Dagens problem och morgondagens hot mot Sverige, del 3/3

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

(F) En annan förödande politik i det svenska samhället är den sedan 50-talet pågående indoktrineringen av svenska medborgare – numera från förskolan till servicehemmet. Utan denna för ett s k fritt samhälle förnedrande företeelse hade vänsterns ställning varit betydligt svagare. Den genomförs överallt: vi har en majoritet av kulturmarxistiska journalister i statliga och privata media; vi har formandet av barnens värderingar i skolan genom undervisning och läroböcker med utnyttjande av överdrifter, vinklingar, halvsanningar och att obekväma sanningar döljs; vi har vänstervridningen av många ämnen på universitet och högskolor; vi har en genompolitiserad kultursektor; vi har mängden av propagandainsatser från vänster på alla samhällssektorer på olika sätt t ex genom statsfinansierade NGOs. En stor del av fackföreningsrörelsen domineras av socialdemokrater, som aktivt utnyttjar organisationerna att propagera för sin ideologi, trots att hälften eller mer av medlemmarna röstar borgerligt. Den svenska kyrkan kapades successivt under senare delen av 1900-talet och är nu ofta en vänstermegafon. Volymen av insatserna att påverka och forma medborgarnas åsikter är unikt i västvärlden, och denna bearbetning har fortgått decennium efter decennium. Utan den skulle Sverige sannolikt ofta haft andra regeringar och sluppit många misslyckanden och problem genom en bättre ekonomisk politik och fått frihetliga lösningar på många sociala frågor inkl kollektiva försäkringar.

(G) Sveriges offentligägda television samt radio domineras av vänstern. Att journalisterna där säger sig vara oberoende och objektiva är falskt. Det gäller dock även privata media, som bortsett från chefredaktörer och ledarsidan, har huvudsakligen vänsterinriktade journalister, som i övrigt bevakar alla områden, vilka kan influera läsarnas åsikter. Miljöpartiet har då tidigare haft en osedvanlig representation bland journalisterna, medan borgerliga journalister har svårt att få anställning. På tusen olika sätt utformar man budskapen i artiklar för att nå syftet att ge ett förmånligt intryck av vänsteråsikter och vänsterpolitik, medan frihetliga åsikter döljs eller presenteras negativt. Media är den mest synliga delen av åsiktsrepressionen och indoktrineringen i Sverige. En förändring av journalistkåren åtminstone i offentliga media, så att denna åsiktsmässigt åtminstone avspeglar befolkningens (t ex enligt valresultaten) uppfattningar, är helt nödvändig (1).

(H) Den svenska skolan är lågpresterande och skadar barn och ungdomar genom sin kollektivism, för låga krav, ibland dålig arbetsmiljö (att vissa elever får störa andra är oacceptabelt) och ofta brister i undervisningen. Det har negativa följder inte bara för elevernas lärande i sig utan också vidare genom att den dåliga grunden påverkar den kommande högre utbildningen och också yrkeskarriären. De alltför dåliga skolresultaten försämrar på sikt landets ekonomiska utveckling, då många konkurrentländer tillämpar lämpligare utbildningsfilosofier.
Indoktrineringen av barn och ungdom i skolor och universitet måste förändras, om inte borgerligheten ska fortsätta att trängas tillbaka. Ett strikt krav på åsiktsmässig neutralitet i undervisningen måste genomföras. Elever och studenter måste bland annat få rätt att spela in och anonymt till ett särskilt organ anmäla lärare för klara försök att snedvrida deras värderingar. Eftersom det inte finns skäl att tro, att akademiska lärare i många samhälls- och humanistiska ämnen numera klarar av att vara objektiva och neutrala, bör universitetslärare i dessa ämnen tillsättas, så man får en åsiktsmässig representation i lärarkåren liknande valutslagen. Parallellt ska självfallet kravet på neutralitet upprätthållas.

