När man skriver så mycket som jag gör och dessutom får så många och bra kommentarer blir det ibland spin-offs i tankegångarna. En sådan är denna.
När jag hörde Elvis Presley för första gången bestämde jag direkt att jag var färdig med Gullan Bornemark och liknande sånger. När jag sedan började skolan fick jag se att flickorna hade skrivit Elvis eller Tommy och ritat hjärtan på sina vita canvas-sneakers.
Men plötsligt, vid skolstarten 1963, hade de fått nya sneakers för skolstarten och på dem hade de skrivit John, Paul, George och Ringo. Vilket svek! När man frågade dem varför de övergett Elvis och vilka de där var, möttes man med stirrande blanka ögon utan förklaringar. Notera att The Beatles spelade in sin första hit 1962 och att She Loves You, med sitt välkända Yeah, yeah, yeah spelades in i augusti 1963. Ändå blev jä, jä, jä ett musikaliskt signum för skolungar i Östersund redan hösten -63. Hur är det möjligt med så snabb respons? Det måste redan då, långt innan internet, gått fram helt vid sidan av main stream media. Nya Wermlandstidningen kallade 1963 Beatles musik för amatörmässig hambo.
Vad var nu detta, undrade jag. Det var första gången jag började fundera över var signaler om mode, inne och ute, kultur, rätt och fel, sant och falskt med mera, kommer ifrån. Jag gjorde inte då någon reflektion över varför jag själv blev så såld på Elvis direkt. Under hela tonårstiden kom det fortlöpande nya impulser, närmast som tvingande propåer om ute och inne. Vem glömmer 70-talets platåpjuck och v-jeans? Vem hittar på sådana dumheter och varför får de genomslag?
På samma sätt är det med politiken. Hur kommer det sig att plötsligt en massa ungdomar omfamnade vänsterideal? Detta kollektiva uppgivande av den egna identiteten var både skrämmande och föraktligt.
Med tanke på hur enkelt det verkar vara att introducera och manipulera populärkulturella preferenser, hur svårt eller enkelt är det då att manipulera de politiska strömningarna? Vilka kan tänkas vara bäst på det? USA, Ryssland, Kina Japan, UK, EU, FN, eller är det höger – vänster man ska tänka? Gal-tan ser jag som ett uppenbart försök att manipulera, vilket är så klumpigt skapat att det enkelt genomskådas. Men vilka är det vi inte genomskådar?
Det där att Elvis, Beatles, Deep Purple, Pink Floyd, Sex Pistols mer eller mindre snabbt slog igenom tror jag inte har så mycket med någon avsiktlig manipulation att göra. Rent kulturella svängningar handlar nog mer om att saker sprider sig lätt fort ryktesvägen. I den mån det rör sig om manipulation så handlar det nog mer om att manipulera ut det gamla än om att manipulera in det nya. Något nytt kommer som tiden är mogen för och det sprider sig som en infektion i en kropp utan immunförsvar. Inga likheter i övrigt.
När det gäller politiska narrativ och strömningar är det dock lite annorlunda. Jag noterar ofta hur vitt skilda nyheter som till synes inte har något som helst samband ändå tycks passa ihop som hjulen i ett urverk och driva visarna i en och samma riktning. Men efteråt glömmer man alltid av dessa kopplingar och det är bara något huvudmoment som står kvar ensamt. Vi vet alla att #MeToo exploerade för lite mer än ett år sedan, men hur många kommer ihåg vad som hände samtidigt med det? Jag gör det inte. men jag är ganska säker på att om jag kunde mana upp minnesbilden av minnesflödet runt den tidpunkten så skulle jag säkert få en aha-upplevelse.
Ett exempel som jag dock minns är vad jag brukar kalla en 1-2-punch i brist på bättre. Det finns säkert någon bra boxningsterm för det, en snabb hook med vänstern som man följer efter med en rak höger och motståndaren är utslagen. Ett utmärkt exempel på koordinerad 1-2-punch är hur Obama 27 april 2011, när hans opinionssiffror är osedvanligt usla, släpper sitt födelsecertifikat (som snart ifrågasätts, på ganska så goda grunder, av ”konspirationsteoretiker”), några dagar senare, den 30 april är det Vita husets årliga correspondents dinner där Obama från talarstolen hånar Donald Trump, och bara en dag senare, 1 maj, tillkännager han att Osama bin Ladin är historia.
