Pokerface i klimathotet

Är klimatfrågan ett utstuderat pokerparti? En god regel säger att poker ska man endast spela med gamla vänner och ny kortlek, aldrig det omvända. I ett orent pokerspel kan två eller flera spelare gadda ihop sig mot en utvald spelare. Efter ett antal givar har de tillsammans hållit lite bättre kort. Den som håller de sämsta korten lägger sig tidigt och sparar pengar till senare manövrer. Till slut är ”offret” utan pengar. Game Over.


I klimatfrågan spelar politiker, myndigheter, media, akademia, en svans av nyttiga idioter och en sällan identifierad spelare tillsammans mot skeptiker och realister. Alarmisterna kontrollerar med stor marginal större delen av tillgängliga pengar, informationen om spelet och även regeltolkningen. Det är ett synnerligen allvarligt fall av riggat spel.


När media satsar 10 miljoner på att haven stiger till följd av AGW, då kan inte skeptikerna syna det utan vidare. För information framtagen med egna pengar eller oljepengar anses inte vara giltig, kosher, halal. All information som går emot AGW förutsätts av svansen vara betalad med oljepengar och svansen gapar högljutt, påhejad av politiker och media.


Men, svarar skeptikerna era argument är ju betalade med skattepengar, det är ju köpt vinklad information. Den är inte heller värd vad den påstås vara värd.


Då bröstar politiker och akademia gemensamt av en indignerad puff, skulle de vara korrumperade av skattepengar? Är det vad som läggs dem till last? Endast de modiga och renhjärtade vågar svara jakande. Skattepengar förutsätts vara goda pengar och politikers av agenda beställda svar anses även de som neutrala och goda.


Sådär pågår det varje gång en insats görs. God min i elakt spel räcker inte. Här måste till något som får svansen att börja syna sina medspelare i komplotten. Syna alarmisternas kort och hur de satsar sina pengar. Ja, det vill säga, egentligen är det ju svansens pengar som man stulit i form av skatter för att kunna fabricera argument att beskatta svansen ännu mer. Och vem är den där okände deltagaren?


Jacob Nordangård har på Pharos hemsida beskrivit vilka dessa främmande människor är, som kräver att deras grupp ska få spela poker med envar av oss. Med sig har de sin egen kortlek, som inte får granskas, varken före, under, eller efter pokerpartiet. Nästa gång du hör beteckningen F20, då vet du att det inte är en nedlagd flygflottilj, inte ett flygplan och inte en racerbil. Det är den anonyma spelaren.


Det är som en sammansmältning av skräckfilmer där människor via någon smitta eller hjärntvätt förvandlats till “robotar” i främmande makts tjänst, immuna mot förnuft och mänsklig kultur. Jag tänker på exempelvis, V, Dracula, Matrix och zombies.

Det här inlägget postades i Frihet, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Pokerface i klimathotet

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Därav bruket av kasino eller nöjesfält som metafor.

    Men den (klimatalarmismen) följer ju bara den fria marknadens logik, och dessutom rationella val, Pareto-effektivitet, och vinstmaximering av investerade resurser – utan andra hänsyn än just förtjänst i olika former.

    Man skapar en marknad med efterfrågan på ett (kanske) existerande problem; det är upp till den presumtiva kunden att tänka efter och undersöka saken. Säljaren kan vara selektiv med sanningen, men så länge faktiskt bedrägeri med rena lögner inte är villkor för försäljning så föreligger inget problem enligt gängse libertariansk/objektivistisk och kapitalistisk moral.

    Det åligger den som vill konkurrera att vinna kunder genom att erbjuda en bättre produkt, vara eller tjänst – inte gnälla om att marknaden är orättvis för att de olika aktörerna har olika mycket tillgångar, makt, inflytande och så vidare. Den sortens krav på lika behandling, lika chanser, ja lika alls brukar kallas socialism (vilket tekniskt sett är fel).

