Om gränser

All frihet har gränser. Det har varit känt av filosofer i årtusenden. Även för den mest överlägsne envåldshärskaren finns det gränser. Ingen talar direkt med gud, ingen lever för evigt, ingen är osårbar, ingen kommer undan hur länge som helst med de värsta dumheterna och så vidare.

För oss vanliga medborgare brukar friheten även i de friaste av samhällen var beskuren av vår grannes frihet. I rättvisans namn begränsar vi varandras frihet. Ju trängre vi bor, ju fler vi är inpå varandra, desto mindre blir friheten, helt enkelt för att det är fler som ska dela på den. Det är fler som tillåts komma med input om vad som ska vara tillåtet, eller förbjudet.

Det är därför det är så bra med gränser. Då kan man säga att inom dessa fysiska gränser får man göra både si och så, men inte ditt och datt. Inom ett annat avgränsat område kanske det är just ditt och datt som är tillåtet men inte si och så. Inom nakenbadets gränser får man gå naken hel och hållen. Det får man dock inte på stortorget.

Nationer har gränser. Alla är inte optimalt dragna och ibland ändras gränser. Inom en nations gränser gäller vissa regler. Vissa regler gäller alla inom gränsen, andra gäller endast medborgare, eller vuxna myndiga medborgare. Det kan gälla särskilda regler för besökare. Andra nationer har andra regler.

Om man inte trivs med de regler som finns i det land man är medborgare i har man flera val. Man kan försöka ändra på reglerna. Varje nation har sina egna politiska regler för hur man gör det på ett fredligt sätt. Man kan välja att bryta mot reglerna, med de risker och konsekvenser det medför. Man kan leta efter en annan nation att flytta till, en med andra regler.

När man hittat en sådan nation har de oftast regler för hur man kvalificerar sig för att få bo där och kanske ytterligare regler för att bli upptagen som medborgare i landet. Klarar man nålsögat så uppnår man en större frihet genom att flytta, nämligen den frihet man själv värderar högt. Så var det exempelvis för många människor som under perioden 1800-1950 flyttade till USA.

Det är en bra ordning när det finns många nationer i världen och det finns rimliga möjligheter att flytta till någon som har de friheter och andra egenskaper man värdesätter. Så ser det inte riktigt ut idag, nationerna är många, men de flesta brister allt för mycket i frihet och dessutom är möjligheterna att flytta långt ifrån alltid rimliga.

Många hoppas att globaliseringen ska ändra på detta och skapa frihet för alla. De har har tyvärr fel och hoppas förgäves. Vad globaliseringen kommer att innebära är en likriktning i reglerna och därmed en likriktad allvarlig inskränkning i valet mellan olika friheter. Många kommer att plågas under ofriheter de skulle ha sluppit om de kunde ha valt en annan nation att leva i.

Med nationer, alltså ingen globalisering, uppstår också den av liberaler, ekonomer och många frihetsivrare önskvärda konkurrensen. När man kan konkurrera med de andra nationerna genom att tillåta de egna medborgarna stor frihet, då drar man till sig innovativa människor som vill tillgodogöra sig denna frihet. Välståndet i de fria nationerna kommer att utvecklas bättre än i de ofria.

Någon form av reglering av invandringen kommer man att behöva. Men ju mindre skattefinansierade tjänster man erbjuder, desto lägre murar mot omgivningen behövs. Ju svårare det är att etablera sig i de fria nationerna, desto större ansvar blir det för medborgarna i de ofria nationerna att ordna sin egen frihet. Självklart kommer medborgarna i de friaste välmående staterna att på något sätt tvingas betala för skydd av sin frihet, liv och egendom.

Med en gränslös värld uppstår paradoxen att man kan bli gränslöst ofri.

 

P.S. Fyller på med det jag glömde och skrev i svaret till Åke.