(I) Kultursektorn i meningen andlig och konstnärlig utveckling är idag djupt influerad av vänsteråsikter. Ett skäl till det är det offentliga stödet. Alla vet att frihetligt sinnade författare eller filmregissörer och liknande har mindre eller liten chans att få anslag. Metoderna att fördela pengar från offentliga källor bör ses över gällande hela kultursektorn. Beträffande anställning inom offentliga organisationer gällande traditionell kultur: teater, opera, balett, musik och museer syns vänsteråsikter spela en roll. I och med att vissa hjälpts fram, kommer dessa senare att ha en bättre CV, och de väljs naturligen för olika anställningar i framtiden. Beträffande populärkulturen, som numera är mycket viktig för att påverka människors värderingar, spelar medias vänstervridning en betydande roll. Journalister uppskattar och skriver om det, som appelerar till dem, och det är inte borgerliga eller frihetliga åsikter. 

Det är en annan fråga, att en stor del av kultursektorn kan sägas vara i kris:
”på ett kulturellt plan lever vi i ruinerna” (2). Men det är ett naturligt resultat beträffande sektorer starkt påverkade av postmodernism.

(J) Det står fullständigt klart, att skälet till att en ansenlig andel av studenterna i USA nu sympatiserar med socialistiska åsikter avseende den ekonomiska sektorn beror på indoktrineringen genom skolor och universitet (jfr H). Även i Sverige kommer vi kanske så småningom att se samma klara effekt av vänsterns indoktrinering genom undervisningsväsendet. Med tanke på att kulturmarxisterna idag bara av taktiska skäl (östblockets kollaps) undviker att tala om det ekonomiska systemet, kan ändå i framtiden plötsliga krav på socialiseringar av näringslivssektorer och kraftigt höjda skatter etc återkomma. En globalistisk organisation som FN med socialistiska policies kan stödja detta. S, MP och V skulle troligen stödja sådana krav på ny socialism. Om kulturmarxister får mera inflytande, kan sådana initiativ väntas så småningom. Det viktiga för dem, som driver förslagen, är – trots argumenteringen – inte ekonomiska aspekter, utan vad man vill ha är kontrollen över människor och sektorer. Socialism är egentligen inget ekonomiskt system utan främst ett system för kontroll av befolkningen.

(K) Den sannolikt allvarligaste framtida konsekvensen av dagens invandring är de möjliga växande motsättningarna mellan radikala muslimer/islamister och den svenska befolkningen, som så småningom kan leda till oroligheter, demonstrationer och upplopp. Svenskarnas ekonomiska uppoffringar för invandringen och dennas olika negativa effekter på det svenska samhället skapar samtidigt en ökad fientlig inställning bland svenskarna mot immigranter, som kräver alltmera. Vid dessa sammanstötningar kan invandrarna tillgripa allt farligare tillhyggen i sitt agerande – och till slut vapen. De grupper det gäller drivs då av rent religiösa skäl (sharia), och deras argument om allmänt förtryck, för låga bidrag, för stora restriktioner på invandringen till Sverige och dylikt är inte huvudskälen. De aktiva islamisterna kommer troligen från MENA-länder. Man kan vänta sig att invandrare från Östeuropa, Indien och icke-muslimska länder i Asien och Afrika sluter upp bakom majoriteten av den svenska befolkningen.

Om verkligen ett scenario med väpnade strider utspelar sig, kommer – efter att upprorsförsöket övervunnits – invandringspolitiken sedan 2010 naturligen i blickpunkten. Regeringarnas godtagande av de stora volymer av människor, som skett utan att konsekvensanalyser genomförts och utan nämnvärd personlig kontroll av immigranterna, har naturligtvis alltid varit helt ansvarslös. Frågan är då hur ett plötsligt realistiskt Sverige bedömer ansvarsfrågan och på vad sätt ansvar utkrävs.

De elva områden/ämnen, som beskrivits ovan, har eller kan få stor inverkan på vårt land. Felaktiga lösningar kan helt förvandla Sverige eller bara medföra att livet här eller svenskarnas prestationer relativt sett blir allt sämre jämfört med andra länder. Sex områden (E-J) har direkt kopplingar till indoktrinering och påverkan på människors värderingar och åsikter. Massindoktrineringen måste stoppas. PK-policyn måste därvid avslutas i Sverige, och skälen och metoderna bakom identitetspolitiken på varje enskilt område avslöjas och förklaras. Det är viktigt – trots att PK just nu är ett hinder – att en frihetlig rörelse på alla möjliga områden konsekvent och kraftigt visar svagheterna i vänsterns argument och ideologi. Det gäller också att oavbrutet försöka hindra KMen att sprida sig och istället successivt tvinga tillbaka den på olika områden.

