Auktoritet

SVT tar statsvetaren Anders Hellström vid Malmö universitet till hjälp för att smutskasta oppositionella i Sverige. De (Hellström och SVT) påstår att människor som röstar på SD vill ha en auktoritär ledarstil. I artikeln på SVT Nyheter prickar de av ett antal nyckelord som förekommer i debatten för att misstänkliggöra framför allt opposition från höger.

Det är ord som auktoritär, systemkollaps, stark man, karismatisk, nostalgisk, Putin och Ryssland. I minst 50 år har man kastat uttrycket ”stark man” som något negativt efter den som vill ha (en annan) ordning (än den sossarna erbjuder) i samhället. Det är naturligtvis en hänvisning till Hitler och Mussolini och därför något man ska sky.

Ett av de nyare smutskastningsorden är auktoritär, som började användas efter Kirsti Maria Jylhäs totalt vrickade doktorsavhandling om varför äldre män i högre grad är klimatskeptiker. Hon påstod helt frankt och osakligt att de vill ha ett auktoritärt ledarskap. Tesen om auktoritetstroende hade hon lånat från amerikansk debatt, men den hade inte fått fäste i Sverige innan hennes avhandling. Sedan dess har den varit ett stående inslag i attacken på oppositionella män.

Systemkollaps är kanske det senaste, men inte det sista, epitet som svingas i debatten. Det är så nytt att det inte ännu är avgjort vem som äger det. Begreppet är lånat från andra områden, som medicin och IT, där det betyder vad det låter som och innebär döden i konkret respektive överförd betydelse. I politisk debatt används det av oppositionen om tillkortakommanden i vård, skola, omsorg, rättsväsende och migration. Kort sagt en systemkollaps som hotar både välfärdsstaten och det öppna demokratiska samhället.

När jag här skriver oppositionen, kan det förstås som partier som ej utgör regeringsunderlag, men i än högre grad menar jag den folkliga oppositionen mot att våra politiker på ett otillfredsställande sätt förvaltar det uppdrag de erhållit.

Så, hur ser den verklighet ut som SVT skriver om i sin artikel? Vi har sedan flera val haft en statsminister (tänk GP och framåt) vilka uppträder som auktoritära ledare, krävande lydnad. Dessa har ogillats av oppositionen. Att påstå att oppositionen önskar mer auktoritära ledare faller därför på sin orimlighet.

Vi har en medial situation där MSM länge sedan slutat granska makten, för att istället smutskasta oppositionen och de delar av folket som inte nöjer sig med att tigande önska en annan ordning. Systemmedia kräver att bli trodda på sin auktoritet som sanningsförmedlare. Det är inte vi som inte längre tror på deras auktoritet som är auktoritära, snarare är det den som sa det som var det. Där har vi en uppenbar systemkollaps.

Vi har ett antal områden (vso mm) där staten lagt beslag på det civila samhället och gjort det till offentlig verksamhet, men missköter det så till den grad att medborgarna utarmas på såväl sina pengar som tillit till staten. Där är vi ytterst nära en systemkollaps.

De allt vildsintare tongångarna från den politiska makten och MSM, där folket piskas till lydnad att fortsätta dra det havererade lass som kallas välfärdsstaten framåt, har snart nått den punkt då inte ett uns framåtdrivande kraft återstår. Det som på målande amerikanska brukar beskrivas med att, there is no use flogging a dead horse!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Auktoritet

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Är det inte lite som med verandor?

    Kärringväldet tjafsar i all oändlighet om att där skall byggas veranda, eller byggas ny, eller byggas om, och vilken färg skall det vara, och vilken sorts bräder blir finast, och hur skall räcket vara sågat och blir den klar före Konstrundan och […]

    Mannen bestämmer sig för att jo, en veranda kan man väl lägga en semestervecka på. Sedan vänder han i tysthet på bilder och tankar, och landar i vad han avgör blir bäst givet förutsättningarna.

    Men vem är det som går från ord till handling och gör något? Och vem är det som väl något är gjort, oavsett hur väl gjort det är, som klagar utan att ha gjort något?

    Är inte det likt väldigt mycket i Sverige just nu?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:

      Lite som när min hustru lagat god mat och jag säger att det smakade väldigt gott, det gjorde vi bra!
      -Vad då vi? säger hon.
      -Jag korkade upp vinet, säger jag.

  2. Dandersan skriver:

    Klimatskeptiker vill väl INTE ha ett ledarskap med stor bestämmanderätt (FN)
    Däremot vill alarmister gärna lägga över makten på FN med hjälp av ledare som den lilla flickan som inte vill gå i skolan.

    • Mats Jangdal skriver:

      Precis! Bakom henne finns vuxna och organisationer som jobbar på att etablera henne som auktoritet för klimatalarmister, i akt och mening att dölja sanningen om klimatet.

    • Göran skriver:

      I stort alla klimatalarmsskeptiker jag träffar antiautoritära. För mig är klimatdebatten en ekonomiskt fråga och en frihetsfråga. Mycket långt från auktoritära system.

