Gå och rösta!

Centerpartiet har rätt på en punkt i sin valpropaganda, detta är ett ödesval! De partier som representerat Sverige sedan vi gick med i EU har inte gjort ett godkänt jobb. Det har inte heller de andra medlemsländernas dominerande partier eller Kommissionen.

Därför mullrar missnöjet i Europa. Gör skillnad, gå och rösta på ett parti som inte tidigare svikit i EU!

Det är naturligtvis frivilligt. Ingen behöver göra som jag säger. Men om du är missnöjd, rösta för något annat än det som orsakat ditt missnöje. Det är enkel logik.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

27 svar på Gå och rösta!

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Det enda intressanta med valet är hur utfallet blir i förhållande till opinionsundersökningarna, jämfört med valet 2018. Stämmer utfallet bättre med opinionsundersökningen denna gång än i höstas så är det en oroande information… så att säga.

    • Åke Sundström skriver:

      Men intressant hur det går för uppstickaren AfD i Tyskland. En markant framgång kan betyda slutet för epoken Merkel och i förlängningen även för EU. När de tyska skattebetalarna slår bakut har Frankrike små chanser att stoppa utförslöpan. Då kan vi nog skönja fattigdomsunionens slutliga kollaps. Ett sammanbrott som påminner om Sovjetunionens oväntade undergång, även om effekterna förstås inte lika omvälvande. Dock stora nog för att markant höja Västeuropas välståndsnivå.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag följer med större intresse valbevakningen i Tyskland. Tyvärr är det bara att konstatera hur ”die grünen” lyckats kamma hem dryga 20% av rösterna avlagda i gårdagens val till Europaparlamentet.
        I åldersgruppen 18-25 år , är siffran c:a 35%
        I åldersgruppen !8-25 år kvinnor är siffran 75%

        Det talas om ”Gretas inflytande” på detta valresultat.

        ”Vi skall uppnå ett EU med klimatpolitik som högsta prioritet” hörs förträdare för die grünen lova sina väljare.

        Tyngdpunkten i den parlamentsgrupp Afd ingår hamnar då i Italen och Frankrike, där de Nationella företrädarna lyckats bli största partier i respektive lands sändebud till Brüssel.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Afd blev största parti i Saxen och Berlin-Brandenburg, andra störst i Türingen.
          Afd starka i fd. DDR.
          Där har die grünen inte så mycket att hämta och det är gott så.

    • Mats Jangdal skriver:

      Förstår hur du tänker…

  2. Dandersan skriver:

    Du hade fått min röst om du valt att ansluta dig till ett valbart parti.
    Men hade du fått stå med på någons lista?
    Personvalet är mer betydelsefullt till EU valet, där personlighet kan få utrymme.

    • Åke Sundström skriver:

      Nej, det vore en omöjlighet eftersom 7-klövern, likt EU, ägnar sig åt ett kollektivt begå harakiri. Vilket förnuft person vill ansluta sig till ett sådant gäng? Och vice versa; de är inte roade av att lyssna till tänkande personer.

    • Mats Jangdal skriver:

      Det är nog som Åke säger. Jag hade inte fått plats i 8-klövern och jag hade inte känt mig hemma där.
      Men att rösta på ett parti vars politik man inte gillar, bara för att det partiet har större chans att ta mandat, låter inte riktigt rätt.
      Dels får du ju än en gång inte vad du vill ha. Dels kanske det parti du önskat få en plats missar det om du och andra tänker på det viset.
      Även om du röstar på ett parti som inte kommer in, så bäddar du för framtiden i partiet genom uppmuntran både till partiet och till andra väljare.

      Delar din uppfattning att personröstning är viktigare i eu-valet.

  3. T. Norling skriver:

    Du har fått mitt kryss Mats. Du hade säkert fått fler om distributionen av valsedlar fungerat bättre.
    Torsten

    • Mats Jangdal skriver:

      Ja, eftersom vi inte nått över en viss gräns i senaste riksval (riksdag eller EU), tror det är 1%, får vi inte våra sedlar distribuerade automatiskt. Men de kommunala valorganisationerna ska ge oss samma plats som andra partier. Vi måste dock själva åka ut med dem till varje kommun.

      Tack för din röst!

      Återstår att ringa mor, titta på Elitloppet VM-final i ishockey (heja Finland) och sedan i valvakan se Sverige och EU gå åt pipsvängen, kanske?

  4. Göran skriver:

    Det spelar ingen roll hur ni röstar. Det leder inte till något överhuvud taget. Vi sitter och diskuterar i 365 dagar hur pass dåliga politiker vi har, att politik bara leder till förfall och ändå finns det något naivt i oss som gör att vi lägger någon tilltro till röstandet.

    I stället borde vi fundera på hur vi helt enkelt bygger upp ett nytt Sverige inne i Sverige. Föreningen ”Det fria Sverige” är en variant på det.

    Det kommer aldrig att gå att få med hela Sverige på samma tråd. I stället får drivna svenskar – som inte är så många procent – bygga sina egna enklaver. De kan sedan sitta och skratta åt resten av dumbommarna i Sverige – trygghetsnarkomanerna.

