Denna text publicerades på Fri Debatt den 31 juli. Nu är rättegången över och Rocky frisläppt, men vi vet inte på vilka villkor.
Elefanten i rummet
Rättegången mot ASAP Rocky visar med stor tydlighet att svensk lagstiftning om självförsvar måste förändras radikalt. Det kan jag klart konstatera redan innan dom fallit. Elefanten i rummet här är svenska lagstiftares och lagvrängares oförmåga att erkänna rätten till självförsvar, skyddet av liv, hälsa och egendom.
Vad som framkommit redan långt innan rättegången och båda sidor tycks vara ense om, är att afghanen inledde händelserna med att provocera hiphoparna. Dessa uppmanade honom att gå därifrån. De sa uttryckligen att de inte ville bråka med honom och bad honom sluta. Ändå fortsatte han upprepade gånger till dess tålamodet tröt hos hiphoparna.
Svensk rätt
Svensk rätt förutsätter att man ska dra sig undan och sätta sig i
säkerhet. Men när man kommer som turist till Sverige, hur ska man veta
åt vilket håll det är? Jag skulle inte veta vilket håll som är säkrast
att förflytta sig i Stockholm. Var håller de än mer kriminella till (så
att jag kan undvika dem), var finns polisen etc.
I utländska storstäder fotpatrullerar poliser så att de finns i snart
sagt varje gathörn. Så är det inte i Sverige. Så var får man hjälp och
var kan man känna sig trygg och säker?
Polisiär närvaro
Nej, utan poliser allestädes närvarande, i storstäder, mindre orter, byar och landsbygd, är det enda rätta att införa ”stand your ground” -regler. Man ska ha rätt att eliminera ett hot, inte bara utväxla slag lika för lika. Den som är svagare, långsammare eller på annat sätt underlägsen förövaren måste få rätt att eliminera fortsatt övergrepp på plats. En moralisk rätt att inte bli kränkt räcker inte som försvar mot den som struntar i sådan moral. Hur har lagstiftaren tänkt där, egentligen?
Eget försvar
I förlängningen kanske vi måste tillåta skjutvapen i självförsvar och slopa knivlagen. Den senare var nyligen föremål för en särdeles dålig ledare i KB, som jag kommenterat på plats. I samma veva kommer nu förnyade propåer om att förbjuda för privatpersoner att köpa, äga och bära skyddsväst, vanligen kallat skottsäker väst. Naturligtvis är folkpartiet-liberalerna med på denna folkfientliga politik, där Allan Widman redan motionerat till riksdagen om en sådan lag.
Skyddsväst
En skyddsväst är ett passivt självförsvarsverktyg som inte kan användas för att skada andra. Anledningen till att man önskar förbud är att kriminella som skjuter på varandra kan gå närmare sina offer med mindre risk att själva skadas och få motsvarande större chans att skada offret.
Politiskt svek
Men i rådande situation där polisen inte ens är i närheten av att kunna stävja brottsligheten och skydda allmänheten, sänder det helt fel signaler till medborgarna. Visserligen är en skyddsväst inget heltäckande skydd och det kan inge falsk trygghet hos bäraren. Men att förbjuda det, att frånta medborgarna möjlighet till eget initiativ för sin egen säkerhet, hur illojalt är inte det mot medborgarna?
Undrar varför brottet inte klassades som rasistiskt?
Är det inte ”Löfvens” pojkar som missbrukat våldsmonopolet för sin socialistiska propaganda?
Samhällskontraktet är dumpat i soptunnan sedan länge. Vi är försökskaniner i NWO och ”pilotprojektet” för psykopater. Skulle inte nämna namn men kan inte låta bli att nämna REINFELDT.
Jag har alltid tyckt att de tillåtna gränserna för legalt godkännande av s k nödvärnsexcess varit på tok för snäva. Och här var det uppenbart att provokationerna mot Rocky och hans sällskap var frekventa, och aggressiva. Men dagens lagstiftning och praxis är allmänt mycket negativ för offer. Förändringar utifrån ett libertarianskt synsätt krävs i många avseenden.
Ska man förstå nödvärn och vad som krävs, vad som händer, då måste man ha varit i en sådan situation rent praktiskt. Speciellt måste man inse vilka skador man kan få själv. Man måste alltid möte våld med ännu större våld. Det är väldigt svårt att besinna sig från att inte skada någon eftersom det rent instinktivt är så att man vill skada. Det är liksom det som våld går ut på.
Med andra ord. Nödvärn är inte en akademisk fråga.
Hej.
Enig, inte bara för att du har rätt i sak utan du har även moraliskt rätt. Om det inte är en rättighet att freda sitt liv finns ingen annan rätt.
Jag har varit i slagsmål mer än en gång, och både delat ut och tagit emot sparkar och slag. Jag har vid mer än ett tillfälle hotats med kniv eller motsvarande, och har en gång vaknat på akutmottagning. Skallröntgen, efter att angriparen dunkat mitt huvud i ett trappsteg.
Den som aldrig varit i skarpt läge har ingen rätt att besluta om lagen eller att egentligen ens uttala sig.
Ett par råd:
Kniv är svårt att slåss med. Välj därför inte kniv till självförsvar. Ett vapen du inte kan bruka är ett vapen någon kommer att använda mot dig.
Även med sprej eller elpistol måste man öva så att du kan utföra handgreppen under press. Tänk dig att du i princip skall kunna göra rätt innan du egentligen vaknat. Då är du tillräckligt tränad (det gäller alla vapen).
Allt är ett vapen, och allt är ett mål. Det finns inga förbjudna slag, sparkar, grepp, eller träffområden. Regler är till för lekar och sport – i en verklig situation är det den som vinner som gjort rätt – men att vinna kan vara att överleva.
Riskera inte livet om det inte är nödvändigt; din klocka eller telefon kan ersättas. Det kan inte du. Och vet du vem boven/-arna är kan du reglera räkningen senare.
Eldvapen är ett kapitel för sig: öva. Även om du gjort lumpen en gång i tiden behöver du öva. För avstånd: kula, för närförsvar: hagel, eller revolver (den senare är att föredra då den är enklare).
Kommunikation är inte bara att prata – lär dig läsa situationer på avstånd. Kroppsspråk, hållning, tonfall, situation, omgivning, vittnen – en del blir mer våldsamma med vittnen, inte mindre.
—
Och kom ihåg att tänka: eldvapen är alltid äkta och alltid skarpladdade. Kom ihåg att om du drar blankt eller gör motstånd måste du vara beredd att skada, till och med döda, en annan människa. Om du är normalt funtad kommer du kanske att se ansiktet på den du dödat resten av livet varje gång du blundar.
Det skall vara värt det, helt enkelt. Det är ingen dj*vla sällskapslek, sånt här.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare