Han var en frygisk slav som levde på Samos. Frygien ligger mitt i det som idag är Turkiet. Aisopos 620-560 f.Kr. skapade många sedelärande berättelser, främst fabler, och kunde med sitt skapande köpa sig fri.
En av hans berättelser är den om Solen och Nordanvinden. De tvistade om vem av dem som var mäktigast, när de fick se en man gående på en landsväg. Mannen hade en fin rock på sig. Solen och Nordanvinden bestämde att den som kunde få mannen att ta av sig den fina rocken var mäktigast.
Först försökte Nordanvinden svepa sina kalla vindar över honom, men ju mer nordan blåste desto hårdare drog mannen rocken om sig. Så blev det Solens tur. Det tog inte lång stund av varma solstrålar mot mannen innan han började knäppa upp rocken och lätta på den. Efter den stund tog han av den och bar den istället över armen, allt medan han torkade sig i pannan med en näsduk.
Då gav Nordanvinden upp och erkände sig besegrad.
Varför används inte den berättelsen mer av oss klimatrealister? För visst är det fortfarande så, mer än 2500 år senare, att det är Solen som ger liv och värme till vår planet?
Aisopos förefaller varit ”smartare” än dagens omtalade tänkare (exempelvis ”klimatprofessor” Rockström).Han behöll nämligen rocken för att ta till om det ånyo blev nordanvindar. Han gjorde inte som dagens fundamentalister och slängde sin rock utmed vägen, utan behöll den för bistrare tider.
Klimathysteriker har tagit till den ”brända jordens taktik” för att rädda samma jord undan förintelse.
Inte speciellt smart om ni frågar mig alltså.
Å vem minns Phaethon, Helios son, som körde solen för nära Egypten och svedde landet… https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Faethon
Jo, för mycket och för lite skämmer allt. Eller måtta med allt, lagom är bäst. Än en gång är det så.