Jag har läst den engelskspråkiga utgåvan av Beyond Democray, av holländarna Frank Karsten och Karel Beckman, utgiven på det egna förlaget www.beyonddemocracy.net. Den finns även på svenska http://demokratinsbaksida.com i samarbete med Misesinstitutet.
Inledningsvis ställer de upp ett antal myter om demokratin, och avlivar dessa genom att ge exempel på hur dessa uppfattningar inte speglar verkligheten. De har längre och utförligare, delvis andra förklaringar. Men eftersom vi i stort är ense ger jag här min egen tolkning av hur myterna kan avslöjas.
Varje röst räknas. Nej, det gör de inte. Det är främst rösterna på de etablerade partierna som räknas. Rösterna på övriga partier, de som inte klarar spärren, buntas ofta ihop på felaktigt sätt och bortförklaras som skräpröster. Men de säger något. De säger att dessa väljare vill ha något annat än det som finns på riksdagsmenyn. De vill kunna beställa politik a la carte. Men detta kommer aldrig fram och analyseras inte. Därför kan partier fortsätta som om inget hänt, som om ingen haft någon åsikt om deras politik. Partierna anpassas inte till väljarna, de kräver anpassning av väljarna.
Folket bestämmer i en demokrati. Detta har flera redan genomskådat. I en demokratisk enpartistat kan man inom partiet demokratiskt nominera olika kandidater. Men bakom kulisserna pågår alltid ett fult rävspel. Den som får den ledande kretsen med sig blir partiordförande och president eller premiärminister. Där blir denne i praktiken enväldig diktator, tänk Nordkorea. I en flerpartidemokrati finns bara ett steg extra. Den som talmannen utser att bilda regering blir den enväldige diktatorn, i kraft av den majoritet som denne har bakom sig. Den yttersta konsekvensen av en dåligt utformad demokrati är att folket väljer sin egen tyrann.
Majoriteten har rätt. Sakligt kan en majoritet ha hur fel som helst, och har det ofta också. Men sakligt och vetenskapligt hör ihop. Har man inte rätt kunskap (vetenskap) är risken stor att fatta fel beslut. Det finns inte heller någon erkänd filosofi som säger att en majoritet har moralisk rätt att förtrycka en minoritet. Ingen filosofi utom demokratin då.
Demokrati är politiskt neutral. Till sin natur är demokratin så beskaffad att den kräver ett kollektiv, majoriteten. Individuell frihet är en annan filosofi, som inte kan accepteras av demokratin. En stor del av det ”demokratiska” arbetet kommer därför gå ut på att misskreditera och förtrycka individuell frihet, individuella lösningar, individuell äganderätt, etc.
Demokrati leder till välstånd. Välstånd skapas av handel på en fri marknad, det som Smith kallade den osynliga handen. Demokratier tenderar att lägga sig i och försöka styra marknaden/marknaderna. De suboptimerar därmed marknadens funktion, vilket skapar mindre välstånd. Det finns några samhällen som inte är demokratier, men har högre välstånd än det flesta demokratier. Dit räknas exempelvis Singapore och Hong Kong.
Demokrati är nödvändigt för en rättvis fördelning av välstånd. Bara fånigt argument. En upplyst despot skulle väl kunna vara minst lika effektiv fördelare av rättvist välstånd. Om det nu är någon som kan säga vad rättvist betyder och om samma någon kan förklara var det fördelningsbara välståndet kommer ifrån, när friheten att producera det är begränsad av skyldigheten att lämna det ifrån sig.
Demokrati är nödvändigt för fredlig samexistens. Innbördeskrig har utbrutit i flera demokratier. Det amerikanska inbördeskriget för 150 år sedan är kanske det bäst kända exemplet. Det finns andra från Afrika, mellanöstern och de före detta öststaterna.
Demokrati är omistligt för känslan av samhörighet. Nej, det finns andra ”kitt” mellan människorna, klaner (släktband), religion, kultur, idrott eller annan intressegemenskap. Till och med oppositionen mot mot en tyrann kan vara mer förenenande än demokrati. Något som politiska ledare ofta utnyttjar när de pekar på någon utomstående grupp som måste bekämpas.
Demokrati är detsamma som frihet och tolerans. Inte alls. Som tidigare nämnts är demokrati i grunden kollektivistiskt. Detta är alltså antitesen till frihet. Kollektiv som accpeterat ofriheten tenderar att vara intoleranta mot såväl andra kollektiv som mot individer.
Demokrati befrämjar fred och motverkar korruption. Det brukar sägas att två demokratier aldrig startat krig mot varandra. Det är inte heller sant. Falklandskriget utkämpades enbart mellan Argentina och Storbritannien, utan andra inblandade. Palestina har demokratiska val men har ändå krigat otaliga gånger med Israel. Fler exempel finns.