    • Mats Jangdal skriver:

      Enda haken med den tanken är att svenskarna är, som det heter i grundlagen, ”obegränsat skattskyldiga”. Staten kan alltså beskatta ihjäl sådana enklaver.

      • Göran skriver:

        Nej. De kan inte det. Vi utvecklar egna ekonomiska system. Det ska inte betalas någon skatt till Gammel-Sverige.

        • Åke Sundström skriver:

          Stort grattis om du kan fixa skattebefrielse åt inbyggarna i dina enklaver. Du kanske kan ge oss en liten hint om hur det skulle gå till?

          Kanske trots allt bättre att satsa på reguljär politik till glädje även för ”dumbommarna”. Är inte vi andra överens om att de senare i högre är godtrogna och hjärntvättade än trygghetscurlade?

          • Mats Jangdal skriver:

            Grundlurade av systemet och dess media-propagandaapparat.

            • Åke Sundström skriver:

              Men ett system eller en apparat gör ingen skada, det är förstås hur systemet rattas av makthavarna som skapar de eventuella problemen. Vi är väl eniga om att du åsyftar just dessa, d v s Löfven, Kristersson, DN, SvD m fl?

  5. Rikard skriver:

    Hej.

    Så tar vi foliehatten på, för att parafrasera en rolig visa av Casinogänget (var det väl?).

    Tänk om, säger tänk om – opinionssiffrorna inte så mycket används för att mäta faktiska sympatier som för att hos oss arma undersåtar förkultivera en acceptans av resultatet; ett resultat vars giltighet eller äkthet vi på inga villkors vis tillåts undersöka.

    Trots allt, den absoluta majoriteten av partigängare och eurokrater som ställer upp i valet är ense om sin och unionens egen förträfflighet och nödvändighet. Så varför inte göra upp i godo om antalet platser, för att trygga demokratins stabilitet och undvika marknadsskadlig oro?

    Jag spekulerar, men handen på (det öppna) hjärtat: skulle vi egentligen bli särskilt förvånade, vi svenskar? Skulle kanske t o m de flesta svenskar anse en sådan ordning önskvärd och god?

    Vem vet.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:

      Det kan finnas sådana uppgörelser gjorda. Men inte tror jag en majoritet faktiskt vill ha det så.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Tja, säg inte det.

        En absolut majoritet kineser föredrar det system Kina har, framför vårt. De värdesätter den tydlighet, stabilitet, och förutsägbarhet det innebär samt att det är lättare att få saker gjorda utan politisk opposition – något de ser som splittring av folket. De har givetvis en helt annan historisk och kulturell utgångspunkt än vi.

        Fundera över följande: om en militärdiktatur i Sverige utvisat och deporterat alla de som egentligen inte hör hit, hävt sekretess och hemligstämplar kring tidigare regeringars smutsiga mellanhavanden med Stasi bl a, skapat ett federalt och lokalt självstyre underställt centralmaktens grundlag, och i grunden gjort om och effektiviserat skatte- och myndighetssystem i syfte att återskapa förlorad infrastruktur och därmed frigöra medborgarens kapital för konsumtion och investeringar – hade det varit bättre med en demokratisk koalition vilket inte kan få något gjort?

        Det är så kineser och många andra folk utanför den europeiska kultursfären ser på våra flerpartisystem: som ineffektivt splittrande kaos.

        Vi klagar ju inte på EU eller Lööfven för att vi gillar eller ogillar det statsskick de begagnar sig av – utan på grund av de faktiskt gör eller inte gör.

        Inget statsskick är mer legitimt än det kan tillgodose basbehoven hos de som det styr över, trots allt. Först maten; sen kulturen.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • Åke Sundström skriver:

          Men bäste kamrat Rikard – har du inte insett att även Sverige fungerar som en militärdiktatur – fast vi i generalernas ställe har en politiska junta bestående av de sju samverkande och till ca 95 procent eniga partiledarna? Och som i likhet med Kina eller andra rena diktaturer totalt struntar i vad folket tycker eller vad vår författning föreskriver.

          F ö är inget statsskick ”legitimt” bara för att folk får sina basbehov tillgodosedda, i nåder förunnas att slippa svälta ihjäl, sova under bar himmel eller sakna vatten och bröd.

          • Rikard skriver:

            Hej.

            Då emotser jag med förväntan din utredning av vad som gör ett statsskick legitimt; eljest kan jag inte vare sig argumentera för mitt påstående eller ändra åsikt.

            Värt att ha i minnet är att vi människor genom tiderna legitimerat statsskick på allehanda sätt; allt från rent naket våld till gudomliga spådomskonster till ärvda titlar till ekonomiska tillgångar till valda folkförsamlingar till hur nära ett statsskick håller sig givna ideal (eller [okränkbara/o-inskränkningsbara] rättigheter som det heter i modern jargong).

            Samtliga folk som styrt sig via dylikt har ansett det för legitimt.