Jag ser att jag glömde skriva att organisationer som FN, FIFA och IOC inom sig bär fröet till totalitarism. De utgör det högsta beslutande organet inom sin nisch och de utser i hög utsträckning sina egna arvtagare. De bildar med andra ord sin egen elit och till på köpet en elit som reproducerar sig själv utan att kunna nås av vanligt folk. Det är en politisk petriskål för odling av korruption.
Samma fara ligger i globaliseringens riktning, utan konkurrerande rättsstater som vårdar såväl frihet som rättsväsende.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Om gränser

  1. Göran skriver:

    Desto fler länder desto fler möjligheter till frihet. Dags att börja dela upp Sverige i mindre nationer.

    Tänk så olika vi tänker. Socialister bygger sin frihet på så mycket centralplanering som möjligt. Desto mer folket kan förslavas desto större frihet argumenterar socialisterna.

  2. Åke Sundström skriver:

    I den här analysen kan jag helt instämma, bortsett från den korta bisatsen ”och ingen globalisering” i tredje stycket från slutet. I vedertagna tolkningar (som Mats inte delar) finns ingen motsättning mellan nationer/gränser och globalisering – i betydelsen friare flöden av varor, tjänster och kapital i en värld med färre handelshinder. I den världen är länderna ingalunda är förhindrade att, som Mats skriver, konkurrera med varandra i grenen indivuduell frihet, med de potentiella fördelar som han samtidigt korrekt beskriver.

    Det för liberaler ideala är förstås fri rörlighet inte bara för varor och tjänster utan även för människor. Men det måste vara en frihet kombinerad med eget försörjningsansvar, annars blir invandringen en i längdeh ohållbar ekonomisk börda. En självklarhet för en normalbegåvad fjortis. Med Sveriges unikt generösa bidragsvillkor är vi redan där.

    Denna speciella dårskap hålls vi liv inte bara av det gängse godhetshyckleriet, med fp och våra biskopar i främsta ledet, utan även av LO:s vägran att acceptera en lönesättning baserad på individuell kompetens, d v s med större skillnad mellan högpresterande yrkesarbetare och nybörjare eller analfabeter.

    För de politiska partier som böjer sig för fackets rigida hållning borde konsekvesen vara solklar: att stänga gränserna för all invandring och att lämna fattigdomsunionen EU, som är oförmögen att värna sin egen södra gräns. Huvudansvaret för att den reaktionen uteblivit vilar på en enda person: Fredrik Reinfeldt, men tycks vara på väg att axlas även av hans sällsynt obegåvade efterträdare.

    • Göran skriver:

      Åke! Finns det något i liberalism som säger något om invandring med ansvar eller invandring utan ansvar? Med ansvar menar jag eget ansvar för sin egen försörjning.

      • Åke Sundström skriver:

        Massor, men utan koppling till just invandring. Skall man skilja liberalism från socialism kan man ersätta den marxistiska devisen ”åt alla efter behov ” till ”åt alla efter prestation”. Dock i nutid med mer eller mindre omfattande undantag för oförskylld oförmåga på grund olika handkap eller sjukdomar. Men bidrag till arbetsdugliga, invandrare eller ej, är förstås anatema för en sann liberalism. Fast inte för major Björklunds parti. Att de kallar sig Liberalerna är en varumärkesstöld, som i den kommersiella världen skulle bestraffas med höga böter.

    • mats skriver:

      Vi behöver väl inte klyva hår längre, om innebörden i ordet globalisering.
      Jag ser att jag glömde skriva att organisationer som FN, FIFA och IOC inom sig bär fröet till totalitarism. De utgör det högsta beslutande organet inom sin nisch och de utser i hög utsträckning sina egna arvtagare. De bildar med andra ord sin egen elit och till på köpet en elit som reproducerar sig själv utan att kunna nås av vanligt folk. Det är en politisk petriskål för odling av korruption.
      Samma fara ligger i globaliseringens riktning, utan konkurrerande rättsstater som vårdar såväl frihet som rättsväsende.