      Som jag ser det i denna stund vill globalisterna, de vänsterblivna eller klimatalarmisterna skrämma bort folk från den skeptiska sidan, helt enkelt för att det är mycket trivsammare där, mer logiskt, sunt förnuft, klokare människor. Kort sagt är hela konceptet mycket bättre. Detta är skrämmande för de andra, för det är helt enkelt för lite auktoritet.

  3. Thomas Gunnarson skriver:

    “Vi lever i en malhusiansk ekonomi”, skrev någon… Oj, tänkte jag. Det förklarar mycket. Kan det vara så…?
    Vad avslöjar mest en resurssvag ekonomi? Livsmedelstillgången. Givetvis. Hur står det till med jordbruket, fisket osv…? Världens fiskbestånd började överfiskas i mitten av 1980-talet. Då planade fångstökningen ut globalt och i Sverige är snart yrkesfisket ett minne blott. Jordbruket bara ökar sina skulder via tröstlösa investeringar för att hålla igång skuldbördan.
    När räntenivåerna sjönk under det rimliga började folk undra… vad är det som är fel?
    Alla normala samhällsfunktioner börjar svaja och ingen sanning gäller längre.

    • Mats Jangdal skriver:

      Helt klart är malthusianska idéer vanligt förekommande i den självpryglande samhällsdebatten. Personligen har jag aldrig sett Malthus idéer som giltiga.

      • Åke Sundström skriver:

        Malthus hade bevisligen fel, det har du helt rätt i. Men maktens män och kvinnor åberopar hellre en både falsk och död profet än att våga se sig själva i spegeln.

        Visst är det problem med “hållbarheten”, som nu alla yrar om – även näringslivet, Gud bevare oss, och många som har mage att kalla sig ekonomer. Indoktrineringen har lyckats därför att de borgerliga partierna och den icke-socialistiska pressen, även finanspressen, sålt ut allt de tidigare stått för: tron på en sann hållbarhet, d v s effektivitet och långsiktighet, men därmed också ett nej till dagens förhärskande framtidsimperalism.

        Inte ens Kristersson och hans bunkergäng förmår erkänna att vi lever på lånad tid, i en sprickfärdig välståndsbubbla, dagens pendang till gamla tsarväldets omtalade Potemkinkulisser. Och vad skall framtidens historiker säga om dagens akademikergeneration som blundar och hoppas att åtminstone kunna rädda sina egna skinn när testuggandet tystnar och den tuffa verkligheten återtar kommandot. Som den måste.

        Min egen optimism bygger på att allt fler av de grundlurade gräsrötterna, både till höger och vänster, är på väg att göra antietablissemangspartiet SD till landets största. Och att väljarna på allvar börjar ta till sig den motbjudande sanningen att det maktbärande partiet, som skrutit med att ha “byggt landet” (även det osant, givetvis) nu är i full färd med att riva detsamma och – som ett rättvist straff – krossa även sina egna (naiva och godtrogna) medlemmars drömmar om solidaritet och rättvisa.

        • Thomas Gunnarson skriver:

          Men är inte dessa potemkinkulisser ett sätt att dölja en sorts malthusiansk ekonomi. Att någonstans har man kört igenom taket och måste dölja det med ökande skulder hela tiden… och sjunkande råvarupriser då ekonomin inte klarar att processa råvarorna annat än till nästan gratisnivåer. Visserligen kan nya insikter öppna nya vägar, men var hittar vi denna goda karamell…

          • Åke Sundström skriver:

            Överens om slutsatsen att “man någonstans kört igenom taket”, men att förknippa detta kraschande med Malthus blir lite långsökt. Det inte hans politik man vill dölja, utan något mycket värre: de fattigdomsskapande, planekonomiska systemfel som är krisens epicentrum. EU-medlemskapet, bostadmarknaden, energimarknaden, räntemarknaden plus, givetvis en hopplöst överstor offentlig sektor. En giftig cocktail som det kommer att ta decennier att nödtorftigt förvandla till nyttiga element i en fungerande marknadsekonomi.

            .

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Varför är det gratis för politiker och tjänstemän i Sverige att svina till sina medmänniskor med de vidrigaste invektiv med vidhängande lögner, deras sjuka och vulgära fantasi kan producera?

  5. Sten-Arne Persson skriver:

    VEM ÄR VÅRA FRÄMSTA FÖRVILLARE OCH PÅSTÅDDA “AUKTORITETER” UTÖVER SVT OCH GAMMELMEDIA?
    Är det ”den stygga katten Måns”, alias Dan Eliasson, eller ”katten Bill” alias Anders Ygeman, eller ”katten Bull” alias Stefan Löfven?
    Gå in och lyssna på Lennart Matikainens föreläsning på nedanstående länk där han sågar katten Måns totalkvadd av vårt polisväsende. Undra på att inget fungerar med sådana auktoriteter!
    Gå även in på Wikipedia och kolla hans karriär. Går det att få in något mer destruktivt i en organisation än katten Måns? Sådana auktoriteter behöver vi inte!

    https://www.swebbtv.se/blogg/142-konferensen-19-maj-del-8-relationscoach-lennart-matikainen-polis-i-kaos-infor-flyktingvagen

Kommentarer inaktiverade.