    Du liksom Ubbhultarn, och ett par andra har skapat en produkt (klimatalarmismskritik) och byggt en nischad marknad med en sakta växande men liten kundgrupp. Nu är nästa steg att antingen bli en exklusiv produkt som säjer på kraften i varumärket – långsam tillväxt – eller att bredda produktens attraktionskraft för den större marknaden (partier, organisationer, multinationella företag).

    Idéer är lika mycket vara, tjänst och produkt som olja, tankning, och bil är det: bakom dessa tre finns även där idéer. Och att omsätta idéer till lönsamhet är ju kärnan i den nutida kapitalismen. Mycket hög avkastning för den som lyckas.

    Faktum är att många kritiker av klimatalarmisternas framgångar verkar totalt oförmögna att se det hela som att alarmisterna är bättre på att sälja sin produkt till politiker, än vad kritikerna är. Politikerna är en kund med kunskapsunderskott, men som gärna vill köpa en vara med offentligt mervärde: godhet, mer kontroll, och minskat ansvar. Eftersom det är det alla politiker med nödvändighet eftersträvar (man kan också kalla det för att de eftersträvar mer frihet, vilket är helt sant) måste kritikerna anpassa produkten och säljargumenten efter kunden.

    Tänk på det i sådana termer, och du kommer att se tydligt var kritiker gör fel i sin motargumentation, och att miljömarxisterna perverst nog är bättre idé-kapitalister än libertarianer, objektivister och liknande.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:

      Det är ett mycket nyttigt perspektiv du anlägger på saken. Visst konkurrerar vi om uppmärksamheten, med mindre muskler men bättre argument.
      Här gäller alltså att inte ge upp och att skaffa allierade som når ut.

    • Åke Sundström skriver:

      Fräck slutsats, Rikard, att beskriva miljöalarmisterna som bättre idékapitalister. Men långsökt – det är ju bara maktpositionerna de lärt sig att utnyttja till max, genom att ljuga och historieförfalska med hjälp av skattebetalarnas pengar. Idétorkan ligger också på maxnivå – och den kan inga oligarker avhjälpa.

  2. Dandersan skriver:

    För den som förstår grafer ter sig alarmen om stigande hav på grund av människans utsläpp av CO2 som löjligt:
    https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=140-012

    Stiger i ett mönster som knappast har mänsklig påverkan.
    Men för resten är det hotande, vilket skrämmer även mig!

    • Mats Jangdal skriver:

      Skrämmande att så enkel och tydlig illustration inte går hem bättre!

  3. Mats Jangdal skriver:

    Jacob har fått in sin text på Newsvoice idag. där kan man kommentera den också.
    https://newsvoice.se/2019/07/society-5-0-planetskotare/

  4. Åke Sundström skriver:

    Värdefull information om maktspelet. LIKVÄL: det är våra egna folkvalda ledare som har ansvaret! Huruvida de har låtit sig påverkas av välorganiserade och penningstinna think tanks må vara intressant, men saknar irrelevans för en bedömning av skuldfrågan. Är inte den frågan färdigdiskuterade i detta forum?

    Betecknande nog “råkar” påtryckargrupperna fokusera på åtgärder som spelar Sveriges lika välorganiserade maktkonstellationer i händerna, de som har sina centra i SAP-sfären. Det är ju den som alltsedan Palmes dagar spelat en avgörande roll för tillkomsten av FN:s klimatbyrå. Och som applåderat de vetenskapligt ogrundade slutsatserna i IPCC:s rapporter.

    Så nog vore det mer angeläget att jaga manipulatörerna på vår egen bakgård än att beskärma över oligarkernas höjda röster. Både driver sina särintressen, det är sant, men för oss svenskar är det Kungl Vetenskapsakademin och andra forskarfuskare som gjort – och fortfarande gör – allra störst skada.