(1) https://www.frihetsportalen.se/2017/11/tygla-statsmedia/

(2) Jfr https://motpol.nu/oskorei/2018/03/31/mark-fisher-och-kapitalismen/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen, Gästlistan, Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to Dagens problem och morgondagens hot mot Sverige, del 3/3

  1. Jan Andersson says:

    En skola står och faller med sin rektor. Om en rektor hamrar in att åsiktsfrihet gäller i all undervisning så kanske det blir så. Speciellt om rektorn ibland sitter med på några lektioner hos de lärare som verkar svårast att övertyga.

    Kan man hoppas på detta?

    • Göran says:

      Och var ska du hitta de rektorerna? Det är skolplikten som ska tas bort. Endast två länder i hela världen har skolplikt: Sverige och Tyskland. Enligt FN:s mänskliga rättigheter – som svenska politiker hänvisar till i alla möjliga sammanhang – är det föräldrarna som bestämmer hur deras barn ska utbildas.

      Det mest korkade vi medborgare kan göra är att överlåta utbildningen till staten. Statens övertagande av utbildningen i Sverige på 1800-talet skedde inte för att förbättra utbildningen eller för att ge fler tillgång till utbildning, utan syftet vara uppfostran; indoktrinering med andra ord.

      Nu ser vi resultatet av detta och att fortsätta på samma sätt är totalt meningslöst.

      • Jan Andersson says:

        För inte så längesedan fanns en sådan rektor i alla skolor.

      • Rikard says:

        Hej.

        Göran, i all ärlighet: syftet var även före förstatligande, folkskola, och sedermera grundskola fostran och indoktrinering, utöver själva ämneskunskaperna.

        Ända fram till sextiotalets slut var de värderingar som skolans alla nivåer byggde på rotade i samma idétradition som när utbildning sköttes av kyrka, skråmästare och liknande: protestantisk svensk arbetsmoral, underdånighet och lydnad mot överheten (“Överheten bär icke svärdet förgäves” lyder ett gammalt ordstäv), underkastelse inför svartrockarna, men även för individen positiva ideal som plikttrogenhet mot familj och hembygd, nykterhet och måttfullhet, och den där typiskt nordeuropeiska egenskapen att sätta uppgiften framför allt: sak, inte person.

        Det du vänder dig mot är väl egentligen vilka värderingar och ideal som gjorts rådande?

        Syfte med all skola, ända från själva ordets barndom, har varit fostran. Slå upp etymologin för ‘pedagog’ till exempel. Vad tror du en informator eller en guvernant sysslade med, om inte fostran?

        Dock, det som var lärarens adelsmärke fordom, var att presentera var sak som den beskriver sig själv, sedan som andra beskriver den och sist hur den påverkat sin samtid, detta med fullt förtroende att så gott som alla elever och studenter själva kommer till önskad slutsats både fakta- och värderingsmässigt.

        Det är till exempel helt onödigt att i en klass med svenska barn lära ut att industriellt massmord av människor är fel; det räcker mer än väl att lära ut om Förintelsen, hur och varför den skedde, för att de själva kommer att förkasta sådana idéer.

        Det är troligen därför vår nuvarande skollag och läroplan ger lärarna i uppgift att lära ut vissa värderingar och ideal (paradoxalt nog säger grundlagen samtidigt att envar som inte är svensk skall kunna leva efter sina egna värderingar), samt kristen värdegrund, vad som nu menas med det då man inte säger vilken kristendom man avser. Den i detta inbyggda konflikten torde vara uppenbar.