      • Åke Sundström skriver:

        Nu anser jag faktiskt inte att det handlar om att klyva hår, utan tvärtom om något ganska viktigt: att skapa klarhet om ordens och hela textens innebörd. Precis enligt den syn du själv uttryckte i ett av inläggen i går: ”…orden måste betyda något, vad ska vi annars med språket till?”

        Orwellspråket är oss båda lika förhatligt, som nog alla som följer denna blogg har märkt. Det fanns anledning att höja ett ögonbryn när du använde två vanliga ord, ”globalísering” och ”monopolister”, i en betydelse som inte går att återfinna i några ordböcker. Därmed riskerade du att bli feltolkad av läsarna. En risk som i huvudsak är undanröjd efter vår replikrunda.

        Men om invandringen tycks vi vara överens, eftersom kritiska synpunkter på min tolkning av det liberala budskapet uteblir. Vad gäller grundsynen hyser jag varken nu eller tidigare några tvivel.

        • mats skriver:

          Sant att det inte är just hårklyveri, det är en konkret skillnad i vår uppfattning av ordet globalisering. Det är jag och Don alltså!

          Sjävklart vill facket stänga gränserna för att monopolisera arbetskraftsutbudet. Men det kan de inte säga, för att det ser illa ut i PK-media. Istället kommer facket ideligen med nya krav på licensiering som ska ge en liknande effekt. Det är bara det att det är deras licensierade arbetare som via skattsedeln får betala för de arbetslösa immigranterna.

          • Göran skriver:

            Regelbundna läsare av denna blogg förstår nog vad du menar med globalism, Mats, men nya läsare kanske inte förstår det.

          • Åke Sundström skriver:

            Nej, det är inte du och Don, det handlar om två olika definitioner. Enligt din mening MÅSTE ordet globalisering med logisk nödvändighet betyda en värld utan gränser och ytterst med en världsregering. Ett sådant alternativ kan inte kallas liberalt, det är vi eniga om.

            Men utifrån gängse tolkningar (och ordböcker) är globalisering och frihandel ungefär samma sak, med en klart liberal innebörd. Din språkteoretiska analys har sina poänger, men leder vilse om man vill förstå vad det är som hotar frihetliga och liberala värden. Svårare än så är det inte.

            Jag tyckte att vår replikväxling klargjorde att vi grunden och i konkreta bedömningar drar samma slutsats. Så varför beskriva dig själv som en ensam väderkvarnsbekämpare?

            • mats skriver:

              Gott att vi är eniga och förstår varandra!
              Synd att ordböckerna redan fallit offer för orwellianerna.
              Vad det hela i slutänden handlar om (språkligt) är problemformuleringsinitiativet. Ska jag ge upp den kampen och försöka vinna argumentationen med begrepp som motståndaren skapat? Alternativen är att korrigera (omformulera) etablerade begrepp eller att komma med nya som bättre passar min argumentation.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Fick i min hand magasinet ”Balder” nr. 3 / 2014. en artikel skriven av Lars Hermansson, en översättning av Ugo Matteis med titeln ”Mitt eller Vårt”. Den är för svår för mig att recensera. Kanske Mats har ork vid något tillfälle. Summa summarum, allt mitt är ditt och en gång utplundrat av medborgarna kan aldrig återbördas. http://www.baldersforlag.se/2014/09/mitt-eller-vart-om-ugo-matteis-beni-communi-un-manifesto/
    I samma nummer förkommer Göran Rosenberg, han som vill begränsa åsikt och yttrandefriheten?

  4. Niklas skriver:

    Liten petitess: mitt i det åttonde stycket står det ”inskräning”, borde väl vara ”inskränkning”?

    Annars en intressant artikel. Och för att hålla sig till ämnet gränser, så är jag mycket glad att jag vigde fjolåret till att röja upp mina fastighetsgränser till ”gudomlig” nivå.

  5. Niklas skriver:

    Mats! Fortfarande felstavat med ett n för lite. ”Inskränking”, ska väl vara inskränkning?

Kommentarer inaktiverade.