Amerikanska studier av hur soldater agerar i fält under krigsoperationer har något att lära även dagens svenskar. Flera studier visar att hur soldaterna värvas spelar roll för hur de slåss. Det spelar också roll vad man slåss för. I korthet visar de amerikanska erfarenheterna att frivilliga blir bättre soldater än tvångsrekryterade. Lokala förband slåss bättre än centralstyrda arméer. De som slåss för att försvara sitt land och än högre grad sin by, slåss bättre. När man slåss sida vid sida med grannarna, på hemmamark mot en angripare slåss man bättre. Att slåss för rätt saker är viktigare än betalningen.
Vad har Sverige för militär idag? Den är starkt centraliserad – dåligt. De är ute på olika uppdrag i världen, utan koppling till Sverige – dåligt. Det finns ingen lokal förankring – dåligt. Betalningen är viktigare än kopplingen till hembygden – dåligt. Det är frivilligt att bli militär – bra. På fyra av fem punkter är svensk militär och dess uppdrag suboptimerad.
Även här finns internationella slutsatser att dra. I Latinamerika har lokal guerilla visat sig svår att besegra för den statliga militären. I Mellanöstern har grekisk, brittisk, rysk och amerikansk militär inte kunnat besegra lokal milis på ett permanent sätt. Det gäller i synnerhet i det i dessa sammanhang ökända Afghanistan.
Dessa erfarenheter och insikter borde betyda något för hur vi organiserar svensk militär och för vilket syfte. Det visar också på vikten av att inte låta främmande trupper invadera svenskt territorium, för det är fullt möjligt att det uppstår spontant organiserade lokala förband till försvar av hembygden.
RSS – inlägg
”Det spelar också stor roll vad man slåss för”, är väl i mitt tycke den allra viktigaste företeelsen.
Slåss man för att försvara sig och sin närmaste omgivning, eller slåss man på andra sidan jordklotet för en suspekt idé om att vi försvarar våra intressen där.
Jag vill till och med påstå att kopplingar mellan försvarsförmåga och urholkad äganderätt finns.
I samma takt som förfoganderätten försvinner avtar viljan att försvara den samma.
Vad vill svensken försvara idag? Sitt land, sin grannar, kanske sin familj? Inget!
I bästa fall rätten att stoppa en valsedel i ett kuvert var fjärde år. Man förlitar sig på att den socialistiska staten klarar problem framför allt när det gäller ditt LIV och din EGENDOM!
Stefan, du har så rätt! När socialisterna inte längre försvarar din rätt till egendom, vad har vi då för målsättning här i livet?
Vi ska försvara centralstyrning av våra liv, statens rätt utse våra jobb, att vi får lämna ifrån oss statens barn till deras indoktrineringsverkstäder osv.
Men det mest skamliga är förstås att inte ens de förment borgerliga partierna ”försvarar din rätt till egendom” och inte heller står upp för andra liberala eller konservativa principer.
Jo, jag vet att du räknar in Reinfeldt & Co i det socialistiska kollektivet, men för den som inte känner till den saken blir ordvalet vilseledande, att friskriva de borgerliga från kritik. Av andra kommentarer framgår att detta ingalunda är din avsikt, så varför inte använda andra och mer rättvisande benämningar, t ex ”vår socialistiska 7-klöver” eller ”våra sju vänsterpartier” – eller åtta med FI?
Även SD har en socialistisk grundsyn men är det enda parti som i praktisk handling avviker från den kompakta vänsterhegemonin. Synen på nationen och på migrationspolitiken är en höger/vänsterfråga i högre grad än åsikter om skattetrycket och socialpolitiken.
Jag är helt inne på att Sverige inte behöver någon centralstyrd arme. Bättre att bygga ut hemvärnet. Vi lägger ned stora pengar på att utveckla avancerade vapensystem, som vi sedan ändå aldrig har råd att äga.
Vad kan Sverige ställa upp med i man på en vecka? Femtiotusen kanske. Samma mängd har t.ex. Ryssland i fallskärmsförband, där de samtidigt sätter ned fordon och stridsvagnar.
USA:s krig i Afganistan – USA:s längsta krig – tär hårt på USA:s ekonomi. Det är vad det handlar om: pengar. Sverige ska organisera ett försvar som kostar en angripare så mycket pengar som möjligt. Det enda som gör det, är lokala försvar.
Dessutom ska inte någon hemsk person som Stefan Löfven bestämma om Sverige ska ge sig till någon fiende utan det ska svenska folket göra.
Så, ut med vapen till folket.
Hej.
Ett påpekande: politiska utfästelser åsido så är utlandsuppdragen till för att ge personalen praktisk erfarenhet. Alla kan exercera och excellera vid skrivbordet, men den som är där det smäller har kunskaper och erfarenheter som inte kan kompenseras med teori. Det har i princip varit praktik i svenska härar sedan Gustav II Adolf att befälet på platsen avgör hur order skall utföras, något som senare anammades av de preussiska arméerna, och numera är standard och praxis i västliga militära organisationer.
Det är därför ÖB och andra inte bråkar om diverse genuspropaganda och liknande som skall tvingas in av politiker; de tiger och jobbar på som förut samt isolerar de politiska kommissarierna från det verkliga arbetet.
Det större problemet är avsaknaden av politiker med militär bakgrund, politiker som själva varit i Kongo, eller på Cypern, eller på Balkan, eller Irak eller Mali eller Afghanistan.
Ett närmast lika stort problem är avsaknad av stridsvilja hos många svenskar – den är i min erfarenhet tvåfaldig.
En grupp anser sådant som krig och försvar vara arkaiska patriarkala anakronismer; dessa är metrosexuella, progressiva feministmän av Södermalmsmodell.
Den andra gruppen anser sig gärna vilja slåss för Sverige och svenskarna, men inte om det innebär att riskera livet för den nuvarande nomenklaturan inom politik och näringsliv som öppnat landet för allehanda inströmmande nidingar.
Den förstnämnda gruppen duger endast till kanonmat; den sistnämnda utgör en god rekryteringsgrund om kan det först ges ett annat ledarskap, eller om de rekryteras av en rörelse som ämnar bli det nya ledarskapet.
Sedan har vi i Sverige idag tiotusentals inflyttade med stort våldskapital och med en helt väsensskild syn på när våld används, i vilka syften och i vilken mängd.
Tiden är knapp, och tiden för diplomatiska smakliga lösningar har löpt ut.
Beväpna er.
Öva tillsammans, både strid och samband samt spaning.
Håll rent från diverse feminister, miljömuppar och batikhäxor. Låt bli att ens skydda dessa, då de hugger er i ryggen så fort tillfälle ges.
Prata aldrig med media, via media eller i media. Förutsätt avlyssning av alla elektroniska media.
Håll ihop.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Vad du beskriver och vad den amerikanska erfarenheten beskriver, de har tittat på alla amerikanska krig sedan frihetskriget och fram till Afghanistan, är att 2nd amendment är mycket väl avvägt.
”A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed.”
Där står inget om att milisen ska vara centralstyrd, men det ska vara en beväpnad allmänhet, beredd att med vapen försvara sitt eget land.
Att befälhavare som deltagit i strid har bättre förutsättningar att förstå ”krigets logik”, låter rimligt. Men krig är inte bara kulor och krut. Krig är en intrikat blandning av diplomati, bedrägeri och dråp (diplomacy, deception and death).