Så snyggt tajmat, först planterar man i allmänhetens sinne att han släppt sitt födelsecertifikat, och han gör ett stort nummer av det genom att offentligt håna en person som drivit frågan, sen klämmer han till med Osama bin Ladin. Absolut ingen kommer i det läget längre att bry sig om födelsecertifikatet. Och Osama bin Ladin, vars kropp man dumpar i havet utifrån någon slags religiös respekt (seriously!!!) så ingen kan verifiera att det verkligen var han, har nu givit Obama den hjältegloria han behöver för att opinionen skall svänga tillbaka i hans favör. Allt lagom tajmat så det det har hunnit mogna utan att någon ser sambanden nästa år inför valet.
Bara ett enda stort PR-jippo.
Sånt ser man ganska ofta, fast på mindre skala, och tyvärr bleknar minnet så man tappar kopplingarna.
Men ett mer närliggande fall av koordinerade nyheter tog jag upp 2013, i början på min bloggarkarriär, i inlägget En Sveland förgör ingen sommarmen snön den föll i juni.
Rapport illustrerade koordinerade nyheter väldigt snyggt i sin 19.30-sändning den dagen. Tyvärr var det innan jag lärt mig att spara sånt i form av videoklipp. I alla fall, det var tre nyheter:
1. ”Sverigedemokraterna har sedan valet 2010 fått runt 100 millioner skattekronor i partistöd. Pengar som en rad partidistrikt runt om i landet NU bråkar om.” En gammal nyhet som man sparat på, jag upptäckte det därför att man såg snödrivor i ett intervjuinslag. Man tar i inslaget upp en massa oegentlighet i olika lokala SD-avdelningar. När jag senare anmälde detta till granskningsnämnden hade jag grävt lite djupare, inga av dessa oegentligheter var aktuella vid tillfället utan det handlade om gammalt skräp som sedan länge var avklarat. Och inte på något vis värre än vad andra partier tagit sig för.
2. nästa inslag går in på att regeringen föreslår att partier som har tomma stolar i kommunfullmäktige inte skall kunna få ut partibidrag för de obesatta mandaten. ”Det är framför allt SverigeDemokraterna som fått ut stora belopp för stolar som stått tomma.” tillkännager man i nyheten.
3. ”Alla politiska partier skall redovisa sina intäkter öppet. Och den som skänker ett bidrag över 22000 kronor till ett parti kommer att få sitt namn redovisat. ja, det föreslår regeringen i ett lagförslag som är tänkt att börja gälla den första april nästa år.”
Alla 3 nyheterna presenteras utan någon koppling, som om de vore 3 helt separata saker men, förutom att de samtliga har med partifinanser att göra, så har de, även nr 3, udden tydligt riktat mot just SD.
And so it goes.
Det du tar upp med urverket är ett fenomen som jag tagit upp ett antal gånger. Mest grundläggande denna betraktelse som fortfarande får många träffar. https://www.frihetsportalen.se/2012/12/kugghjulsverkstaden/
Din observation av hur Rapport jobbar har jag också gjort. Tycker de gör på liknande sätt varje gång jag tittar, vilket inte är så ofta numera.
Ja, fast det är sällan så tydligt som det var i Rapport just den där dagen då det var så koncentrerat i ett och samma program. Har man sina bullshitt-antenner kalibrerade kan man ju se hur olika saker poppar upp i olika kanaler (och då syftar jag alltså inte på tv-kanaler) och hos olika aktörer på ett sätt som klart tyder på att de inte är självständiga och oberoende av varandra.
Och över alltihopa lyser Hanna Stjärne och hennes sympatisörer.
Frågan är, vad gör vi som inte har möjligheter att stoppa ödeläggelsen?
Men alla kan dra sitt strå till stacken. Grundproblemet är, menar jag, att makthavarna tiger av rent egoistiska skäl: de gynnas av vänsterindoktrineringen och framtidsimperialismen. Minusränta och en svag krona är mumma för eliterna. Att ta från de fattiga och ge till de redan rika, är i realiteten vänsterns centrala mantra.
Och högerpartier kan ju inte gärna gissla en politik som (i varje fall kortsiktigt) gagnar de egna väljarna. När allt är upp och ner, skapas en allmän förvirring och osäkerhet om vad som pågår. Vart är vi på väg? Som det frågas i På Spåret,
Förlorarna, den maktlösa och förrådda majoriteten, har visserligen hygglig utbildning och tankeförmåga men förmår ändå inte riktigt genomskåda nyhetsvinklingarna i public service (som borde heta disservice). Och i egenskap av ärliga svenskar, VILL de inte heller tro annat än att Löfven och Lööf nog, trots allt, gör sitt bästa för landet och för sina väljare.