Italien har haft demokrati hela efterkrigstiden. De har bytt regering oftare än något annat europeiskt land. Ändå har de haft stora problem med korruption, Liksom Grekland efter juntans fall. I Sverige har Göteborgs stad skakats av en rad korruptionsskandaler i det ”korruptionsfria” Sverige. Känslan är att allt inte kommit fram i ljuset.
Folk får det de vill (ha) i en demokrati. Nej de flesta får inte som de vill eller det de vill ha i en demokrati. De flesta får nöja sig med vad andra bestämt att de kan få. Även om de flesta är nöjda med den ordningen så betyder det på intet sätt att alla får vad de vill.
Vi är alla demokrater. Det är naturligtvis inte sant, av självklara och uppenbara skäl.
Det finns inget bättre alternativ. Inget bättre alternativ att vad då? Att styra folket? Här vill jag citera två personer från det förra östeuropa, som genom egna förstahandsupplevelser verkligen visste vad de talade om.
Det farligaste för friheten är när befriarna fruktar den. Vlada Bulatovic-Vib. I en demokrati är det tänkt att det är våra demokratiska representanter som ska värna om vår frihet. Men det går ju i verkligheten på tvärs mot deras intressen.
Diplomati handlar om konsten att klappa en hund så länge att munkorgen hinner bli färdig. Andrej Gromyko. Hunden, det är vi, folket. Gromyko visste vad han talade om, Han är den ende partifunktionär på sovjetisk toppnivå som tjänat samtliga sovjetledare utom Lenin.
Jag återkommer i en del två och tre.
RSS – inlägg
Därför borde även alla röstberättigades röster räknas, alltså de som inte röstar alls borde ge mandat till tomma stolar. Om 20% inte röstar blir det så många tomma stolar i parlamentet. Dessa tomma stolar ger alltid per automatik nej i alla voteringar.
De som inte röstar säger ju egentligen nej till nuvarande politik och deras röst borde ju även höras. Detta borde även leda till bättre politiska lösningar då nej-vågmästaren måste tas i beaktande.
Gjorde man så här i EU-valet blev de tvungna att göra omval för ingenting skulle bli godkänt när största ”partiet” är emot allting. 🙂
Under enväldets dagar var det kutym att endast kungen satt ner, tjänstemännen fick stå upp. Det blev kortare förhandlingar då.
En sådan regel plus den du föreslår med tomma mandat som har default nejröst, det skulle tvinga fram bättre politik. Förhoppningsvis.
Egentligen kan man också säga att politik och ideologi inte hör ihop. De som har ideologi är de som vill tvinga på andra sin ideologi. Därför är liberalismen i prnicip ideologifri.
Ett system där tomma stolar ger nejröster skulle ge mycket bättre politik för ideologin skulle bli onödig för att kunna genomföra något. Det sunda förnuftet skulle segra.
Hur de demokratiska politikerna frivilligt valde en diktator beskriver Elisabeth Langby i boken ”Vinter i välfärdslandet”.
Uruguay hade lika hög levnadsstandard som Sverige. Politikerna valde att köpa röster med nationens tillgångar, vilket orsakade ruin. I nöden sökte man en handlingskraftig man, en diktator.
Langby beskiver processen ingående:
http://copyriot.se/2013/04/09/krisen-del-96-elisabeth-langby-om-demokratins-kollaps/
Mats,
Är jag helt ute och cyklar när jag påstår att det fanns lagar och ett fungerande rättssystem innan vi hade något som ens kan kallas för en stat här?
Tillägg till myten om att varje röst räknas, antag att en vinner med just en rösts övervikt blir det inte garanterat omval i så fall?
Vi hade ju landskapslagar och ting innan Svea rike bildades. Självklart fanns det regler i de samhällen som fanns innan statens bildades och innan landskapslagarna.
Den där frågan om omval förstår jag inte riktigt.
Blir ett val väldigt jämt mellan de som ställer upp i valet är chansen stor att det blir just omval för att det var så jämt.
Alltså behövs det betydligt mer än en rösts övervikt för att valet skall räknas.
Det måste betyda att påståendet ”varje röst räknas” har än en gång visats vara felaktig.
Över till min fråga om lagen.
Eftersom det historiskt har funnits lag och ordning innan staten har varit en garant för den.
Varför är det då så många som har statens existens som ursäkt för just upprätthållandet av lag och ordning?
Din analys av valresultat låter rimlig i fallet med tomma mandat för blankröster. Men vi har exempel från både Sverige och USA att val inte görs om när det skiljer tre röster. Det är bara röstrräkningen som görs om.
Det blir allt fler fria, välutbildade och självständigt tänkande människor som frågar sig vad vi ska ha staten till.