Mitt valresultat

Postat den 2019-06-01 av Mats Jangdal

KLP, Klassiskt liberala partiet fick i EU-valet 702 röster. Det är +210 från 492 år 2014. Själv fick jag 36 personröster. Det är mer än jag någonsin fått.
Men 702 är knappt hälften mot vad KLP fick i rikdagsvalet 2018. Något är det som gör att det är svårt att kommat ut med budskapet, svårt att nå igenom bruset.
I alla händelsr vill jag tacka alla som röstat på oss och särskilt de som röstat på mig!
Nu är det tre år till nästa val och jag börjar bli gammal, vi får se om jag ställer upp då. Om någon vill ha mig med.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Mitt valresultat

  1. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:
    2019-06-01 kl. 06:05

    Tja, jag försökte personkryssa in Henrik Sundström, så det var ju bortfall på en röst där jämfört med riksdagsvalet. Nästa val blir det KLP igen, och kanske dags för mig att också gå med i partiet. Jag har dock generellt lite aversion mot att vara medlem i partier, fast jag har lyckats beta av några stycken vid det här laget.

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-06-01 kl. 09:13

      Ja, egentligen vill man ju inte vara politiker. Men verkligheten visar att man på något sätt måste engagera sig, annars stjäl någon i demokratins namn din egenmakt och frihet.

  2. Jan Andersson skriver:
    2019-06-01 kl. 08:16

    Det viktiga är att inte tröttna utan fortsätta att urholka stenen. Redan på sjuttiotalet konstaterade vi att det tar rekordlång tid för en svensk att uppfatta en ny situation (eftersom vi går omkring i ett trygghetsmoln och trivs med det) MEN när vi sedan reagerar händer det saker snabbt.

    Jag tror att tempen nu är nära 100 grader på många ställen. Snart flyger locket av och då vill jag inte vara en svensk partiledare. Inte konstigt förresten att de som är partiledare nu är de som är bäst på att inte fatta situationens allvar…

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-06-01 kl. 09:14

      Diskrepansen mellan vad man hör när man träffar folk och vad man hör från rikspolitiker är närmast ofattbar.

  3. hellertz skriver:
    2019-06-01 kl. 09:05

    Kul att du redovisade. Jag har tänkt fråga, men glömt. Då är jag en av 36 😀

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-06-01 kl. 09:17

      Skulle tro att de flesta av dessa 36 är sådana som lagt märke till mig via Frihetsportalen eller KLPs forum och hemsida.
      Det skulle vara kul att prova en riktigt brittisk valrörelse, att gå från dörr till dörr och tala med folk öga mot öga. Har noterat att jag gillar den kontakten. Då tvingas man snurra på kugghjulen i den egna skallen också.

      • Samuel af Ugglas skriver:
        2019-06-01 kl. 11:00

        Mats, du hör till det lysande undantaget som inser vikten av att Sverige och svenskarna får behålla en levande landsbygd.
        Det kan politikerna lätt åtgärda genom att ge tillbaka dem som det berör, rätten att disponera sina fastighet utan att socialisterna kan prioritera allehanda anspråk, som stadsbo.
        Det är nog många som önskar sig ett valsystem där väljarna får möjligheten att sparka korrupta politiker som missbrukar förtroendet.
        Då ligger det brittiska systemet när till hands.

  4. Åke Sundström skriver:
    2019-06-01 kl. 16:23

    Beklagar KLP:s misslyckande, men tycker nog att det i hög grad är självförvållad. Att din styrelse missat att kräva ett EU-utträde är ju högst anmärkningsvärt. Den har inte insett att EU – nu mer än initialt – är den sanna libertarianismens antites, tvärtom en lättvariant av Sovjets Gosplan, ett byråkratiskt monster. Och inte förrän du, Mats, anslöt dig fick man klart för sig att klimat-och energipolitiken är en annan planekonomisk dårskap. Ett parti som helhjärtat tagit sig an dina hjärtfrågor hade jag med glädje givit min röst, men den möjligheten fanns inte.

    En annan gåta, som jag tidigare skrivit om, är varför det numera finns tre partier som påstår sig vara sannare liberaler än Liberalerna (vilket sannerligen inte är särskilt svårt). Inte ens en valkartell fick man till stånd. Vad jag minns tackade KLP nej till sådana propåer, kanske också de övriga två, MED och KV.

