”svenska modellen”. Så hög skatt på låga inkomster att det strider mot fjärde artikeln i mänskliga rättigheter. ( att inte beskatta folk till slaveri.)
Om man istället hade ett ”spanskt” system. Inga skatter och avgifter upp till 150 000kr om året så skulle första biten i en förändring kunna ske.
Nästa steg blir att besluta om en lägsta tillåtna lön. Alltså inget accepterat slaveri. För det blir statens huvudvärk ändå…
Sedan kan man ställa krav på folk som kommer hit.
Att försörja sig från dag två….
Då kan man sortera ut de inkompetenta och de kriminella och uppskatta de arbetsamma..
Nu funkar det tvärtom.
Ett politiskt och ekonomiskt haveri.
Och orättvist mot immigranterna.
Överens om tankegången. Det är fel – och obegåvat – att försöka beskatta inkomster som understiger existensminimum.
Rätt recept alltså, att radikalt höja grundavdragen (som faktiskt MP en gång krävde, innan den maktfokuserande vänsterflanken tog befälet).
Fast tågordningen måste vara en annan, det går inte att sänka skattetrycket utan att först ta itu med UTGIFTSTRYCKET. Och göra detta på rätt sätt, genom att i första hand slakta de s k heliga korna, de allra skadligaste systemfelen och det mest groteska slöseriet. Dit hör förstås asylpolitiken, biståndet, klimatnojan, daghemstvånget och många andra cancerhärdar: hyresregleringen, LO:s lönemonopol, EU-medlemskapet etc.
Det var dessa för en borgerlig regering självklara uppgifter som Reinfeldt & Borg lämnade ogjorda. De såg dessutom till att de skulle förbli ogjorda i ytterligare minst fyra år, genom att mot alla demokratiska principer installera Löfven i Rosenbad. (Fast verkligheten satte i höstas punkt för det värsta asylhyckleriet). Haveri är bara förnamnet! Både vad gäller samhällsekonomin och demokratin.