Att maktens män och kvinnor inte för ett ögonblick tvekar att dra nytta av de egna väljarnas tillit är nog det mest skamliga i det demokratiska sönderfall som regisseras från Rosenbad och Helgeandsholmen.
För visst bekräftas nu talesättet om att ”revolutionen äter sina egna barn”.
Angående Barack Obamas födelsecertifikat var det en fråga som först väcktes inom det Demokratiska partiet och började drivas där. Det är precis som med finansieringen av muren. Demokraterna har röstat för mur flera gånger, men nu hux flux när Donald Trump är president, då vill de inte ha någon mur. Och naturligtvis redovisar inte svenska skattefinansierad media det.
Det hör ju mer eller mindre till rutinen att det visar sig att alla hemska rasiztiska påhitt Trump tar för sig är sånt som tidigare drivits av Obama, andra demokratiska presidenter eller demokratiska partiet självt. Man skulle nästan kunna ändra den gamla devisen ”Inget nytt under solen” till ”Inget nytt under Trump”.
Hmm… en annan klassiker är ju Reinfeldts 500 miljoner till Bryssel.. (Eller vad det var) Och dagen efter, innan stormen hade gått igång, så kom det beramade ”Jobba till sjuttiofem”… Vem minns 500 när 75 är mycket konkretare?
Osama bin Laden var på USA:s lönelista och fick njurdialys på amerikanska militärsjukhus 2001. Enligt hans uttalande i pakistanska tidningar nekade han till dådet mot World Trade Center. Hans död var bra att ha vid ett senare tillfälle….
Obamas farmor var helt säker på att han var född i Kenya. Ändå dyker det upp ett födelsecertifikat ifrån Hawaii. Man ska dock komma ihåg att Obamas mor jobbade för CIA (officiellt för America Aid) och då är sådana papper lätta att skaffa sig.
Mamma Obama spårade bla den kommunistiska gerilla i Indonesian. Mormor Obama var vice direktör för en bank på Hawaii och betalade ut CIA-pengar till diktatorer i Östra Asien.
”Allting går att sälja med mördande reklam, kom å´ köp konserverad gröt”.
Det är en lyrik som passar in på beteenden i en ”flock” där ”alla drar åt samma håll, hur naivt det än kan förefalla. När en ”tingest”, vare sig det är en produkt eller idé anammas som något oumbärligt för vårt välbefinnande , finns där ”någon” som producerar och genererar vinst därav.
” Folow the Money” är förmodligen ett sätt att finna ut vem som drar i trådarna, vare sig det gäller populistisk livsåskådning eller ett par obekväma platåskor.
Follow the money är en bra princip. Men hur lätt är det för vanligt folk? Pengaspåret är sällan uppenbart, i vart fall inte när det gäller makt. Kanske enklare när det gäller antal sålda skivor.
Jag är lite kluven till det där med ”Follow the money”. Det är en bra princip när man gräver och undersöker, eftersom pengar behövs för allting så driver man någon verksamhet, oavsett om den är ljusskygg eller inte, så måste man hantera pengar och det lämnar spår och visar på kopplingar, hur mycket man än försöker dölja det.
Men i folks medvetande har man snarare likställt det med (har jag i alla fall fått intryck av) att det bara handlar om girighet och att skumraskaffärer handlar om ekonomisk vinning. Det vill säga att man skulle vara motiverad av pengar. Och det tror jag är ytterst fel. Inte fan bryr sig filurer som Soros och de som sitter och drar i alla tåtar om pengarna i sig, det handlar, precis som du antyder, snarare om att stärka sin makt. Så jag tror man lätt bedrar sig med ”Follow the money”, och det är ju aldrig bra.
Jo, ibland är det spåret tydligt, men bara om man ser det… Alla aktiviteter som man kan byta ut, för tillfället, byts ut. Kan man skuldbelägga något för att utnyttja situationen så görs det… Om det är makt eller pengar har ingen betydelse, det blir samma resultat.
Jag använde begreppet ”follow the money” lite väl slentrianmässigt. Men, symbiosen finns där. Den som drar i trådarna besitter i så måtto makt. Rikedom betyder oftast makt, och omvänt berikar sig de med erhållen makt.
Mycket av det vi konfronteras med i vårt vardagliga liv har sitt ursprung i en ”självgående cirkus” med politisk täckmantel.
Staten borde ha samma rigorösa krav på redovisning av ekonomi och utgiftsposter som den enskilde har när det blir deklarationsdags.