    Samtidigt är det självklart att Sverige nu mest av allt skulle behöva ett starkt radikalliberalt parti. Dessvärre är näringslivets höjdare måttligt roade, de känner sig tryggare med att i lönndom eller öppet göra upp med de två stora blocken. En strategi som ur bolagens synvinkel varit framgångsrik – men omvänt en katastrof för landet och för väljarkåren, med pensionärerna, barnbarnen och löntagarna som de allra största förlorarna. Det har hälften av LO:s medlemmar börjat ana och röstat med fötterna, medan borgerliga normalinkomsttagare antingen inte brytt sig eller också noterat att de inte haft några valmöjligheter inför en i nästan alla stora frågor enig 7-klöver.

    Utan alternativ dör demokratin, till och med det utan hörbara protester från de förmenta vakthundarna, pressen och kunskapseliten. Och vad jag kunnat förmärka har inte heller KLP reagerat inför detta sönderfall. Något bättre måste följa, annars är det nog kört för gamla Sverige, i varje fall för överskådlig tid, d v s en mansålder eller två.

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-06-01 kl. 17:32

      Vad är KV för parti?
      I övrigt är det bara att hålla med. Med frågetecknet för hur man gör upp, om vad, med partier som inte gjort samma radikala analys om EU och klimat?

      • Stefan Eriksson skriver:
        2019-06-01 kl. 18:41

        Menas kristna värdepartiet månne?
        Googlar du ”KV politik” är det svaret som dyker upp, utöver lokala partier som ”kommunens väl” osv.

        ”Friskt vågat, hälften vunnit” heter ju ordspråket för idag, alltså se det som en halv vinst hellre än en förlust.
        Det behövs en politisk företrädare med förnuftet i behåll att rösta på, annars vet inte jag hur det skall bli.

      • Åke Sundström skriver:
        2019-06-01 kl. 21:26

        Det fina med en valkartell är ju att man INTE behöver dela varandras åsikter i allt, men helst ha en gemensam ideologisk samsyn och vara överens i regeringsfrågan.

        Visst är EU och klimatet stora och viktiga delfrågor, men likväl borde en valallians mellan de tre mer eller mindre uttalat libertarianska partierna vara fullt möjlig. Vill minnas av vi tidigare, inför senaste riksdagsvalet, samtalat om detta och att KLP även då avböjde inviter om valsamverkan.

        Nu hade det kanske ändå inte räckt till i dagens absurdistiska läge, med sitt fokus på Alliansens sönderfall och med få sakdebatter.

  5. Åke Sundström skriver:
    2019-06-02 kl. 11:53

    På en punkt har du helt rätt, Mats: Bruset ÄR bedövande, en kanonad av FAKE NEWS som sannerligen inte är helt lätt ta sig igenom. Värre nu än när Ian och Bert slog igenom, Dock inga helt ointagliga barrikader, med rätt ammunition: program och valmanifest som svarar på alla de frågor som de gamla partierna nonchalerar. Samt gärna partiledare med en god dos karisma, f ö en bristvara i alla partier.

    Tänk om man kunde klona Kristersson med Gösta Bohmans genuppsättning? Eller hitta en sådan pärla inom KLP. Du själv tror skulle kunna växa in en sådan roll och en hög ålder behöver inte vara en belastning, snarare tvärtom: för hur står vi ut med dessa tonåringar, alla Gretor som saknar både kunskaper och karisma, men som spelar sina inövade roller som marionetter i händerna på kändisföräldrar och penningstyrda reklambyråer?

    • Mats Jangdal skriver:
      2019-06-02 kl. 14:36

      Instämmer i din önskan, men känner att jag inte har orken ens om jag skulle vara lämplig. Det får räcka om jag kan vara med och påverka partiprogramsdiskussioner.

  6. Jan Andersson skriver:
    2019-06-02 kl. 12:17

    Varför inte svälja den svenska förtreten att vi inte är någon humanitär stormakt för vår egen befolkning och se hur Norge och Finland har hanterat landsbygdens utveckling? Skillnaden är tydlig och märkbar av var och en även under ett kort besök. Sverige behöver en ”fransk” revolution om vi skall kunna vända utvecklingen. Regering och opposition har blivit ”The Muppet Show” med ”The Swedish Chef” som statsminister.

  7. Samuel af Ugglas skriver:
    2019-06-02 kl. 17:50

    ”Se hur Norge och Finland har hanterat landsbygdens utveckling”?
    För det första, det får vi inte läsa något om vare sig i dagstidningar eller annorstädes.
    För det andra, vad i hela friden har LRF sysslat med sedan helt tillbaka från 1930 talet?
    Jag har varit ”bonde” i Danmark i 8 fantastiska år, Sverige är ett socialistiskt fångläger jämförelsevis. LRF intervjuade mig i halvtid i Danmark och skulle publicera artikeln i LAND.
    De vågade inte avslöja mina betraktelser.

Kommentarer är stängda.