    Visst är det angeläget att upprätta “a world rule of law”. Men det blir inte så lätt i en värld full av diktatorer, så varför inte börja med det för oss allra viktigaste, att avslöja, identifiera och brännmärka våra egna fuskande forskare, som det ju finns 100 på dussinet av?

    Det viktigaste först, Jakob och Mats. Eller Sweden First, som Mr Trump skulle uttrycka saken.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jo, och jag kan tänka mig att med en annan politisk ledning och en vassare rättsappparat är det vissa svenska alarmister som skulle bli åtalade för landsförräderi.

  5. splintved skriver:

    Det var intressant att finna Connie Hedergaard i styrelsen för European Climate Foundation.
    Hon såsom Klimatpolitruk för EU förbluffande ärligt, men påtagligt avslöjande, yttrade :
    Det har ingen betydelse om vi vetenskapligt har fel angående klimathotet, det viktiga är att vi genomför rätta åtgärder.

    • Åke Sundström skriver:

      Jo, SÅ låg är nivån. Förfäras och dra den enda logiska slutsatsen: BREXIT! I synnerhet om Boris denna vecka blir den nye bossen i London.

      • Göran skriver:

        Det är inte så många britter som tror att Boris fixar någon Brexit.

        • Åke Sundström skriver:

          Vi vår väl se, misslyckas han vore det sorgligt. Framför allt r att andra skulle följa efter, vilket skulle innebära att demokratierna i Europa befriades en andra gång, fast nu från en inre fiende. .

  6. Samuel af Ugglas skriver:

    Vilka spådomar som IPCC tvingat på oss de senaste 30 åren har gått i uppfyllelse?

  7. Göran skriver:

    Det som förvånar mig, är att så många av er som kommenterar här, tror på politik och politiker och att detta skulle kunna fixa några som helst problem i Sverige. Vi kan mer eller mindre dagligen läsa om problem som skapas av politiker. Var ska ni finna dessa politiker som ska fixa några problem eller åtminstone vidta åtgärder så att vi, folket, kan fixa problem eller åtminstone se till att saker och ting fungerar?

    Politik är ett tjafsande i en sandlåda om vilken färg på hinken det ska vara för tornet på sandslottet. Tänk dig själv om du gick in i en affär och ska köpa en glass och då fick 8 olika sätt att ordna denna klass på, medan du bara vill en enda sak, att få en glass. Samma sak om du måste uppsöka ett sjukhus. Du vill inte välja mellan 8 olika sätt att få din vård på utan du vill endast få det sätt som ger den bästa vården för dig.

    Vi kan aldrig någonsin får de bästa vården genom politik utan endast via våra egna privata plånböcker, vilket innebär att sjukhusen måste undersöka vad vi köpare av vård önskar oss för vård och inte vad en tredje part bestämmer att vi ska ha.

    Politik är så förlegat och de enda som klamrar sig fast vid den är personer som saknar alla former av fantasi och förmodligen är rädda för sig själva.

    • Åke Sundström skriver:

      Du generaliserar utifrån det faktum att den svenska demokratins befinner sig i sin allra djupaste kris någonsin – eller rättare sagt, redan är ersatt av en de-facto-diktatur i partiapparaternas regi. Att vilja återuppväcka den är mer än ett tjafsande i den sandlåda där Uffe och Stefan slåss om spaden.

      Konkret kan man, som jag tidigare sagt, efterlysa en valkartell mellan de tre reformvänliga småpartierna, MED, KLP och KV. T o m i allians med SD för att säkra ett inflytande som kan sätta punkt för sosseriet, det som även Alliansen alltför länge ägnade sig åt.

      Önskvärd vore, som du antyder, att privatisera sjukvården, men det ligger nog inte högst på önskelistan. Mycket vore vunnet med att avveckla landstingen och låta staten ta över sjukhusen och privata företag sköta vårdcentralerna. Landstingens död vore värd en och annan kompromiss.

Kommentarer inaktiverade.