            Kamratliga hälsningar,
            Rikard, fd lärare

            • Åke Sundström skriver:

              Du behöver inte spela oförstående. Jag är säker på att du begriper att i en sann demokrati låter sig makten vägledas av folkviljan. Påstår du att vi i dag lever i ett sådant samhälle, att Sverige ser ut som det skulle göra om folkets väl kända åsikter hade fått ett fullt, eller ens huvudsakligt, genomslag i politiken?

              Jag (och säkert andra) förvånas också över din utsaga att ”samtliga folk” som styrts av ”allt från naket våld till spådomskonster” har ansett detta vara legitimt. Kanske så i en avlägsen forntid, men nu är det ju dagens situation vi diskuterar!

              • Rikard skriver:

                Hej.

                Frågan gällde inte demokrati, utan hur statsskick legitimeras. Demokrati behöver absolut inte innebära att ’makten’ (vem är ’makten’; skulle du gå med på att kalla bankernas eller storföretagens ägare för ’makten’? – de representerar definitivt inte folkviljan) alltid följer folkviljan.

                Ditt resonemang om att makten är legitim enkom om den respekterar folkviljan förutsätter en homogen folkvilja – och då är Kina mer demokratiskt än Sverige, då folkviljan i Kina är mer homogen än här. (Att det konkret troligen rör sig om att den politiska makten i Kina fostrat folkviljan är egalt; i ett annat Kina kanske kineser tyckt annorlunda, men nu är det ju dagens situation vi diskuterar.)

                Dagens situation – tycker du inte Islamska Staten faller väldigt nära just ”gudomliga spådomskonster”? Tycker du inte DPRK, Palestina eller Kina uppfyller ”naket våld”? Samtliga länders ledningar, och en majoritet av dess folk anser statsskicken för legitima.

                Att du och jag inte gör det och dessutom anser deras statsskick som moraliskt fel, och som en ursäkt för förtryck, ändrar inte deras egen beskrivning.

                Jag upprepar frågan: vad gör ett statsskick legitimt i dina ögon?

                För överkurs: är det mer legitimt med en libertarian ordning, där jag kan elda upp mat medan min granne svälter, än en där jag tvingas dela med mig till min granne? (En socialist hade istället fått frågan om det är legitimt att staten stjäl av min mat och ger den till min granne som vägrar arbeta.)

                ”Sann demokrati” är för övrigt farligt nära det logiska felslut som kalls ’no true scotsman’.

                Kamratliga hälsningar,
                Rikard, fd lärare

                • Åke Sundström skriver:

                  Du har fått svar på din fråga, men ditt påstående att ”sann demokrati” påminner om ett logiskt felslut (likt ”no true scotsman”) pekar på en åsiktsklyfta som jag inte tidigare noterat och bara kan beklaga.

                  Och nog inser du väl att svältande grannar är extremt sällsynta i ett libertarianskt samhälle? I det fallet är legitimiteten obestridlig. Jag föreställde mig att vi varit eniga om att den s k nyfattigdomen i vårt land är en produkt av vänsterpolitik, skamligt nog även i borgerlig regi.

  6. Samuel af Ugglas skriver:

    Har sagt det många gånger tidigare, så länge en politiker inte känner trycket från att kunna bli avsatt av väljare som han förråder kommer Sverige inte att räddas ur en förestående misär.
    Fram tills dess tvingas vi till någon form av taktikröstning och inte som det borde vara, av övertygelse.

    • Göran skriver:

      Det sägs hela tiden att man ska hålla en god ton och inte använda våld. Men politiker utövar sin makt över folket genom våld eller hot om våld. Så frågan är när politikerna missbrukar sin makt om inte är tags att sluta med god ton och använda våld när det behövs.

    • Åke Sundström skriver:

      Viktig aspekt, att vår nomenklatura känner sig oberörd av väljarnas åsikter och förlitar sig på att partivännerna i mellanledet (kommunalråden) är mer angelägna om sina egna sinekurer än om att vinna väljarnas förtroende.

      Det är ändå, upprepar jag, de så kallade möjliggörarna, vår intellektuella elit, som måste betraktas som de värsta förrädarna. För utan deras tystnad – och ofta aktiva medverkan – skulle partierna inte ha klarat av så snabbt förvandla Sverige till en parlamentarisk diktatur. Jag tänker framför allt på ekonomiprofessorernas insatser för att i maktens tjänst bygga Potemkinkulisser av osann eller hårdvinklad statistik, bl a om inflationstakten och den faktiska (reala) välståndsutvecklingen.

      En tredje aktör i denna ondskans triangel är de stora privata företagen, i skepnad av Svenskt Näringsliv, som aktivt stött de förödande systemfelen – bl a klimatnojan, energipolitiken, EU-medlemskapet och migrationskatastrofen. Allt för kortsiktig egen vinning, men med oerhörda långsiktiga förluster i släptåg för AB Sverige. Skulder som de dessutom bidrar till att övervältra på våra barn och barnbarn.

Kommentarer är stängda.