        Men att skola och utbildning, vare sig statlig eller privat, skulle sakna indoktrinering och fostran är helt och hållet fel. Det kan den inte, inte ens i naturvetenskap: tillämpningen och metoderna är alltid värderingsfrågor och som sådana alltid underställda vad lärare och elever själva blivit lärda är rätt eller fel: se bara på kontrasten i djurhantering mellan nord- och sydeuropéer.

        Ang. rektor: Skollagens §9 definierar rektor. Slå upp, det för ett gott skratt.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

  2. Härifrån störtas Sverige i aska och grus. (en bild på SR/SVT) fullständigt monstruöst, som inte kan läggas in här. Det räcker inte med en atombomb för att destruera anläggningen.
    Hoppas Mats vid tillfälle kan visa svenska folket hur ett svenskt “STASI” ser ut. Hur det fungerar vet vi.

  3. Göran says:

    Ska vi rensa upp det svenska vänsterträsket, då måste vi ta bort den så kallade välfärden. Det är den som är roten till allt ont. Välfärden innebär en degenerering av oss svenskar rent biologiskt.

    Om vi människor ska utvecklas dels rent genetiskt och dels intelligensmässigt – vilket är nödvändigt för arten människans överlevnad – måste vi ständigt utsättas för prövning dels intellektuellt och dels fysiskt och helst sammanslaget, dvs. att den fysiska prövningen delvis behöver lösas intellektuellt. Med fysisk prövning menar jag i princip allt som hotar oss människor rent konkret såsom att vi måste bygga ett hus för att skydda oss mot kyla. Vi måste ta i och vi måste tänka.

    Välfärden förstör detta. Vi behöver inte kämpa längre. När vi möts av motstånd, fysiskt eller intellektuellt, kan vi nästan bara lägga oss ned och låta välfärden ta hand om oss. Välfärden ställer inga krav på oss. Vänsterpolitiken ställer inga krav. Den utgår bara ifrån att det finns dolda resurser som kan fördelas till alla människor.

    Våra kroppar är konstruerade för krav. Tar vi bort dem, kommer vi att mentalt förändras och vi blir sjuka. Vi har nog kollektivt blivit sjuka och allt fokus har hamnat på allt som är avvikande i stället för att utveckla det som är normalt.

    • Åke Sundström says:

      Ickesocialister bör avstå från att använda termen “välfärden”. Även om prefixet “den så kallade” tillförs, det som antyder att betydelsen kan vara – och i allmänhet är – den rakt motsatta.

      Välfärd är produkten av en framgångsrik ekonomisk politik. Motsatsen är ofärd, nyfattigdom etc. Att acceptera det politiska språkmanipulerandet är att göra självmål, även om resonemanget i övrigt är korrekt.

      • Göran says:

        Vad gäller ekonomiskt framgång använder jag termen välstånd. Det är således en stor skillnad på välfärd och välstånd i min värld.

        Ekonomiska aktiviteter bygger välstånd och välfärd använder välståndet, dvs. förstör det.

        • Åke Sundström says:

          Ingalunda, språkligt och terminologiskt är välstånd och välfärd synonymer och betyder alltså samma sak. Inser du verkligen inte problemet: att vänstern utnyttjar denna avsiktliga feltolkning i politiska syften? Att de borgerliga partierna accepterat detta verbala trixande är svårbegripligt, men bekräftar deras inkompetens och vilsenhet.

          Mest förödande är förstås att även fackmän, t o m ekonomiprofessorer, använder samma felaktiga och politiskt vinklade språkbruk. Det som ger vänstern en välkommen draghjälp och förgiftar samhällsdebatten.

          Jag tror inte att Mats har gått i samma fälla, men en bekräftelse vore välkommen.

  4. Åke Sundström says:

    Och varför, kan man undra, återfinns så lite av de insikter som Dan och Mats förmedlar i de nyliberala partiernas program? Mer hos KLP än hos MED, det är sant, men likväl en bråkdel av det klarspråk som krävs för locka borgerliga väljare att överge sina gamla och ideologiskt urarva partier. Samt genomföra de radikala reformer som är ett måste om vi skall kunna undvika den 30-åriga kris som hotar när räntepolitiken normaliseras. Som den måste, hellre förr än senare. Gissar att du instämmer, Dan.

Comments are closed.